Dalregementets personhistoria

Från Wiki-Rötter
Hoppa till: navigering, sök
Dalrementets personhistoria

Dalregementets personhistoria, Falun 1984-2001, är en persondokumentation av nära nog alla befäl som har haft anknytning till Dalregementet.

  • I: 1542-1699.
  • II: 1700-1799.
  • III: 1800-1899.
  • IV: 1900-1949.
  • V: 1950-2000.
  • Särskild supplementdel med samlat namnregister utgivet 1998.
  • Tillägg och ändringar till del I och II utgivna 1993.
  • Tillägg "Pärlor i del 3 : Liten vägvisare till intressanta personer".

Bakgrund och uppläggning

Dalregementets Personhistoria som täcker tiden mellan 1542 och 2000 , fem delar och ett supplement, har under åren utgivits av en särskild kommitté, som bildades på Dalregementet 1981 Grundläggande för detta projekt var Engelbrekt Flodströms hängiva och mycket omfattande arbete med dokumentation av regementets personal. av skilda kategorier och som varit knutna till Dalregementet så långt tillbaka i tiden som källorna medgivit. Flodström var född på Främby gård i Falun och var en tid kapten vid regementet och senare knuten till arméstaben. Han var under två tidsperioder militärattaché i Moskva mellan 1939-42 och 1952-57, då han pensionerades. Därefter ägnade han sig helt åt personhistoriaprojektet fram till sin död 1974. Man hade då sedan länge insett betydelsen av hans arbete satte igång en komplettering och fortsättning av detta för att fullfölja hans planer på en personhistorisk publikation.

De skilda delarna har för varje person, utöver de militära förhållandena, även i stor utsträckning medtagits uppgifter om familjen, hemorter samt släktrelationer och släktingar som också varit befäl. För detta krävdes utöver de militära handlingarna en ingående efterforskning i kyrkboksmaterialet. Med den rörlighet mellan olika förband som utmärker anställningsförhållanden inom försvaret han man inom kommittén valt att koncentrera sig till s anknytningen till Dalregementet och landskapet Dalarna. Det finns en omfattande personhistorik över andra regementen i landet att anlita för vidare efterforskningar.

Kommittén har under arbetets gång anlitat både expertis inom de historia vetenskaperna och i våra arkiv samt skickliga exerptister av källmaterial inom de egna leden på regementet och släktforskare ute i landskapet. En unik forskning av slöjdläraren Ragnar Boman i Stockholm särskilt inom den källfattiga perioden 1700-1721, Det stora Nordiska krigets tid, har gjort att 1700-talsdelen av verket fått en mycket värdefull komplettering.

Varje del inleds med en återblick på viktiga händelser, internationella konflikter och andra förlopp som har haft betydelse för och utgjort en bakgrund till landets försvarsåtgärder och krigsföretag med text och kartor. Detta är ett värdefullt komplement till den mer detaljerade skildringen av regementets aktiviteter som skildras i Anton Pihlströms arbete om Dalregementets historia.

Arbetet är dock som titeln anger i första hand en persondokumentation av nära nog alla befäl som har haft anknytning till regementet. Uppställningen är kronologisk vad gäller anställningsåret. Detta står angivet över namnet och åtföljs av ett löpnummer. Namnregistren är givetvis i alfabetisk ordning. Dessutom finns en särskild registerdel uppställd efter Dalarnas socknar, där den anställde haft sin hemort eller särskild anknytning till.

Rotesoldater

Särskilt betydelsefullt för projektet Dalregementets soldatregister, som syftar till att registrera de indelta gemena rotesoldater, vargeringar och frikårister med sina korpraler är att många av dessa, som visade särskild lämplighet blev befordrade till underbefäl och i senare i vissa fall till officerare, särskilt under den karolinska tiden. Man hittar därför ofta många kompletterande uppgifter till vissa av soldaterna bl a vad gäller deras familjer. Då en soldat blev befordrad till underbefäl, vanligen furir, fick han alltså avsked från efterträddes han på roten av någon annan. Under 1800-talet insattes på många rotar volontärer som uppbar rotelönen. Dessa avancerade efter ofta kort tid till underbefäl, som man kan hitta i personhistorien. I andra fall drogs rotarna in, som det uttrycks, och lönen gick då i stället till en underofficer. Ofta krävdes två rotelöner för detta.

Ett annat skäl till att rotar drogs in var att det behövdes medel därifrån att betala regementsmusiken, som växte fram från 1700-talets sista del och blev ett betydesefullt inslag inte bara för regementet utan för musiklivet över huvud taget. Tyvärr har regementsmusikanterna inte fått någon särskilt omfattande omnämnande i personhistoriken eller annorstädes.

Den sista delen av regements personhistoria, Del V täcker tiden fram till regementets upplösning 30 juni 2000.

Alla officerare, underofficerare, reservofficerare och civilanställda som funnits på regementet från 1950 är med. För de äldsta av dem är den militära gärningen fullgjord och kanske i det civila livet med. Men även de allra yngsta finns där - om de så bara tjänat regementet och Dalabrigaden en kort tid. Verket är därmed fullbordat och har fått många lovord av såväl fackmän som i pressen.

Del V utgavs hösten 2001 och omfattar 1 100 biografier. Boken inleds av en samhällshistorisk översikt av Hans Lundbergh, med glimtar av Dalregementets verksamhet under 1900-talets senare hälft.