Skillnad mellan versioner av "Johan Bures släktbok"

Från Wiki-Rötter
Hoppa till: navigering, sök
(Lagt till referenser.)
(Lagt till videolänkar om Johan Bures släktbok på dvd.)
 
Rad 42: Rad 42:
 
* [[Bureätten]] (artikel på Wiki-RÖTTER).
 
* [[Bureätten]] (artikel på Wiki-RÖTTER).
 
* [[Johan Bure]] (artikel på Wiki-RÖTTER).
 
* [[Johan Bure]] (artikel på Wiki-RÖTTER).
 +
 +
==Youtube-videor om Johan Bures släktbok==
 +
*[http://youtu.be/xwE4q_BIHC4 Urban Sikeborg, Sollentuna, berättar om Johan Bure som släktforskare, hans släktbok och hur databasen skapades (Ca 20 minuter, inspelat 8 juni 2014).]
 +
*[http://youtu.be/P-s5bWv-Ic4 [[Genealogiska Föreningen]]s ordförande Erland Ringborg berättar om bakgrunden till att Genealogiska Föreningen ger ut släktboken på dvd. (Ca 5 minuter, inspelat juni 2014.)]
 +
*[http://youtu.be/nEusW0e5PT0 Digitaliseringsexperten Johan Gidlöf, Älvsjö, berättar om hur dvd-skivan skapats och demonstrerar dess funktioner. (Ca 20 minuter, inspelat juni 2014.)]
  
 
[[Kategori:Källor, arkiv och bibliotek]]
 
[[Kategori:Källor, arkiv och bibliotek]]

Nuvarande version från 22 augusti 2014 kl. 09.47

Ett uppslag i Johan Bures släktbok i original från 1613. Foto: Finska Riksarkivet, 2014.

Johan Bures släktbok är en av de mest omtalade handskrifterna från Vasatiden. Den redovisar tre stora släktkretsar under en period som sträcker sig från senmedeltid till 1600-talets första årtionden. Släktboken innehåller bland annat den största enskilda utredningen av en svensk släkt ända in i modern tid – den så kallade Bureätten – och är för sin tid unik i sitt fokus på ofrälse personer. Sammanlagt omnämner släktboken drygt 3 000 personer: 2 700 personer i själva släktträden och omkring 300 andra personer nämnda i samband med dessa. De äldsta personerna bör ha levt omkring år 1400. Till skillnad från adelns genealogier, som till stor del kunde baseras på skriftliga källor, bygger denna släktbok nästan helt på muntliga källor.

Innehåll

Dess upphovsman

Släktboken upprättades under 1600-talets första hälft av fornforskaren, mystikern med mera Johan Thomasson Bure (1568–1652); han är också bekant under den latiniserade namnformen Johannes Bureus. I den idé- och religionshistoriska litteraturen har han beskrivits som en stormaktstidens portalgestalt, som göticismens överstepräst och som en religiös personlighet i klass med den heliga Birgitta och sin yngre släkting, Bureättlingen Emanuel Swedenborg.

Johan Bures släktforskning inleddes 1598 eller 1599, och han uppdaterade sin släktbok ännu 1641. Hans släkthistoriska forskning går till större delen ut på att identifiera alla på hans tid levande släktingar och deras gemensamma härkomst. En orsak till detta intresse kan ha varit att han tidigt blev föräldralös. Det kan också ha bidragit att han tidigt knöts till det kungliga kansliet, där det bedrevs viss genealogisk forskning av krassa ekonomiska och statusmässiga skäl. Dessa utredningar rörde dock uteslutande furstehuset och det svenska frälsets släktförhållanden, eftersom endast furstar och adelspersoner per definition ansågs ha anor. I Johan Bures egenskap av Sveriges förste antikvarie (fornforskare) ingick i hans uppdrag arbete att även dokumentera så kallade antikviteter som medeltida vapen och traditioner rörande det medeltida frälset när han påträffade sådana under sina resor. Han befann sig alltså i en miljö där släktförhållanden ansågs viktiga att dokumentera, även om denna släktforskning endast avsåg en mycket begränsad samhällselit.

Släktboken och dess avskrifter

Släktboken har i Sverige endast varit känd genom två delvis korrupta och ofullständiga avskrifter från 1714. Båda avskrifterna förvaras nu i Uppsala Universitetsbibliotek med signum X37 respektive X36. Senare på 1700-talet gjordes en avskrift av X37 av en okänd person; denna ingår nu som nr 53 i Riksarkivets Genealogica-serie. Enligt en kommentar på grekiska i X37 slutförde Johan Bure sin genealogi över Bureätten 1608, även om han fortsatte att uppdatera vissa släktgrenar även därefter.

2008 påträffade historikern Tiina Miettinen vid Tammerfors universitet en släktbok från 1600-talet i ett godsarkiv i finska Riksarkivet (Armfeltska arkivet III:14–15). Släktboken kunde 2010 slutligen identifieras som Johan Bures eget original, en renskriven version av den ursprungliga släktboken. Den är daterad februari 1613.

Släktbokens innehåll

Släktboksautografen redovisar främst tre stora, ofrälse släktkretsar: Johan Bures mormors släkt, den så kallade Bureätten (se nedan); hans morfars släkt, som främst bestod av uppländsk allmoge, samt hans första hustrus, Margareta Mårtensdotters, borgerliga släkt från olika mellansvenska städer. Släktboken innehåller dessutom flera små släkttavlor för personer som Johan Bure på mer eller mindre lösa grunder identifierade som släktingar, bland dem Ålandsfogden Jon Västgöte och dennes dotter Karin Jonsdotter Bure, gift med frälsemannen Knut Bengtsson (Tomta- och Björköätten), Stockholmsborgaren Hans Burmester/Burman och den finskbördige kunglige sekreteraren Hindrik Matsson Hugguth. De flesta av genealogierna är stamtavlor; bara i ett fall har Johan Bure redovisat släktskap i form av en antavla. Johan Bure utvecklade för släktboken ett sinnrikt men rätt svåröverskådligt tabellsystem, som gjorde det möjligt för honom att i efterhand komplettera med många nya personer och uppgifter utan att hela släktgrenar måste skrivas om. Släktboken behandlar släktgrenar genom kvinnolinjen i samma utsträckning som dem som går via manslinjen, och antalet män och kvinnor är ungefär lika stort. Släktboken redovisar också – åtminstone i någon utsträckning – vanhedrande inslag som utomäktenskapliga barn och avrättade personer. Den geografiska spridningen var redan på Johan Bures tid mycket stor, med släktmedlemmar bosatta från Ishavet i norr till Rom i söder. Flera grenar av Bureätten slog sig ned i Finland. (Bland ättlingarna där kom att ingå Finlands förste president, Per Evind Svinhufvud, och tonsättaren Jean Sibelius.)

Släktboksavskriften X37, som upprättades 1714, är ett seriöst försök till en mycket trogen återgivning av originalet och dess uppställning. Den innehåller emellertid en del fellästa namn och missförstånd. I flera fall har barn placerats i fel barnkull. Redovisningen av Johan Bures morfars släkt har delvis blivit korrupt, och släkttavlorna för Margareta Mårtensdotters släkt saknas helt. X37 innehåller dock en rad värdefulla kompletteringar som saknas i autografen. Detta beror på att Johan Bure fortsatte att mer eller mindre sporadiskt uppdatera även den första versionen av släktboken när nya uppgifter tillkom. Ibland kom vissa uppgifter endast att föras in i den ursprungliga släktboken medan andra uppgifter enbart lades till i den renskrivna versionen. Unik för X37 är dels släkttavlan över Johan Bures farmors ättlingar i hennes andra äktenskap med Stockholmsborgaren Lars Mickelsson i Nygränden, dels släkttavlan för den ovannämnde Hindrik Matsson Hugguth. X37 innehåller dessutom ett par sidor som gått förlorade i autografen samt en del tillägg gjorda troligen under 1700-talets senare del av en okänd person.

Släktboksavskriften X36 innehåller endast Buregenealogin i kraftigt omarbetad form. Avskriften gjordes i juni 1714 av arkivsekreteraren Elias Palmskiöld (1667–1719), vars mor tillhörde Bureätten. I X36 används en traditionell grafisk stamtavleuppställning, vilket ger en bra och lättolkad översikt. Avskriften har därför blivit mer använd än X37. Det stora antalet strykningar visar att Palmskiöld har haft visst besvär med att strukturera om tabellsystemet i Johan Bures släktbok, och i några fall har detta lett till direkta felaktigheter i släkttavlorna. Palmskiöld har i många fall lagt till fadersnamn (patronymikon) på personer som i originalsläktboken endast nämnts med dopnamn.

Släktboksavskriften Genealogica 53 i Riksarkivet är odaterad, men handstilen pekar på att den härrör från 1700-talets mitt. Handskriften en mycket trogen avskrift av avskriften X37, rad för rad, sida för sida, i uppställning och text, och har samma felläsningar som X37 med några ytterligare, men den saknar de tillägg som i efterhand gjorts i X37.

Alla de svenska släktboksavskrifterna inleds med en avhandling bestående av tio kapitel som redogör för namnet Bure inom Sverige och utomlands och Bureättens äldsta historia tillbaka till antikens goter och Sveriges grundande. Av denna avhandling finns i autografen endast några få sidor.

Bureätten

Johan Bures släktbok är mest känd för sin omfattande genealogi över Bureätten. Detta var redan på 1500-talet en kollektiv benämning på en stor släktkrets som på mödernet eller fädernet härstammade från en familj i byn Bure i Skellefteå, Västerbotten. Bureätten var under den andra delen av seklet vitt spridd i Bottnen, det vill säga Västerbotten, Norrbotten och Österbotten. Johan Bure redovisar i släktboken främst de släktgrenar som härstammade från Gamle Olof i Bure. Denne uppges i släktboken vara son till den förste nybyggaren i Bure, den säljägande och välbärgade Härse i Bure, Johan Bures mormors farfars farfars far. Sammanlagt rör det sig om ca 1 900 Bureättlingar, och till det antalet kommer ingifta personer. Buregenealogin bygger till stor del på en omfattande serie intervjuer som Johan Bure genomförde under sin norrländska resa 1600–1601, då han hade riksföreståndarens uppdrag att inventera fornminnen i denna landsända. I efterhand kom denne Härse att på felaktiga grunder att anges som son till en Fale hin unge i Birsta i Sköns socken (Medelpad), som enligt den legend Johan Bure lärde känna i Skön skulle ha räddat en kungason och återställt kronan åt honom.

Tre av Johan Bures kusiner på mödernet – den kunglige livläkaren Olof Bure och dennes bröder, de kungliga sekreterarna Andreas Bure och Jonas Bure – adlades 1619 respektive 1624. Åtminstone de två sistnämnda hävdade felaktigt att inte de inte bara härstammade från Bureätten på mödernet utan även tillhörde denna släkt på det raka fädernet. Denna släktgren brukas numera kallas Säbrågrenen. En annan medlem av Säbrågrenen, Nils Bure, adlades senare med namnet Burensköld. I verkligheten hade denne dock ingen Burehärstamning.

Efter Johan Bures död kompletterade olika personer fram till 1700-talets mitt de äldre släktleden med fiktiva data. De flesta av dessa sena uppgifter kom felaktigt att att tillskrivas Johan Bure. Den som bar största ansvaret för dessa förändringar var prästmannen och historieforskaren Andreas Olavi Rhyzelius (1677–1761), som var gift med en Bureättling. Genom Rhyzelius försorg blev Bureättens äldste stamfader runstensgestalten Tord i Byr, som skulle ha levt på 900-talet. Bureätten framstod på 1700-talet och vid 1800-talets början som en av Sveriges äldsta adliga släkter. Efter att historiker kunnat visa att tilläggen rörande de äldsta släktleden innehöll historiskt orimliga uppgifter kom emellertid Johan Bures släktbok i sin helhet att falla i vanrykte utan att någon utvärdering gjorts av släkttavlorna i övrigt. Det är först från 1990-talet som släktboken återigen har börjat uppmärksammas för sina omfattande allmogegenealogier, vilka helt saknar samtida motsvarigheter.

DNA-test bekräftar släktbokens uppgifter

Släktforskarna Peter Sjölund och Ronny Norberg i Härnösand genomförde 2012–2013 ett projekt där de lyckades identifiera och dna-testa tre nu levande ättlingar på manssidan i tre olika släktgrenar av Bureätten. De testade härstammade ungefär arton generationer från Burestamfadern Gamle Olof och visade sig alla tillhöra samma ovanliga y-haplogrupp. Resultatet bekräftar att Johan Bures uppgifter om släktförhållandena för dessa grenar på 1400-talet är korrekta.

Publicering

Genealogiska Föreningen ger i juni 2014 ut Johan Bures släktbok i sökbar form på dvd tillsammans med fotografier av släktboken och dess avskrifter. För produktionen ansvarar digitaliseringsexperterna Johan Gidlöf och Carl Szabad. Projektet har finansierats av medel från Svenska Litteratursällskapet i Finland och Genealogiska Föreningen.

Referenser

  • Urban Sikeborgs artiklar ”Om versionerna av Johan Bures släktbok samt deras innehåll och disposition” och ”Burestamfäderna Gamle Olof, Härse i Bure och Fale hin unge” på dvd-skivan Johan Bures släktbok – Johan Buren sukukirja : transkriberad, analyserad och dokumenterad av Urban Sikeborg. Med finsk presentation av Tiina Miettinen, utgiven av Genealogiska Föreningen (2014).
  • Genealogiska Föreningens informationssida om dvd-utgåvan av Johan Bures släktbok.
  • Bureätten (artikel på Wiki-RÖTTER).
  • Johan Bure (artikel på Wiki-RÖTTER).

Youtube-videor om Johan Bures släktbok