Skillnad mellan versioner av "Ständiga knektehållet"

Från Wiki-Rötter
Hoppa till: navigering, sök
(Skapade sidan med 'right ''Ständiga knektehållet'' eller '''Rotering''' uppkom som ett åtagande från allmogens sida, att ständigt hålla ett vi...')
 
m
Rad 11: Rad 11:
  
 
==Litteratur==
 
==Litteratur==
* [[Elfred Kumm|Kumm, Elfred]], ''Indelt soldat och rotebonde'' (Stockholm 1949/1989).  
+
* Elfred Kumm, ''Indelt soldat och rotebonde'' (Stockholm 1949/1989).  
 
* Ericson, Lars, ''Svenska knektar'' (Lund 1995/2004).
 
* Ericson, Lars, ''Svenska knektar'' (Lund 1995/2004).
  

Versionen från 9 december 2010 kl. 11.07

Vestgöta-dahls regementes uniformer.jpg

Ständiga knektehållet eller Rotering uppkom som ett åtagande från allmogens sida, att ständigt hålla ett visst antal män under vapen. I gengäld åtnjöt man frihet från utskrivning.

Dalarna åtog sig redan 1621 att uppställa 1400 man och avtal om ständigt knektehåll ingicks även mellan kronan och allmogen i vissa socknar av Västmanland 1623, Jämtland 1645, Västerbotten 1649 och Hälsingland 1675.

Under Karl XI infördes det ständiga knektehållet i nästan hela riket. Det skedde genom ömsesidiga avtal mellan landskapen och kronan. Endast Österbotten vägrade till 1733 att delta i det ständiga knektehållet.

Undantagna från roteringen var adelns rå- och rörshemman, kungsgårdar, prästgårdar, civila och militära boställen, rusthåll, bergsmanshemman och bergsfrälse samt gästgivargårdar.

Ägarna av den roteringsskyldiga jorden indelades i rotar. Varje rote skulle anskaffa, utrusta och avlöna en soldat. Den största gården i roten, på vars mark soldattorpet vanligen byggdes kallades stamrote och ansvarade för att rotens skyldighet uppfylldes. Övriga gårdar kallades strörotar.

Litteratur

  • Elfred Kumm, Indelt soldat och rotebonde (Stockholm 1949/1989).
  • Ericson, Lars, Svenska knektar (Lund 1995/2004).

Se även