Samer

Från Wiki-Rötter
Hoppa till: navigering, sök
Samernas flagga

Samer eller tidigare lappar (idag ofta uppfattat som nedsättande) är en etnisk grupp i Sverige, Norge, Finland och på Kolahalvön i Ryssland. Det område som samerna bebor brukar benämnas Sápmi eller Sameland. I Sverige bor uppemot 36000 samer, vilka sedan 1993 har en egen statlig myndighet med folkvalda (Sametinget). [1]

Innehåll

Ursprung och historia

Folk

Lappbarn från Jukkasjärvi

Hur den samiska befolkningen och dess kultur uppstått i Sverige är inte helt klarlagt, men forskning tyder på att den samiska kulturen uppstod för cirka 2000 år sedan genom en sammansmältning av flera redan då existerande fångst- och jordbrukarkulturer på Nordkalotten. Samerna har sedan fortsatt att leva och verka inom detta område som i dag är delar av Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Samerna uppfyller därmed kriterierna för ett ursprungsfolk. Detta har även bekräftats av riksdagen som år 1977 uttalade att samerna är ett ursprungsfolk som har folkrättsliga krav på en kulturell särbehandling i Sverige. Samerna är också en minoritet i Sverige för vilka särskilda regler gäller beträffande språk och kultur.[2]

Samerna anses av en del forskare vara det äldsta av Fennoskandias nutida befolkningsgrupper<Källa behövs.>. Samerna har tidigare bott i hela Finland, och Lappland har fått sin befolkning senast vid bronsåldern. De nutida finnarnas (på finska suomalaiset) förfäder har börjat anlända till Finland ungefär vid tiden av Kristi födelse. Inflyttnigen skedde i små grupper, under en tidsperiod som antas ha varat flera hundra år. Länge befolkades södra Finland både av samiska och finska folkgrupper. Ännu på medeltiden levde samer i stora delar av östra och norra Finland. När den jordbrukande befolkningen spred sig, krympte de sig på jakt och fiske livnärande samernas levnadsmöjligheter. Man antar att de för det mesta assimiliserades till den finska befolkningen. Till sist blev bara det nuvarande Lappland kvar som samernas område. Renskötsel som samernas huvudnäring utvecklades först under historisk tid.

Etymologi

Både det samiska (sámegiella) och finska språket (suomenkieli) hör till de fenno-ugriska språken, och är nära besläktade med varandra. Ordet same kommer från samiska sápmelas (på finska saamelainen).

Ordet finne är av germanskt ursprung, och det har använts om människor som bor i nuvarande Finland - först om samer och senare om finnarnas förfäder. Den romerska historikern Tacitus (ca. 55 -116) nämde ett folk i de nordliga trakterna fenni. Då var det antagligen frågan om just samer. I Norge har ordet finne använts ända till våra dagar i betydelsen same.

Ordet lapp i betydelsen same kommer från finska lappalainen, som etymologiskt har ansetts att betyda "en som befinner sig avsides" - en benämning för "dom andra". Förutom i Finland och i Sverige förekommer ordet i det ryska språket (lop, lopa), men det har inte använts i Norge - se ovan. Själva har samer aldrig kallat sig lappar.

Ordet kvener är benämningen för en finsk folkgrupp, som kallade sig kainulaiset. På medeltiden ansåg de sig att ha nyttjanderätt till Lappland. Från Norra Österbotten gjorde de jakt-, handels- och rövarfärder till Lappland och drog liksom norrmän och karelare skatt från samerna. Historiker har varit oense om man kan kalla dem en folkstam eller bara en löst organiserad grupp. Likaså har man inte kunnat påvisa, vilket del av landet kvener ursprungligen härstammade från. Minnet av dem lever kvar i namnet av Finska landskapet Kainuu, som ligger runt och öster om staden Kajaani. I NORGE började man kalla finskfödda personer överhuvudtaget för kven.

Ett nutida begrepp: Inflyttning från norra Finland till nordligaste Norge och Ishavskusten har skett f.o.m. 1600 -talet. Särskilt många finnar flyttade till Norge på 1800-talets senare hälft, efter svåra år av missväxt i Finland. De finskfödda invånarna i nord-Norge och deras ättlingar kallades, och kallas än i dag kvener. Med de medeltida kainulaiset har de alltså ingenting att göra.

Hur man skall tolka ord och begrepp i olika dokument, beror på högsta grad på landet och tidsperioden dokumentet kommer ifrån.

Religion

Samernas religion dog ut under 1600- och 1700-talen men lever delvis kvar i folktron. Sydsamerna tillbad bl.a. den högste guden Raedie och åskguden Hovrengaellies, nordsamerna bl.a. Dierpmis, som var både högste gud och åskgud. Kvinnor tillbad de s.k. akkorna. Viktigare än gudarna var rådarna (som skyddade djur och växter), olika skyddsväsen samt de avlidna. Offerkulten var central. Schamanen, nåjden, upprätthöll kontakten med andra världar. Med hjälp av en trumma kunde han uppnå extas.[3]

Efter reformationen (1500–1600-talen) inleddes försök att med tvång kristna samerna. Under 1800-talet påverkades de svenska, norska och finländska samerna starkt av læstadianismen.

Släktforskning om samer

Släktforskning om samer bedrivs i Sverige på samma sätt som övrig släktforskning, mestadels i kyrkböcker, domböcker och andra offentliga och privata dokument. Att forska om samesläkter är dock svårt, främst på grund av deras rörliga leverne. Eftersom samerna utgör en så pass liten befolkningsgrupp är det inte omöjligt att på samma vis som för skogsfinnarna så småningom kartlägga de svenska samesläkterna i sin helhet.

Samer i Norrbottens län

  • August Ljungs familjeregister för Karesuando, Jukkasjärvi och Gällivare[4].
  • Filip Hultblads utredning om Jokkmokksamerna[5].
  • Johannes Marainen: Karesuando Samesläkter ISBN 91-88204-04-9

Samer i Västerbottens län

  • Thea Hälleberg har utgivit ett bokverk innehållande mycket material om samesläkter i Ammarnäs, Tärna och Arjeplog, SORSELE - Släkter från nutid till 1600-talet
  • Bok 1: Samesläkter i Ammarnäsområdet med rötter i Tärna och Arjeplog. Tryckt i Stockholm 2000. Inbunden, 17 x 25 cm. 731 sidor. ISBN 91-630-9315-4, Anor av 16 grupper samefamiljer i Ammarnäs, Tjulträsk, Överstjuktan med förgreningar till Tärna, Arjeplog och för ett par grupper till Wilhelmina. I slutet av boken finns en stamtavla från 1600-talet till nutid som omfattar 1072 personer.
  • Bok 2: Nybyggarsläkter av samiskt ursprung från Ammarnäs till Sorsele. Tryckt i Stockholm 2002. Inbunden, 17 x 25 cm. 649 sidor. ISBN 91-631-2448-3, 23 antavlor av nybyggarfamiljer med samisk bakgrund från Ammarnäs till Sorsele.
  • Bok 3: Hans Ersson i Sorsele och ett urval av hans ättlingar i Sorsele. Tryckt i Stockholm 2004. Inbunden, 17 x 25 cm. 679 sidor. ISBN 91-631-5997-X, 21 antavlor bl.a från området kring Buresjön. Stamtavlan visar de omfattande släktskapsförhållanden från Hans Ersson och hans sondotter Catharina Hansdotter med maken Anders Persson, av stor betydelse för kunskapsspridningen bland Sorseles samebefolkning.
  • Bok 4: Hans Erssons sonson, Johan Hanssons ättlingar inom Sorsele kommun. Tryckt i Stockholm 2007. Inbunden, 17 x 25 cm. 670 sidor. ISBN 978-91-631-9064-3, Utgår från Örnäs-nybyggaren Johan Hanssons och hans hustru Catharina Lestanders ättlingar med utgångspunkt från 21 familjer. Stamtavlan beskriver historien bakom nybygget i Örnäs, Sorsele.
  • Vilhelminaborna -1920 del 1 och 2 av Karl-Erik Gavelin. En förteckning över de bofasta i Vilhelmina socken, vilket exkluderar de flesta samer (de bofasta samerna finns dock med). ISBN 91-631-0608-6
  • Vilhelmina - En lappmarksbygd på väg mot framtiden (tidningsklipp berättar), 1926-1936, vol 1-2. Tryckt i Bromma 2007. Inbunden, och i kasett. ISBN 978-91-7229-042-0

Externa länkar

Källor

  1. http://sv.wikipedia.org/wiki/Samer
  2. Regeringskansliets Frågor och svar om samer
  3. Nationalencyklopedin: Samer
  4. Familjeregister för Karesuando (Enontekis) församling för åren 1720-1923 : ur ovannämnda församlings samtliga kyrkoböcker. Bd 1.
  5. Hultblad, Filip: Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks socken, 1968.