■ ■ ■  Artikeln här intill är hämtad ur Släkthistoriskt Forum nr 4/06. Tidningen innehåller denna gång fyllig rapportering från Sveriges Släktforskarförbunds 20-årsjubileum vid de nyligen avslutade Släktforskardagarna i Stockholm 

Utöver rapporter från utställningarna, stämman och den succéartade satsningen på Pröva-på-hörnan finns även fylliga rapporter av Maud Lindeberg och Carl-Johan Ivarsson från flera av de intressanta föredragen. 

Hans Egeskog har varit på Tjörn i sommar och besökt semestrande släktforskare. Olle Elm berättar om en källa som kunde besparat honom åtskilligt arbete – om han vetat om den. Kjell Skogström inleder en angelägen debatt om etik och moral i den allt populärare DNA-forskningens spår.  

■ ■ ■  Tidningen kommer ut med fem nummer om året och kostar 210 kronor. Vill du läsa mera så skaffa dig en egen prenumeration. Läs mer här.

Hembygdsrörelsen bjöd
på okända guldgruvor

Av Maud Lindeberg

■ Vem skulle inte vilja finna en guldgruva? Hembygdsrörelsen bjöd på flera stycken mer eller mindre okända guldgruvor som släktforskare kunde hämta guldklimpar ur.

När släktforskaren hållit på en stund med att kartlägga sina anfäder och -mödrar, vill han eller hon också gärna veta hur de levde, hur deras omgivning såg ut och hur deras villkor i övrigt tedde sig. Här har hembygdsforskningen mycket att bidra med. Flera av föredragen på Släktforskardagarna hölls av företrädare för hembygdsrörelsen.

Karl-Ingvar Ångström berättade exempelvis om Svenska Hembygdsförbundets arbete med by- och gårdsarkiv, som ledde till att man bildade en arkivgrupp för att studera dessa arkiv. Regeringens satsning nyligen på så kallade accesstjänster i två år gjorde att förbundet också kunde anställa ett par akademiker. Genom kontakten med ett EU-projekt i Ånge kommun i Medelpad växte ett intressant hembygdsprojekt om bykistor fram.

Bykisteprojektet behandlar i första hand byarkiv, enligt intentionerna med EU-projektet, men har även kommit in på gårdsarkiv. Gårdshandlingarna kan bestå av avskrifter av köpekontrakt, bouppteckningar, arvskiften etc. och har i vissa fall förts över till hembygdsarkiven.

– Här kan forskaren exempelvis hitta sina förfäders bomärken och sigill, berättade Karl-Ingvar Ångström, som även är ordförande för Medelpads släktforskare i Midälva GF.

Bykistor okänd guldgruva

Hembygdsrörelsen bedriver även i normala fall mycket byforskning, som resulterar i hembygdslitteratur. Ofta är då by- och gårdshandlingar en källa.

– Bykistor är en okänd guldgruva ute i byarna, menade Karl-Ingvar Ångström. De innehåller handlingar som berör byns gemensamma angelägenheter, brev från länsherren med mera. Det kan t.o.m. finnas handlingar från medeltiden.

– Här finns vanligen väldigt mycket lantmäterikartor och skifteskartor. Inom parentes sagt är det billigare att få en kopia på byns kartexemplar än på Lantmäteriets!

Kartorna kan dessutom vara mera detaljerade än Lantmäteriets, med teckningar av alla byggnader, plus beskrivningar, ofta inbundna i en bok.

Budkavle för kosthållet

Mera udda ting kunde också förvaras i bykistan. Ett sådant föremål är en märklig klubba. Den gick runt som en budkavle och visade vem som skulle stå för snöplogningen i byn. En annan klubba, gätklubban (gäta = valla), gick runt för att hålla rätt på vem som skulle sköta kosthållet för vallflickan/vallhjonet som vaktade boskapen.

Kistorna gjordes ofta så stora att kartorna skulle få plats, men det finns även exempel på att man hade små kistor och förvarade kartorna i särskilda kartfodral av trä eller plåt som inte förvarades i kistan.

Anledningen till att man började förvara byns handlingar i bykistorna var Byförordningen som utfärdades år 1758 i en del landskap. Den stadgade att byns handlingar och kartor skulle förvaras i en kista som gick att låsa. Endast tre betrodda personer skulle få ha nyckel till kistan och måste låsa upp samtidigt, eftersom även pengar skulle förvaras där.

Farorna med att förvara handlingar på detta sätt är dock många: de kan råka ut för brand eller vattenskador, råttorna kan komma åt dem, de kan lätt komma bort, och, inte minst, de blir svårtillgängliga.

EU-projekt om bykistor

Det EU-projekt som hembygdsrörelsen blivit engagerad i, Bykistor i Medelpad, startades 2005 av Ånge kommun och har kulturförvaltningen som huvudman. Det har ledorden Tillgänglighet och Bevarande av kulturarvet. Projektets uppgifter är att informera och samråda om bykistorna, förteckna innehållet och erbjuda arkivplats för det, utföra papperskonservering, skanna in handlingarna, samt tillhandahålla CD-skivor med handlingarna.

Det var två initiativrika kvinnor, Elisabeth Sundqvist och Margareta Byström, som fick ta hand om projektet. Sedan deras arbetsplats, Kartvårdscentralen i Ånge, som var en avdelning inom Lantmäteriverket, lagts ned år 2003, startade de en egen firma för konservering av pappershandlingar, Mittsverige Papperskonservering.

– Jag brukar säga att vi är resterna av Kartvårdscentralen, säger Elisabeth Sundqvist. Jag hade just vidareutbildats till arkivarie och Margareta till konservator när den lades ned.

– Det kändes som ett enormt slöseri med resurser, så eftersom vi kände till bykistorna, startade vi eget med sikte på att få driva EU-projektet.

Grannlaga uppgift att samla in

Det fick de. Målet är nu att göra bykistornas innehåll tillgängligt för forskning. En del av materialet är bara att skanna in, medan annat kräver väldigt mycket vård. Det går i viss utsträckning att reparera, men det tar tid och blir dyrt.

– Då får man kanske låta det vara, säger Margareta Byström.

Äldre kartor har färger och bläck som i sig förstör kartorna, i och med att de äter upp papperet. Så småningom blir det hål.

– Det försöker vi stabilisera.

En av svårigheterna var att gå runt i byarna och samla ihop materialet, berättade Margareta Byström. Det är byns gemensamma egendom som inte får säljas av någon enskild.

– På det viset har vi fått igång flera byastämmor där man diskuterat saken, sade hon.

För dem som vill erbjuds plats i föreningsarkivet i Ånge kommun.

En annan fråga som Elisabeth Sundqvist och Margareta Byström måste avgöra var hur materialet skulle hanteras efter inskanning. Vilket medium skulle användas, skulle man använda CD-skivor, vilket format var bäst, skulle man utveckla ett eget program? De bestämde sig slutligen för TIFF-format för inskanning och JPEG-format för leverans på CD-skivor.

Projekt på fler ställen

Det inskannade materialet förvaras på landsarkivet och föreningsarkivet.

– Just nu håller vi på med Ånge kommun, säger Margareta Byström. Här har vi börjat förteckna byarkiven.

– I Medelpad finns cirka 500 byar, och hittills har vi hunnit med 25 av Ånges byar. Vi hoppas att de andra kommunerna i Medelpad också vill sätta igång EU-projekt.

– Nu ska vi ha ett möte med Sveriges Hembygdsförbund och de projekt som finns i Östergötland och Västerbotten om hur vi ska gå vidare.

Även på andra håll i landet finns det guldkorn som kan vaskas fram. Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut bildades redan för 20 år sedan som ett lokalhistoriskt forskningsinstitut. Att man skulle utnyttja ny teknik och skapa en hemsida bestämdes också. Följaktligen har man en av de största och äldsta hemsidorna inom hembygdsrörelsen.

Patriotiska sällskapet

Gudrun Sandén från forskningsinstitutet avslöjade var det finns okända guldgruvor för släktforskaren. Medlemmarna i Patriotiska sällskapet, som grundades på 1700-talet, hade som mål att sprida kunskap om hur man kunde förbättra levnadsförhållandena i Sverige, t.ex. genom modernare åkerbruk och bättre bostadsbyggande.

– I deras häften, som först kom ut en gång i månaden, sedan varannan månad, finns beskrivningar av hur människorna i Sverige levde förr i tiden, berättade Gudrun Sandén. Här finns fantastiska bilder på gamla redskap!

– Sällskapets hushållningsjournaler är också en källa man bör ta vara på.

En annan källa som också berättar något om livet förr, främst när det gäller människor som var aktiva inom handel, sjöfart och annan verksamhet som myndigheterna var intresserade av, var Kunglig Maj:ts kungörelser.

Även landshövdingarna sände ut kungörelser.

Efterlysningar

– Alla gårdar som skulle säljas på auktion beskrivs ungefär som i en mäklarannons idag. Det gällde även lösöret, berättade Gudrun Sandén.

Här finns också alla efterlysningar. De sändes ut i hela landet och kan alltså återfinnas på flera ställen. De gällde alla personer som rymt i Sverige, även barn och ungdomar. Namn, hemvist, sysselsättning, utseende, klädsel, om kläderna var nötta – ingen detalj var för ointressant för att tas med.

Man efterlyste också sådant som stulits vid inbrott. Även här gällde att minsta småsak från slott och koja räknades upp.

– Till och med om det som stulits var lite bröd!

Sockenstämmoprotokollen

– En annan guldgruva var sockenstämmoprotokollen, fortsatte Gudrun Sandén. De berörde alla gemensamma sysslor och angelägenheter i socknen. De finns idag på landsarkiven.

Gudrun Sandéns make Börje Sandén berättade sedan entusiastiskt hur man kunde göra billiga böcker genom att använda olika funktioner i Adobe Acrobat. Han har tagit fram en detaljerad manual som kan hämtas på Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstituts hemsida www.ukforsk.se/hembygd/Bildspel_hafte.pdf

Han visade även hur man kan organisera sitt material i PDF-format och utnyttja programmets sökfunktion för att hitta i det, liksom hur man kan göra register med hjälp av programmets ”bokmärken”. Se exempel på: