■ ■ ■ Artikeln nedan är hämtad ur Släkthistoriskt Forum nr 1 2006. Men det ryms mer på de fullmatade sidorna.

En mycket spännande berättelse har Evgenij Nordström i Moskva skrivit. Han berättar om sitt i Ryssland mycket ovanliga efternamn och vad som hänt under de fyra generationer som passerat sedan hans farfars farfar och farfars farmor utvandrade från Östergötland till Moskva.

Peter Sjölund berättar om en svårlöst gåta som efter nio års forskning äntligen fått sin lösning, och så inleds en artikelserie om vad olika dokument i våra arkiv kan berätta. I den första artikeln berättar Hans Egeskog om vad domkapitlets handlingar har att berätta om en försvunnen soldat och en kvinna som fick två barn utan att vara gift men ändå välsignades av kyrkan.

Detta är bara något av innehållet i årets första nummer, som även innehåller Anders Rybergs berättelse om ett medeltida fynd, Anna-Lena Hultmans redogörelse för Namn åt de döda-projektets avslutning, och en rapport om vad som kan hända när mikrokortscentrum i Kyrkhult läggs ner i april. Dessutom undrar Ted Rosvall hur det kan komma sig att svenska kyrkan aktivt gör sig av med sin historia och sina kontaktytor.

Läs mer genom att skaffa dig en egen prenumeration. Tidningen kommer ut med fem nummer om året och kostar 180 kronor. Vill du läsa mera så skaffa dig en egen prenumeration. Läs mer här.

Av Hans Egeskog

■ ■ ■ Den svenska historien är i stor utsträckning samlad i arkiv och depåer runt om i landet. Mycket finns bara i ett enda exemplar, även om det nu pågår omfattande digitalisering och mikrofilmning. Vad skulle hända om en sådan skattkammare brann upp innan kopior är säkrade? Vi kan ju bara ana vad som försvann då slottet Tre kronor brann 1697.

Sådana tankar for genom huvudet då jag tillsammans med personalen på Stockholms stadsarkivs filial i Frihamnen skyndsamt tog mig ner genom det smala trapphuset, ut på gatan och fram till uppsamlingsplatsen en bit bort, med larmklockorna ringande i öronen. Så slutade nämligen mitt första besök i Frihamnen.

Nu gick allt bra denna gång, det var ”bara” ett automatlarm som utlösts, och jag förstod av personalens reaktioner att det inte var första gången de tvingats ut på gatan medan brandförsvaret söker igenom lokalerna.

Två mil handlingar

Men det var ju inte för att testa brandsäkerheten som jag styrt kosan till Frihamnen, utan för att få lite bättre grepp om vad en släktforskare kan finna bland de över två milen arkiverade handlingar som numera finns här. Enhetschefen Peeter Mark berättar om beståndet och bakgrunden.

– Vi flyttade hit 1997, i samband med stadsdelsnämndsreformen året innan, säger Peeter, som varit med från början.

– Vid det tillfället fick Stadsarkivet ta emot en och en halv hyllmil handlingar från bl.a. skolförvaltningen och socialförvaltningen. Stadsarkivet var redan tidigare trångbott uppe på Kungsklippan och detta tillskott av arkivhandlingar fick helt enkelt inte plats där.

Alltså började man leta efter depålokaler och fastnade slutligen för Magasin 3 i Frihamnen, som tidigare varit just ett magasin för importerade varor i väntan på transport ut till köparna. Nu har det blivit ett magasin där samhället förvarar delar av historien. Krigsarkivet hade redan tidigare en depå här och även Stadsarkivet beslutade sig för att flytta hit.

Två frågor till måste avgöras. Vilket material skulle förvaras i Frihamnen, och skulle det vara en bemannad filial, eller bara en förvaringsplats för handlingar som inte efterfrågades så ofta?

Tre huvudområden samlade

Efter långa diskussioner valde man att hålla samman ett antal typer av arkiv i stället för att lyfta ut material ur olika arkiv som inte används så ofta och lägga dem i Frihamnen. Filialen skulle också vara bemannad och hit flyttades nu allt material från tre huvudområden:

l Stockholms hamn

Alla är inte så nöjda med nuvarande ordning. Den innebär t ex att den som söker i födelseböcker kan tvingas att resa mellan Kungsklippan och Frihamnen, eftersom sjukhusens egna böcker inte längre finns på Kungsklippan, och övriga födelseböcker inte finns i Frihamnen. Däremot finns nio forskarplatser, samt en dator med alla de vanligaste CD-resurserna och uppkoppling mot Internet. Något Genline- eller SVAR-abonnemang har man dock inte i Frihamnen.

1900-talets bouppteckningar

Stadsarkivet har ett omfattande referensbibliotek, varav en mindre del förvaras i läsesalen i Frihamnen.

Utöver det material som ursprungligen flyttades till Frihamnsdepån finns där idag också större delen av 1900-talets bouppteckningar från Stockholms läns alla tingsrätter och domsagor (Stockholms tingsrätt fr.o.m. 1948) fram till juli 2001, samt personalhandlingar från Stockholms stads verksamheter. Dessutom återfinns Vattenfalls arkiv i Frihamnen.

Bouppteckningarna gav i fjol upphov till 7 500 förfrågningar och filialen i Frihamnen har numera fyra anställda som enbart jobbar med detta. Men snart får de flytta på sig. Nästa år skall alla bouppteckningar samlas i lokalerna på Kungsklippan, där ju redan alla äldre bouppteckningar finns.

– Personalhandlingarna är ett annat mycket spännande material som inte används särskilt mycket, säger Peeter Mark.

– Här finns uppgifter om både renhållningsarbetare, socialsekreterare och tjänstemän.

Han slår också gärna ett slag för de tekniska verksamheternas arkiv.

– I dag står de mest och samlar damm.

Redan fullt i hyllorna

Efter snart tio år i Frihamnen har arkivdepån dock fått problem. Det är snart fullt i hyllorna! Nu finns det 2,3 mil handlingar i Frihamnen, vilket är en tredjedel av Stadsarkivets totala bestånd. Därför har arbetet redan inletts för att finna nya lokaler. Var detta landar vet Peeter Mark inget om i dag.

Men ett är säkert. Trots att vi infört ”det papperslösa samhället” för länge sedan fortsätter pappren att komma till arkiven.

Utöver telefonförfrågningar om bouppteckningsmaterialet och annan uppdragsforskning hade Frihamnsfilialen i fjol ca 1 500 besökare. Så många skrev i alla fall in sig i liggaren vid entrén.

Vilka är det då som kommer hit, och vad söker de efter?

– Hit kommer både amatörer, professionella forskare och studenter, berättar arkivarien Niklas Lind, som tar mig på en guidad tur in bland hyllorna dit besökare i normala fall inte har tillträde.

Samhällsdebatten avspeglas

– Eftersom vi har hela det sociala materialet bedrivs mycket medicinsk forskning. Senast var det en som forskade om hur det gått för tvillingar som fötts för tidigt.

– Vi märker också av om en fråga tas upp till diskussion i samhället. T.ex. när diskussionen om tvångssterilisering togs upp för några år sedan var det många som kom hit för att se i sina egna akter, berättar Niklas.

– Och nu i höstas då TV sände programmet om bröderna Sändh och deras upplevelser som barnhemsbarn fick vi en liknande tillströmning av personer som normalt inte kommer till arkiven för att forska. Men programmen väckte reaktioner hos många som under lång tid förträngt sina egna upplevelser, eller kanske inte ens kom ihåg. Nu ville de ta reda på vad som verkligen hänt. Svaren kan finnas i våra handlingar. Men det är inte säkert att man få de svar man ”vill” ha.

Sekretessbelagda uppgifter

I frågor som dessa är det självklart att en sekretessprövning sker eftersom det ju ofta handlar om akter som är yngre än 70 år. Och det är alltså inte alltid som arkivet lämnar ut handlingar, även om man är sakägare och själv berörd.

– Det kan t.ex. handla om en familj där en person kommer till oss och vill veta varför syskonen lämnades på barnhem. Då gäller ju frågan inte bara den som frågar, utan även de andra syskonen. Och det är inte säkert att de vill att materialet skall bli känt, ens inom familjen. Då kan vi tvingas säga nej, om man inte har fullmakt från alla berörda, eller om inte alla kommer tillsammans och vill veta, säger Niklas Lind.

Sekretesslagstiftningen har kommit till för att skydda enskilda från att få känsliga uppgifter om sig spridda i samhället. Men vad är en känslig uppgift?

– Det har varierat över tid och från person till person. I dag är det ingen som ens lyfter på ögonbrynet när barn föds utom äktenskapet, säger Niklas Lind och får medhåll från reportern. Vi har båda skrivit under ett faderskapserkännande utan att skämmas ett ögonblick...

– Men i vår föräldrageneration fanns fortfarande skammen över att ha ”gjort det” utan att ha växlat ringar kvar hos många. Och under 1800-talets viktorianska epok sågs det som ytterst skambelagt – i vissa kretsar! För samtidigt var ”Stockholmsäktenskapet”, d.v.s. ett samboförhållande, en mycket vanlig företeelse, inte bara i städerna.

Reglerna till för att skydda

Likadant är det med andra privata uppgifter. En del anser det ytterst viktigt att hemlighålla sin lön för grannarna, andra vill absolut inte skylta med sina sjukdomar, eller tala öppet om sitt spelmissbruk. Det är därför sekretessen kommit till, för att skydda alla från att få uppgifter, vilka som helst, spridda utan att själv kunna bestämma när och till vilka. Det kan vara viktigt att komma ihåg då vi som släktforskare klagar över att en i våra ögon harmlös uppgift inte är befriad från sekretess. Den kanske inte är lika harmlös i allas ögon.

Om man får avslag på en begäran om att få se en handling har man möjlighet att överklaga, först till stadsarkivarien och i nästa instans till kammarrätten. Men det är mycket ovanligt att arkivariens första bedömning överklagas. Och ännu ovanligare att den ändras.

– Kanske har det varit ett fall om året som överklagats under den tid som jag varit här, säger Niklas Lind.

Kvinnor största besöksgrupp

Det är oftast kvinnor som kommer till Frihamnen för att söka information i de sociala arkiven.

– Jag vet inte varför det är så. Kanske har det att göra med att män i allmänhet har svårare att tala om sociala problem på det personliga planet, funderar Niklas.

Hur bär man sig då åt för att komma åt en handling i Frihamnsarkivet? Enklast är att ringa eller skicka ett e-brev och be om hjälp med framtagningen så att materialet ligger framme då man kommer. Då slipper man vänta på att det skall hämtas fram ur gömmorna.

Vill man söka själv än bra start att gå in på Stadsarkivets hemsida och gå igenom arkivförteckningen som finns där, så att man inte reser till fel plats!

Nästa steg kan vara att gå igenom den pärm med sökingångar som finns på expeditionerna både på Kungsklippan och i Frihamnen för att sedan beställa fram handlingarna – och vänta.

Bilderna inte registrerade

Det allra mesta materialet i Frihamnen består av text. Men där finns också fotografier från de olika verksamheter vars efterlämnade papper hamnat här.

– Tyvärr finns det inget register över de bilder vi har. Fotografierna är inte alltid sammanhållna i arkiven och inte alltid så lätta att hitta, berättar Peeter Mark.

Men Stadsarkivet har nyligen sökt pengar för ett inventeringsprojekt som skulle innefatta just foton men även filmer och ljudupptagningar. Syftet är att kunna lyfta fram den här typen av informationsbärare bättre.

Det finns oerhört mycket information samlad om många svenskars liv under 1900-talet. Inte minst i de handlingar som upprättades då vi av någon anledning tvingades ta kontakt med sociala myndigheter. En barnavårdsmannaakt från 1930-talet till exempel kan inte bara avslöja vem som är far till ett barn, som i alla andra källor är utan namngiven pappa.

Man kan också få information om levnadsförhållandena i hemmet hos en ensam mor ner till minsta pinnstol. Allt skulle redovisas för att nämnden skulle kunna göra en bedömning av hur mycket hjälp från det allmänna som barnet var i behov av. För det var för barnets skull akterna upprättades, så att de skulle hållas skadeslösa från de försyndelser som föräldrarna eventuellt gjort sig skyldiga till.

Även akterna från fattigvårds/ socialvårdsnämnderna ger inblickar i ett samhälle med betydligt tuffare villkor, vilket framgår av akten här intill från den 6 november 1935. Ändå är det precis samma villkor som gäller för många ännu i dag. Utredningsmannens slutkommentar är talande:

”Hemställer om understöd till uppehälle. Önskar helst arbete.”

Hyllorna sträcker sig flera mil genom lokalerna. Då gäller det att ha ett fungerande söksystem. Arkivarien Niklas Lind hjälper till att leta i materialet då Släkthistoriskt Forum kommer på besök.