Diplomatarium

Från Wiki-Rötter

Hoppa till: navigering, sök

Diplomatarium definieras som en samling medeltidsurkunder, huvudsakligen diplom. Benämningen har varit i bruk i Norden sedan 1700-talet. Under senare hälften av 1600-talet inleddes i Sverige insamling och avskrivning av äldre urkunder under ledning av Antikvitetsarkivet. Flera stora avskriftssamlingar eller handskrivna diplomatarier tillskapades och kom att benämnas efter Antikvitetsarkivets chefer. På detta sätt tillkom Hadorphs stora kopiebok, Peringskölds (Bullarium och) Diplomatarium samt assessorn Örnhielms Diplomatarium. Under 1760-80-talen utfördes avskriftsarbeten av Antikvitetsarkivets anställda Nils Reinhold Brocman och Johan Adolf Stechau. Det resulterade i det som kallas Brocmans diplomatarium. År 1829 kom tryckningen av de svenska medeltidsbreven igång i form av Svenskt Diplomatarium/Diplomatarium Suecanum och utgivningen, som fortfarande pågår, är avsedd att ske i kronologisk följd.[1].

Diplom (av grekiskans diploma, som betyder det sammanlagda, det vikta, det som är dubbelt) används som begrepp för medeltidsbrev. Diplom är vanligen rättsliga dokument formade efter bestämda regler. Det rör sig alltså inte i snäv betydelse om privatbrev, men de ytterst få av den kategorin från medeltiden räknas i allmänhet ändå till diplomen.

Diplomatik. Under medeltiden användes för diplom beteckningarna charta, pagina, literæ och epistola[2]. Brev med föregivet medeltida ursprung, blev under 1500- och 1600-talen i Norden och Europa ofta framvisade i rättsliga tvister som åtkomsthandlingar. De medeltida skrivarna, såväl världsliga som andliga, visade ofta goda färdigheter i att förfalska rättsliga urkunder, något som skapade ett behov att kunna skilja ut äkta brev från förfalskningarna. Det praktiskt-juridiska behovet gav upphov till diplomatiken, vetenskapen om medeltidsbrevens utformning och skrivsätt. Diplomatik som historisk hjälpvetenskap formerades ffa i Frankrike under senare hälften av 1600-talet[3]. Det var också i 1600-telets Frankrike som ordet diplom återfördes som beteckning på alla offentligrättsliga handlingar från medeltiden. I tyskspråkig tradition används av hävd ordet Urkunde[4].

Diplomatarisk textåtergivning innebär numera att krav på exakthet och vetenskaplig noggrannhet är stora och vilar på språkvetenskap och historisk källkritik.[5]

Innehåll

Diplomatarier i släktforskningen


Diplomatarier i Norden

Diplomatarium Dalecarlikum.png

Sverige

Lokala/regionala diplomatarier

Danmark


Äldre diplomatarier utgivna i Danmark:

Finland

Island

Norge

Diplomatarium Norvegicum sträcker sig ända till slutet av 1500-talet och är av stor betydelse. Kr. Lange och C.R. Unger började utgivningen 1847 och H.J. Huitfeldt-Kaas fortsatte till sin död 1905. 22 volymer har hittills utkommit[6].
Norska (bokmål) Wikipedia har en specificerad förteckning över Diplomatarium Norvegicum, med direktlänkar till skannade delar i olika internetresurser. Se externa länkar nedan.

Externa länkar

Sverige

Danmark

Finland

Norge

Trad.gif

Denna artikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den. Om du tycker att denna artikel är färdig kan du ta bort formateringen {{Stubbe}}.

Fotnoter

  1. Fritz, Birgitta (1980). De svenska medeltidsbrevens tradering till 1800-talets början: en arkivhistorisk översikt. Meddelanden från svenska Riksarkivet. 1976/1977, s. 68-135
  2. Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi. (1904-1926). Ny, rev. och rikt ill. uppl. Stockholm: Nordisk familjeboks förl.
  3. Imsen, Steinar & Winge, Harald (2004). Norsk historisk leksikon: kultur og samfunn ca. 1500 - ca. 1800. 2. utg. 3. oppl. Oslo: Cappelen akademisk forl.
  4. Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi. (1904-1926). Ny, rev. och rikt ill. uppl. Stockholm: Nordisk familjeboks förl.
  5. Nationalencyklopedin.(1998). Bd 5, [Dio-Et]. Höganäs: Bra böcker
  6. Wikipedia
Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda