Skillnad mellan versioner av "Erik"

Från Wiki-Rötter
Hoppa till: navigering, sök
m (rättar stavning)
m
 
Rad 2: Rad 2:
  
 
==Historik==
 
==Historik==
Går man tillbaka till urnordiskan är namnet sammansatt av elementen ''*aina'', "alltid", eller ''*aiwa'', "ensam" samt ''*rikaz'', "härskare". Möjligen går namnet redan från början tillbaka på ett existerande appellativ, i så fall samma som förekommer i vårt ord ''eriksgata''. I fornnordiskan har det på västnordiskt område varit ''Eiríkr'' medan det på östnordiskt varit ''ÆirikR''. Namnet finns redan på våra vikingatida runstenar och namnet har burits av flera svenska kungar under forntid, medeltid och nyare tid, även i våra grannländer Norge och Danmark har regenter funnits med namnet. Namnet förekommer vid flera tillfällen i den legendartade gamla Ynglingaätten. Den kungaätt som utslocknar under äldsta medeltid med våra äldsta kristna kungar -- och som möjligen var en gren av Ynglingaätten -- har också flera företrädare med namnet Erik, däribland Erik Segersäll och den Erik som föreslogs skulle upphöjas som gud av svearna. Senare får vi ett svenskt nationalhelgon med namnet Erik i kung Erik Jedvardsson som blev ihjälslagen ca 1160 i [[Uppsala]]. Mindre känt är det missionshelgon som beskrivits ha dött martyrdöden i Flottsund, strax söder om Uppsala omkring hundra år tidigare och vars helgonberättelser säkert sammansmultit med det senare helgonet med samma namn.
+
Går man tillbaka till urnordiskan är namnet sammansatt av elementen ''*aina'', "alltid", eller ''*aiwa'', "ensam" samt ''*rikaz'', "härskare". Möjligen går namnet redan från början tillbaka på ett existerande appellativ, i så fall samma som förekommer i vårt ord ''eriksgata''. I fornnordiskan återges namnet normaliserat inom västnordiskt språkområde ''Eiríkr'' och på östnordiskt område ''ÆirikR''. Namnet finns redan på våra vikingatida runstenar och namnet har burits av flera svenska kungar under forntid, medeltid och nyare tid. Även i våra grannländer Norge och Danmark har regenter funnits med namnet. Namnet förekommer vid flera tillfällen i den legendartade gamla Ynglingaätten. Den kungaätt som utslocknar under äldsta medeltid med våra äldsta kristna kungar -- och som möjligen var en gren av Ynglingaätten -- har också flera företrädare med namnet Erik, däribland Erik Segersäll och den Erik som föreslogs skulle upphöjas som gud av svearna. Senare får vi ett svenskt nationalhelgon med namnet Erik i kung Erik Jedvardsson som blev ihjälslagen ca 1160 i [[Uppsala]]. Mindre känt är det missionshelgon som beskrivits ha dött martyrdöden i Flottsund, strax söder om Uppsala omkring hundra år tidigare och vars helgonberättelser säkert sammansmultit med det senare helgonet med samma namn.
  
 
==Varianter==
 
==Varianter==

Nuvarande version från 10 november 2010 kl. 16.52

Erik är ett av våra vanligare manliga förnamn i Sverige och är av nordisk härkomst.

Innehåll

Historik

Går man tillbaka till urnordiskan är namnet sammansatt av elementen *aina, "alltid", eller *aiwa, "ensam" samt *rikaz, "härskare". Möjligen går namnet redan från början tillbaka på ett existerande appellativ, i så fall samma som förekommer i vårt ord eriksgata. I fornnordiskan återges namnet normaliserat inom västnordiskt språkområde Eiríkr och på östnordiskt område ÆirikR. Namnet finns redan på våra vikingatida runstenar och namnet har burits av flera svenska kungar under forntid, medeltid och nyare tid. Även i våra grannländer Norge och Danmark har regenter funnits med namnet. Namnet förekommer vid flera tillfällen i den legendartade gamla Ynglingaätten. Den kungaätt som utslocknar under äldsta medeltid med våra äldsta kristna kungar -- och som möjligen var en gren av Ynglingaätten -- har också flera företrädare med namnet Erik, däribland Erik Segersäll och den Erik som föreslogs skulle upphöjas som gud av svearna. Senare får vi ett svenskt nationalhelgon med namnet Erik i kung Erik Jedvardsson som blev ihjälslagen ca 1160 i Uppsala. Mindre känt är det missionshelgon som beskrivits ha dött martyrdöden i Flottsund, strax söder om Uppsala omkring hundra år tidigare och vars helgonberättelser säkert sammansmultit med det senare helgonet med samma namn.

Varianter

Idag är namnet på norska Eirik eller Erik, på danska och svenska Erik och på finska Erkki och på isländska Eiríkur. Latiniserat har namnet varit Ericus. Namnet har fått genomslag även internationellt och på engelska och franska ser man formerna Eric på tyska Erik eller Erich och på spanska Erico. Varianter på namnet är Jerker, med bibehållen nominativändelse (-er) och som många i dag uppfattar som ett självständigt namn. Som del i patronymikon kortas Erik ibland ner och namnformen Ersson är därför relativt vanlig. Namnet är vanligt förekommande även i dubbelnamn som exempelvis Sven-Erik.

Firande

Erik har firats sedan medeltiden den 18 maj på Erik den heliges dödsdag. Eriksmässa (ersmässa) var helgdag i Sverige fram till 1571 (några år efter att Erik XIV blivit av med makten, men fortfarande levde). Den 24 januari kallades tidigare Ericus translatus, "Erik flyttad", och var den dag man 1273 flyttade Erik den heliges reliker från Gamla Uppsala till den nya platsen för ärkebiskopsätet, Östra Aros, som vi idag kallar Uppsala. Denna dag firades sedan genom att man bar Eriks reliker från Uppsala domkyrka ut till den gamla gravplatsen i Gamla Uppsala och tillbaka igen.

Statistik

Namnet var 2009 det nionde populäraste namnet på nyfödda pojkar i Sverige och bars då av ca 3,6% av hela befolkningen. Namnet bars 1890 av 2,9% av hela befolkningen.

Geografisk utbredning

Namnet har varit vanligt förekommande i hela Sverige.

Fotnoter


Källor

Här kan man ta upp källor till ovanstående