
|
■ ■ ■ Artikeln här intill är hämtad ur Släkthistoriskt Forum nr 5/06 som nu kommit ut med ännu ett välmatat nummer. Denna gång innehåller tidningen en geografisk och ämnesmässig blandning. - Mats Karlsson berättar historien om skomakaränkans utomäktenskaplige son från Linköping som blev uppburen tecknare med världen som arbetsfält. - Magnus Cedergren följer spåren efter sin farmors farfar, bergsingenjören och äventyraren Paul Johnsson, en färd som från födelsen i Lund leder via bl.a. Falun till Anderna och Alaska. - För
många år sedan fick Crister Lindström ögonen på en sjömansbok - Hans Egeskog har besökt årets bibliotek ur släktforskarperspektiv, Mora folkbibliotek, och Släktforskarnas hus i Leksand. - Ted
Rosvall rapporterar om Emigrantforskarhelgen i Sundbyberg som - Och så fortsätter debatten om DNA-forskning med flera inlägg. Läs om allt detta och mer genom att skaffa dig en egen prenumeration. ■ ■ ■ Tidningen kommer ut med fem nummer om året och kostar 210 kronor. Vill du läsa mera så skaffa dig en egen prenumeration. Läs mer här.
Carl Melker Strömfelt (1784-1857) med
familj. Johan Gustaf Sandberg 1840. Kritteckning förhöjd med vitt. 35x48 cm.
Privat ägo. Personerna på teckningen är, förutom greven och generalmajoren
Strömfelt, hans hustru Eva Fredrika Virginia Sophia Cronstedt af Fullerö
(1797-1889) och barnen Hans Johan Harald (1836-1919), Carl Adam Fredrik
(1816-1873), Maria Lovisa Virginia (1825-1901), Claes Fredrik (1818-1899)
och Augusta Fredrika Henrika Adamina (1833-1902). De kunde identifieras med
hjälp av SPA:s material. Ökande intresse för
ansikten från förr Av Emilia Ström ■ Efter flera decennier med svalt intresse för porträttkonsten finns idag många tecken på att genren åter tar plats inom konstlivets alla skikt. Konstnärerna, inte minst de unga, och därmed även gallerierna vågar ägna sig åt porträtt, etablerade institutioner visar porträttutställningar, både vetenskaplig och populär litteratur i Sverige och utomlands ägnas porträtt, företag och organisationer beställer återigen porträtt. Bland annat kan denna utveckling knytas till ett uppvaknat intresse för historia, personhistoria och släktforskning där individen, inte kollektivet, står i centrum. Här måste man också tillägga att porträtt, i ett historiskt perspektiv, faktiskt är den vanligaste genren inom konsten. Det är mot denna bakgrund som Svenska Porträttarkivet, knutet till Nationalmuseums Fototek, firar sitt 90-årsjubileum. Redan 1915 började en grupp entusiaster planera bildandet av ett samfund som skulle inleda en porträttinventering över hela landet. Vid denna tid med uppåtgående konjunktur och växande intresse för person-, kultur- och konsthistoria sökte man ekonomiskt stöd hos privatpersoner och enskilda företag. Dåvarande amanuensen vid Röhsska konstslöjdmuseet, sedermera professorn, Sixten Strömbom var initiativtagare när stiftelsen Svenska Porträttarkivet bildades 1916. Nationalmuseum lämnade sitt bistånd, inte minst genom att upplåta lokaler för ändamålet. Dåvarande kronprinsen, blivande kung Gustav VI Adolf, åtog sig stiftelsens ordförandeskap. Strömbom blev Svenska Porträttarkivets sekreterare och verkställande ledamot. Systematisk inventering Trots krigstidens ransoneringar, transportsvårigheter och brist på utrustning, genomförde man en systematisk inventering och fotografering av porträtt, inledningsvis i Södermanland. Hela företaget lyckades tack vare tillmötesgående och gästfrihet i nästan alla privata hem man besökte. Även pressen bistod genom annonsering riktad till ägare av porträtt. Åren 1919– 1926 genomfördes, landskapsvis, den största delen av Svenska Porträttarkivets inventering. Efter 1926 skedde dokumentation av porträtt ute på fältet mer sporadiskt och huvudparten av fotograferingsarbetet genomfördes då i Nationalmuseums fotoateljé. Det samlade antalet registrerade och fotograferade porträtt uppgick 1930 till över 36 000. 1930 överlämnades Svenska Porträttarkivet som gåva från stiftelsen till Nationalmuseum på villkor att museet bland annat skulle genom ”sakkunnig personal vårda och på regelbundna tider tillhandahålla samlingarna för allmänheten”. Ofullständigt Index Materialet – som omfattade främst målade, tecknade, graverade och skulpterade porträtt utförda mellan 1500 och 1850 – bearbetades vetenskapligt under ledning av Strömbom. Detta resulterade i publicering av SPA:s Index; band I till III, utgivna 1935 till 1942. De två första banden omfattar porträtt uppställda alfabetiskt efter den avbildades efternamn och det tredje, Kungliga porträtt, fram till Karl XII. Tyvärr är porträtt från tiden efter 1850 inte medtagna i Index. Även om man från 1940-talet dokumenterat senare och samtida porträtt så ligger arkivets tyngdpunkt fortfarande på material från 1600- och 1700-talet. Kungliga porträtt omfattande tiden efter Karl XII finns fortfarande enbart förtecknade i den otryckta katalogen, tillgänglig enbart på plats. Åren 1958–1972 leddes Svenska Porträttarkivet av konsthistorikern Boo von Malmborg som väsentligt bidragit till arkivets fortsatta uppbyggnad. Hans mångåriga arkivforskning resulterade i det 1978 utgivna verket ”Svensk porträttkonst under fem århundraden”, fortfarande den enda existerande översikten inom ämnet. Ekonomin ett bekymmer Museets dåliga ekonomiska situation resulterade i att arkivet från 1994, istället för de tidigare två eller tre anställda, har en enda tjänsteman. Av samma orsak tvingades man 1992/93 att helt stänga Svenska Porträttarkivets verksamhet, dock lyckligtvis kortvarigt. 2005 flyttades dessutom SPA tillsammans med museets bibliotek och Fototek till mindre lokaler i Armémuseums västra flygel med adress Riddargatan 13C. I nuvarande situation är avdelningens existens beroende av inkomster från försäljning av fotografier och bildrättigheter till bland annat forskare, allmänhet och förlag. Utan förnyad satsning på systematisk dokumentation och fotografering förlorar avdelningen på sikt även denna möjlighet. Svenska Porträttarkivets främsta mål, d.v.s. att inventera och vetenskapligt bearbeta nyinkommet material samt att fungera som ett nationellt övergripande forsknings- och dokumentationsarkiv över svenska porträtt, tvingas man idag att till stora delar åsidosätta. 95 000 porträtt ”i lager” I Svenska Porträttarkivet finns idag ca 95 000 förtecknade och ca 65 000 också fotograferade porträtt föreställande svenskar eller personer som har utfört mer eller mindre betydande gärning för Sverige, samt porträtt utförda av svenska konstnärer. Omkring 200 nya verk, från monumentalskulptur och paradporträtt till amatörteckningar och klippta silhuetter, inventeras varje år i arkivet. Med tanke på den tidigare tidsbegränsningen av det dokumenterade materialet läggs numera stor vikt vid porträtt utförda efter 1850 samt vid porträtt av kvinnliga konstnärer. Avdelningen samlar uppgifter och dokumenterar också verk av samtida porträttkonstnärer. Redan i dag förmedlar Svenska Porträttarkivet uppgifter om nu i Sverige verksamma porträttmålare, bland annat till potentiella beställare, samt följer utvecklingen inom porträttkonsten. I mån av tid, dokumenteras och uppdateras också uppgifter från pågående auktioner i Sverige och utomlands. Auktionsvisningar ger, under kort tid, tillfälle att beskåda verk som strax efter ånyo försvinner i en privat anonymitet. Konstägare är idag inte lika villiga att offentligt stå med sina namn som tidigare. Som jämförelse kan man nämna att under de första tio åren undersökningen pågick, var det bara fyra ägare som inte önskade ta emot Svenska Porträttarkivets medarbetare. Digitalisering nödvändig Avdelningen håller öppet för allmänhet tre gånger per vecka, bistår med förfrågningar från Sverige och utlandet rörande porträtt, utför identifiering och bedömning av porträtt samt tar emot porträtt för fotografering och inventering. SPA:s Index är tyvärr den enda tryckta katalogen och därför är samlingarnas tillgänglighet begränsad. Kompletterande uppgifter finns fortfarande enbart i form av lappkatalogkort, tillgängliga enbart på plats. Från att utgöra världens främsta arkiv över porträtt, riskerar Svenska Porträttarkivet idag att, utan satsningar på digitalisering, förlora sin givna plats i kunskaps- och informationssamhället. Det under 90 år samlade, vetenskapligt bearbetade och systematiserade materialet utgör ett unikt vittnesbörd om vår gemensamma historia, konst-, kultur-, och personhistoria som borde kunna tillgängliggöras för svenska folkets i allt vidare kretsar och, inte minst viktigt, också för övriga delar av världen. Författaren Emilia Ström är föreståndare vid Svenska Porträttarkivet Fakta: Svenska Porträttarkivet Besöksadress: Riddargatan
13C (i Armémuseums västra flygel Öppettider: Julstängt 20 december–9 januari. |
|
ges ut av Sveriges Släktforskarförbund. Ansvarig för innehållet är Förbundsordförande Ted Rosvall Kontaktuppgifter Sveriges Släktforskarförbund, bildat 1986, är sammanhållande organ för den svenska släktforskarrörelsen. Förbundet verkar för att sprida kännedom om släktforskningen som kulturfaktor, ideell rörelse och vetenskap. Sveriges Släktforskarförbund är en partipolitiskt obunden organisation, som verkar enligt vedertagna demokratiska principer. Högsta beslutande organ är den årliga förbundsstämman, där medlemsföreningarnas ombud har rösträtt. På stämman utses en styrelse (ordförande plus tio ledamöter) med uppgift att verkställa besluten. |
|
Uppdaterad / Updated 8 dec 2006 |