Släkthistoriskt Forum är en tidning för släktforskare som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund med fem nummer varje år. Denna artikel har varit publicerad där.

Av Elisabeth Thorsell

En dag i november hade jag kopplat upp mig på Internet, satt och läste de olika inläggen i den så kallade diskussionsgruppen [soc.genealogy.nordic], och hittade en fråga från Australien. En forskare undrade hur hon skulle få veta mer om sin svenska släkt, utan att där nämndes några namn eller data. Jag tänkte inte på namnet, som frågan var undertecknad med, utan svarade bara rakt av, att om han/hon återkom med detaljerade uppgifter, så var det större chans att han/hon skulle få ett vettigt svar.

Inom några dagar kom ett nytt mail, nu direkt i min egen e-postbrevlåda, där forskaren berättade att hennes farfars far hette Edward Georgee, skulle vara född i Stockholm ca 1860. Hans far hette, enligt sonens vigselbevis, Charles Georgee och var tryckare, och modern hette Louise Johnson. Edward skulle också haft haft 4 eller 5 bröder.

Edward skulle ha kommit till Australien ca 1885, då han rymde från ett skepp i Brisbane och sedan följde en cirkus norrut och gifte sig år 1886 i Queensland. Forskaren, Patricia Georgee, som jag nu såg att hon hette, antog att namnet Georgee kanske var en anglicisering av Jörgensen eller något liknande patronymikon.

En idé dyker upp
När jag såg namnet Edward Georgee, började det ringa små klockor i mina öron. För i min morfars antavla finns släkten Georgii, och där heter många av männen Evert (Eberhard), efter den förste Georgii i Sverige, hovapotekaren Peter Eberhardt Georgii, som kom in från Hamburg omkring år 1700.

Under årens lopp har jag samlat på mig en del uppgifter om olika släktmedlemmar, och även lagt in dem i Disgen, och sökte nu efter lämpliga män med namnet Carl, födda under första hälften av 1800-talet. Det fanns några att välja på i databasen, Carl August, f 1808, Carl Christian Fredrik, f 1826, Carl Johan, f 1799, Carl Johan, f 1813 och Carl Peter Ludvig, f 1787.

En kandidat kvar
De flesta visste jag tillräckligt om för att kunna sortera bort, de hade helt andra fruar och barn. Kvar blev i princip bara Carl Christian Fredrik, som var född 1826 31/5 i Stockholm Katarina, son till den avdankade majoren Henrik Christian Georgii vid Gotlands beväring och hans fästekvinna Maria Charlotta Romdal.

Problemet var nu ett annat, jag hade inga fler uppgifter om denne Carl Christian Fredrik annat än att han var gift med Margareta Sofia Lundqvist, f 1833 3/3, och de hade en son Johan Fredrik, f 1853 17/8, troligen i Stockholm, enligt mantalsregistret 1853. Hade dessa makar haft fler barn? Vad hade mannen arbetat med?

Bingo!
Två frågor som raskt förde mig till Stadsarkivet, bara två hållplatser från Förbundets kontor i Stadshagen. På Stadsarkivet greppade jag på vägen till läsapparaterna en av de utmärkta registervolymerna, den här för Hedvig Eleonora församling, slog på namnet Georgii och hittade bums att "konstförvanten" Carl Christian Fredrik Georgii dött där 1867. Bingo nr 1! Konstförvant är ju det gamla ordet för typograf eller tryckare, och det var ju en sådan jag sökte. Sen tog jag reda på mantalsuppgifter för Carl Christian Fredrik med familj och fann att de 1865 bodde i kv. Vildsvinet på Kungliga Djurgården, med adressen Kvartersgatan 7, i Ladugårdslands församling. I familjen fanns följande barn: Johan Fredrik, f 1855, Carl Frans Ludvig, f 1855, Evert Henrik Christian, f 1859, och Erik Gustaf Adolf, f 1865. Bingo nr 2!

Nu hade jag hittat en "tryckare" med namn Carl Georgii, som hade en son Evert, f 1859, vilket precis var vad Patricia i Canberra var på jakt efter.

Så långt hann jag den dagen, och på kvällen gick ett nytt mail till Australien, som utlöste visst glädjefnatt där, när det lästes, efter vad jag fått höra senare.

Och sen då?
Men fortfarande återstår det att få Evert ut ur landet. Enligt mantalsuppgifterna finns han kvar hos sin mor på Långgatan (ungefär där Gröna Lund ligger) i december 1875, men i december 1876 är han borta. Modern hade brödbod, och år 1880 bor hon på Framnäsgatan 5, med yngste sonen och en ny liten dotter, Albina Fredrika Sofia, f 1875 1/3, om vars far det inte finns några bra uppgifter.

Den naturliga lösningen vore ju att han gått till sjöss, men han finns inte i Stockholms Sjömanshus rullor, däremot finns den yngre brodern Erik Gustaf Adolf där 1886. Forskning i Stockholm är rätt tidsödande, men det mesta brukar gå att få fram så småningom, så detta skall säkert också lösa sig.

Detta tycker jag är ett bra exempel på serendipity, för om jag inte tittat på diskussionsgruppen på några dagar, hade jag säkert missat denna fråga, som berörde just en av mina släkter.

Edward Georgee visade sig vara 4-männing med min morfars farmor Melitte (egentligen Marie Charlotte Matilde) af Georgii, och de nuvarande representanterna för släkten Georgii i Australien är väl 8-männingar med mig.

Just innan denna artikel skrevs, ringde det på telefonen, och i luren fanns just den nyupptäckte 8-männingen Rodney Georgee i Townsville, Queensland, bror till Patricia, full av frågor om förfäder och Sverige.

Upp och ned i samhället
Släkten Georgii visar ganska stora sociala skillnader. Stamfadern Peter Eberhard hade fem söner, varav en (Carl Fredrik) blev professor i historia i Uppsala, en (Nils) hovmedaljör åt kejsaren i Wien, en (Johan Hubert) blev stadsfiskal i Stockholm och de andra (Caspar och Johan Christian) följde i faderns fotspår och blev apotekare.

Professorns söner fortsatte vandringen uppåt på samhällsstegen, möjligen hjälpta av det faktum att deras mor var en adelsfröken, Maria Elisabeth Appelbom. Sonen Per Evert kom till Finland och var hovrättsråd i Åbo hovrätt innan han blev underståthållare i Stockholm och senare landshövding i Stockholms län, den förste ofrälse. Hans bror Samuel blev kapten vid Konstruktionsstaten och hade bl.a. i uppdrag att kontrollera alla ekarna i Pommern, ett viktigt uppdrag på den tiden, när örlogsskeppen byggdes av ek. En annan bror, Gustaf, blev jägmästare i Uppsala län, och den yngste, Carl Fredrik, officer vid Upplands regemente, miste en arm vid Stralsund 1807 och blev senare kommendant på Långholmen.

I nästa generation klarade sig Per Everts son Carl bäst, han blev lagman, rikshärold och adlades med namnet af Georgii, under det att hans broder Samuel kallas den olycklige och i en bouppteckning uppges "vistas någonstans i Finland".

Jägmästaren Gustafs tio barn fick olika öden, flera dog små, några i tjugoårsåldern, en (Fredrik Evert) blev en rätt framgångsrik lärftskramhandlare i Stockholm, under det att brodern Oscar blev skogvaktare i Enånger och antog namnet Gustafsson.

För att gå tillbaks till Peter Eberhards söner, så var den yngste, Johan Christian, apotekare i Stockholm och innehavare av Kronan. Han var gift två gånger, och i andra giftet hade han sonen Henrik Christian, f 1770, som blev major vid Gotlands beväring, en kanske inte så framstående plats. Han var bosatt en tid på Gotland och gift där, men blev skild och flyttade till Stockholm där han gjorde konkurs.

Av hans söner blev Johan Henric snickargesäll, Frans Ludvig sockerbagare och Carl Christian Fredrik konstförvant. Alla tre verkar ha haft det fattigt och besvärligt, de flyttar ganska ofta, och finns till slut med i listorna över dem som det lämnats fattigbevis efter, i stället för bouppteckning.