Förstasidan >
Hjälpmedel >
Samefynd
Samefynd:
Gör en kommentar
Här finns möjlighet att kommentera det samefynd som visas nedan, exempelvis ge ytterligare information om den eller de personer som nämns. Glöm inte att ange källor för de uppgifter som du lämnar.
| Landskap: | Medelpad |
| Ort:
|
Ljustorp
|
| Källa:
|
Födelseboken
|
| År:
|
1866
|
| Fynd:
|
Född 1866 11/3, döpt 16/3. Nils Erik, son till Lappmannen Erik Eriksson ohh Kajsa Stina Lodin, Alnö och Wränsta.
|
|
|
Meddelat av Lena Wendin 25 januari 2003 kl 17:49
|
|
|
|
| Hej!
Erik Eriksson tar sig namnet Törnlund i samband med att han flyttade till Ljustorp år 1873. Nils-Erik gifte sig med Anna Sofia Isaksdotter Henriksson. De fick tio barn bla min morfar Gideon Thörnlund.
// Lena Stener Thörnlund lena.thornlund@mail.op.se
Kommentar av Lena Stener Thörnlund 10 februari 2004 kl 21:25
Hej.
Jag har en lite annan historiebeskrivning, dock är den inte min utan min farfars brors, Albin Thörnlund. Han återger släktsagan som följer:
"SLÄKTREGISTER
över Nils Erik Thörnlunds föräldrar, syskon och efterkommande
I. Törnlund, Erik Axel, f. 1842 d. 1931, Harvom, Indal
-”- , Katarina Kristina, f. 1840, d. 1922
II. Barn:
Nils Erik, f. 1866, d. 1947, g. med Anna Sofia Henriksson f. 1871, d. 1942
Jonas, f. 1868, d. 1926, Malmberget
Ida, f. 1871, d. 1961, gift Fanberg, Storuman
Amanda, f. 1878, d. 1971, gift Fridlund, Alnö
Ferdinand, f. 1881, d. 1954, Indal
Albin, f, 1883, d. 1954, Indal
III. Barnbarn:
Astrid, f. 1891, d. 1975, gift med PerOlov Andersson, Råsunda
Teresia, f. 1894, d. 1961, gift med John Nordlund, Söråker
Nils Gideon, f. 1896, d. 1967, gift med Elsa Elovsson, Ulriksfors
Anna Ingeborg, f. 1898, d. 1965, gift med Fritz Åhlander, Söråker
Alfons Georg, f. 1900, gift med Maja Ohlsson, Sundsvall
Henry Voltner, f. 1902, gift med Villy Höglund, Fagervik
Jonas Albin, f. 1904, gift med Ingrid Elisabet Ullmark, Stockholm
Erik Axel, f. 1906, d. 1957, gift med Wivan Landgraff, Stockholm
Karin, f. 1910, d. 1962, Stockholm
Ruth, f. 1912, d. 1955, gift med Thure Bjelkstrand, Södertälje
IV. Barnbarnsbarn:
Astrid Anderssons barn: Irene Larzén, Vänersborg, Bojan Nordlander, Västerhaninge, Torsten, Stockholm o. Ingrid Brändefors, Upplands-Väsby.
Teresia Nordlunds barn: Torsten, Södertälje, Åke, Stockholm o. Sara Westling, Sundsvall.
Gideon Thörnlunds barn: Maj-Britt Sandström, Strömsund, Gunvor Fransson, Ånge o. Tore, Ulriksfors.
Anna Åhlanders barn: Nils, Farsta, Ove, Härnösand o. Sonja Granström, Fagervik.
Alfons Thörnlunds barn: Sven Georg, Sundsvall.
Henry Thörnlunds barn: Hans-Ivar, Mölnlycke, Lars-Erik, Båstad, Ulla Niemi, Sörberge, Kjell-Arne, Sörberge, Lilian Lindström, Borås, Sven-Erik, Kinna o. Åsa Axelsson, Landvetter.
Albin Thörnlunds barn: Sven Gunnar, Stockholm.
Erik Thörnlunds barn: Henry, Stockholm, Lennart, Stockholm, Svante, Stockholm o. Karin Holland, Stockholm.
Ruth Bjelkstrands barn: Gunnar, Södertälje, o. Gunnel, Södertälje.
ALBIN THÖRNLUND
UR MINNETS DUNKEL
När man först i levnadens åttonde decennium ger sig i kast med uppgiften att försöka reda ut sambanden bakåt i en vid släkt som vår, finner man snart att uppgiften inte är lätt. Det visar sig redan svårt nog, att plocka fram enkla data, som namn, födelse- och dödsår. Men den eller de i senare släktled som eventuellt är intresserade, önskar säkert finna något mer: hur levde de alla, vad sysslade man med och vad allt upplevde man? Tyvärr visade det sig svårare, för att inte säga omöjligt att i sådana stycken komma åt någotsånär säkra uppgifter, varför jag får begränsa mig till huvudsakligen att berätta vad jag minns eller tror mig minnas av olika hörsägner, företrädesvis från min mor och mina syskon.
Av far och mors föräldrar har jag endast några få tidiga personliga minnen. Farföräldrarna, Erik Axel och Katarina Kristina Törnlund levde den senare hälften av sitt långa liv på ett litet torpställe i skogsbrynet ovanför Indalsälven i Harvoms by, Indal. Dit flyttade de från Ljustorp. Erik Axel var född i Boteå, Ångermanland, vilket bestyrks av uppgift i Indals församlings kyrkoböcker. Enligt släktlegenden skall han ursprungligen ha burit namnet Eriksson, vilket han bytte till Törnlund i samband med att han flyttade till Ljustorp. I Indals kyrkoböcker anges han som ”lappman”. ”Annan titel ej uppgiven” upplyser pastorsämbetet på min förfrågan.
I Ljustorp gifte han sig med Katarina Kristina, dotter till ”lappmannen” Nils Lodin i Åsäng, vilken förvärvade ett torpställe vid den s.k. Lappbacken. Lodins hade flera flickor, av vilka en gifte sig med en Sjödin, som blev bokhandlare i Fagervik. Sonen Sigvard har jag nyligen sammanträffat med och kollationerat dessa uppgifter.
Farfar och farmor flyttade ganska snart från Ljustorp till Indal. Jag minns att jag besökte dem när jag var helt liten och förvånades över att farmor – hon kallades Kajsa-Stina – rökte pipa och saltade i kaffepannan. Mamma förklarade då att det kom sig av att hon var lapska. Vad farfar sysslade med är svårfångat. Han brukade torpet förstås, men i övrigt var det sannolikt förekommande skogsarbeten och dagsverk åt bönderna. På äldre dar åtog han sig olika skinnberedningsarbeten och han lär ha varit en duktig ”fällmakare”. Från barndomshemmet minns jag att vi hade några sängfällar som farfar berett och jag tror mig kunna försäkra att vi barn gillade dem minst lika högt som nutidens barn tycker om duntäcken.
Min far Nils-Erik var den äldste av sex syskon i Harvom. När han nådde arbetsför ålder började han som flottningsarbetare vid olika gallringsställen längs Indalsälven. Man kan nog förmoda att han kompletterade detta typiska säsongsarbete med skogsavverkningar vintertid. Ganska snart återfanns han emellertid som sågverksarbetare vid Skönviks sågverk vid Alnösundet för att så småningom byta anställning till Sunds Bruk, där han fördes in på elektrikerbanan, som han sedan ägnade sitt liv. Efter en tid blev han resemontör hos Luth&Roséns och i den egenskapen flackade han i många år runtom i landet på många olika industrianläggningar. 1910 tog han anställning som elektrisk verkmästare vid massafabriken i Utansjö, en tjänst som han lämnade fem år senare för att bli egen företagare i elbranchen.
Om fars syskon har jag endast knapphändiga uppgifter. Äldste brodern, Jonas, hamnade efter rallarår i malmfälten. Honom vet jag mig aldrig ha sett, men dottern Selma Malmström, Malmberget har jag haft åtskillig kontakt med. Deras son, Roger, bodde hos oss på Dalagatan i Stockholm de år han gick på Tekniska högskolan, varefter han som färdig bergsingenjör erhöll anställning hos LKAB i Kiruna.
Faster Ida hamnade i Storuman. Hon gifte sig med Jonas Erik Fanberg, f.d. rallare. Han gjorde sig känd som kommunalman men också som en uppskattad radiokrönikör på 20- och 30-talen. Av de sex barnen – mina kusiner alltså – har jag haft kontakt endast med dottern Anna Schevenius, Stockholm och sonen Fritjof, numera bosatt hos en dotter i Umeå.
Faster Amanda träffade jag ofta som barn. Hon var gift med bagaren Fridlund i Vii, Alnö och de fick sju barn, sönerna Fridolf, Anton och Bengt, samt döttrarna Anny, Ruth, Frida och Ester.
Farbror Ferdinand följer en tid min far på olika entreprenörsarbeten i elbranschen för att på äldre dar slå sig ner som montör-urmakare – som det heter i kyrkoboken – i Harvom. Han var gift, men barnlös.
Även farbror Albin blev Indal trogen. I yngre dar lär han ha konditionerat som bagare, men övergick sedermera till att bli kringresande agent. Sonen Valter kom efter skolgång till Stockholm, blev så småningom avdelningschef hos Wennergren & Williams, där han verkade till sin bortgång. Även systern, Vasti, hamnade i Stockholm, gifte sig så småningom och försvann ur synfältet.
Det finska släktinslaget
Om släktrötterna på farssidan tyder på ett lapskt ursprung, pekar mors härstamning på ett finskt. Morfar och mormor härstammade båda från Finland. Morfar hette Isak Henriksson /Hindriksson/ från Närpes socken söder om Vasa. Mormors flicknamn har jag för mig var Kristina Isaksson från Pörtums by, Närpes. Här skanar jag mer än vanligt någorlunda säkra uppgifter.
Enligt den muntliga släktkrönikan skall skall morfar i sin ungdom ha tillhört dem i Finland som bjöd ett aktivt nationalistiskt motstånd gentemot det tsarryska överståthållareväldet efter 1809 års förlorade svensk-ryska krig. Jag har f.ö. hört uppgivas att morfar i rätt nedstigande led härstammar från en svensk soldat från Stockholmstrakten, som vid fredsslutet stannade i Finland och äktade en gästgivardotter från Närpes.
Alltnog, på grund av sin politiska aktivitet blev han häktad och förd till ett fängelse i Petersburg, sedermera Petrograd, numera Leningrad. Hans hustru och deras två döttrar, av vilka den ena blev min mor, fann det säkrast att fly över Bottenhavet till Sverige. Om deras öden första tiden är inte mycket känt. Dock berättar ett avgångsbetyg att mor gått i skola i Stugun, Jämtland. Betyget är daterat 1885 – mor måste då ha varit 14 år. Efter mors egen utsago var hon 12 år vid ankomsten till Sverige och emigrationen skedde alltså 1883. Men först 1890 när hon gifte sig med min far, blev hon svensk medborgare.
Om morfars öden erinrar jag mig, att jag hört – eller sett – berättas om hur han i fängelset i Petersburg insjuknade i en svår magåkomma och blev överförd till ett sjukhus. Därifrån lyckades han en vacker dag fly och ta sig tillbaka till Finland. Där vågade han emellertid inte stanna, utan tog sig över till Sverige genom att mitt i en sällsynt sträng vinter går till fots över Ålands hav. Om sina äventyr berättade han i en liten skrift, som jag läst som barn, men nu förkommit.
Väl i Sverige förenades morfar med sin familj. Var och när det skedde har jag inte kunnat utröna. Så småningom hamnade de i Hässjö socken, närmare bestämt i en liten byggnad omedelbart invid den ved- och kolbacke som ingick i Sörviks sågverksanläggning. I denna ”villa” lär jag ha fötts på hösten 1904. Från barndomsåren minns jag morfar som en skäggig patriark, snäll men sjuklig. Han gick ur tiden sannolikt någon gång på 10-talet.
Bättre minns jag då mormor – hon blev i det närmaste 90 år. Hon var framför allt en arbetsmänniska som få, alltid i verksamhet med något. Och hon kunde saker och ting. När morfar dött hankade hon sig fram på egen hand långt in i ålderdomen. Hon arbetade åt bönderna eller rättare sagt åt bondmororna, hon kardade ull, hon spann, hon vävde och stickade, hon lagade och lappade, ofta mot in natura-betalning. Under matbristens år omkring första världskriget 1914-18 var detta särskilt betydelsefullt. Hos henne vankades ofta vad vi saknade till vardags, riktigt bröd, smör, ost och kött, för att inte tala om kornmjöl till gröten. Henne minns jag med beundran.
Om min mors släkt är vidare att nämna, att hennes några år yngre syster, Lisa, gifte sig med fabriksarbetaren Granlöv och levde större delen av ett långt liv i Fagervik, Timrå. Som gift hette hon Eklund och var bosatt i Östrand.
Deras dotter Augusta Häggström, som alltså var min mors kusin, hade i sin tur en dotter. Båda har så vitt jag vet gått ur tiden."
Allt detta skrev han i mitten av 1970-talet. Jag har nyligen återfunnit anteckningarna och gjort en exakt avskrift för att spara till eftervärlden. Albin Thörnlund var en sällsynt vederhäftig man, men det tål att upprepas att det återgivna är hans sanning.
Kommentar av Christer Thörnlund christer.thornlund@lsn.se 23 juli 2004 kl 23:55
Några kommentarer till ”Ur minnets dunkel” av Albin Thörnlund (Jonas Albin född 1904):
1) Namnet Axel har inte kunnat återfinnas i kyrkböckerna.
2) I kyrkböckerna kallas hon Cajsa Stina (vilket är detsamma som Katarina Kristina). Cajsa Stina var äldsta barnet i familjen Lodin.
3) Det finns en bondfamilj i Boteå med avkomlingar som heter Törnlund och som inte är besläktad med den här beskrivna familjen.
4) Enligt tidens sed hette han Ersson (inte Eriksson!) efter sin far Erik (Eric). Omkring 1873 tog han tillnamnet Törnlund och 1878 i samband med flytten till Indal strök han Ersson helt och hållet. En del medlemmar av släkten stavar namnet Thörnlund, andra skriver Törnlund.
5) Erik Ersson och Katarina Kristina gifte sig på Alnö 1864 där de tjänade på samma gård, Stömsta, han som dräng och hon som piga.
6) Albin Thörnlund verkar ha misstagit sig beträffande att en av Lodins döttrar gifte sig med en Sjödin. Ingen av Lodins döttrar gifte sig veterligen med någon Sjödin. Däremot bytte nummer två i syskonskaran, sonen Jonas, ut efternamnet Lodin mot Sjödin. Den omnämnde Sigvard bör vara sonson till denne Jonas Sjödin.
7) År 1878 flyttade familjen som då hette Törnlund till Krånge, Indal. År 1887 flyttade familjen till Harvom, Indal.
8) Farbrodern Ferdinand var ogift men sammanbodde med Hanna Nordlund. Han dog den 14/4 1956, inte 1954 som Albin Thörnlund har skrivit. Hanna Nordlund dog 1983.
Bengt-Örjan Jonsson
Gyllenstiernas v 50
18356 Täby
borjan@telia.com
Gift med Ulla Törnlund, sondotter till Erik Törnlunds yngste son Albin Törnlund (1883–1954).
Närmare upplysningar kan lämnas till den som är intresserad.
Kommentar av Bengt-Örjan Jonsson 02 januari 2005 kl 22:45
|
|
Gör så här för att skriva din kommentar:
- Skriv kommentaren i den stora textrutan nedan.
- Skriv ditt riktiga för- och efternamn i rutan för namn.
- Om du finns med i Forskarkatalogen kan du också ange ditt användarnamn och lösenord där, så blir ditt namn automatiskt en länk till dina forskaruppgifter i katalogen (Obs! Forskarkatalogen, inte Anbytarforum).
Tillbaka
|
