Armenier

Från Wiki-Rötter
Hoppa till: navigering, sök
Armeniska flaggan

Armenier har en rik historisk närvaro i Sverige sedan 1500-talet. De har uppfört byggnader, adlats och utgjort viktiga delar av svensk politik, kultur och idrott. De första armenierna har dock kommit på medeltiden som enskilda personer. Det finns även flera svenska böcker från 1800-talet och framåt om armenier och det armeniska folkmordet. I Sverige finns det idag flera olika armeniska organisationer, föreningar och scouter. Den största organisationen är Armeniska Riksförbundet i Sverige som har flera medlemsföreningar.

Den moderna invandringen av armenier till Sverige har ägt rum i etapper. I början av 1950-talet kom några armeniska familjer till Stockholmsområdet. De kom huvudsakligen från Istanbul i Turkiet och hade kvalificerade yrkeskunskaper såsom läkare, tandläkare och ingenjörer. Från 1975 ökade invandringen kraftigt från Turkiet och inbördeskrigets Libanon. Efter 1979 började armenier dessutom anlända från Iran.[1]

Armeniska diasporan

Armeniernas antal i Sverige utgör idag närmare 1500[2] (antalet personer med armeniska anor är dock mångdubbelt högre). Huvudparten bor i Stockholmsområdet och i Uppsala. En växande grupp kommer från Iran. I Uppsala bor 500 armenier varav majoriteten kommer från Iran. Ett tjugotal familjer är bosatta i Malmö och kommer från Irak och Syrien. Språkmässigt är armenierna delade i två dialekter alltefter ursprungsland. De med bakgrund i Iran talar östarmeniska medan de med bakgrund i Turkiet talar västarmeniska.

Den större delen av armenierna, runt 4,8 miljoner, är spridda över världen och brukar benämnas som den armeniska diasporan. Enligt olika uppgifter beräknas armenierna vara 8 miljoner. Endast 3,2 miljoner är medborgare i Republiken Armenien.[3]

Byggskylt.jpg

Innehåll

Historia

Historiska gränser Armenien

Armenier är ett mycket gammalt indoeuropeiskt folk vars ursprung traditionellt förläggs till det historiska Armenien, som till stor del utgörs av dagens östra Turkiet. Ett stort antal finns kvar i landet Armenien, men den större delen av armenierna är spridda över världen och brukar benämnas som den armeniska diasporan. En av anledningarna till spridningen var det armeniska folkmordet. Armenier har genom historien varit ett handelsfolk närvarande längst Sidenvägen från Ryssland och mindre Asien genom Persien bort till Centralasien och Kina. Armenier har även funnits närvarande i Afrika. [4]

Armenier i Sverige på 1500-talet

Redan 1568 kom en armenisk resenär och författare, Pirzade Ghapanetsi (Ghapanetsian), till Sverige vilket är det första omnämnandet i svensk litteratur. I en källa från 1571 omnämns att armenier bosatta i Polen exporterade varor från Tabriz till Konstantinopel (Istanbul), Moldavien, Polen, Danmark och Sverige.

Den 27 september 1687 skrev armeniska handelshus i Narva under ett kontrakt med svenska kungahuset för att exportera varor från nya Julfa i Persien till Sverige. Bland de armeniska handelsmän som skulle närvara i Sverige finner vi namn som: David Hovhannisian, Avetik Martirosian, Barsegh Makarian och Aghajan Avedikian.

Karl XII och armeniska fordringsägarna

Ett flertal armenier kom med Karl XII under 1700-talet, efter hans vistelse i Osmanska riket. Dessa brukar benämnas "fordringsägarna" och bestod av armenier, greker och judar. Av de armenier som kom med Karl XII finns det fortfarande ättlingar i Sverige. En av ättlingarna till armenierna är Betty Hegg (född som Hallberg). Betty föddes 1785 och växte upp på en gård i trakten av Vänersborg. [5]

Unden resten av 1700-talet blir en armenier Sveriges minister i Konstantinopel och en annan blir svensk diplomat[6]. Under 1800-talet anländer en viss Ohan Demirgian från Egypten och blir Karl XV:s hovstallmästare på Ulriksdals slott[7].

Armeniska kyrkan

Religionsmässigt tillhör en överväldigande del av det armeniska folket den armeniska apostoliska kyrkan. Högsta ledaren, katolikos, har sitt residens i Etchmiadzin i Republiken Armenien och erkänns som "Alla Armeniers Katolikos".

Armenisk släktforskning

I Turkiet

Armeniska flyktingar i tidigt 1900-tal.

Den turkiska invandringen i Mindre Asien på 1400-talet medförde att armenierna trängdes tillbaka. Det armeniska folket kom att leva som en av många folkgrupper i det stora ottomanska riket. Det kunde dock utöva sin religion och bevara sin kultur och sitt speciella skriftspråk, som på 400-talet skapats av munken Mesrop Mashtot. Under den ottomanska tiden diskriminerades dock armenierna på olika sätt. Man tvingades betala särskilda skatter till den ottomanska staten och man utsattes, liksom flera andra minoriteter, för återkommande pogromer.

I samband med det ottomanska rikets sammanbrott och skapandet av det moderna Turkiets framväxt utsattes armenierna för folkmord. Sammantaget mördades omkring 1,5 miljoner armenier och en halv miljon assyrier/syrianer under detta folkmord, som inleddes 1915 och inte var slut för än 1922. En del i massmordet bestod i att många fördrevs ut i den syriska öknen, där en stor del av dem dog av svält och törst. En spillra av dessa fördrivna lyckades dock överleva. Andra flydde till den armeniska delen av Ryssland. En del armenier som överlevde förföljelserna i Turkiet underkastade sig den turkiska överhögheten och assimilerades. I dag finns det bara omkring 50 000 armenier i Turkiet.

De armenier som har utvandrat från Turkiet bör teoretiskt kunna återfinna sina förfäder i folkbokföringen MERNIS[8], där de turkiska medborgarna registrerats sedan bildandet av republiken 1923. Folkräkningar har genomförts ännu tidigare, den första 1904, och bör inkludera många personer som föddes under den andra halvan av 1800-talet. En betydande del av den armeniska befolkningen utraderades dock under det armeniska folkmordet[9], mitt under det pågående första världskriget, då det Osmanska riket passade på att utföra etniska rensningar riktade mot de kristna minoriteterna. Detta, och det faktum att folkmordet fortfarande förnekas av Turkiet, kan försvåra sökandet efter kristna förfäder. Ett visst hopp står dock att finna i det faktum att Turkiet ansökt om att få komma med i EU, vilket gynnar demokratiseringen av landet.

Resurser hos FamilySearch (mormonerna)

Mormonerna har mikrofilmat och digitaliserat delar av det kyrkliga material som finns bevarat från den armeniska apostoliska kyrkan. Dessa resurser kan återfinnas under FamilySearch's egen wiki: https://wiki.familysearch.org/en/Armenia eller https://wiki.familysearch.org/en/Category:Armenia (kategorin Armenien).

Släktforskning i Republiken Armenien

Republiken Armenien (forna sovjetrepubliken Armeniska SSR) är en republik i södra Kaukasien i Västasien. Det är en inlandsstat som i norr gränsar till Georgien, i väster till Turkiet, i öster till Azerbajdzjan och i söder till Iran. I söder har Armenien även en gräns till den autonoma republiken Nachitjevan, en exklav till Azerbajdzjan. Huvudstad är Jerevan.

Dagens självständiga stat framkom första gången 1918, efter den ryska revolutionen, men blev 1920 återigen ryskt, denna gång som sovjetisk delrepublik. Vid Sovjetunionens sönderfall var Armenien och de baltiska staterna först bland tidigare delrepubliker att deklarera sin självständighet 1991.

Armeniska Nationalbiblioteket

Armyanskaya Biblioteka
ul. Teriana 72
Yerevan, 375009

Civilregister

Sökningar efter armeniska födelse- vigsel- och dödscertifikat kan göras i:

Department of Civil Registry
Ministry of Justice
8 Khorderdaran Street
Yerevan 375010
Pris: cirka 200:- per certifikat.

Externa länkar om släktforskning


Referenser:
  1. Immigrant-institutet IMMI (hemsida)
  2. Statistiska Centralbyrån - utrikes födda i riket efter födelseland
  3. Armenia seeks to boost population - BBC News
  4. Armenia - Sweden; Historical and Cultural Relations, Artsvi Bakhchinyan (Yerevan 2006), ISBN 99930-4-537-3.
  5. Läs en artikel om Betty Hegg [1].
  6. Svenska Wikipedia: Ignatius Mouradgea d'Ohsson
  7. Svenska Wikipedia: Ohan Demirgian
  8. Turkiska statens egen web-info (engelska): http://www.nvi.gov.tr/English/Mernis_EN,Mernis_En.html
  9. Av Sveriges Riksdag 2009 erkänt osmanskt folkmord på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker under första världskriget.