Resebrev från SwedGenTour 2002

Onsdag 7 augusti 2002
Vi är det bästa. Så står det på bilarna här i Kingsburg, California. De svenska flaggorna fladdrar i den 35-gradiga vinden, och dalahästar syns överallt. I varje gathörn ljuder svensk dragspels- och fiolmusik ur särskilda högtalare. Svenskare än så kan det knappast bli. Kingsburg slåss med orter som Kingsborg i Kansas, Swedeburg i Iowa och Mora i Minnesota om att vara svenskast i Amerika – men frågan är om inte Californien tar priset...

Den svenska delegationen har idag – tisdag – haft sin första ”show”. Nära 60 deltagare från halva Californien anlände på morgonen, laddade med frågor, till Kingsburg High School. De svenska delegaterna arbetade, flitiga som bin, med alla databaser, register och med hjälp av Internet och alla deltagare fick hjälp, mer eller mindre. Många "hopplösa" fall löstes lätt och elegant med hjälp av olika emigrantregister. Myter om "kungliga kontakter" kunde snabbt och brutalt avfärdas och ersättas med mer jordnära förföder. De som hade sina förfäder i Värmlands, Östergötlands, Kronobergs eller Kalmar län fick titta på dem i de svenska kyrkböckerna med hjälp av Genline och flera besökare kunde återfinna sina anhöriga i Arkions "Anno 1890".

Under dagen avhölls också två foredrag om släktforskning och databaser i Sverige, och en och annan gick iväg med svenska böcker, kartor och CD- skivor. Ett fyrtiotal efterlysningar har knackats in på Anbytarforum, och vi hoppas nu att Ni där hemma kan hjälpa till med svaren. Vi fortsatter nu till Ontario och FGS konferens, och på torsdag kväll är det dags för nästa uppesittarkväll vid Anbytarforum.

Många hälsningar Ted, Olof, Sam, Charlotte, Annelie, Anna-Lena, Hans och Lisa.

Onsdag 7 augusti 2002
Konferensen har börjat. Vår amerikanska systerorganisation, FGS (Federation of Genealogical Societies) sparar inte på krutet när det gäller lokaler, infrastruktur, program och allehanda aktiviteter. Det är stort, det är mäktigt, det är välorganiserat och kallt som sjutton. Ute är det hundra grader varmt (Fahrenheit, men ändå), och här inne i konferenshallen sitter vi med kavajer och tröjor och huttrar.

Vår lilla monter på nio kvadratmeter var i morse fylld till bredden med datorer, skrivare, scanner, böcker, CD-skivor och broschyrer, lådor och väskor, för att inte tala om åtta ivriga svenskar. Då kom lyckobudet; Grannen bredvid hade inte infunnit sig, och de svenske kunde få breda ut sig. Bakgrundsgardinen går i de svenska färgerna, så den medhavda svenska flaggan fick i stället tjänstgöra som borduk (får man göra så?).

Och så kommer då besökarna, och de kommer "ketchup-vis", d.v.s. först inga alls och sedan alla på en gång – ett mönster som upprepas varje timme. Detta beror på föreläsningsprogrammet, som egentligen är konferensens huvudrätt, och till vilket de flesta besökarna är knutna. Många blir glatt överraskade när de får se en svensk monter, och börjar prata om "grandma" eller "great-grandpa". Några har forskat ut alla sina svenska förfäder, andra vet nästan ingenting. Och inte har de med sig några uppgifter att börja arbeta med. Andra åter är väl pålästa, slår sig ned och får hjälp, gråter, jublar och välsignar oss och våra databaser.

De stora drakarna, Ancestry Com, Genealogy Com, Heritage Quest och givetvis Family History Library säljer CD-skivor och stora tjocka böcker i parti och minut. Men man saknar föreningarna. Man saknar de duktiga forskarna med de stora databaserna. Man saknar småföretagarna med de obskyra titlarna. Det är helt enkelt för dyrt att vara med.

När vi hinner springer vi omkring och letar efter nyheter, CD-skivor och annat som vi svenskar kan ha användning av. Och vi hittar saker. Vad sägs om en CD med alla som röstade i Kalifornien 1890? Tusentals svenskar där. Eller en CD med alla Skandinaver, som finns med i mantalsregistren (Census) för år 1870. På den tekniska sidan fascineras vi av en maskin ($ 3000) som på 13 sekunder omvandlar en sida från mikrofilm eller mikrofiche till digitala bilder. Kanske något för förbundet?

Ny rapporter i morgon.

TED & Co

Fredag 9 augusti 2002
Det är få åtaganden som kan matta ut en så som en dag i en monter. Det vet alla ni som har varit aktiva på släktforskardagar, bokmässor eller andra liknande arrangemang. Det är roligt, det är intensivt, och det är fantastiskt stimulerande, särskilt när man kan hjälpa besökarna fram till en eller annan ny uppgift eller ledtråd. Men trött blir man, mosig i huvudet och allmänt urlakad. Så även den svenska gruppen, som nu fullbordat dag två i Ontario. Nio timmar med mängder av besök och små sökuppdrag, samt ett och annat föredrag dessemellan. Själv har jag idag begått två föreläsningar, den ena om passagerarlistor och immigrationshandlingar (mycket intressant), den andra om Ellis-Island-siten, och hur man "lurar" den när den påstår att de sökta personerna inte finns med. Det kan komma att bli en eller annan artikel i Forum eller på Rötter om detta vad det lider.

Vi får också andra besök i vår monter. Två ivriga "DNA-gubbar" hemsökte oss under gårdagen och försökte vinna oss för DNA-teknikens välsignelser för släktforskningen. Vi lyssnar artigt, men förhåller oss tills vidare kallsinniga.

En representant för mega-siten Ancestry.com spenderade en god stund i vår monter och fascinerades starkt av Genlines möjligheter, inte minst i kombination med PLF-databasen. Välsignelsen av detta "äktenskap" mellan digitala bilder och persondatabaser demonstreras på ett föredömligt sätt av allas vår Sam Blixt, och mannen från Ancestry blev vederbörligen imponerad. Jag frågade honom om hur Ancestry så snabbt lyckas få fram personregister till alla de Census (mantalslängder) som de nu publicerar på Internet. Det handlar om miljontals registeruppgifter, och vi vet ju att det tog Mormonkyrkan 17 år att färdigställa registret till 1880 års Census. Ancestry är redan klara med hela 1920 år Census, och spottar nu fram register till den nyligen frisläppta 1930, en stat i taget. Hur bär ni er åt? Svaret var överraskande och smått chockerande; Vi har 3000 medarbetare i Kina och Indien, som sitter dagarna i ända och knappar in uppgifter.

Så, tredje världen sköter "slavarbetet" med att göra personregister åt oss i den första. På min försiktiga fråga fick jag veta, att de asiatiska medarbetarnas löner är mycket lägre än de amerikanska. Samtidigt är de mycket högre än genomsnittslönen i Kina och Indien, och människorna där slåss om att få komma intill och arbeta för Ancestry. Om ledningen för Ancestry säger: "Nästa vecka behöver vi 200 medarbetare till" så står det 2000 och väntar på måndag morgon, redo att sätta igång. Naturligtvis ingår det en ordentlig utbildning för dessa excerpister, och enligt Ancestry är de asiatiska medarbetarna inte bara snabbare och flitigare än de amerikanska, de är också betydligt mer noggranna och gör långt färre fel.

Men lite betänksam blir man allt...

Lördag 10 augusti 2002
Konferensens sista dag. Många utställare är besvikna. Det har inte kommit alls så många besökare till denna konferens som det brukar. Enligt flera bedömare har luften gått ur de nationella genealogiska konferenserna. Detta beror delvis på den 11. September och människors ovilja att flyga i dessa oroliga tider. Men det beror också på att konferenserna blir dyrare och dyrare, inte minst för utställarna. Eftersom det handlar om tusentals människor som skall röra sig in och ut i lokalerna är man hänvisad till kongresshallar och liknande lokaliteter. Och där vet man att ta betalt…. Att hyra en alldeles vanlig extra stol för tre dagar kostar $ 55 (över 500 kronor), ett extra bord $ 72 o.s.v. (!) Den svenska gruppen vantrivdes svårt med dessa ohemula avgifter men fann, med svensk klurighet, på råd. Iväg till närmaste lågprisvaruhus och ut med två hopfällbara picknickbord och två hopfällbara stolar. Möblerna fick vi sedan smuggla in i kongresshallen, eftersom facket vakar som hökar över att det bara är deras personal som bär in och ut sanktionerade möbler. När konferensen var slut flörtade förbundsordföranden in sig hos de väna damerna i den brittisk-amerikanska montern mitt emot, och lyckades med att till dem prångla de nu överblivna möblerna med försumbar förlust. "Fack off!"

För oss i den svenska montern blev konferensen dock inte någon besvikelse. Grannarna i montrarna runt omkring sneglade avundssjukt åt vårt håll, för hos oss var det fullt med folk mest hela tiden. Mellan konferensdagarna gick tydligen ryktet om de förnämliga svenska resurserna och om alla de små "mirakel" vi lyckats prestera, vilket gav än fler besökare. Detta visar att vårt koncept är det rätta. De går att kombinera våra databaser, CD-skivor och Internetresurser, parat med Anbytarforum och med vårt stora kontaktnät inom den svenska släktforskarrörelsen, på ett sådant sätt att nästan alla besökare kan få hjälp med sina svenska frågor. Återstår att räkna ut vad detta skall vara bra för, hur våra kunskaper skall kunna användas på ett bra sätt, och hur de uppgifter som kommer fram på båda sidor av Atlanten kan komma så många som möjligt till godo. Klart är, att en turné av det här slaget är oerhört goodwillskapande och ger en mängd goda kontakter bland våra systerföreningar i Amerika, samt inom arkiv- och biblioteksvärlden.

En sådan god kontakt var mötet med den nye chefen för Family History Library i Salt Lake City, Mr Glade I Nelson, som med spänning ser fram emot vårt instundande besök hos dem på torsdag/fredag/lördag. Andra spännande kontakter, som eventuellt kan komma den svenske släktforskaren till godo, var de många samtalen med representanter för Ancestry.Com och Heritage Quest samt med ett flertal lokala släktforskarföreningar i bl.a. Kalifornien, Florida och New York.

Den svenska gruppen unnar sig nu, givetvis ur egen kassa, några dagars vila och avkoppling med besök i bl.a. Grand Canyon och Zion National Park, och står sedan laddade inför den tredje delen av vår mission, besöket i Salt Lake City. Vi ber således om fortsatt bevakning av Anbytarforum och av Swedgentours hemsida fr.o.m. torsdag kväll och tre dagar framöver.

Många hälsningar TED & Co

Fredag 16 augusti 2002
Hårda bud i Salt Lake City. Klockan ar nu 21.00 amerikansk tid och de svenska deltagarna börjar svaja. Inte på grund av alkoholintag, bort det, men av pur utmattning efter 13 intensiva timmar i Family History Library. Arrangörerna har gjort ett fantastiskt arbete med att marknadsföra vart svenska program och i dag var det över 70 personer som trängdes vid våra databaser och lyssnade till våra föredrag. För morgondagen har över 60 personer anmält sig, och den "värsta" dagen blir nog på lördag, då vi väntar invasion...

Intresset ar enormt, och vi har fullt upp med att ta hand om alla frågor, ge råd, söka i våra databaser och svara pa en miljon frågor. Men det är roligt, fantastiskt roligt. Särskilt när vi lyckas och hittar uppgifter som besökarna har kämpat med i decennier.

Tyvärr har uppvaktningen idag varit så intensiv att vi inte har hunnit lägga in frågorna på Anbytarforum i den takt vi skulle önska. Vi ber att få återkomma med dessa frågor sa snart vi hinner.

Hans Egeskog, var redaktör, har bråttom med att samla in material, intervjua intressanta forskare och bibliotekarier, för kommande artiklar i Släkthistoriskt Forum.

Anna-Lena Hultman, vår koordinator for projektet Namn åt de döda, är som bekant också expert på emigrantforskning. Hennes erfarenheter från denna resa kommer alldeles säkert de svenska släktforskarna till del framöver.

Förbundets produkter, i form av CD-skivor och diverse böcker, säljer bra bland svenskamerikanerna – inkomster som hjälper till att finansiera detta äventyr, som f.ö. inte alls blir så dyrt som befarat.

Vi känner oss som ambassadörer for svensk släktforskning, och våra besökare är glada och nöjda. Detta är goodwill när den är som bäst.

Många hälsningar från släktforskarnas Mecka.

TED & Co

Lördag 17 augusti 2002
Mr and Mrs President. Idag har det hänt. De svenske har fått träffa presidenten. Inte George W, förstås, men väl presidenten för hela den världsvida Mormonkyrkan, Mr Thomas S Monson. Egentligen tillhör han det s.k. "1st Presidency" där dock 92-årige Gordon B Hinckley fortfarande är försteman, men tituleras ändå "President". President Monson är 1/4 svensk, med rötter i Torhamn i Blekinge. Hans hustru är 100% svenska, med rötter i Eskilstuna och Smedjebacken. Båda är oerhört stolta över sin svenska härstamning och pratar gärna och med inlevelse om sina resor till Sverige. Tillsammans med presidentens hustru, sekreterare och närmaste man avnjöt vi en läcker måltid i vad som en gång varit den store Brigham Youngs hem och matsal.

Presidentens närmaste man visade sig vara en kapacitet när det gäller organiserandet av det enorma utbudet av släktdata som Family History Library har samlat på sig genom åren. Likaså arbetar han med att organisera distributionen av data, d.v.s. hur allt det insamlade materialet på bästa sätt skall nå ut till alla släktforskare över hela världen, mormoner eller icke. Digitalisering är naturligtvis nyckelordet, och han sade sig vara mycket imponerad av just de svenska framstegen på detta område, samt bad oss hjälpa till med kontakter i Sverige. Mormonkyrkan har släktforskarcentra över stora delar av världen, med särskilt god täckning i länder med svenska kontakter, förutom de Skandinaviska länderna och USA t.ex. i Canada, Australien, Nya Zealand, Tyskland o.s.v. länder där det finns många svenskättlingar och ett ökande intresse för de svenska rötterna.

Kontaktskapande av det här slaget är kanske det allra viktigaste inslaget i vår resa. Vem vet vart det kan leda, och vilka goda konsekvenser sådana kontakter kan få. Finns det måhända intresse för en eller flera forskarresor till Salt Lake City för våra föreningsmedlemmar framöver? Finns det intresse för "arbetsbyte" släktforskare emellan? (Jag hjälper dig med dina förfäder i Sverige så hjälper du mig med att hitta mina försvunna emigranter med hjälp av de enorma resurserna i Salt Lake City).

Vi i den svenska gruppen känner oss smickrade och glada över det varma mottagandet här i Salt Lake City. Det överträffar med god marginal våra högt ställda förväntningar.

TED & Co