Sveriges Släktforskarförbund anser att socknen är ett viktigt begrepp som också i framtiden bör användas inom folkbokföreningen. Remissvaret nedan skrevs den 4 sept 2000 och ger förbundets synpunkter på SOU 2000:17.

REGERINGEN  

Regeringskansliet

Rosenbad 4

103 33  STOCKHOLM



REMISSVAR - SOU 2000:17  



Ang. planerna på att avskaffa församlingarna som 

folkbokföringsbegrepp. 



I detta ärende vill Sveriges Släktforskarförbund, 

organ för 127 medlemsföreningar med sammanlagt 

omkring 42.000 medlemmar, göra följande uttalande;



1.	Det råder en viss begreppsförvirring när det

gäller de två storheterna församling och socken. 

Med församling menas en i huvudsak kyrklig indelning 

av vårt land, där de större enheterna heter pastorat, 

kontrakt och stift. Med socken menas en i huvudsak 

civil indelning av landet, där de större enheterna 

idag kan sägas vara kommun och län (tidigare härad 

och landskap). Medan församlingarna genom tiderna, 

och inte minst på senare år, har genomgått betydande 

förändringar, sammanslagningar, delningar och 

namnbyten, har socknarna i huvudsak behållit sitt 

utseende och sin omfattning. Detta har bl.a. 

Lantmäteriet tagit fasta på, och valt att behålla 

socknen som sin fasta enhet för kartografi och 

registrering av fastigheter. 



2.	Vi upplever f.n. en trend av församlings-

sammanslagningar utan motstycke i historien. Detta 

har att göra med att kyrkan, efter skilsmässan från 

staten, måste skapa en långsiktigt hållbar ekonomi 

med rationella arbetsformer och fungerande enheter. 

Oftast sker detta genom sammanslagningar av mindre 

församlingar, ibland genom delning av allt för stora 

församlingar. Svenska kyrkan är sedan 1991 inte längre 

ansvarig för folkbokföringen. Med ett oförändrat 

folkbokföringsbegrepp skulle Svenska Kyrkans 

omstruktureringar av sina församlingar ändå komma 

att påverka folkbokföringen under lång tid framöver 

med ständiga ändringar och justeringar som följd.    



3.	Det kan förefalla logiskt att i detta läge övergå 

till att låta kommunen, tillsammans med fastighetsnamnet, 

vara den enda indelningsgrunden. Sveriges Släktforskar-

förbund vill emellertid hävda att detta skulle innebära 

ett allt för instabilt och grov-maskigt nät, med betydande 

praktiska problem som följd. Kommuner delas eller läggs 

samman, gränser justeras och kommunnamn förändras. Så har 

skett, och så kommer att ske även i framtiden. Många 

fastighetsnamn är dessutom oerhört vanliga, och förekommer 

flitigt i snart sagt alla församlingar. Eftersom varje 

kommun vanligen omfattar ett stort antal församlingar 

skulle detta innebära att det kan komma att finnas kanske 

25 eller 50 “Skattegården” eller “Västergården” i en enda 

kommun. Utan varje närmare bestämning tappar man i så fall 

den geografiska orienteringen, med förväxlingar och 

otydlighet som ett omedelbart resultat. Det måste också 

sägas vara ett oerhört brott mot en tusenårig tradition 

om man tar bort en så viktig del av vårt kulturarv som 

namnet på hemorten.



4.	Det är uppenbart att det behövs en ytterligare 

bestämning mellan begreppen fastighet och kommun. En sådan 

enhet finns redan, fix och färdig och lätt att åter ta i 

bruk. 

	Vi talar om SOCKNEN. Sockenbegreppet är fortfarande 

levande, tryggt och stabilt och bör så förbli.  Till 

skillnad från de kyrkliga församlingarna har förändringarna 

av sockengränser genom århundradena varit små. Det kan ha 

handlat om mindre gränsjusteringar mellan två socknar eller 

slopande av exklaver (skogs- och moss-skiften m.m.), ofta 

belägna långt ifrån stamsocknen. Den utveckling på senare 

år som innebär att man går in och justerar sockengränser 

enbart p.g.a. att en fastighetsägare i en socken har köpt 

till en annan fastighet eller del därav i en angränsande 

socken, betraktar vi som helt oacceptabel. Vi talar här om 

gränser som har skapats och upprätthållits under tusen år 

eller mer. Dessa gränser bör få statusen av ”kulturminne” 

och vi anser t.o.m. att man borde försöka återgå till de 

sockengränser som gällde vid 1863 års kommunreform 

(alternativt 1952), samt permanenta dessa.

	På så sätt skulle vi få en stabil och praktisk grund 

för folkbokföringen, oberoende av både kyrklig och kommunal 

turbulens, byggd på en tusenårig tradition och därmed väl 

förankrad i folksjälen. En fullständig personnotis i folk- 

bokföringen skulle med detta system innefatta FASTIGHET - 

SOCKEN - KOMMUN - LÄN. [ex. ”född 20040623 i Storegården, 

Karleby socken, Falköpings kommun, O län]



5.    När det gäller städer borde det på samma sätt vara 

möjligt att använda den individuella tidigare 

kyrkoförsamlingen som en sorts sockenbegrepp. [ex. ”född 

20050318 i Hedvig Eleonora, Stockholms kommun”] Det kan 

kännas ovant att kalla en ”stadsförsamling” för ”socken” 

men begreppet torde ändå kunna komma att accepteras i 

civila sammanhang, särskilt som de parallella kyrkliga 

församlingarna i städerna inte på samma sätt som på 

landsbygden utsätts för sammanslagningar och namnbyten.



Vi anser att sockenbegreppet, och sockennamnet, som tidigare 

också var församlingsnamn, är en allt för värdefull del av 

svenska folkets historia och kultur för att lättvindigt 

avskaffas. Socknen och landskapet är kulturhistoria, en 

omistlig del av vårt kulturarv, som till varje pris måste 

försvaras! Det är också vår övertygelse att socknen kommer 

att behövas som en integrerad och nödvändig del av ett nytt 

folkbokföringsbegrepp, där kommunen står i centrum.



För Sveriges Släktforskarförbund



Stockholm 000904



Ted Rosvall

Förbundsordförande