Släkthistoriskt Forum är en tidning för släktforskare som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund med fem nummer varje år. Denna artikel har varit publicerad där.

Av fil. dr Hans Gillingstam, Solna

I ShF 1995/4 kommenterade Ulf Berggren under rubriken »Dagboken» Dagens Nyheters artikel 13 augusti om den sydöstsmåländska gården Öjebomåla, som skulle ha gått i arv inom samma släkt sedan 1351. Ulf hade fäst sig vid att artikeln åberopar handlingar sedan 1533 men dessförinnan endast muntlig tradition. Han framhåller som tvivelaktigt påståendet att de tre första generationerna skulle ha haft samma förnamn, dessutom snart upprepat i ytterligare tre generationer. Ulf har också reagerat för artikelns uppgift om en ”Elin Bröms” som upprorsledaren Nils Dackes mor. Han summerar: ”Sanningen torde vara att gården kan följas tillbaka till de äldsta skattelängderna 1533 och att resten inte går att lita på”.

Inte heller uppgiften om 1533 är emellertid riktig. Jag kan inte finna Öjebomåla i Smålands handlingar 1533 i Riksarkivet. Först i 1589 års jordebok och tiondelängd börjar det förekomna. Det nämnes då som ett kronotorp, vilket innebär att förfäder till den nuvarande ägaren inte kan ha ägt det ens då. Först 1706 skatteköptes Öjebomåla.

Eftersom Dagens Nyheter läses av hundratusentals människor, fann jag det nödvändigt att bekantgöra mina rön genom en insändare. Den tog dock tidningen inte in. I stället fick jag ett brev från artikelförfattaren Anna-Maria Hagerfors, som uppgav sig ha hämtat uppgifterna från Sigurd Örjangårds bok Anor och minnen. Svenska släktgårdar genom sekler (Stockholm 1947).

Örjangårds bok omfattar 542 sidor och presenterar 23 släktgårdar, en från varje landskap utom Lappland, där han ”ej kunnat komma i förbindelse med någon släktgård”. Boken avslutas med en drygt hundrasidig släktgårdsförteckning med ägarelängder för bl. a. de gårdar son godkändes vid Jordbrukar-Ungdomens Förbunds utdelning av släktgårdsdiplom 1930 och 1943. Öjebomålas ägarelängd återfinnes där på s. 456.

I förordet meddelas att urvalet av de 23 släktgårdarna gjorts ”i samråd med någon med vederbörande landskaps gårdar möjligen förtrogen person, som kunnat anvisa en eller annan av landskapets många släktgårdar som ur vissa synpunkter intressant och värd att skildras”.  

Uppgifterna om Öjebomåla fyller i Örjangårds bok 19 sidor (s. 70-88) och uppges återgå på ett 200-sidigt manuskript av den på både fädernet och mödernet från gården härstammande fröken Siri Tornée.

Enligt detta detaljrika manuskript, som också innehåller talrika uppgifter ur bygdens historia, bl. a. om ödeläggelse under krigen med Danmark, skulle Öjebomåla ha varit så stort på 1300-talet att det omfattade hela nuvarande Gullabo socken, som utbröts ur Torsås 1870. Genom arvskiften tillkom sedan de övriga gårdarna i trakten. De uppkallades efter stamfadern Bonde Gul och fick sådana namn som Gullabo, Gullaboås och Gullemåla. Siri Tornée uppger också att gårdarna i Torsås socken under medeltiden skulle ha varit sätesgårdar för medlemmar av ”de danska ätterna Hwide, Røde, Tott, Bildt, Oxe, Trolle och många andra och de svenska Gul, Blå, Bonde, Grip, Ros, Uggla, Räf m. fl.” Konung Karl Knutssons son Karl Karlsson gifte sig till en gård i denna trakt. Gustav Vasa skulle ha förvandlat en del gårdar i Torsås från frälse till kronoskatte, emedan ägarna ej kunde fullgöra sin rusttjänstskyldighet. Därjämte skall kungen ha gjort vissa gårdar till sitt ”arv och eget”, ”då han funnit att han genom sin mormors farmor var befryndad med vissa Torsåssläkter.” Ägarna av Öjebomåla skulle enligt Siri Tornée ännu under 1500-talets senare hälft ha varit frälseman liksom ägarna av tre andra gårdar i socknen, vilket inte hindrar att hon uppger Öjebomåla vara kronotorp under 1600-talets förra hälft och blivit skatteköpt. Örjangårds uppgifter har även refererats av Bo Alvemo, Södra Möre, 3 (1991), s. 97-112.

År 1987 publicerades ett häfte (4:1) om Möre i Riksantikvarieämbetets stora verk Det medeltida Sverige, där medeltidsbrevens och 1500-talets äldsta landskapshandlingars uppgifter redovisas. Där behandlas Torsås sockens gårdar på s. 135-151. Av detta verk framgår att Siri Tornées uppgifter om medeltida högfrälse sätesgårdar i Torsås ej kan verifieras. Där kan nämligen inte en enda medeltida sätesgård beläggas. Detta gör att man inte heller har någon anledning att tro på hennes påstående att konung Karl Knutssons son Karl Karlsson skulle ha gift in sig i denna trakt (om honom se professor Gottfrid Carlssons uppgifter i uppsatsen Karl Knutssons testamente, Historisk tidskrift 1943, s. 42-46). De viktigaste jordnaturerna i Torsås 1539 var enligt Det medeltida Sverige (s. 138-140) 10 hela och 4 halva skattehemman, 45 hela och 34 halva kronohemman, 4 kronotorp, 3 hela och 2 halva arv-och-egethemman sant 7 hela och ett halvt frälsehemman. De sistnämnda tillhörde Anund Stensson (Ulv), kungens svärmor Ebba Eriksdotter (Vasa), Svante Sture och Ture Trolle. Det enda som stämmer med Siri Tornées uppräkning av medeltida släkter i Torsås är sålunda att en Trolle hade landbohemman där. Släkten Trolle var emellertid under medeltiden inte dansk utan svensk. Det var senare den flyttade till Danmark. Arv-och-egethemmanen hade kungen ärvt efter sin fars morbror riksföreståndaren Sten Sture d. ä. Siri Tornées uppgift, att kungen bördat jord efter sin mormors farmor har ej kunnat verifieras. Hon hette Märta Siggesdotter (Brun) och bodde i Uppland enligt Det medeltida Sverige, 1:4, s. 266. Hennes släktförbindelser har behandlats av K. H. Karlsson i Personhistorisk tidskrift 1909, s. 90-91.

Örjangårds referat av Siri Tornées manuskript tyder sålunda på att dess äldre delar är rena fantasier kring dunkla traditioner. Man vill hoppas att källkritiken inte är så bristfällig i Örjangårds övriga släktgårdsartiklar.