Redigerad 19 jan 2006

Sveriges Släktregister,
ett bra verk med farliga fällor

Av Urban Sikeborg, Sollentuna

■ Sveriges släktregister är det imponerande namnet på en serie sockengenealogier för Gävleborgs län, vilka sammanställdes med ingenjör K.J. Nilsson som forskningsledare.

Serien inleddes med Hedesunda släktbok (1941) och Årsunda släktregister. Släkthistorisk samling från Årsunda socken i Gästrikland (1943), och fortsattes med genealogier för Ovanåker (1945), Alfta (1947), Bjuråker-Delsbo-Norrbo (1949) och Voxna (1950. Därefter behandlades Järvsö (1953) och Arbrå (1955), under titeln Min släkt. Serien fortsatte därefter med Färila-Kårböle (1957), Enånger (1960), Njutånger-Nianfors (1963, Bergsjö-Hassela (1965), samt slutligen Forsa-Hög (1975), fullbordad av Thore Sundberg, Uppsala.

Genealogierna är vanligtvis uppställda efter hemman eller vistelseort, det vill säga efter en topografisk disposition. Det är därför nödvändigt att känna till var i socken en eftersökt person bott för återfinna denne, i synnerhet som personregistren endast upptar de från 1800-talets mitt födda. Personer vilka levt före kyrkböckernas införande har numrerats med romerska siffror, medan arabiska siffror använts för senare generationer.

Förteckningarna är i stort sett uppställda alfabetiskt. I släktregistret för Enånger, exempelvis, återfinns Boda under B och Finnika under F. Redaktörerna har i sin redovisning utgått från den hemmansnumrering som infördes i jordeböckerna i början av 1700-talet. Detta system har dock inte använts konsekvent, vilket försvårar sökningen. Släkter som inte besuttit något bondehemman synes därtill ha uppförts under varierande signum utan något egentligt system.

Partierna för tiden före ministerialböckernas inrättande är undermåligt behandlade. Som källor anges oftast jordeböcker. Dessa var dock för större delen av Hälsingland ända till och med 1619 endast mer eller mindre korrumperade avskrifter av 1542 års jordebok, och är i praktiken oanvändbara. Hänvisningar till jordeböcker görs också för år, där sådana helt saknas. Uppenbarligen har redaktörerna utnyttjat slumpvist utvalda skattelängder för denna tid (tiondelängder, vissa hjälpskattelängder), och valt att redovisa de flesta under benämningen jordeböcker. Kvarntullsmantalslängderna, som med bland annat sina förteckningar över inhyseshjon och skattebefriade kan ge viktig genealogisk information, tycks inte ha använts överhuvudtaget.

Excerperingen av skattelängderna har genomgående varit bristfällig, med stora luckor. Vid stickprov ur skattelängder för Enånger, Bergsjö, Järvsö och Alfta visade sig bara en person av tjugo återfinnas i aktuellt sockenregister. I Östby, Enånger, återfanns ingen av byns fem brukare under andra hälften av 1500-talet i släktregistret. Av bönderna i Näsbyn, Alfta, saknades åtskilliga. Och så är kvaliteten på de äldre ägarlängderna genomgående. Envar som arbetat med denna typ av material vet att risken för sammanblandningar är mycket stor vid en så ofullständig excerpering.

Utgivarna har i Sveriges släktregister angivit släktskap mellan gårdsbrukarna, enbart med utgångspunkt från excerpterna ur skattelängderna. I de tidigare banden anges bönderna regelmässigt 'troligen' vara son/måg till den föregående hemmansägaren. I de senare banden har detta emellertid konsekvent modifierats till 'möjligen'. Detta 'möjligen' används dock även när förekomsten av ovanliga personnamn visar att släktskapen mellan två brukare är sannolik.

Ingen systematisk genomgång av skattelängderna har alltså gjorts för 1500- och 1600-talen, och en så oundgänglig källserie som domböckerna har inte utnyttjats alls. Genealogierna före ministerialböckerna är amatörmässiga och valhänta och borde inte ha tryckts, eftersom de snarare bidrar till att stjälpa än att hjälpa släktforskaren (jämför recensionen 'Den Alftanska släktkrönikan - av vilket värde?' i Sveriges Släktforskares Årsbok 1995).

Sveriges släktregister är för 1700-talet och framåt av mycket stort värde. Det är oundvikligt att ett verk av denna omfattning innehåller felaktigheter och att personer fallit bort ur redovisningen; försiktighet är därför naturligtvis befogad när serien används. Detta i synnerhet som bearbetandet av kyrkböckerna inte heller tycks ha varit fullständig: Enligt uppgift skall vigselböckerna inte ha använts vid sammanställandet av släktregistret för Delsbo, Norrbo och Bjuråker, vilket lett till felaktiga och ofullständiga släktskapsuppgifter. Det är möjligt att excerperingen inte heller varit fullständig för de övriga behandlade socknarna.