Chile

Från Wiki-Rötter
Version från den 30 augusti 2012 kl. 09.29 av Jojje (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök
Chiles flagga

Det finns cirka 28 000 personer i Sverige som är födda i Chile. De flesta invandrade under 1970- och 1980-talen, då många flydde från militärstyret i landet. De flesta stannade kvar och de har sedan fått barn och barnbarn som härstammar från Chile. Då många chilenare gift sig med icke-chilenare kan man utan att överdriva räkna med att det kan finnas omkring 100 000 personer i Sverige med mer eller mindre omedelbara rötter i Chile.

[Si entiendes castellano (español) te recomendamos a buscar información en la página de Chile en el wiki de FamilySearch: [1]


Innehåll

Släktforskning i Chile

Hur börjar man?

Som vanligt när det gäller släktforskning så måste man ha en "trådända" att dra i, och det är i regel det man får reda på genom att fråga de äldsta familjemedlemmarna. Man behöver veta namn, efternamn, födelseplats, födelsedatum och födelseort för den man börjar med. Rör det sig om en liten ort kan man gå direkt på församlingens födelsebok för det året, eller skriva till den myndighet som har hand om folkbokföringen på orten. I större städer är det svårare att lokalisera församlingen, då måste man kontakta den civila folkbokföringen. Har man möjlighet, är ett personligt besök bättre. Kan man själv inte spanska bör man ha någon spansktalande som hjälper till i kontakterna. Detta gäller även när man släktforskar via mikrofilmade eller skannade dokument hemma i Sverige.

Kyrkböcker

De chilenska katolska församlingarna har registrerat födda, vigda och döda i kyrkböcker (archivos eclesiásticos) sedan slutet av 1500-talet, men förvaringen av kyrkböckerna har varit olika på olika ställen, därför har mycket förstörts av dålig hantering och usel förvaring. De tidiga kyrkböckerna kan ibland vara skrivna på latin, annars är det spanska som gäller. Kyrkan har fortsatt att registrera födda, vigda och döda även efter civilregistrens införande i slutet av 1800-talet. Många av städernas församlingar är idag inte territoriella, utan personer gifter sig och döper barnen i kyrkorna efter smak. Begravningsväsendet är ofta civilt numera.

De vanligaste uppgifterna man återfinner i kyrkböckerna är:

  • Dop (bautismos) - barn döptes vanligtvis några få dagar efter födseln - födelsedatum, födelsort, dopdatum, barnets namn, föräldrarnas namn, legitimitet, gudfäder och (ibland) mor- och farföräldrars namn. I vissa fall har man senare antecknat vem barnet gift sig med.
  • Vigslar (matrimonios) - vigselort, vigseldatum, lysningar, brudparets namn, ålder och civilstånd före vigseln, boendeorter, yrken, föräldrars namn, och ibland födelseorter. Vid omgiften kan även namn och dödsdatum för tidigare makar vara inkluderade. Brudens giftoman är ofta nämnd. Man gifte sig i allmänhet i brudens hemförsamling.
  • Begravningar (entierros) - avlidna i Chile blev ofta begravda någon eller några dag(ar) efter personens död - den avlidnes namn, dödsort, dödsdatum, begravningsdatum, civilstånd, dödsorsak, samt namn då kvarlevande anhöriga. I vissa fall anges om den avlidne efterlämnat ett testamente (testo).

Mormonerna har mikrofilmat de flesta chilenska kyrkböckerna fram till omkring 1930. Dessa finns förvarade i Family History Library i Salt Lake City, Utah, USA. Mikrofilmerna kan beställas och läsas i Mormonernas släktforsningscentra över hela Sverige: [2]. Internetportalen Family-Search, som också drivs av mormonerna kan användas för att eftersöka digitaliserat material ur Family History Library.

Civil folkbokföring

I januari 1885 påbörjades den civila registreringen av medborgarna, men den blev inte riktigt pålitlig förrän framåt sekelskiftet. 1900-talets folkbokföring måste dock alltid sökas i civilregister (registros civiles). I den civila folkbokföringen återfinner man födda, vigda och döda från sent 1800-tal och framåt. Dessförinnan bör man söka uppgifterna i kyrkböckerna. Också civilregistren förs på spanska.

Det är de lokala myndigheterna, i allmänhet kommunen (municipalidad) som för den civila folkbokföringen (oficina de registro civil) och ansvarar för arkiveringen av denna. En kopia på varje register skickas emellertid till det nationella civilarkivet (Archivo Generál del Registro Civil) i huvudstaden Santiago de Chile. Man måste dock veta i vilken kommun man ska leta efter för att återfinna personhandlingarna.

Adress: Archivo Generál del Registro Civil, Calle Huérfanos 1570, Santiago de Chile, Chile.

De vanligaste uppgifterna man återfinner i den civila folkbokföringen är:

  • Födslar (nacimientos) - föräldrar registrerade i allmänhet barnet några dagar efter födelsen, varvid registreringen bevittnades av två personer - barnets kön (sexo), födelsedatum, födelseort (ibland namnet på sjukhuset där barnet var fött), föräldrarnas namn (ibland födelseort), ålder, civilstatus, yrken, samt adress, ibland även föräldrarnas nationalitet eller etnicitet. Ibland nämns också antalet barn i familjen. Det händer att även uppgifter om barnets mor- och farföräldrar inkluderas. Vittnenas namn, adresser, yrken antecknas också. Födelsebeviset är en ytterst viktig handling för varje medborgare, den utgör alltid grund för varje ny identitetshandling (ID-kort, pass, m.m.) som personen ifråga behöver för att få arbete, införskaffa bankkonton, osv.
  • Vigslar (matrimonios) - när den civila folkbokföringen infördes blev den borgerliga vigseln den lagliga vigseln, kyrklig vigsel blev därmed endast en personlig och religiös angelägenhet - uppgifterna i det borgerliga/civila äktenskapsregistret är ofta mycket omfattande och inkluderar namn, födelseuppgifter, nationalitet (ev. etnicitet), civil status, yrke, adress, uppgifter om föräldrars namn, yrke, nationalitet, (ev. etnicitet), adress, m.m.
  • Dödsfall (defunciones) - registreringen av avlidna skedde oftast någon eller några dagar efter personens bortgång, och då nästan alltid i den ort personen dött - utöver de vanliga uppgifterna om dödsdatum, dödsort, dödsorsak, samt uppgifter om födelseort, nationalitet (ev. etnicitet), föräldrars namn, m.m. uppges ofta den efterlevande makens namn, adress, och ibland också efterlevande barn. Ofta nämns också vem som inkommit med uppgifterna och anmält dödsfallet.

Immigration

De flesta chilenare härstammar från europeiska invandrare, även om flertalet även har ett indianskt ursprung. Det betyder att många sent invandrade förfäder kan återfinnas i de register man fört för migranterna. Många passagerarlistor finns bevarade, liksom passhandlingar och attester av olika slag. Dessa handlingar kan vara av avgörande betydelse för att få reda på exakt vilken ort i det gamla landet vederbörande levt i innan man gav sig av till Chile.

  • 1540-1789 Sydamerika koloniseras av spanjorer och portugiser. Stora skaror av framför allt spanjorer, men också andra nationaliteter, strömmar till de nya kolonierna för att starta ett nytt liv. De allra första erövrarna, de s.k. conquistadorerna, ingår ofta äktenskap med kvinnor ur ursprungsbefolkningen, främst mapuches, varur en ny klass uppstår - kreoler (criollos).
  • 1790-1839 Invandringen till kolonierna stagnerar på grund av krig och revolutioner i Europa och befrielsekrigen i Sydamerika.
  • 1840-1930 Invandringen från Europa tar fart igen. Nu emigrerar även stora skaror från Mellan- och Östeuropa, och under början av 1900-talet emigrerar också många från Mellanöstern, Kina och Japan.
  • 1930-2000 Från det krigshärjade Europa utvandrar många till Chile i mitten på seklet, men en annan invandring uppstår senare; det gäller arbetskraftsinvandringen från grannländerna Bolivia, Paraguay och Peru.

För uppgifter om hur man hittar uppgifter om spanska kolonisatörer i Chile se Spansk kolonisation av Amerika.

Demografi och religioner

Invandringen till Chile dominerades helt av iberiska immigranter (främst spanjorer, galicier och basker) fram till 1800-talet. Då blandades befolkningen successivt ut, så att den inhemska befolkningen i stort raderades ut. Idag återstår cirka 600 000 mapuches, som var den största infödda folkgruppen, och cirka 50 000 aymaras i norr. De övriga ursprungsfolken är i praktiken utraderade, med undantag av de på Påskön boende polynesierna ("rapanuis"). Även en relativt liten del afrikanska slavar importerades under kolonialtiden, men slaveriet avskaffades delvis 1811 och helt 1823, varvid de återstående afrikanerna försvann in i den övriga befolkningen.

Från 1800-talet och framåt har stora skaror tyskar, britter, fransmän, schweizare, polacker, kroater, greker, italienare, holländare och judar flyttat till Chile från Europa, och snart följde också en stor våg från Mellanöstern, med palestinier, libaneser, armenier och syrier. I Chile finns världens största palestinska befolkning utanför arabvärlden och Israel. Även en ordentlig portion med kineser, japaner och koreaner lever i Chile.

  • Religiös tillhörighet: katoliker 70%, protestanter 16% (2007)
  • De flesta chilenare räknas som katoliker trots att stat och kyrka skildes åt 1925.
  • I 2002 års undersökning var cirka 7 853 428 chilenare över 14 år katoliker, det vill säga nästan 69,96% av befolkningen (2005=62,8% [3]).
  • 15,14% betraktar sig som evangelikala, 1,06% som Jehovas vittnen, 0,92% som mormoner och 0,13% som judar.
  • 8,3% betraktade sig som ateister eller agnostiker och 4,39% något annat.

Svenskar i Chile

Två måsten för de som vill få en inblick i svensk närvaro i Chile är böckerna Svenskar i Latinamerika av Martin Rogberg[1] och Svenska öden i Sydamerika av Axel Paulin[2]

Aristokrati

Släkter som tillhört den styrande klassen i Chile - i allmänhet av spansk adlig härkomst - är betydligt lättare att följa bakåt i tiden. De finns ofta färdigutredda i genealogiska uppslagsverk som man återfinner i välbeställda bibliotek. Många släkter finns dessutom publicerade på webben, men tillförlitligheten i dessa dokument är dock inte hundraprocentig.

De släkter som härstammar från spansk adel (hidalgos), och som huvudsakligen anlände till Amerika under den spanska kolonisationen, kan eftersökas i spanska källor. De tidigaste kolonisatörerna är ofta omtalade i historiska källor och välkända, eftersom de var så få. Tidiga kolonisatörer från andra länder är också ofta väldokumenterade, och man bör eftersöka dem i lokalhistoriska verk från den ort de slog sig ned i. (Se vidare info i Spansk kolonisation av Amerika.)

Namnbruk

Chile följer ett huvudsakligen spanskt traditionellt namnbruk, med ett eller flera förnamn (där namnkombinationer med José eller María, t.ex. María del Carmen (Vår fru Maria från berget Karmel) - en jungfruuppenbarelse - reduceras till Carmen) kombineras med i regel två släktnamn, varav det första i regel är faderns släktnamn, och det andra moderns. Kvinnor ersätter moderns släktnamn med makens när de gifter sig, men lägger till ett "de" mellan släktnamnen. I dagligt tal används normalt tilltalsnamn och efternamn - dvs faderns (eller makens) släktnamn.

En familj kan därför se ut på följande sätt:
Make: Ernesto Gustavo Rojas Altamirano (formellt) - Ernesto Rojas (informellt)
Maka: María Lucrezia García de Rojas (formellt) - Lucrezia Rojas (informellt)
Barn: María Inéz Rojas García (formellt) - María Rojas (informellt)
Barn: Gastón Gustavo Rojas García (formellt) - Gastón Rojas (informellt)

Chile - kort historik

Pedro de Valdivia
  • 1520 utforskas Chile av portugisen Ferdinand Magellan för första gången.
  • 1535 når de första spanjorerna under Diego de Almagro Chile efter att ha besegrat inkaimperiet.
  • 1541 annekterar Pedro de Valdivia Chile åt den Kastilianska kronan.
  • Omkring 1550 rasar indiankrigen i söder då mapuchefolket slår tillbaka mot kolonisatörerna.
  • 1561-1810 är Chile en del av det spanska vicekonungadömet Peru.
  • 1593 anländer de första jesuiterna till Chile - de får stor betydelse för kultur och utbildning i landet.
  • Kring 1660 utbryter ett allmänt uppror ut bland ursprungsfolken då alla städer i söder ödeläggs.
  • 1810 påbörjas självständighetsprocessen i Chile under ledning av Bernardo O'Higgins och José de San Martín.
  • 1817 besegras de spanska kolonisatörerna i slaget vid Chacabuco.
  • 1818 utropas Chile till självständig republik.
  • 1850-1920 pågår en stor invandringsvåg från främst Europa och Asien.
  • 1925 skiljs staten och den katolska kyrkan åt.

Administrativ indelning

Chile var fram till 2006 indelat i 13 regioner, då två nya regioner tillkom Los Ríos i södra Chile (region XIV), och Arica y Parinacota i norra Chile (region XV) (numreringen hoppade över region XIII). Varje region har som högste statlige ämbetsman en intendent utnämnd av republikens president. Varje region är indelade i provinser (53 st), som i sin tur är indelade i kommuner (ca 350). Provinserna står under en guvernör utnämnd av presidenten, kommunerna under en borgmästare (alcalde) vald av kommuninvånarna.

NR Region Huvudstad Area Invånare
Regioner
I Tarapacá Iquique 58.698,1 km² 428.594
II Antofagasta Antofagasta 126.049,1 km² 493.984
III Atacama Copiapó 75.176,2 km² 254.336
IV Coquimbo La Serena 40.579,9 km² 603.210
V Valparaíso Valparaíso 16.396,1 km² 1.539.852
RM Region Metropolitana de Santiago Santiago 15.103,2 km² 6.061.185
VI Libertador General Bernardo O'Higgins Rancagua 16.387,0 km² 780.627
VII Maule Talca 30.296,1 km² 908.097
VIII Biobío Concepción 37.062,6 km² 1.861.562
IX La Araucanía Temuco 31.842,3 km² 869.535
X Los Lagos Puerto Montt 67.013,1 km² 1.073.135
XI Aisén del General Carlos Ibáñez del Campo Coihaique 109.648,1 km² 91.492
XII Magallanes y de la Antártica Chilena Punta Arenas 132.297,2 km² (1) 150.826

Länkar till släktforskningsresurser för Chile

Arkiv

Andra institutioner

Föreningar och andra organisationers hemsidor

E-postlistor - Internetforum - Länksidor

Privata sidor

  • Genealogía de Familias Chilenas (Chilenska familjers genealogi): [7]
  • Mauricio Pilleus Genealogía de Chile: [8]
  • Mauricio Pilleus Bibliografía Genealógica Chilena (litteraturlista - genealogi): [9]
  • Mauricio Pilleus Diccionario Genealógico (ordbok för släktforskare): [10]


Se även


  1. Paulin, Axel: Svenska öden i Sydamerika, Norstedts, Stockholm 1951.
  2. Rogberg, Martin: Svenskar i Latinamerika, AB Lindqvists förlag, Örebro 1954. (Särtryck ur Vår svenska stam på utländsk mark. Svenska öden och insatser i främmande land, AB Lindqvists förlag.