
■ ■ ■ Artikeln
nedan är
hämtad ur Släkthistoriskt Forum nr 2 2006. Men det ryms mer på de fullmatade
sidorna.
I
anslutning till artikeln om Olof i Vånga berättar t.ex. Anders Ryberg mer om hur
man tar tillvara gamla gårdsarkiv. Det var just ett sådant som avslöjade Olof
Perssons namn. Dessutom ges fylliga glimtar från Släktforskningens dag i alla
delar av landet. Hans Krüger berättar om sin jakt efter en ana i Danzig. Eller
är det bara en aning?
Detta är
bara något av innehållet i årets andra nummer, som även innehåller rapporter
inför Släktforskardagarna i Nacka, om konflikten på Emigrantinstitutet, om
Krigsarkivets stängningi höst och Lunds landsarkivs planer på att flytta.
Dessutom fortsätter debatten om svenska kyrkan och kulturarvet som Ted Rosvall
startade i förra numret.
Läs mer genom att skaffa dig en egen
prenumeration. Tidningen kommer ut med fem nummer om året och kostar 180 kronor.
Den 15 maj höjs priset till 210 kr. Vill du läsa mera så skaffa dig en egen prenumeration. Läs mer
här.

Brevet från
hertigen löste
mångårig namngåta i Vånga
Av Ragnhild Rosenius
■ Äntligen har vi fått
veta vad de hette, bergsfogden Olof i Boberg och hans hustru Ramborg! Detta par
i Vånga, som så många östgötaforskare härstammar från, har gäckat oss länge.
Hustrun, ”rika änkan från Vånga”, har vi bara känt som Ramborg, utan
patronymikon. Och bergsfogden, hette han verkligen Persson som det står i
häradsrättens protokoll 1696? Eller skulle man lita mera på vad prästsonen Jahan
Retzius skrev i sin släktkrönika 1693, nämligen Pålsson?
I domstolsprotokollet
talas det om att Olof Persson var Israel Hanssons farfars far. Men också Jahan
Retzius hade släktband med bergsfogden såtillvida att denne var hans farfars
styvmors far. Svagheten hos bägge dessa källor är dock att de ligger mer än
hundra år efter Olofs död.
Plötsligt dyker det nu
upp ett dokument från 1594 med makarnas fullständiga namn. Det är skrivet vid en
tidpunkt då Ramborg fortfarande är i sin krafts dagar och det bara gått några år
efter bergsfogden Olofs död. Och vilket dokument sedan – ett brev till Ramborg
undertecknat av hertig Karl på kung Sigismunds vägnar!
”Wij Karl med Gudz nåde
Swe-riges Rijkes Arffurste, hertig till Södermannaland, Närike och Wer-meland
Göre witterligit at efter denna brefwiserska Ramborg Persdotter framledne Olof
Perssons efterlefwerska i Boberg på Wånga Bergzlag, hafwer klageligen latidt
gifwa Oss tilkenna...”
Så börjar detta
fantastiska dokument som föranletts av en marktvist med Ture Jakobsson Rosengren
på Grensholm. (Läs om innehållet i övrigt på nästa uppslag) Brevet till Ramborg
avslutas med frasen ”Schrifwit på Stockholms Slott den 25 Octobris Anno 1594.
Carolus”
Brevet från hustru
Ramborg, alltså det brev som hertig Karl besvarade, skulle ha varit en ännu
säkrare källa. Det finns dock troligen inte kvar. Kanske det förstördes i den
stora slottsbranden 1697. Riksarkivet har på förfrågan uppgivit att det inte
påträffats i samlingen ”Skrivelser till konungen, Karl IX:s tid”. Brev av denna
typ är sällan bevarade, framhåller man.
Bevarat i 14
generationer
Detta brev som kom från
hertig Karl var naturligtvis en klenod, och som en sådan har det vårdats och
bevarats av de efterkommande i fjorton generationer, under mer än fyra sekler.
Det är nästan ofattbart. Den lyckliga ägaren nu i våra dagar heter Eivor Petrini.
Hon ärvde brevet av sin far Bengt Göransson som var född i Gettorp i Vånga 1889.
Han i sin tur hade ärvt det av sin mor Karolina Lars-dotter, som fått det av
sina föräldrar Lars Nilsson och Anna Olofs-dotter. Vilka vägar det hade ärvts
under tidigare generationer kan nog aldrig klarläggas.
Lars Nilsson och Anna
Olofsdotter härstammade från Olof Persson och Ramborg Persdotter på sammanlagt
trettiotre (33) olika linjer, via alla tre sönerna i Boberg, dvs. Påvel Olsson,
Peder Olsson och Carl Olsson Bärg.
Med hänsyn till brevets
stora värde är det numera överlämnat i tryggt förvar hos Vadstena landsarkiv.
Det var rena
tillfälligheter som gjorde att det gamla brevet blev studerat närmare och då
visade sig innehålla de sensationella uppgifterna. Eller var det Ramborg uppe i
sin himmel som tröttnat på våra gissningar? Hur som helst, Eivor Petrini har en
dotter, Caroline Göransson. Caroline (som är min brylling) började släktforska
för ett par år sedan och läste mikrokort på Riksarkivet i Arninge. Ibland sökte
hon efter nyupptäckta anor på Internet, och en dag fick hon napp på min hemsida.
Till sin överraskning hittade hon hela sin Vångagren där. Hon tog förstås
kontakt, och vi har sedan dess brevväxlat flitigt.
För en tid sedan började
vi inventera våra gamla ärvda fotoalbum och förse varandra med kopior av
gemensamma släktingar. I det sammanhanget berättade Caroline i förbigående att
det allra mest värdefulla i arvegodset var ett par gamla handskrivna dokument.
Det äldsta handlade om Boberg.
Gissa vem som blev
nyfiken... Kunde papperet vara så gammalt som 1500-tal och kunde det innehålla
några nya namnuppgifter? Mina förväntningar uppfylldes med råge! Där fanns
namnen som så många har sökt så länge. Klart och tydligt, i rätt tidsålder.
Lyckliga blev också Caroline och hennes mor över att deras dyrgrip kunde bli
till glädje även för många andra. Genom deras tillmötesgående har vi nu här en
kopia av detta dokument som slutligt bör ha avgjort den gamla namnfrågan. Ett
mycket stort tack till Eivor Petrini och Caroline Göransson!
Så här lyder hertigens brev
(med reservation för en
del svårtolkade ändelser och småord)
- - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Wij Karl med Gudz nåde
Sweriges Rijkes Arffurste, hertig
till Sudermannaland,
Närike och Wermeland Göre witterligit at
efther thenna
brefwiserska Ramborg Persdotter framledne Olof
Perßons eftherlefuerska i
Boberg på Wånga Bergzlag, hafuer
klageligen latidt gifwa
Oss tilkenna at Thure Jacobßon till
Gräntzholm, will med
orette tilägna sig een deell af hennes
ägor, och Sÿnnerligen een
Strömm, som hon hafuer inne på
sine eenskilda ägor, Och
för den skull ödmiukeligen latidt
bedia Oß om förswarelße
bref för öfuerwold och orett, huilket
wij henne för
rettvijsenes skull icke hafuer förwägra welat,
uthan här med tage och
anamme som wij och nu med dette
wårt Opne bref, på Kon:
Ma[jestä]tz wår Elskelige käre [...]-
ders wegne tage och
anamme för[enämn]de Ramborg Persdotter med
barn, tienstfolk, huus
boo och bohag, rörligit och orörligit, inthet
undantagandes af alt det
henne med retta tilkommer, udi
wår furstlige hegn, wern,
fred och förswar, till at frede och
försware för all
öfuerwold och orett, Så att der någor hafuer henne något
till att tale, då må det
skee beskedeligen för lag och rette och
icke eliest. Wij hafue
och gunsteligen efterlåtidt, at hon så län-
ge hon ähr Ennkia må och
skall beholle sitt folk och drängar
som hon behöfuer på de
2ne hemman hon brukar, frij för
uhtskrifning.
Förbiudandes för den skull här med för[enämn]de Thure
Jacobsson, så och alle
andre som för wåre skull wele och skole
göre och lathr at göre
för[enämn]de Ramborg Persdotter här men och för-
fång eller mhera, med wår
furstlige onåde, och det straff Swe-
riges lag förmäler.
Schrifuit på Stocholms Slott den 25
Octobris Anno 1594.
Carolus
Erich Erichzon
- - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
De bidrog till gåtans lösning
Per eller Pål?
Patronymikon för bergsfogden Olof i Boberg har diskuterats länge och livligt. På
sistone har debatten tagit ny fart.
Sune Lindqvist behandlade
namnfrågan i artikeln ”Kring en storbondesläkt i Vånga” i Släkt och Hävd år
2001:1. Se särskilt s.16 med utförlig historik och litteraturhänvisning. Han
pekar på att Jahan Retzius i sin Stemmatographia Retziorum atque Wangeliorum
uttryckligen kallar bergsfogden för Olof Påhlsson.
Barbro Nordlöf tog upp
frågan på nytt i nummer 83 s. 20, dec 2005 av ÖGF-Lövet i artikeln ”Några
funderingar kring östgötar”. Hon framhåller där att Risinge häradsrätt vid ting
1696 nämner honom som Olof Persson.
I och med fyndet av det
kungliga brev som berättas om i artikeln på föregående uppslag kan diskussionen
avslutas och namnet fastställas till Persson.
Mitt hjärtliga tack till
både Sune Lindqvist och Barbro Nordlöf för givande diskussioner i ämnet! Och
tack till Barbro och redaktören för hjälp vid tolkningen av dokumentet.
(Artikeln har även varit
publicerad i ÖGF-Lövet nr 84, april 2006)