2012-09-17 10:32

Sommarens Röttervänner

Juni månads röttervän heter Karin Vessberg Myrbäck och är bosatt i barndomshemmet i Skeppsdal utanför Åkersberga mitt i Roslagen. Utanför tomten där hundarna och hennes tre tuppar turas om att skälla och gala, passerar Finlandsfärjorna på sin väg till och från Ålands hav.

– Pappa växte upp i en statarfamilj och visste inte ens vem hans farfar var, så när jag hade fått barnen så började jag leta efter honom. Det visade sig att han hade varit död redan innan pappa föddes, så det var därför han aldrig hade träffat honom.
När pappa reste ner till Skåne för att gå i trädgårdsskola, träffade han mamma som var från Tierp. Hon gick i samma skola. Så många av mina rötter är uppländska…

Sedan invecklar sig Karin i en berättelse om sina långa rötter ifrån Falun, där varje generation miste sin far i unga år, varför de också fick det allt sämre. Från att härstamma från en relativt välbärgad köpmannasläkt i Falun, som dåförtiden var Sveriges näst största stad, med bland annat anor från tyskar som varit handelsmän och spinnare, slutade släkten, kallad Fahlén, med en simpel dragon utanför Vira bruk i Roslagskulla, kallad Vessberg. Och till råga på allt avskedades han när han blev påkommen med att ha snattat.

– På mammas sida var det bara bönder. Morfar var från Ryssby i Småland och hade en bror som försvann i Nebraska i Amerika. Mormor emigrerade själv till Amerika, men kom tillbaka efter några år. Det var hon som hade långa rötter i Tierp.

Karin har släktforskat i över 25 år och ägnar sig numera åt att bygdeforska. Därför valde hon handboken Kartforskning utöver den dvd-skiva som alla får som blir ”Månadens Röttervän”, nämligen ”Släkthistoriskt Forum 1982-2010”.

Juli månads röttervän heter Maria Hammerman Persson och är estlandssvenska bosatt i Uppsala, men som för tillfället bor ute i sitt Per-Albintorp i de djupaste Hälsingeskogarna.

– Jag kom som tioåring till Sverige under andra världskrigets slutskede och kunde direkt börja i svensk skola. Någon längtan till Ormsö som jag hade lämnat fanns inte. Nu var jag svensk på riktigt. Men som vuxen började jag känna mig hembygdslös. Jag hade en annan bakgrund och en annan tillhörighet än de människor som jag hade omkring mig, och började känna mig rotlös. När jag så småningom kom att intressera mig för mitt eget folks historia så kom också en känsla av tillhörighet. Jag hörde hemma någonstans och jag hade en hembygd.

Maria tillhör den svensktalande befolkning som fram till år 1944 bodde vid Estlands västra kust och på öarna utanför. Totalt bodde cirka 8 000 personer i Estlands svenskbygder. Det är fortfarande oklart när och varifrån de första bosättarna kom.

– För mig har mina landsmän varit mina ”släktingar” så några planer på att börja släktforska har jag inte haft. Tills den dag jag får läsa en stamtavla över min fars släkt. Där står min mor registrerad som barn till sin styvmor.  Jag vet att min mormor dog i barnsäng när hon födde tvillingar. Även tvillingarna dog. Min mor var då sex år och morfar gifte inom några veckor om sig för att få en mor till sina tre minderåriga barn. Men varför har min mormor fallit bort och varför har hennes tre barn blivit registrerade som styvmors barn? Det måste jag naturligtvis undersöka. Mormors livsöde har alltid berört mig, nu har hon också blivit borttappad. Det blev starten på min släktforskning.
Jag hittade så småningom min riktiga mormor. Min morfar råkade gifta om sig med en kvinna som hade samma för- och efternamn, och kom från samma by och samma gård som sin första hustru. Hans nya hustru råkade bara tillhöra en yngre generation än hans första hustru. Ett perfekt tillfälle då ett misstag kan uppstå, om man inte är en mycket noggrann släktforskare.

Nu återstår det för Maria att hitta mormors grav på Ormsö gravgård. Det finns en ofullständig förteckning över gravarna, men där finns hon inte registrerad. Men hon fortsätter ändå varje sommar att besöka gravgården på Ormsö och söka efter henne.
Maria valde handboken Emigrantforskning utöver skivan med ”Släkthistoriskt Forum 1982-2010”.

Augusti månads röttervän heter Jan Bartholdson, bosatt i Hällefors som är en bruksort i skogarna i västligaste Västmanlands bergslagsbygder.

– Egentligen började min släktforskning med min fars anteckningar han gjort genom att ställa frågor till min farfar. Jag systematiserade den informationen som fanns och fick en bild av det man visste om släkten. Det var för omkring 25 år sedan och sedan dess har jag fortsatt att släktforska. Min mor var från Göteborg, men hade rötterna ibland annat Värmland, där också min farfar var född. Hans historia är intressant, för det var han som träffade en flicka från Hällefors, där familjen blev kvar, och de fick snart 4-5 barn. När så hustrun olyckligtvis dog i barnsäng, så flyttade hennes yngre syster in för att ta hand om barnen och hushållet, men det bar sig inte bättre än att hon också ”tog hand om” svågern så bra att de snart blev ett par och gifte sig och fick en hop egna barn. (En slags omvänd konservering kan det tyckas.)

De flesta av Jans förfäder var vanliga människor som gjorde vanliga saker och hade ett vanligt liv. ”Det är svårt att hitta några som sticker ut…” Fattigdom präglade en del, så kan Jan berätta att hans farfars farfar enligt husförhörslängden överlät sitt lilla torp till en av sönerna när han blev gammal.

– Ja, det står att han var satt ur mantal, eller ”satt på undantag” som det hette, och ”utfattig”. Man kan ju undra hur fattig man behövde vara för att kallas för utfattig… avslutar Jan, som bestämt sig för att välja handboken Fader okänd.

----

Varje månad blir någon av de många ”Rötters Vänner” utsedd till Månadens Röttervän. Förutom en liten presentation i Rötter, erhåller pristagaren två fina priser från Sveriges Släktforskarförbund. Det ena priset är dvd-skivan ”Släkthistoriskt Forum 1982-2010” som alltså innehåller 28 årgångar av förbundets tidskrift, plus fem årgångar av Genealogisk Ungdoms Tidskrift utkomna 1977-1981. Det andra priset består av ett valfritt ex av släktforskarförbundets egna handböcker.