Officer

Från Wiki-Rötter
Version från den 2 maj 2013 kl. 09.33 av Jojje (Diskussion | bidrag)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Karolinsk officer

En officer, pluralform officerare, är ett högre befäl i militären. Termen uppkom vid slutet av medeltiden som en allmän term för befäl, när riddarhärarna, bestående av ett adlat frälse, började försvinna och ersättas med legoknektsarméer. Senare skilde man mellan "överofficerare" (senare "officerare") befäl med ansvarsfullare uppgifter, och underofficerare, befäl med mindre ansvarsfulla uppgifter. Vid tiden för statsarméernas genombrott på 1600-talet kom rekryteringen till de olika befälskategorierna, precis som tidigare, att påverkas av socialt ursprung. Officerarna kom att rekryteras från samhällets högre klasser, i första hand adeln, och personer som blivit officerare men haft sitt ursprung i lägre stånd adlades och tillhörde eliten i samhället, medan underofficerare rekryterades från manskapet, som vanligen kom från samhällets lägre klasser. Under 1600-talet var ståndscirkulation från manskap via underofficer till officer och adelskap inte okänt t.ex. överste Silfverlood på Västgöta Ryttare som börjat som trosspojke och Erik Dahlbergh som gått en liknande bana.

Innehåll

Svenska officersgrader genom tiderna

  • Fänrik, den lägsta officersgraden vid svenska armén och marinen, återinförd 1914, från 1926 även vid flygvapnet. Redan på 1500-talet fanns såväl vid fotfolket (fänikan) som vid rytteriet (ryttarfanan) en fänrik som bar fanan. Fänrik blev senare den lägsta överofficersgraden, vid kavalleriet kallad kornett. År 1835 utbyttes båda titlarna mot underlöjtnant.
  • Kornett, (egentligen den officer som förde kornetten, dvs. standaret som ursprungligen var en lång, avsmalnande lansvimpel). Från 1500-talet yngste officeren vid ett kavallerikompani, vilken förde standaret. Kornett var till 1835 lägsta officersgrad vid kavalleriet och motsvarades vid övriga truppslag av fänrik. Detta år ändrades båda titlarna till underlöjtnant.
  • Underlöjtnant, lägsta officersgrad 1835-1937 i stället för de tidigare fänrik och kornett. Fänrik infördes åter 1914 med samma tjänsteställning som underlöjtnant, från 1926 med lägre tjänsteställning.
  • Löjtnant, eg. "ställföreträdare", i titlar som generallöjtnant, överstelöjtnant och kaptenlöjtnant. Sedan början av 1600-talet är löjtnant i Sverige en tjänstegrad mellan kapten och fänrik. Åren 1835-1936 fanns även graden underlöjtnant, till 1915 som lägsta, därefter, när fänrik återinfördes, näst lägsta officersgrad.
  • Kaptenlöjtnant, före 1833 (flottan 1866) grad mellan kapten och löjtnant för befälhavaren för bl.a. det kompani där översten formellt var chef (Livkompaniet).
  • Kapten, militär tjänstegrad inom alla försvarsgrenar med rang mellan major och löjtnant, i Sverige från början av 1600-talet vanligen den grad som innehas av kompanichef inom krigsorganisationen. - Captain som marinofficersgrad i engelskspråkiga länder motsvarar närmast kommendör i svenska flottan.
  • Ryttmästare, tjänstegrad för officer vid kavalleriet motsvarande kapten vid övriga truppslag, använd från 1500-talet till 1972.
  • Major, tjänstegrad inom försvarsmakten mellan överstelöjtnant och kapten; motsvaras i flottan av örlogskapten. En major är vanligen bataljonschef i krigsorganisationen. År 1756 införs i de indelta förbanden graden andre major. Denna befattning infördes redan 1743 i de värvade förbanden. Denna nya tjänsteställning fick majors rang men avlönades som kapten. Under 1800-talet kallades major även för förste major (premiärmajor). Andre major benämndes även sekundmajor och nu tillkom även tredje major.
  • Överstelöjtnant, eg. överstens ställföreträdare, militär tjänstegrad närmast under överste. Graden, som har använts sedan 1500-talet, gavs ursprungligen åt en regementschefs ställföreträdare eller en kårchef; sedan 1972 är den den vanliga graden för en bataljonschef. Motsvarande grad inom flottan är kommendörkapten.
  • Överste, ursprungligen överste hövitsman, sedan 1600-talet den vanliga graden för regementschef, senare även flottiljchef. År 1927 infördes den högre graden överste och brigadchef, från 1945 överste med tjänst i högre lönegrad. Bl.a. för fördelningschefer och motsvarande infördes 1972 överste av första graden. Fr.o.m. 1 juli 2000 utnämns dock inga nya sådana. Istället tillkom då graden brigadgeneral, som bättre motsvarar internationell beteckning.
  • Fältöverste, i flera länder, även i Sverige, under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet den högste befälhavaren, ofta närmast under kungen, över en arméstyrka.
  • General, i många länder den högsta militära graden. Benämningen har använts från medeltidens slut för högste befälhavaren för en här eller del av denna. I Sverige finns inom armén, amfibiekåren och flygvapnet generalsgraderna brigadgeneral, generalmajor, generallöjtnant och general (överbefälhavaren). Utomlands finns högre generalsgrader som generalöverste och fältmarskalk.
  • Amiral , högste befälhavare över en örlogsflotta och motsvarar general. Ordet började användas i Europa på korstågstiden och i Sverige på 1500-talet. De nuvarande svenska amiralsgraderna är: amiral, viceamiral och konteramiral. Tidigare har i Sverige förekommit bl.a. amiralgenerallöjtnant, generalamiral, översteamiral, underamiral, riksamiral, storamiral och som lägsta amiralsgrad schoutbynacht.
  • Fältmarskalk, högsta militära grad i många länder. Titeln uppkom under 1500-talet och avsåg ursprungligen befälhavaren för härens beridna delar. I Sverige användes titeln från slutet av 1500-talet; fram till 1824 har 77 fältmarskalkar utnämnts. Graden bibehölls här till 1972 för att enbart användas i krig.

Svenska underofficersgrader genom tiderna

Svenska arméns uniformer, Generalitetet och Generalstaben, från vänster: 1. Generallöjtnant och överadjutant, liten parad. 2. Överste, daglig dräkt. 3. Kompaniofficer, parad. 4. Regementsofficer, parad. 5. Kompaniofficer, parad. 6. Kapten, daglig dräkt. 7. Adjutant vid högre staben: kompaniofficer vid Kronprinsens Husarregemente. 8. Adjutant vid högre staben: kompaniofficer vid Norrlands Dragonregemente. 9. Kompaniofficer, parad.
  • Förare, från 1500-talet i Sverige benämning på underofficer som ingick i fänikans (kompaniets) stab. Föraren skulle biträda fänriken samt svara för trossen och de sjuka vid fänikan, för uppröjning av marschväg och för utseende av lägerplatser. Benämningen bortföll i början av 1800-talet.
  • Sergeant, från ca 1615 befälsgrad i Sverige. Sergeant var till 1972 lägsta underofficersgrad och därefter till 1983 lägsta plutonsofficersgrad; nu tjänstegrad enbart för värnplikts- och hemvärnsbefäl. År 2009 ersattes furir med sergeant medan den gamla sergeantsgraden blev 1:e sergeant.
  • Fanjunkare, högsta tjänstegrad för äldre underofficerare vid armén och flygvapnet till 1945, då den högre graden förvaltare infördes. Fanjunkare motsvaras av styckjunkare inom artilleriet och luftvärnet samt flaggjunkare inom marinen. Mellan 1972 och 1983 var fanjunkare den högsta plutonsofficersgraden och därefter tjänstegrad enbart för värnpliktsofficerare och hemvärnsbefäl. Titeln infördes 1833 i Sverige.
  • Förvaltare, högsta underofficersgraden inom det svenska försvaret 1945-72, med tjänsteställning mellan kapten och löjtnant. Förvaltare tjänstgjorde i expeditions-, personal-, förråds-, kasern- och kassatjänst. År 1960 tillkom förvaltare i trupputbildning. Graden utgår 1983 men återinförs 2009.
  • Fältväbel, ursprungligen ett befäl hos de tyska landsknektarna med ansvar för utbildning och uppställning. Fältväbel var senare i många länder den högsta underofficersgraden, med vilken ofta följde ansvar för ett kompanis förläggning, underhålls- och expeditionstjänst. Vid beridna trupper var motsvarande grad wachtmeister. I Sverige fanns titeln från början av 1600-talet till 1833 då den utbyttes mot fanjunkare.

Övriga officersbenämningar i Sverige genom tiderna

  • Adjutant, en officer som biträder högre officer i tjänsten. Tjänsten som adjutant infördes under karolinerepoken. Denna tjänst fick officers ställning år 1734 men med underofficers lön. Tidigare hade adjutanten en underofficers position.
  • Stabsofficer, åren 1751/52 infördes befattningarna stabsfänrik, stabslöjtnant och stabskapten inom den indelta krigsmakten. De fanns då redan vid de värvade regementena. Dessa befattningar hade officers tjänsteställning men med lägre lön. Stabsfänriken hade underofficers lön, stabslöjtnanten hade fänriks lön och stabskaptenen hade löjtnants lön.
  • Kvartermästare, på 1500-talet chef för ett kvarter (eg. fjärdedel) av en fana eller fänika. Från 1600-talet kvartermästaren en officer med uppgift att förbereda ett förbands inkvartering och försörjning. Senare blev det en benämning på den som ansvarar för ett förbands underhållstjänst. De fanns både kompanikvartermästare och regementskvartermästare.
  • Mönsterskrivare, från 1500-talet ett befäl vid en fänika eller kompani med uppgift att sköta rullföring, räkenskaper och andra skrivgöromål, i rang jämställd med högsta underofficersgrad. Antalet mönsterskrivare inom regementena minskades under 1700- och 1800-talen, och drogs in helt 1875.
  • Fältskär, från 1571 titel på de bardskärare eller barberare som från medeltiden, förutom klippning och rakning, i krig gjorde kirurgiska insatser. Från 1669 krävdes fältskärsexamen, som gav behörighet att utföra sårbehandling och mindre kirurgiska ingrepp. Examen avskaffades 1896.
  • Profoss, militär befattningshavare (av växlande tjänstegrad) som hade att övervaka ordningen vid militärt förband och på örlogsfartyg, att utföra åtal vid krigsrätt och att verkställa de ådömda straffen.

Källor av intresse för släktforskare

  • Hitta i Krigsarkivets bestånd. 1.2 Officerare och underofficerare Det finns många ingångar till arkiven när det gäller att finna information om officerare och underofficerare. Av två aktuella kategorier finns det mest information om officerare, vilket också präglar litteraturtipsen. Tidsspannet för guiden omfattar 1500-talet och vidare till och med 1900-talet.
  • Arméns meritförteckningar (SVAR), Samlingen Meritförteckningar består av regementsvis ordnade förteckningar över officerare, uppgjorda av regementena och insända till olika myndigheter. Dessutom förekommer även förslag, rullor m.m. Materialet finns även på mikrokort.
  • Krigsarkivets porträttsamlingar (SVAR) innehåller drygt 18 000 skannade porträtt/bilder från arméns och flottans porträttsamlingar av i huvudsak svenska officerare med anknytning till armén och flottan. Arméns porträttsamling innehåller även ett antal porträttfotografier av civila kvinnor och män. Flottans porträttsamling innehåller även gruppfotografier av exempelvis kadetter samt ett antal utländska porträtt.
  • Karl XII:s officerare I de två böckerna Karl XII:s officerare av Adam Lewenhaupt finns det en sammanställning av cirka 20 000 officerare som tjänstgjorde under Karl XII:s regenttid. Anteckningarna innehåller uppgifter från de lägre graderna och allt uppåt. Vid varje person finns det biografiska data och genealogiska upplysningar.
  • Dalregementets personhistoria 1-4. - 1984-1995. 1: 1542-1699. - 2: 1700-1799. - 3: 1800-1899. - 4: 1900-1949. - 5 1950-2000. Supplement med samlat namnregister utgivet 1998. Särskilt i del 1 och 2 finns ett flertal uppgifter om rotesoldater i olika kompanier och som blivit befäl. Tillägg och ändringar till del 1 och 2 utgivna 1993. Tillägg "Pärlor i del 3 : Liten vägvisare till intressanta personer".
  • Kungl. Krigsvetenskapsakademien: Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995
  • Kungl Livgrenadjärregementet 1928-1961. Biografiska anteckningar
  • Kungl. Västgöta regemente personhistoria
  • Sveriges regementschefer 1700-2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter
  • Kalmar regementes personhistoria 1623-1927
  • Svenska frivilliga
  • Underofficerare och värvat manskap i örlogsflottan Claes Bernes hemsida

Källor

  • Nationalencyklopedin

Se även

Externa länkar