Skillnad mellan versioner av "Fotografier"

Från Wiki-Rötter
Hoppa till: navigering, sök
(Skapade sidan med '[[Fil:Porträttfotografi-Eslöv.jpg|thumb|right|200px|Per Andersson Född 1831-06-24 i Silvåkra Död 1915-12-26 i Silvåkra. Elna Hansdotter Född 1835-10-16 i Harlösa Död 192...')
 
(komplettering)
(3 mellanliggande versioner av en användare visas inte)
Rad 5: Rad 5:
 
Fotografiska avbildningar av människor<ref>[http://sv.wikipedia.org/wiki/Portr%C3%A4ttfotografi Svenska Wikipedia:Porträttfotografi]</ref> påbörjades redan i slutet på 1830-talet och populariserades snabbt allteftersom fototekniken gick framåt. Från de s.k. daguerrotyperna som endast medgav en (positiv) avbildning på varje plåt, via (negativa) glasplåtar på 1840-talet och mängder med olika tekniska lösningar som medgav ett obegränsat antal kopior av varje fotografi, till dagens [[digitalisering|genomdigitaliserade]] fototeknik. Släktforskaren kan alltså räkna med att alla som hade råd lät avporträttera sig hos fotografen från 1850- och 60-talen och framåt, då fotografin slog igenom på allvar och blev relativt billigt.
 
Fotografiska avbildningar av människor<ref>[http://sv.wikipedia.org/wiki/Portr%C3%A4ttfotografi Svenska Wikipedia:Porträttfotografi]</ref> påbörjades redan i slutet på 1830-talet och populariserades snabbt allteftersom fototekniken gick framåt. Från de s.k. daguerrotyperna som endast medgav en (positiv) avbildning på varje plåt, via (negativa) glasplåtar på 1840-talet och mängder med olika tekniska lösningar som medgav ett obegränsat antal kopior av varje fotografi, till dagens [[digitalisering|genomdigitaliserade]] fototeknik. Släktforskaren kan alltså räkna med att alla som hade råd lät avporträttera sig hos fotografen från 1850- och 60-talen och framåt, då fotografin slog igenom på allvar och blev relativt billigt.
  
Så snart storleken på kamerorna medgav flyttade fotografin utomhus och kunde därmed bidra till dokumentation av alla sorters miljöer. Från mitten på 1800-talet gav sig fotografer ut och skildrade världen, krigen, städerna och människorna. Det som förr var de förmögnas privilegium, blev möjligt för i stort sett alla. I slutet på 1800-talet och under det följande seklet blev det till och med möjligt för relativt fattiga bönder och torpare att ställa upp familjen och sina värdefullaste ägodelar framför sitt hus och ta ett fotografi. Hade man inget på sina nära och kära, lät man föreviga den döde i sin kista. Man kan alltså förmoda att alla som levde in på den andra hälften av 1800-talet lät avbilda sig.
+
Så snart storleken på kamerorna medgav flyttade fotografin utomhus och kunde därmed bidra till dokumentation av alla sorters miljöer. Från mitten på 1800-talet gav sig fotografer ut och skildrade världen, krigen, städerna och människorna. Det som förr var de förmögnas privilegium, blev möjligt för i stort sett alla. I slutet på 1800-talet och under det följande seklet blev det till och med möjligt för relativt fattiga bönder och torpare att ställa upp familjen och sina värdefullaste ägodelar framför sitt hus och ta ett fotografi. Hade man inget på sina nära och kära, lät man föreviga den döde i sin kista. Man kan alltså förmoda att de flesta som levde in på den andra hälften av 1800-talet lät avbilda sig.
  
 +
[[Fil:Smartphone.png|left|160px|Dagens smartphone i var mans ficka.]]
 
Snart hade även myndigheterna också anammat fotografiet som metod att identifiera t.ex. brottslingar. På fängelser lät man avfotografera de som skulle släppas fria. [[Arkiv]]en över dessa personer<ref>[http://www.svar.ra.se/umea.asp SVAR > Startsida > Brott och straff > Fångvård > Frigivna straffarbetsfångar]</ref>, som ofta var oförmögna att annars låta avbilda sig, hyser många tusen fotografier, och kan vara till hjälp att få en bild av släktingar som hamnat i klammeri med "rättvisan". Senare kom även andra myndigheter att använda fotografiet i andra handlingar. Att ställa upp sig i grupp och dokumentera idrottare, medlemmar i organisationer, arbetsplatser, skolor, klubbar, militära trupper, församlingar, syjuntor, m.m. har varit populärt sedan fotografiets barndom. Det kan vara värt att leta släktingar i den sortens bilder. Många gruppfoton finns arkiverade i våra arkiv och ofta finns en vidhängande förteckning över vilka som finns med på bilden.
 
Snart hade även myndigheterna också anammat fotografiet som metod att identifiera t.ex. brottslingar. På fängelser lät man avfotografera de som skulle släppas fria. [[Arkiv]]en över dessa personer<ref>[http://www.svar.ra.se/umea.asp SVAR > Startsida > Brott och straff > Fångvård > Frigivna straffarbetsfångar]</ref>, som ofta var oförmögna att annars låta avbilda sig, hyser många tusen fotografier, och kan vara till hjälp att få en bild av släktingar som hamnat i klammeri med "rättvisan". Senare kom även andra myndigheter att använda fotografiet i andra handlingar. Att ställa upp sig i grupp och dokumentera idrottare, medlemmar i organisationer, arbetsplatser, skolor, klubbar, militära trupper, församlingar, syjuntor, m.m. har varit populärt sedan fotografiets barndom. Det kan vara värt att leta släktingar i den sortens bilder. Många gruppfoton finns arkiverade i våra arkiv och ofta finns en vidhängande förteckning över vilka som finns med på bilden.
  
 
Fotograferandet var ett yrke fram till tiden för första världskriget, då det även blev möjligt för amatörer att köpa en kamerautrustning. Under mellankrigstiden exploderade amatörfotograferandet och fyllde familjealbumen med fotografier av i stort sett allt man tyckte var märkvärdigt att dokumentera. Detta ger oss släktforskare en fantastisk möjlighet att få en insyn i släktens liv och leverne under 1900-talet. Utvecklingen har gått fort, från lådkamera till smartphone på cirka hundra år. Numera har i praktiken alla en kamera i fickan vart man än går, och kvaliteten är förvånande hög.
 
Fotograferandet var ett yrke fram till tiden för första världskriget, då det även blev möjligt för amatörer att köpa en kamerautrustning. Under mellankrigstiden exploderade amatörfotograferandet och fyllde familjealbumen med fotografier av i stort sett allt man tyckte var märkvärdigt att dokumentera. Detta ger oss släktforskare en fantastisk möjlighet att få en insyn i släktens liv och leverne under 1900-talet. Utvecklingen har gått fort, från lådkamera till smartphone på cirka hundra år. Numera har i praktiken alla en kamera i fickan vart man än går, och kvaliteten är förvånande hög.
 
+
<br><br>
 
==Släktforskaren och fotografin==
 
==Släktforskaren och fotografin==
 
===Identifiera===
 
===Identifiera===
 
[[Fil:Klassbild.jpg|right|450px|Klassisk klassbild som återfinns i skolarkiv - denna från Helsingborgs skolmuseum.]]
 
[[Fil:Klassbild.jpg|right|450px|Klassisk klassbild som återfinns i skolarkiv - denna från Helsingborgs skolmuseum.]]
En av de första och viktigaste uppgifterna för en ny släktforskare är att se till att de äldre släktingarna låter skriva ned namnen på alla de kan identifiera i sina familjealbum. Det är det snabbaste sättet att rädda de avporträtterade från att bli anonyma ansikten som ingen känns vid. De som inte kan identifieras av albumens ägare, kan naturligtvis också kanske senare identifieras på andra sätt, men en tidig identifiering och kanske också en berättelse om hur fotografiet kom till är ovärderlig och bör göras så fort man kan.
+
En av de första och viktigaste uppgifterna för varje ny släktforskare är att se till att de äldre släktingarna låter skriva ned namnen på alla de kan identifiera i sina familjealbum. Det är det snabbaste sättet att rädda de avporträtterade från att bli anonyma ansikten som ingen känns vid. De som inte kan identifieras av albumens ägare, kan naturligtvis också kanske senare identifieras på andra sätt, men en tidig identifiering och kanske också en berättelse om hur fotografiet kom till är ovärderlig och bör göras så fort man kan.
  
 
Så här kan man försöka att identifiera "okända" ansikten i släktens gamla fotoalbum:
 
Så här kan man försöka att identifiera "okända" ansikten i släktens gamla fotoalbum:
* Titta i äldre släktingars album. Där kan samma fotografi finnas med text om vilka som är avporträtterade.
+
* Titta i äldre släktingars album. Där kan samma fotografi finnas med text om vilka som är med i det.
* Kontakta det fotoarkiv som kanske bevarar fotografens glasplåtar och kundliggare om det rör sig om ett ateljéfotografi.
+
* Kontakta det fotoarkiv som kanske bevarar fotografens glasplåtar och kundliggare, om det rör sig om ett ateljéfotografi.
 
* Lokala bild- och bygdearkiv kan ha många identifierade fotografier att jämföra med.
 
* Lokala bild- och bygdearkiv kan ha många identifierade fotografier att jämföra med.
* Släktingarna i Amerika, eller i andra delar av världen (även Sverige), kan ha mängder av ditskickade fotografier med förklaringar om vilka som är avporträtterade.
+
* Släktingarna i Amerika, eller i andra delar av världen (även Sverige), kan ha mängder av fotografier som skickats dit med skrivna förklaringar om vilka som är avporträtterade.
 
* Rötters [[Porträttfynd]] har över 110 000 porträttfotografier att jämföra med. Många är identifierade.
 
* Rötters [[Porträttfynd]] har över 110 000 porträttfotografier att jämföra med. Många är identifierade.
 
* Arkiverade skolfotografier och gruppfotografier från föreningar, nykterhetsorganisationer, fackföreningar, frikyrkoförsamlingar, arbetsplatser, m.m. kan vara till hjälp vid identifiering av okända ansikten.
 
* Arkiverade skolfotografier och gruppfotografier från föreningar, nykterhetsorganisationer, fackföreningar, frikyrkoförsamlingar, arbetsplatser, m.m. kan vara till hjälp vid identifiering av okända ansikten.
Rad 30: Rad 31:
  
 
Gamla porträttfotografier på släktingar kan man lämpligast leta efter i de arkiv som bevarar lokala ateljéfotografers fotoarkiv. Sådana finns det i var och varannan stad i Sverige. Oftast finns det kortregister över kunder eller de avporträtterade där man kan leta efter släktingars namn. Ibland kan man ha turen att hamna i ett arkiv som aktivt har jobbat med att identifiera gamla fotografier. I sämsta fall kan man få nöja sig med en gruppbild av morfar från skolan där han gick som barn. Det finns oftast arkiverat hos kommunens arkiv eller på det regionala [[landsarkiv]]et.
 
Gamla porträttfotografier på släktingar kan man lämpligast leta efter i de arkiv som bevarar lokala ateljéfotografers fotoarkiv. Sådana finns det i var och varannan stad i Sverige. Oftast finns det kortregister över kunder eller de avporträtterade där man kan leta efter släktingars namn. Ibland kan man ha turen att hamna i ett arkiv som aktivt har jobbat med att identifiera gamla fotografier. I sämsta fall kan man få nöja sig med en gruppbild av morfar från skolan där han gick som barn. Det finns oftast arkiverat hos kommunens arkiv eller på det regionala [[landsarkiv]]et.
 +
 +
Något som kan vara avgörande för om man har framgång i sitt letande efter släktfotografier, är ens fantasi och förmåga att tänka sig in i när folk gick till fotografen eller lät avbilda sig. Precis som nuförtiden, lät man dokumentera högtider, t.ex. födelsedagar, dop, bröllop, årsdagar, jubileer, begravningar, examensdagar, skolavslutningar, stora fester, m.m. Yrkesmän lät fotografera sig när de genomgått gesällprov eller mästarexamen, när de haft taklagsfest, när man köpt en ny vagn eller om man öppnat en ny butik. Militärer gick till fotografen när de fått ny uniform eller blivit befordrade. Ämbetsmän lät fotografera sig när de blivit invalda i någon beslutande församling. Precis som nu, lät höjdare fotografera sig när de mötte andra höjdare, osv. Kan man tänka sig in i någons liv, är det sannolikt att man också kan leta efter fotografier på rätt plats.
  
 
===Att rädda, lagra och vårda det fotografiska arvet===
 
===Att rädda, lagra och vårda det fotografiska arvet===
Rad 35: Rad 38:
 
* Originalen läggs i speciella kuvert och förvaras enligt de anvisningarna man får i speciallitteratur som t.ex. ''Rädda bilden'' av Runo Kohlbeck från 1974, eller ''Bilden räddas'' av Irene Mattsson från 1985. Man kan även göra ett besök i ett av de många fotografiska arkiven för att få goda råd.<ref>[http://hd.se/familj/slaktforskning/2005/03/29/gamla_skolkort_blir_historia/ HD:Gamla skolkort blir historia]</ref>
 
* Originalen läggs i speciella kuvert och förvaras enligt de anvisningarna man får i speciallitteratur som t.ex. ''Rädda bilden'' av Runo Kohlbeck från 1974, eller ''Bilden räddas'' av Irene Mattsson från 1985. Man kan även göra ett besök i ett av de många fotografiska arkiven för att få goda råd.<ref>[http://hd.se/familj/slaktforskning/2005/03/29/gamla_skolkort_blir_historia/ HD:Gamla skolkort blir historia]</ref>
 
* Föreningar kan samla in gamla porträttfoton och/eller hjälpa medlemmarna att skanna dem för att lägga in dem på [[Porträttfynd]].
 
* Föreningar kan samla in gamla porträttfoton och/eller hjälpa medlemmarna att skanna dem för att lägga in dem på [[Porträttfynd]].
 +
 +
==Äldre svenska yrkesfotografer==
 +
''Lennart Snabb'' i Uddevalla har skapat en ''förteckning över alla yrkesfotografer'' mellan åren 1899-1911 i Sverige och sammanställt en lista i PDF-format som man kan ladda hem. Underlaget är från en förteckning över svenska fotografer utgivna 1899 respektive 1911 av Sveriges Fotografers Förbund. Hämta förteckningen [http://www.genealogi.se/filer/snabbregister.pdf här].
  
 
==Se även==
 
==Se även==

Versionen från 17 december 2012 kl. 12.42

Per Andersson Född 1831-06-24 i Silvåkra Död 1915-12-26 i Silvåkra. Elna Hansdotter Född 1835-10-16 i Harlösa Död 1923 i Silvåkra. (Fotografi i visitkortsformat från Porträttfynd, bild #9072, fotograf Edwin Brulin, Eslöv.)

Fotografier[1] är viktiga dokument för släktforskare. Genom fotografier får man en direkt bild av människors karaktär och de miljöer där de levde och verkade. Många släktforskare börjar sin släktforskning genom att titta i släktens fotoalbum eller kartonger med lösa fotografier. En av de viktigaste uppgifterna för en släktforskare, vid sidan om att finna uppgifter om sina förfäder, är just att hitta fotografier som på bild porträtterar dem och dessutom fastställer hur utseende ärvs från generation till generation.

Innehåll

Historik

Fotografiska avbildningar av människor[2] påbörjades redan i slutet på 1830-talet och populariserades snabbt allteftersom fototekniken gick framåt. Från de s.k. daguerrotyperna som endast medgav en (positiv) avbildning på varje plåt, via (negativa) glasplåtar på 1840-talet och mängder med olika tekniska lösningar som medgav ett obegränsat antal kopior av varje fotografi, till dagens genomdigitaliserade fototeknik. Släktforskaren kan alltså räkna med att alla som hade råd lät avporträttera sig hos fotografen från 1850- och 60-talen och framåt, då fotografin slog igenom på allvar och blev relativt billigt.

Så snart storleken på kamerorna medgav flyttade fotografin utomhus och kunde därmed bidra till dokumentation av alla sorters miljöer. Från mitten på 1800-talet gav sig fotografer ut och skildrade världen, krigen, städerna och människorna. Det som förr var de förmögnas privilegium, blev möjligt för i stort sett alla. I slutet på 1800-talet och under det följande seklet blev det till och med möjligt för relativt fattiga bönder och torpare att ställa upp familjen och sina värdefullaste ägodelar framför sitt hus och ta ett fotografi. Hade man inget på sina nära och kära, lät man föreviga den döde i sin kista. Man kan alltså förmoda att de flesta som levde in på den andra hälften av 1800-talet lät avbilda sig.

Dagens smartphone i var mans ficka.

Snart hade även myndigheterna också anammat fotografiet som metod att identifiera t.ex. brottslingar. På fängelser lät man avfotografera de som skulle släppas fria. Arkiven över dessa personer[3], som ofta var oförmögna att annars låta avbilda sig, hyser många tusen fotografier, och kan vara till hjälp att få en bild av släktingar som hamnat i klammeri med "rättvisan". Senare kom även andra myndigheter att använda fotografiet i andra handlingar. Att ställa upp sig i grupp och dokumentera idrottare, medlemmar i organisationer, arbetsplatser, skolor, klubbar, militära trupper, församlingar, syjuntor, m.m. har varit populärt sedan fotografiets barndom. Det kan vara värt att leta släktingar i den sortens bilder. Många gruppfoton finns arkiverade i våra arkiv och ofta finns en vidhängande förteckning över vilka som finns med på bilden.

Fotograferandet var ett yrke fram till tiden för första världskriget, då det även blev möjligt för amatörer att köpa en kamerautrustning. Under mellankrigstiden exploderade amatörfotograferandet och fyllde familjealbumen med fotografier av i stort sett allt man tyckte var märkvärdigt att dokumentera. Detta ger oss släktforskare en fantastisk möjlighet att få en insyn i släktens liv och leverne under 1900-talet. Utvecklingen har gått fort, från lådkamera till smartphone på cirka hundra år. Numera har i praktiken alla en kamera i fickan vart man än går, och kvaliteten är förvånande hög.

Släktforskaren och fotografin

Identifiera

Klassisk klassbild som återfinns i skolarkiv - denna från Helsingborgs skolmuseum.

En av de första och viktigaste uppgifterna för varje ny släktforskare är att se till att de äldre släktingarna låter skriva ned namnen på alla de kan identifiera i sina familjealbum. Det är det snabbaste sättet att rädda de avporträtterade från att bli anonyma ansikten som ingen känns vid. De som inte kan identifieras av albumens ägare, kan naturligtvis också kanske senare identifieras på andra sätt, men en tidig identifiering och kanske också en berättelse om hur fotografiet kom till är ovärderlig och bör göras så fort man kan.

Så här kan man försöka att identifiera "okända" ansikten i släktens gamla fotoalbum:

  • Titta i äldre släktingars album. Där kan samma fotografi finnas med text om vilka som är med i det.
  • Kontakta det fotoarkiv som kanske bevarar fotografens glasplåtar och kundliggare, om det rör sig om ett ateljéfotografi.
  • Lokala bild- och bygdearkiv kan ha många identifierade fotografier att jämföra med.
  • Släktingarna i Amerika, eller i andra delar av världen (även Sverige), kan ha mängder av fotografier som skickats dit med skrivna förklaringar om vilka som är avporträtterade.
  • Rötters Porträttfynd har över 110 000 porträttfotografier att jämföra med. Många är identifierade.
  • Arkiverade skolfotografier och gruppfotografier från föreningar, nykterhetsorganisationer, fackföreningar, frikyrkoförsamlingar, arbetsplatser, m.m. kan vara till hjälp vid identifiering av okända ansikten.

Leta och samla fotografier av släkten

Mycket av det ovannämnda kan gälla för eftersökandet av släktingars ansikten man ännu saknar. Det säkraste sättet att återfinna fotografier på släktingar man saknar i sin samling är att fråga släkten. Fotoalbum tas oftast omhand i sin helhet, de delas inte upp mellan arvingar. Så mormors och morfars fotoalbum kan finnas hos någon moster eller kusin, eller rent av en syssling.

Förr fick man lämna in fotografierna till någon fotograf som kunde kopiera dem, så att kusinen fick behålla fotot och man själv fick kopian. Men med dagens moderna digitala kameror, skannrar och telefoner, är det en enkel sak att knäppa kopior av mycket god kvalitet på plats. Se bara till att ha en bra ljuskälla för att få fram en så detaljerad kopia som möjligt. Med en smartphone knäpper man kort på hela albumuppslagen och separerar de individuella fotona i ett bildprogram senare.

Gamla porträttfotografier på släktingar kan man lämpligast leta efter i de arkiv som bevarar lokala ateljéfotografers fotoarkiv. Sådana finns det i var och varannan stad i Sverige. Oftast finns det kortregister över kunder eller de avporträtterade där man kan leta efter släktingars namn. Ibland kan man ha turen att hamna i ett arkiv som aktivt har jobbat med att identifiera gamla fotografier. I sämsta fall kan man få nöja sig med en gruppbild av morfar från skolan där han gick som barn. Det finns oftast arkiverat hos kommunens arkiv eller på det regionala landsarkivet.

Något som kan vara avgörande för om man har framgång i sitt letande efter släktfotografier, är ens fantasi och förmåga att tänka sig in i när folk gick till fotografen eller lät avbilda sig. Precis som nuförtiden, lät man dokumentera högtider, t.ex. födelsedagar, dop, bröllop, årsdagar, jubileer, begravningar, examensdagar, skolavslutningar, stora fester, m.m. Yrkesmän lät fotografera sig när de genomgått gesällprov eller mästarexamen, när de haft taklagsfest, när man köpt en ny vagn eller om man öppnat en ny butik. Militärer gick till fotografen när de fått ny uniform eller blivit befordrade. Ämbetsmän lät fotografera sig när de blivit invalda i någon beslutande församling. Precis som nu, lät höjdare fotografera sig när de mötte andra höjdare, osv. Kan man tänka sig in i någons liv, är det sannolikt att man också kan leta efter fotografier på rätt plats.

Att rädda, lagra och vårda det fotografiska arvet

  • Det lättaste sättet att rädda gamla bleknade och känsliga fotografier är att digitalfotografera eller skanna dem. Då säkrar man för det första en kopia i ett annat format som går att lagra i en hårddisk eller i en DVD-skiva. Kopian går att mångfaldiga elektroniskt eller på papperskopior som ofta blir lika bra återgivna som originalet. Det är också det lättaste sättet att sprida kopiorna på.
  • Originalen läggs i speciella kuvert och förvaras enligt de anvisningarna man får i speciallitteratur som t.ex. Rädda bilden av Runo Kohlbeck från 1974, eller Bilden räddas av Irene Mattsson från 1985. Man kan även göra ett besök i ett av de många fotografiska arkiven för att få goda råd.[4]
  • Föreningar kan samla in gamla porträttfoton och/eller hjälpa medlemmarna att skanna dem för att lägga in dem på Porträttfynd.

Äldre svenska yrkesfotografer

Lennart Snabb i Uddevalla har skapat en förteckning över alla yrkesfotografer mellan åren 1899-1911 i Sverige och sammanställt en lista i PDF-format som man kan ladda hem. Underlaget är från en förteckning över svenska fotografer utgivna 1899 respektive 1911 av Sveriges Fotografers Förbund. Hämta förteckningen här.

Se även

Litteratur



Noter:

  1. För fotografins historia, se artikel i Svenska Wikipedia
  2. Svenska Wikipedia:Porträttfotografi
  3. SVAR > Startsida > Brott och straff > Fångvård > Frigivna straffarbetsfångar
  4. HD:Gamla skolkort blir historia