Svar: Trolleholms slott ligger i Skåne. Därför skulle jag vända mig till landsarkivet i Lund och fråga om de känner till ifall det finns något privatarkiv bevarat från Trolleholm och i så fall var det förvaras och om det är tillgängligt för forskning. Finns det ett väl bevarat arkiv kanske du kan hitta din mormors mormor i avlöningslistor och liknande. Om du bara vill veta när hon var kyrkskriven på Trolleholm kollar du i kyrkböckerna, som också förvaras i Landsarkivet i Lund. // Håkan Skogsjö

Svar (3 april 2001): Hej! Förutom Landsarkivet skulle jag föreslå att du hör av dig till slottet Trolleholm i sig själv. Trolleholm drivs nämligen för tillfället av/som en stiftelse och jag misstänker att det kan finnas en hel del handlingar som du kan vara intresserad av på själva slottet (som inte minst är känt för sitt eminenta bibliotek där det finns en del rariteter). Pröva att ringa till Trolleholms Gods AB 0413-731 11, eller mejla till "trolleholm@telia.com". // Mvh, Henrik Mosén

Svar (3 april 2001): Trolleholms godsarkiv omfattar 78 hyllmeter handlingar för perioden 1553-1980 och finns bevarat på landsarkivet i Lund. Källa: NAD-CDn. // Carl Szabad

Svar: I Sundsvall finns Medelpadsarkiv, men jag tror inte de har något material från Västerbotten, Jämtland och Dalarna. Härnösand ligger ju bara några mil från Sundsvall, och där finns landsarkiv med material från hela Norrland utom Jämtland. Så när det gäller material från Jämtland och Dalarna tror jag att du är hänvisad till att låna mikrokort. // Håkan Skogsjö

Svar: Läs svaren som finns under fråga #386 nedan. Kanske hittar du lösningen där. // Håkan Skogsjö

Inskr. nr 194 168/1896

Där 168 dock är skrivet ovanför 1896 med ett bråkstreck emellan. Jag har sökt i Grill men får ingen förklaring till uppställningen. Är det vanligt att prästerna skrev in sådana här uppgifter? Var uppställningen "standardiserad"? Troligtvis rör det sig om en officers eller undersofficers "aspirant"? Troligtvis på regemente i Sollefteå eller Östersund. Jag behöver inte, och vill kanske inte ha ett svar att han var där eller där, utan mera om och hur jag skulle kunna gå vidare själv. // Hälsningar Ingemar Skarpås Svara här.

Svar: Jag lånar svaret från fråga #262 nedan: ”De gamla inskrivningsnumren bestod av löpnummer, rullföringsområde och årtal. Rullföringsområdet är i ditt fall nr 37 [här: 168]. Listorna måste finnas på Krigsarkivet. // Mvh Björn Bergström.” // Håkan Skogsjö

Svar: Nättidningen RÖTTER har samlat en del tips och råd för den som söker förfäder i Finland. Sidan finns att läsa här. // Håkan Skogsjö

Svar (2 april 2001): Hej, jag tror att webbplatsen på följande adress kan vara något för dig: [http://www.genealogia.fi/]. // mvh Caroline Sörensson

Svar: Nättidningen RÖTTER har samlat en del tips och råd för den som söker okända fäder. Sidan finns att läsa här. Tyvärr är det i slutet av 1800-talet ofta svårt att få tag i den biologiske fadern. // Håkan Skogsjö

Svar (14 mars 2001): Hej, För att hitta gifta kvinnors efternamn så vänder du dig till skattemyndigheten och folkbokföringsavdelningen (vilken som helst i landet). Men du behöver födelsedatum och år. Dom söker på förnamn och födelsedatum. Har hon ett mycket vanligt förnamn så räcker inte dom uppgifterna, utan då behövs hela personnumret. Personnumret kan du lämpligtvis få genom landsarkivet där hon är född. Sedan får du återvända till Skattemyndigheten för att få hennes förnamn. Med dom uppgifterna kan du sätta dig på den publika terminal (PC) som finns hos varje skattekontor. Där finns både program för terminalärende och PC-program där du kan få aktuell adress. Det finns en kortfattad handledning vid den publika terminalen. // Hälsningar Björn Nilsson

Svar: När det gäller Södra Vings socken är Ulricehamns Tidning ett troligt alternativ. Den startade 1869 och ges fortfarande ut. Adress: Ulricehamns Tidning, Box 310, 523 26 Ulricehamn. Tel: 0321 - 262 00. // Roland Johansson

Svar (14 mars 2001): Hej, Kontakta Svenska Emigrantinstututet, Vilhelm Mobergs gata 4, Box 201, 351 04 Växjö, Tel. 0470-20120; Fax. 0470-39416. Webb-sida: [http://www.svenskaemigrantinstitutet.g.se/sv.html] // Hälsningar Björn Nilsson

Svar (14 mars 2001): Hei! Kan han ha reist fra Oslo, Norge? Det er en Emin H. her: [http://digitalarkivet.uib.no/cgi-win/wc/webcens.exe?slag=n&filename=arkivverket/ EMIOSLO&variabel=9&postnr=127182&fulle=true&spraak=] selvom det her står Wærmeland, kan det jo være riktig mann... // Laila Normann Christansen

Svar: Något register över samtliga tyska invandrare finns inte. Däremot vet jag att Genealogiska Föreningen i Stockholm, som förmodligen är det sällskap du avser, i sina samlingar har mycket litteratur och annat material som kan vara till hjälp för den som söker invandrare från Tyskland. Du hittar föreningens hemsida genom att klicka på Länkar > Medlemsföreningar. // Håkan Skogsjö

Svar: Det betyder att han var finskspråkig. // Håkan Skogsjö

Svar: Du bör via ditt kommunbibliotek kunna låna sådana mikrofilmer från något större bibliotek, exempelvis Kungliga Biblioteket i Stockholm. // Håkan Skogsjö

Svar: Du ska söka honom i kyrkböckerna, i första hand i födelseboken i den församling där han är född. Födelseböckerna förvaras antingen i församlingens arkiv eller så är de inlevererade till landsarkivet (det skiljer mellan olika trakter och tider). Äldre födelseböcker finns också på mikrokort och kan lånas från SVAR, Svensk arkivinformation, i Ramsele. Du kan också läsa tipsen under Nybörjare i RÖTTER. Där finns exempelvis tips om bra nybörjarböcker, som kan vara bra att läsa för att förstå hur släktforskning går till. // Håkan Skogsjö

Svar: Det finns många med ett mycket stort intresse för gamla skutor och gamla varv i Stockholmsområdet (så är det nog för övrigt runt hela Östersjön), men själv har jag inga namn. Jag föreslår att du kontaktar Sjöhistoriska museet i Stockholm, som säkert kan hjälpa dig vidare. En väl tilltagen länklista hittar du på Kilens skeppsbyggnadsmuseums sajt [http://sydaby.eget.net/swe]. // Håkan Skogsjö

Svar: Hujus är latin och betyder ”dennes”, det vill säga i detta fall i samma månad (alltså november 1789). Personen i fråga hade dömts till 17 par spö, det vill säga att piskas med spö 17 gånger. Och ja, det gjorde ont. 10 par ris innebar att ett risknippe användes i stället för ett spö när straffet verkställdes, och om jag förstått saken rätt gavs män spöstraff och kvinnor risstraff (det senare ansågs nog som något mildare). Offentlig kyrkoplikt var ett skamstraff som ofta lades på ett bötesstraff eller kroppsstraff. Vederbörande skulle offentlig stå och skämmas (och bespottas?) vid kyrkan en söndag. Det finns mycket litteratur om straff i äldre tider. Pröva att söka i Kungliga Bibliotekets katalog (www.libris.kb.se). // Håkan Skogsjö

Svar: Visserligen kan epiteten djärve och manhaftige och dygdefulla verka lite överdrivna. Men unika eller ens helt ovanliga är de inte i det titelsjuka 1700-talet, där bönder blev hederliga dannemän, hantverkare konstförfarna, präster vällärda, adelsmän välborna och grevar högvälborna. Och så vidare i all oändlighet. Jag kan inte se att vigselnotisen antyder någonting ovanligt med denna vigsel. // Håkan Skogsjö

Svar (15 febr 2001): Du frågade ju ang. ordet "copulerades". Jag har ofta sett det i vigselböckerna och betyder att de vigdes. // Mvh Sonia Biörkeroth

Svar: Den så kallade »Söderskivan» (CD-skivan »Söder i våra hjärtan») som kom ut för några år sedan innehåller information om i princip alla inrättningar som fanns på Södermalm under åren 1878-1926. Med hjälp av den kan du säkert få svar på dina första fråga. CD-skivan bör finnas på alla större bibliotek och arkiv. Jag förmodar att arkiven från sjukhusen i Stockholm förvaras på Stockholms stadsarkiv. De kan i vilket fall som helst upplysa om och i så fall var det finns möjlighet att hitta uppgifter om enskilda patienter. // Håkan Skogsjö

Svar: Sjömanshusen är avskaffade sedan 1971, därför hittar du dem inte i telefonkatalogen. Jag repeterar svaret från fråga #256 nedan: Uppgifter om sjömän finns i sjömanshusens arkiv. Sjömanshusen var statliga inrättningar och började sin verksamhet 1752. Arkiven finns bevarade från slutet av 1700-talet, och de förvaras i landsarkiven (Nyköpings sjömanshus' arkiv bör finnas i landsarkivet i Uppsala). De finns också på mikrokort och kan lånas från SVAR. Sjömanshusens rullor förtecknar fartyg som anlöpt hamnen där sjömanshuset fanns. I rullorna som är förda kronologiskt anges fartygets namn, hemmahamn, ägare och destinationsort samt befälhavare och besättning. Om jag inte är fel underrättad finns också rullor över de sjömän som var inskrivna vid sjömanshuset (för det mesta var sjömannen inskriven i det sjömanshus som låg närmast bostadsorten). Tyvärr är sjömän en yrkesgrupp som få släktforskare intresserat sig för. Arkivarie Kjell-Ove Persson vid Landsarkivet i Lund har i Skånes Genealogiska Förenings jubileumsskrift 1937-1987 (utg. 1987) publicerat en uppsats med titeln ”Sjömanshusarkiv”. Uppsatsen är till god hjälp vid forskning efter sjömän. // Håkan Skogsjö

Svar: En filare var en person som arbetade i en verkstad eller tillverkningsindustri med att fila (kanske någon med erfarenhet kan berätta mer exakt hur detta arbete kunde gå till). Senare blev han arbetsledare i verkstaden, en sådan kallas verkmästare. - Hinderlöshetsbetyg var ett intyg som skickades från en församling till en annan när paret som skulle gifta sig var skrivna i olika församlingar. Betyget intygade att det inte fanns några kända hinder för giftermålet, exempelvis att personen redan var gift. Intyget bör finnas bevarat bland bilagorna i den församlings kyrkoarkiv där vigseln skedde (men det är knappast mikrofilmat) och finns antingen kvar hos församlingen eller är inlevererat till landsarkivet i det arkivdistrikt dit församlingen hör. Däremot innehållet sådana intyg knappast någon särskilt intressant information. // Håkan Skogsjö

Svar: Soldatnamn var knutna till en enskild person, soldaten, varför namnet knappast kan sägas vara ett soldatnamn eftersom det ärvts i fem generationer. Inte heller har jag hört talas om någon vallonsläkt Buss. Men det fanns släktnamn redan på 1500- och 1600-talet, och de var ofta av typen Buss, korta och kärnfulla (inte naturromantiska som senare tiders namn, typ Lundgren och Bergström). Namn som Holst, Lapp, Kock, Myra, Pors och Buss var ursprungligen vanligtvis binamn på en enskild person, men senare övergick namnet till sönerna (dock inte nödvändigtvis alla) och kunde med tiden på så vis utvecklas till ett släktnamn. // Håkan Skogsjö

Svar: I avdelningen för Nybörjare i Nättidningen RÖTTER får du tips och råd om hur du börjar släktforska. Det finns också en särskild sida om släktforskning i Finland. // Håkan Skogsjö

Svar: När det gäller gamla sjukdomsnamn ska man alltid rådfråga boken Svenska sjukdomsnamn i gångna tider av Gunnar Lagerkranz, utgiven 1988 av Sveriges Släktforsarförbund. Skärven är en magsjukdom. Det finns en längre bilaga i boken om denna sjukdom, som tydligen var en barnsjukdom och ofta framkallad av vanvård. Karlskronafeber hittar jag inte i boken, men jag gissar att det rör sig om malaria, en sjukdom som var relativt vanlig förr i tiden (och varför den har försvunnit har visst ingen någon bra förklaring till, det sista fallet ska ha inträffat 1933). Sjukdomen hade en rad olika namn, typ augustifeber, varannandagsfrossa och Svartsjölandsfrossa (på Mälaröarna). Jag vill minnas att jag också sett benämningen Roslagsfeber. Enligt Lagerkranz var sjukdomen mycket vanlig i Sverige i mitten av 1700-talet, särskilt utmed Östersjökusten och kring Mälaren, Hjälmaren och Vänern men inte kring den kalla Vättern. Detta har säkert gett upphov till namn som Karlskronafebern och Svartsjölandsfrossa. Jag förmodar att namnet Augustifeber har har en liknande förklaring; eftersom malaria sprids med myggor var det säkert vanligast att drabbas av sjukdomen på sommaren. // Håkan Skogsjö

Svar: Som jag förstått saken möter det inga hinder att lägga upp dataregister som ett led i sin släktforskning. Det är också tillåtet att dela med sig av uppgifterna under kontrollerade former. Däremot blir det i ditt fall problem när du kommer till publiceringen på Internet när det gäller de levande personerna, eftersom personuppgiftslagen inte tillåter namnpublicering. Att lägga upp personers adress och telefonnummer på Internet vill jag direkt avråda från, såvida du inte har deras tillåtelse att göra det. Publicerar man ett hemligt telefonnummer eller i värsta fall en skyddad adress kan man ställa med mycket skada och besvär. Mitt råd är att du kontrollerar noga vad som gäller innan du publicerar uppgifter om levande personer på Internet. Det ska också tilläggas att jag inte är någon jurist, så ta därför mitt svar med vederbörlig skepsis. // Håkan Skogsjö

Svar (6 sept 2001): Hei, mitt navn er Lajla Renander. Jeg prøver også å finne ut mer om Renander-navnet og vil gjerne ha kontakt med deg! Jeg vet at navnet går i allefall 4 generasjoner tilbake og at det kommer svensk side. // Lajla Renander (lstinn@frisurf.no)

Svar (15 jan 2002): Angående Renander-navnet og din plan om å registrere dere: Jeg har på jobben tilgang til den komplette norske telefonkatalogen på Internett - en betalingstjeneste. Jeg brukte 20 sekunder på å skaffe dette her, en liste over alle Renander som har telefon i Norge. Men ringe dem for å spørre om de vil stå på en web-side, det får du gjøre selv... (-; // Vennlig hilsen Heidi Lyshol, Oslo

Renander, Anders 7340 Oppdal 41545067 

Renander, Anders 7340 Oppdal 72421765 

Renander, Annar 7335 Jerpstad 72494259 

Renander, Anne Margrete Sørli 4622 Kristiansand S 38032384 

Renander, Inger-Kristine 4635 Kristiansand S 41686883 

Renander, Inger-Kristine 4635 Kristiansand S 38046503 

Renander, Jan Gunnar 1621 Gressvik 91783212 

Renander, Jan Gunnar 1621 Gressvik 69329746 

Renander, Jens Otto 7340 Oppdal 72421424 

Renander, Kitty 7027 Trondheim 72552966 

Renander, Liv Hoel 7340 Oppdal 72420176 

Renander, Maja Britt 7393 Rennebu 91693556 

Renander, Maja Britt 7393 Rennebu 99291388 

Renander, Maja Britt 7393 Rennebu 72426474 

Renander, Marit 1516 Moss 69270384 

Renander, Ole 4621 Kristiansand S 38014275 

Renander, Ole Johan 7340 Oppdal 48288075 

Renander, Ole Johan 7340 Oppdal 72422753 

Renander, Sigurd 0451 Oslo 22600048 

Renander, Sigvard 7393 Rennebu 72426418 

Renander, Sigvart Bertil 7393 Rennebu 90626759 

Renander, Sigvart Bertil 7393 Rennebu 91863526 

Renander, Siv Alida 7340 Oppdal 92416913 

Renander, Sonja Solberg 7340 Oppdal 72421419 

Renander, Wenche Karlsen 1621 Gressvik 97116767 

Renander Revisjon AS 0451 Oslo 22600048 

Svar: Den viktigaste källan för den som söker uppgifter om militärer är rullorna (listor över soldaterna) och då främst de så kallade generalmönsterrullorna. Dessa fördes efter regemente och kompani. Därför är det viktigt att veta till vilket regemente en soldat hörde, vilket sällan står i kyrkböckerna. Med hjälp av boken Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket av Claes Lorentz Grill (utgiven 1854-55 men nytryckt 1978 och 1988) går det vanligtvis att reda ut saken. Husar Ringström torde ha tjänat vid Livregementets husarkår som nr 42 vid Örebro skvadron. Du bör alltså kolla rullorna för denna kår omrking 1810-15. // Håkan Skogsjö

Svar: Ibland kan det finnas tryckta byhistoriker, men detta är ganska ovanligt. Däremot finns ganska ofta historiker över socknar och kommuner, och där kanske det går att hitta uppgifter om Hällasjömåla. Pröva att söka i Kungliga Bibliotekets katalog på Internet [www.libris.kb.se] eller kontakta kommunbiblioteket i Emmaboda. Du kan också pröva att skicka in en fråga i Anbytarforum under Landskap > Småland > Socknar > Vissefjärda. Kanske finns det någon bland läsarna som intresserat sig för byns historia. Eller kanske hembygdsföreningen i Vissefjärda kan tipsa om någon lokal forskare som vet mycket. Det finns som du märker många vägar att pröva. Om inget av detta lyckas återstår nog ingenting annat än att forska själv. Och det är faktiskt det roligaste! // Håkan Skogsjö

Svar: a) Det fanns (och finns inte) något skyldighet att till myndigheterna rapportera hur arv skiftas. Därför finns inte heller arvskiften systematiskt bevarade. Däremot kan det förstås hända att handlingar har bevarats om det har uppstått tvist om arvet inför domstol. Arvskiftesinstrument skulle då kunna finnas bland inneliggande handlingar. Ibland har också arvskiftet upprättats i direkt samband med bouppteckningen, och då kan både bouppteckning och arvskifte ha lämnats in till tingsrätten. I sådana fall förvaras arvskiftet bland bouppteckningarna.
b) I jordregistret, som förs av lantmäteriet, framgår vad som hänt med en fastighet. Jordregistret tillkom genom en förordning 1908, kan man läsa i Per Clemenssons utmärkta handbok »Hembygdsforska! Steg för steg». // Håkan Skogsjö

Svar: Jag kan inte hitta någon ort, varken i Sverige eller Finland, som skulle kunna motsvara Gamla Garnsberg. Men kanske den alerta läsekretsen vet bättre? // Håkan Skogsjö

Svar: Se svar på fråga #461.

Svar: Nättidningen RÖTTER får ofta frågor om hur man går till väga för att släktforska utomlands. Tyvärr har redaktionen inte resurser att sammanställa tips och råd om alla de länder som kan komma ifråga. Däremot är Internet ett utmärkt hjälpmedel att finna önskad information. Tänk på att bra uppgifter om många länder också finns på sajter i USA och Canada, eftersom amerikaner ofta har samma problem: hur finner jag mina rötter i Tyskland/Irland/Chile, etc? De sidorna är dessutom skrivna på engelska, vilket underlättar om kunskaperna i tjeckiska, polska eller italienska är lite skrala. En bra utgångspunkt är de utländska länkar som finns på länksidan (under rubriken Länder) i Nättidningen RÖTTER. En del information om olika länder finns också i RÖTTER. Läs under ”Olika länder” på avdelningen Tips&Råd (bland annat finns en bra artikel om släktforskning i Danmark där). Alla läsare som har erfarenhet av forskning i ett annat land, skriv gärna ner nyttiga tips och råd, vi publicerar dem gärna i RÖTTER. // Håkan Skogsjö

Svar: Rent generellt kan sägas att man nästan aldrig kan säga någonting om ett namns ursprung (eller namnbärarnas ursprung) enbart utifrån namnet i sig. Alla personer med namnet Stilling behöver ju inte vara släkt med varandra. Tvärtom är sannolikheten för att ett efternamn bara bärs av en enda släkt i hela världen väldigt liten. Och ju äldre namn, desto mindre sannolikhet. Om du vill hitta säker information om ditt ursprung (eller din farfars farfars) ska du släktforska på traditionellt vis, i kyrkböcker och andra handlingar. // Håkan Skogsjö

Svar: Frågan har tidigare tagits upp i Anbytarforum (under Ordet är fritt > Sockengränser). Där svarade jag: »Under rubriken "sockens slut" kyrkoskrevs personer som saknade en stadig hemvist, vill jag minnas. Uttrycket motsvarar alltså ingen plats i verkligheten utan är ett administrativt begrepp inom den kyrkliga folkbokföringen inom vissa delar av Sverige (främst Västsverige tror jag).» Ett tips när det gäller att hitta information i RÖTTER är att använda sökfunktionen som finns i spalten till vänster i RÖTTER under rubriken "Sök i hela Rötter". Jag sökte i detta fall på »socknens slut» och hittade då flera sidor som innehöll information om detta begrepp. // Håkan Skogsjö

Svar: Han skulle noteras i dödboken. // Håkan Skogsjö

Svar: Under gynnsamma omständigheter (liten födelseort, ovanligt namn, etc) kan det säkert lyckas. Vänd dig till pastorsämbetet där personen ska vara född, följ sedan personen så långt fram i tiden att du får ett personnummer (bör du få direkt om det gäller senare tid) och leta sedan upp personen i SPAR-registret. // Håkan Skogsjö

Svar: Jag skulle tro att det kan vara en förkortning för Befriad, det vill säga personen var befriad antingen från militärtjänsten eller från mantalspenningen (en skatt). Om det avser en yngling i 20-25-årsåldern torde det vara militärtjänsten, om det är en äldre person troligen mantalsskatten. Men det är tyvärr svårt att säga någonting mer bestämt eftersom du ingenting berättar om omständigheterna (vilket tid det gäller, vad för slags person anteckningen är gjord vid, etc). // Håkan Skogsjö

Svar: Hedda Sofia var först av allt att döma trolovad men aldrig gift med Westerberg. En trolovning var vid denna tid lika bindande som ett äktenskap, och det krävdes alltså skiljobrev för att häva en trolovning. Kyrktagningen 1874 innebär rimligen att hon då fått ett (oäkta) barn. En möjlighet är att årtalet 1874 är felskrivet och egentligen avser barnet som föddes 1876 (din farmor). Utomäktenskapliga barn fick ofta, men långt ifrån alltid, namn efter fadern. I ditt fall tycker jag inte att man kan dra några slutsatser alls utifrån din farmors efternamn. Att hon bar Wettergrens efternamn behöver inte betyda att han var fadern. Eftersom det vad jag förstår inte finns någonting i källorna som direkt pekar ut någon fader går det inte att säga någonting säkert om vem fadern var (även om Westerberg väl ligger nära till hands, om han inte satt i fängelse eller redan hade emigrerat när din farmor avlades). Mitt råd är att du ännu mer noggrant penetrerar källorna för den aktuella tiden i hopp om att hitta ytterligare uppgifter som kan klarhet i frågan. Särskilt viktigt att reda ut är kyrktagningen 1874. Om det skulle röra sig om en felskrivning (1874 för 1876) torde uppgiften kunna anses vara ett bevis för att Westerberg var fadern. // Håkan Skogsjö

Svar: Jag tror att denna bok endast kan uppbringas antikvariskt. Du hittar länkar till en del antikvariat på länksidan. // Håkan Skogsjö

Svar (1 nov 2001): Hej! Jag har en släktbok över Bergsjö- Hassela som är till salu. // Hälsningar:Magne Lindsten, Pl 450 Ässjö, 82078 Hassela. Telefon: 0652- 43022.

Svar: Jag tror att det är svårt att få reda på i vilket hus din farfarsfar bodde, såvida du inte kan hitta någonting om bostäderna i arkivet för bruket som ägde dem. Möjligen skulle det också av mantalsuppgifterna, om sådana existerar, kunna framgå i vilket hus familjen var bosatt. Mantalsuppgiften var en typ av självdeklaration som lämnades in som underlag till mantalslängden, där den så kallade mantalspenningen - en skatt - redovisades. En annan möjlighet är förstås om det finns personer som fortfarande minns var familjen bodde. // Håkan Skogsjö

Svar: Nättidningen RÖTTER får ofta frågor om hur man går till väga för att släktforska utomlands. Tyvärr har redaktionen inte resurser att sammanställa tips och råd om alla de länder som kan komma ifråga. Däremot är Internet ett utmärkt hjälpmedel att finna önskad information. Tänk på att bra uppgifter om många länder också finns på sajter i USA och Canada, eftersom amerikaner ofta har samma problem: hur finner jag mina rötter i Tyskland/Irland/Chile, etc? De sidorna är dessutom skrivna på engelska, vilket underlättar om kunskaperna i tjeckiska, polska eller italienska är lite skrala. En bra utgångspunkt är de utländska länkar som finns på länksidan (under rubriken Länder) i Nättidningen RÖTTER. En del information om olika länder finns också i RÖTTER. Läs under ”Olika länder” på avdelningen Tips&Råd (bland annat finns en bra artikel om släktforskning i Danmark där). Alla läsare som har erfarenhet av forskning i ett annat land, skriv gärna ner nyttiga tips och råd, vi publicerar dem gärna i RÖTTER. // Håkan Skogsjö

Svar: Vidkärrs barnhem invigdes 1935 och hade plats för 176 barn i åldern 1 till 16 år. Hemmet bestod av 10 paviljonger och barnen bodde i 7 av dem. Området var inhägnat av ett högt staket. Arbetsstyrkan 1951: 1 föreståndarinna, 1 läkare, 2 avdelningssköterskor, 4 barnträdgårdslärarinnor, 7 barnsköterskor, 30 barnskötare, 17 biträden, 14 elever, 2 vaktmästare, 1 maskinist, 2 eldare, 1 köksföreståndarinna, 2 kokerskor, 1 sömmerska och 1 maskintvätterska. På Göteborgs stadsarkiv, Box 2154, 403 13 Göteborg, telefon 031-13 09 96, finns också journaler som du kan ta del av vid ett personligt besök (sekretessbelagt). // Sven Gannve

Svar (17 jan 2002): Min faster arbetade under många år (även 1952) på Vidkärrs barnhem. Det jag hörde från henne var att det var strängt men ändå kärleksfullt. Hon dog för några år sedan, kan därför inte få fram mer information. // Inga-Lill Fägerlind

Svar: Mormonkyrkans främsta insats för släktforskningen är att de redan på 1940-talet började mikrofilma kyrkböcker och andra källor som är viktiga för släktforskare, i Sverige och i många andra länder. Alla mikrofilmer/mikrokort av äldre kyrkböcker (omkring före 1860), mantalslängder, bouppteckningar, domböcker, etc, som vi använder har filmats av mormonerna, och som tack överlämnade de ett exemplar av varje film till Riksarkivet i Stockholm. // Håkan Skogsjö

Svar (14 nov 2000): Högbergsgatan 36 ligger i dag (förmodligen) i Katarina församling, dock väldigt nära Maria Magdalena församling. Gatan löper genom båda församlingarna. Den del som ligger i Maria Magdalena kallades fordomdags Maria Högbergsgata(n) och den del som ligger i Katarina församling kallades Katarina Högbergsgata(n). Eftersom gatan omnumrerats kan man inte vara helt säker på att dagens gatunumrering gällde vid den tidpunkt du avser. Därför är det alltid bättre att använda kvartersnamnen eftersom de varit mer intakta genom tiderna. Den Bastugatan som finns i dag ligger i Maria Magdalena församling. Det har funnits fler gator med liknande namn i andra stadsdelar (Stora Bastugatan, Lilla Bastugatan). År 1885 gjordes en stor gatunamnsrevision i Stockholm, bland annat för att ta bort dubbleringar av vissa gatunamn. Stockholms innerstad av idag har i huvudsak behållit de gatunamn som bestämdes vid revisionen 1885, då exempelvis Trebackarlånggatan blev Tegnergatan och Pilgatan (på Södermalm) blev Folkungagatan. Stille-Werner heter idag Stille Surgical AB och finns i Stockholm, Eskilstuna, Hallstahammar. Säljer sjukvårdsprodukter och kirurgiska instrument. Var tidigare verksamma vid Mosebacke Torg/Svartensgatan i Katarina församling på Södermalm i Stockholm. Mosebacke Torg ligger nära Högbergsgatan. // Tord Påhlman

Svar: Se fråga #237 nedan. // Håkan Skogsjö

Svar: Namn som Wicklund/Wickström/Wickberg etc har olika bakgrund, beroende på vilken släkt det gäller. Vanligast torde vara att namnet är inspirerat av något ortnamn som börjar på Vik- eller Vick-. Kom man från Viksta eller Vickleby kunde man ta namn som Wi(c)kberg, Wi(c)kström, Wi(c)klund. I de flesta fallen var efterleden sannolikt bara »påhittad» och inspirerad av andra liknande namn (Nordlund, Bergström, Lundberg, etc). Men säkert förekom det att man tog namnet Wi(c)kberg för att det verkligen låg ett berg invid byn där man växt upp. När det gäller växlingen Wik-/Wick- tror jag att den har uppstått genom en förändring i uttalet. Namn som Wikström och Wiklund kom i många fall att uttalas Wickström och Wicklund (med kort vokal i första stavelsen), vilket kom att återspeglas i stavningen. // Håkan Skogsjö

Svar (5 okt 2000): Min farmorsmor hette Susanna Magdalena Wijkström, född 1825 i Döderhultsvik (senare Oskarshamn). Efternamnet tog hennes farfars farfar Nils Larsson Wijkström, då han blev handlande i Döderhultsvik på 1720-talet. Sålunda ett exempel på "geografisk" bakgrund till efternamnet. // Mvh Birgitta Rosén

Svar: Jag repeterar följande från fråga #413 nedan: Att forska i USA skiljer sig avsevärt från hur det går till i Sverige. Folkbokföringen är mycket sämre för släktforskare och det finns inga möjligheter att följa folk genom livet i husförhörslängder och församlingsböcker som vi är vana med. Det finns heller ingen federal folkbokföring, där man enkelt kan spåra var en person bodde vid en viss tidpunkt. Sammanfattningsvis: Att finna emigranter i Amerika är svårt. Men absolut inte omöjligt. En lång rad tips och råd finns i Nättidningen RÖTTER på sidan Så finner du släktingar i Amerika. Boken Emigrantforska! Steg för steg av Per Clemensson kan också vara till hjälp. // Håkan Skogsjö

Svar: En del tips och råd om hur man hittar föräldrar till oäkta barn hittar du i Nättidningen RÖTTER, klicka här. // Håkan Skogsjö

Svar: Ta kontakt med Sällskapet Vallonättlingar, länk till deras sajt finns på länksidan (under Valloner). // Håkan Skogsjö

Svar: Dessa frågor har ju egentligen inte så mycket med släktforskning att göra utan handlar ju mer om folkloristik eller etnologi. Jag har inte studerat dessa frågeställningar närmare, men jag tror mig ändå ha en uppfattning om hur det hela förhöll sig utfriån iakttagelser jag gjort under mina forskningar:
1) Själva vigselakten behövde inte äga rum i sockenkyrkan utan kunde också förrättas i exempelvis prästgården. Huruvida det var ekonomiska orsaker som låg bakom val av plats vet jag dock inte.
2) Som jag förstått saken var kronan förbehållen kyska brudar, det vill säga brudar som inte var havande. Men möjligen kan det ha förekommit regionala skillnader.
3) Om du med kontroll menar någon form av mer handgriplig besiktning tvivlar jag på att sådana förekom. Om en graviditet var någorlunda framskriden behövdes ju däremot ofta inte någon särskilt närgången kontroll för att förstå hur det förhöll sig. Om det efteråt framkom att en brud varit havande vid vigseln, men att det inte synts då, kunde maken tvingas betala en mindre avgift till kyrkan. Detta brott kallades ofta »otidigt sängelag» och ansågs så ringa att det inte handlades av häradsrätterna utan av den lokala kyrkliga myndigheten.
4) Det vet jag inte. Men jag tvivlar på att det fanns några större skillnader. // Håkan Skogsjö

Svar (3 okt 2000): Exempel från Nora 1749 på att gifta sig någon annanstans än i kyrkan: : "Unga Bergsman Lars Andersson ifrån Dalkarlshyttan och Bergsmansdottern Anna Larsdotter ifrån Älvhyttan vigdes hemma hos borgaren Anders Westling i staden." Nästa gång Anna Larsdotter gifter sig är 1758, då är det "hemma hos Peter Ahlbom". // Ingrid Bergström

Svar (3 okt 2000): Åtminstone i Finland på 1700-talet fanns det en skillnad i vigselakten mellan olika brudar. "Förstagångsbrudar" vigdes "med skrud", andra har vanligtvis ingen anmärkning, i sällsynta fall noterade prästen "utan skrud". // Heikki Särkkä

Svar (5 okt 2000): Som svar på fråga ett vill jag nämna att i min hemsocken (Kinneved R län) klagades det på vid flera visitationer att folk inte vare sig vigdes eller döptes i kyrkan, och att prästen skulle uppmana till att detta skulle ske i kyrkan. // m v h Lena Persson

Svar (16 okt 2000): Kommentar till fråga 1: I boken Fellingsbro sockens historia skriver prästen Axel Garfvé "Vigsel skulle fordom alltid äga rum i kyrkan och i samband med allmänna gudstjänsten. "Hemmavigsel" betraktades såsom en särskild förmån, för vilken avgift skulle erläggas. 1723 bestämdes denna avgift till 6 daler kmt...". // Catrine Starkenberg

Svar: a) Sömmerskor är nog en ganska bortglömd yrkesgrupp. Mig veterligen finns ingen som särskilt har intresserat sig just för deras liv och villkor. Jag har också svårt att tänka mig att de skulle avsatt några särskilda spår i arkiven, utom möjligen i de fall de drev egna rörelser.
b) Sjömän är däremot betydligt bättre registrerade. Sjömän i handelsflottan skulle vara inskrivna vid något sjömanshus och rullförda där. Där bör alltså finnas uppgifter om hans död. Jag repeterar från fråga #256: Uppgifter om sjömän finns i sjömanshusens arkiv. Sjömanshusen var statliga inrättningar och började sin verksamhet 1752. Arkiven finns bevarade från slutet av 1700-talet, och de förvaras i landsarkiven. De finns också på mikrokort och kan lånas från SVAR. Sjömanshusens rullor förtecknar fartyg som anlöpt hamnen där sjömanshuset fanns. I rullorna som är förda kronologiskt anges fartygets namn, hemmahamn, ägare och destinationsort samt befälhavare och besättning. Om jag inte är fel underrättad finns också rullor över de sjömän som var inskrivna vid sjömanshuset (för det mesta var sjömannen inskriven i det sjömanshus som låg närmast bostadsorten). Tyvärr är sjömän en yrkesgrupp som få släktforskare intresserat sig för. Arkivarie Kjell-Ove Persson vid Landsarkivet i Lund har i Skånes Genealogiska Förenings jubileumsskrift 1937-1987 (utg. 1987) publicerat en uppsats med titeln ”Sjömanshusarkiv”. Uppsatsen är till god hjälp vid forskning efter sjömän. // Håkan Skogsjö

Svar (16 okt 2000): Hej Annie - jag såg att du intresserar dig för sömmerskor. Register eller liknande över yrkeskåren känner jag inte till, men jag har nyligen publicerat en artikel om min mormors mor Anna Kullander som var gift med en skräddare, och själv sydde åt damerna i Askesta, Söderala socken de första tre decennierna av 1900-talet. Vissa uppgifter om vad hon tog i betalning finns i artikeln. Finns i veckobladet Helsingen vecka 38 och vecka 39. // Jan E Hallström, Vinterg 12, 172 69 Sundbyberg. E-mail: arbra1910@spray.se

Svar (21 dec 2000): hej annie, jag har hjälpt min farmor att skriva hennes »Minnen». Hon var dotter till en skräddarmästare och en hemsömmerska. Häftet är på 46 sidor men allt handlar inte om barndomen med föräldrarna. Hon växte upp i Örebro och flyttade till Bredsjö och sedan Borlänge. Jag rear den nu för 60 kronor inklusive allt. man kan beställa den skriftligt från: Lena Östenssons Bokförlag, Box 4074, 128 05 Bagarmossen. // med vänlig hälsning, Lena

Svar (15 febr 2001): Angående Gränges båter och förlista sjömän, har du något namn på båten eller personen, så kan man gå vidare. Gränges/oxelösundslinjen finns ju inte kvar,men jag har ett mindre register. Min far omkom på en sådan båt. Hoppas kunna vara till hjälp. Kent Thorman.

Svar: För att kunna starta efterforskningar i arkiven måste du ha en säker utgångspunkt. En bra sådan kan vara en persons fullständiga namn samt födelsedatum och födelseförsamling. Med de uppgifterna kan du återfinna personen i församlingens födelsebok. Sedan är det »bara» att forska vidare. Bra tips och råd om exempelvis läroböcker finns på nybörjarsidan i Nättidningen RÖTTER, klicka här. // Håkan Skogsjö

Svar: Min erfarenhet är att de allra flesta utomäktenskapliga barn fick namn efter fadern. Hette barnet Larsson/Larsdotter är det nästan säkert så att fadern verkligen hette Lars. Åtminstone för äldre tider, 1700-talet och början av 1800-talet, tror jag att man kan säga att det så gott som alltid förehöll sig så, särskilt på landsbygden. Om modern hade ett släktnamn fick barnet inte sällan detta. Detta gällde särskilt i senare tid (1800- och 1900-talen). Under senare delen av 1800-talet kan det dock säkert förekomma att utomäktenskapliga barn till kvinnor som hette Larsdotter/Larsson kunde få namnet Larsson (dock knappast Larsdotter). // Håkan Skogsjö

Svar (28 sept 2000): Visst är det så att det oäkta barnet kan heta Larsson! Min farmors morbror var på sin tid (mitten av artonhundratalet) ute och "slarvade med en piga som hette Larsdotter. Barnen, två stycken, fick namnet Larsson. Fadern, min farmors morbror hetet något helt annat än Lars eller Larsson, både i för- och efternamn. // Mvh Sten Strand

Svar: Jag föreslår att du läser i Nättidningen RÖTTER, under Tips&Råd finns en särskild avdelning om Finland, klicka här.

Svar (5 okt 2000): Pröva också sidan [http://jocke.twistercom.fi/suku.html], där finns en massa viktiga länkar och tips var man kan få sökhjälp i olika regioner. // Jocke Fagerström

Svar (14 nov 2000): Besök [http://hem.passagen.se/gronstub/] så kan Du få reda på det mesta som har med familjevapen i dagens Sverige att göra. // Hälsningar Björn Bergström

Svar: Jag skulle tro att du är ute på tämligen jungfrulig mark, sannolikt har ingen skrivit vare sig trumslagarpojkarnas eller namnet Sanders historia. Däremot kan jag tänka mig att du kan finna uppgifter om regementsmusiken i en del böcker, som exempelvis regementshistoriker. Jag föreslår att du vänder dig till Krigsarkivet i Stockholm. Där bör någon kunna hjälpa dig. När det gäller namnet Sander är det tydligen i din släkt ett soldatnamn. Vilka bevekelsegrunder din morfarsfar (eller befälet) hade att välja just det namnet är förstås svårt att veta. Som typ har namnet dock ganska många paralleller, typ Berger, Hellströmer, Hellerstrom, etc. Suffixet -er har enligt Ivar Modéer (Svenska personnamn, sid. 129) tyskt ursprung. Notera dock att tyskt ursprung gäller namntypen, inte de personer som bar namnet. // Håkan Skogsjö

Svar: Gammelt spørsmål, dette – men Brunstad er i Norge, i Møre og Romsdal, og jeg har masse slektninger der... // Heidi Lyshol, Oslo, Norge

Svar: Man skulle lagföras i det härad där brottet begicks. I de allra flesta fall begick folk brott på hemorten, vilket innebär att de lagfördes i det härad där de var bosatta. Domstolarnas protokoll förvaras i landsarkiven, och de är också mikrofilade för äldre tider. Brottmål finns protokollförda i underrätternas huvudprotokoll, de så kallade domböckerna, som är förda i kronologisk ordning. // Håkan Skogsjö

Svar: Det var krig mellan Sverige och Ryssland vid den tiden. Kriget utkämpades huvudsakligen i Finland, dit trupper från nuvarande Sverige skeppades över. Din släkting dog tydligen på resan till eller från Finland. Om kriget i allmänhet kan du läsa i historieböckerna. Om vad som hände de förband din släkting ingick i brukar man kunna finna i regementshistoriker och liknande böcker. Närmare uppgifter om just din släkting bör - om sådana finns - kunna påträffas i regementsarkivet, som förvaras i Krigsarkivet i Stockholm, sannolikt i generalmönsterrullorna eller andra typer av rullor. // Håkan Skogsjö

Svar: Kyrkböckerna för 1900-talet förvaras antingen på pastrsämbetena eller på landsarkiven, det varierar. Med hjälp av församlingsböckerna och flyttningslängderna är det möjligt att följa personer framåt i tiden genom livet. // Håkan Skogsjö

Svar (28 sept 2000): I senaste numret av Släkthistoriskt Forum finns en artikel om hur man forskar på skattekontoren, gäller väl i första hand levande släkt. Beträffande kyrkböckerna för 1900-talet var jag i förra veckan på ett föredrag på Uppsala landsarkiv. Där fick vi veta att kyrkböckerna för Östersunds och Härnösands landsarkivsdistrikt är inlevererade till respektive landsarkiv. För Uppsala landsarkivsdistrikt är man nästan klar med detta, några få församlingar återstår. Övriga distrikt dröjer, hela projektet skall vara klart år 2012, man påbörjade projektet 1992. Den långa projekttiden (20 år) beror på att samtliga böcker filmas innan de läggs in i arkiven. Denna filmning görs centralt i Fränsta i Ånge kommun. För att bli klara inom utsatt tid måste man göra &,5 milj exponeringar per år. Just nu släpar man tydligen efter. // Tord Påhlman

Svar: Kolonien 12 låter för mig som ett kvartersnamn med ett tomtnummer. I så fall bör Kolonien ligga i en stad. Men det är bara en gissning. // Håkan Skogsjö

Svar: Edvard Malmgren bodde troligen i Helsingborg. Hans finns antecknad i hfl från Allerum som inflyttad till Helsingborg 1894 och anställd vid kalkbruk. Vill du veta mer om hans anor kan vi diskutera under Anbytarforum-Helsingborg. // Mvh Birgitta Rosén

Svar: Jag är inte riktigt säker på att jag hänger med. Men om du inte vet efternamnen på dem som invandrat till Sverige blir det förstås svårt att finna dem här. Jag känner inte till att det finns samlade register/förteckningar över personer som invandrat till eller utvandrat från Sverige under de senaste decennierna (men även om det skulle göra det, blir det ju knepigt att finna en person som man inte vet efternamnet på). - När det gäller forskning i Australien och Skottland hänvisar jag till svaret på frågan #380 nedan. // Håkan Skogsjö

Svar (27 sept 2000): Beträffande dina nutida, levande (?) släktingar: Har du försökt att fråga respektive lands ambassad? Dessutom har nog de flesta nationaliteter föreningar i Sverige. Där brukar ofta "skvaller" spridas. //Tord Påhlman

Svar: Jag föreslår att du kontaktar någon hembygdsförening i området, de kan säkert hjälpa dig vidare. // Håkan Skogsjö

Svar: Utan att studera den äldre juridiska litteraturen utgår jag från att den som lät anteckna ett barn som sitt erkände barnet och att det därmed fick arvsrätt, etc. Därför verkar det mycket märkligt att kyrkoherden i Junsele Frans Abraham Blix, kring sekelskiftet 1900 något över 50 år, lät anteckna åtskilliga utomäktenskapliga barn i socknen som sina (han var vid den tiden gift sedan många år och hade fem vuxna barn). Utan att först se hur dessa födelsenotiser är skrivna vågar jag inte säga något ytterligare. // Håkan Skogsjö

Svar (28 sept 2000): Om jag ska våga mig på en gissning så står det knappast, precis som Håkan skriver, att kyrkoherde Blix har antecknat de utomäktenskapliga barnen som sina utan att inför kyrkoherden har fadern till det utomäktenskapliga barnet begärt att barnet ska antecknas som hans. För övrigt har jag döpt en sondottersonson till kyrkoherde Blix. // Med vänlig hälsning John Sidén

Svar: Om du med efterforskning menar att ge dig in i kyrkböckerna och andra liknande handlingar är svaret nej - åtminstone i princip. Men om du är säker på att personen i fråga är ensam om sitt namn och dessutom var i livet ännu i början av 1970-talet (eller fortfarande är i livet), där är det möjligt att återfinna honom eller henne i olika dataregister (ex.vis Sveriges dödbok) och på den vägen komma i gång. Men ju bättre utgångsuppgifter man har, desto mindre är risken att forska på fel person i kyrkböckerna. // Håkan Skogsjö

Svar: Nej, inte vad jag vet. Men i Anbytarforum finns en livlig Dalslands-diskussion under rubriken Landskap. // Håkan Skogsjö

Svar (17 aug 2000): En (Norge-baserad) e-postlista för Dalsland (och angränsande svenska landskap, Värmland, Bohuslän) finns. För att gå med i listan, gå till [http://dalslandlist.listbot.com/] och fyll i de uppgifter som efterfrågas. (uppgift från Tom Birkeland 28/4 2000 i bl a no.fritid.slektsforsking.diverse) // M v h Hans Vappula

Svar: Något sådant register känner jag inte till. // Håkan Skogsjö

Svar (17 aug 2000): Det finns några få sådana register, bla.a för Stockholms län, Örebro län och något/några av norrlandslänen. De gjordes av SCB och bygger på de summariska folkmängdsredogörelserna. De finns antagligen på kort hos SVAR, så kolla SVAR-katalogen. I bokform har jag sett dem på Riksarkivet, kanske i Arninge nu. // Elisabeth Thorsell

Svar (17 aug 2000): Det finns en man i Karlskrona, Blekinge som har ett register på utvandrade personer (Nord-Amerika och Tyskland). Jag hittade min farfar och några av hans syskon där (avrese- och ankomstort). Farfar kom tillbaka liksom de flesta av hans syskon. Han heter Hans Jürgen Schmitz. e-post:hans-j.schmitz@karlskrona.mail.telia.com // Kerstin Byström

Svar (17 aug 2000): Hej jeg så tilfældigt dit spørgsmål. Jeg ved ikke om jeg kan hjælpe, men her i Aalborg, Danmark har vi et Udvandrerarkiv, hvor man kan finde udvandrede personer fra Danmark - og måske Sverige. De rejste måske med de samme skibe? Jeg har adressen på Aalborg Stadsarkivs hjemmeside, hvorfra der skulle være link til Udvandrerbasen: [http://aalbark.homepage.dk]. Skibsforbindelsen Thingvallaliniens hjemmeside: [http://www.museumsnett.no/mka/ssa/thingval.htm] kunne måske også give noget. // Venlig hilsen Lisbeth Pallesgaard

Svar (6 sept 2001): Hej! Snubblade över din fråga när jag sökte annat. Du har fått en del svar ser jag. Tänkte bara berätta att det finns en websida med förteckning över alla som invandrat till USA, via Ellis Island, i slutet på 1800-talet och fram till 1924. [http://www.ellisislandrecords.com] // Lycka till Boo Ingmarsson

Svar: Rättegången ska ha hållits där brottet begicks, det vill säga i det härad/tingslag där mordet förövades. Jag förmodar att du fått uppgifterna om brottet ur hurförshörslängden i Umeå landsförsamling. Prästen där har sannolikt blivit skriftligen informerad om händelsen, och förmodligen kan du hitta ytterligare uppgifter om saken bland bilagorna eller i andra handlingar i kyrkoarkivet (vilka dock troligen inte finns på mikrokort). Där bör det finns uppgift om vid viilken tingsrätt hon blivit dömd. En annan väg att gå är via fångrullorna. Eftersom du vet att hon avtjänade en del av straffet i Stockholm i början av 1870-talet bör hon kunna återfinnas i rullorna ganska enkelt. Där finns också uppgifter om vid vilken domstol hon blivit dömd. Rullorna förvaras i Stockholms stadsarkiv, men finns tyvärr heller inte filmade. // Håkan Skogsjö

Svar: Den här frågan är tyvärr svår att besvara utan att närmare granska de aktuella kyrkböckerna och se mer exakt vad som står där och hur det är skrivet. Men om prästen uttryckligen har antecknat att Paul Jonsson är makarnas gemensamma son före äktenskapet tycker jag att man kan lita på den uppgiften så länge ingenting talar emot att så var fallet. Hurvuvida namnet utgör en sådan omständighet är dock som sagt svårt att säga utan att ha sett kyrkböckerna. // Håkan Skogsjö

Svar: CD-skivan »Svenska ortnamn», utgiven av Sveriges Släktforskarförbund (se Rötter-Bokhandeln), nämner ingen ort i Sverige med namnet Starkeberg. Däremot finns en gård i Bergunda socken vid Växjö i Småland som heter Starkeboda. Kanske är det den som avses. // Håkan Skogsjö

Svar: Bakgrunden till ett släktnamn i ett enskilt fall går det tyvärr aldrig att säga någonting säkert om. Glans kan vara ett så kallat soldatnamn, ett namn som soldaten blev tilldelad eller valde själv när han blev antagen. Men det kan också ha någon helt annan upprinnelse. - Det bör inte vara svårt att följa personer framåt i det sena 1800-talets husförhörslängder, eftersom prästen ska anteckna såväl flyttningar som dödsfall (vid denna tid skedde det också med en ganska stor noggrannhet). Om personen ändå bara försvinner finns tre saker att göra: 1) Leta igenom hela längden och se om personen återfinns någon annastans i socknen, 2) Leta efter personen i utflyttningslängden, 3) Leta efter personen i dödboken. // Håkan Skogsjö

Svar: Det tecken du beskriver låter som det som användes i gamla Härnösands stifts från början till mitten av 1800-talet. I varje husförhörslängd (nästan) finns en tryckt sida med förklaringar till hur detta ganska avancerade system skulle användas av prästerna. Läs den och det hela bör klarna betydligt. // Håkan Skogsjö

Svar (17 aug 2000): Förklaring finns också på s. 71 i "Släktforskning - vägen till din egen historia" av Thorsell-Schenkmanis (1995). // Elisabeth Thorsell

Svar: Mig veterligen finns inga samlade uppgifter om äldre tiders kyrkbränder. Däremot kan det förstås finnas spridda uppgifter om enskilda bränder i sockenhistoriker, gamla rättegångsprotokoll, etc, men de är förstås ganska tidsödande att spåra. // Håkan Skogsjö

Svar: a) Om jag inte är fel underrättad är det möjligt att i FamilySearch se vem som lämnat uppgifterna. En möjlighet är att kontakta denna person. Annars, vad gäller forskning i Amerika, hänvisas till svaret på fråga #413 nedan.
b) Något sådant namnregister känner jag inte till. Jag föreslår att du vänder dig till Krigsarkivet. Där bör de veta om det finns någon möjlighet att få fram de uppgifter du söker. // Håkan Skogsjö

Svar: Du har vad jag förstår inte tittat i församlingsboken 1910 och 1920 utan i folkräkningarna för dessa år (som är en avskrift av församlingsboken per den 31 dec och ingår i Statistiska centralbyråns arkiv i Riksarkivet). Församlingsboken är kontinuerligt förd på samma sätt som de tidigare husförhörslängderna, och där finns noteringar om flyttningar och giftermål. Församlingsböckerna förvaras antingen på pastorsexpeditionerna och eller i landsarkiven. Om de också är mikrofilmade framgår av SVARs katalog. När det gäller dispens hoppas jag att någon som känner bättre till detta kan besvara den frågan. // Håkan Skogsjö

Svar: Själv har jag inte använt sajten så mycket att jag kan ge någon bruksanvisning, men jag utgår från att en sådan måste finnas i Familysearch. Jag vill dock passa på att varna för kvaliteten på uppgifterna i Familysearch, den är ofta mycket dålig. När jag har gjort stickprov har det nästan alltid funnits allvarliga fel (fel föräldrar, etc) i utredningarna. Uppgifterna i Familysearch måste alltså användas med mycket stor försiktighet och aldrig tas för givna. Forskningen har ofta utförts av amerikaner som varken kunnat svenska eller känt till svenska sakförhållanden. // Håkan Skogsjö

Svar (15 aug 2000): På Familysearch är det (numera) till större delen enskilda poster ur kyrkböcker som finns inlagda. Dessa har inga kopplingar till antavlor e.dyl. men jag gissar att man kan lita något mer på dessa uppgifter, då de tydligen är direkta avskrifter och förmodligen inte har några inslag av förhoppningsfulla och lite slarviga släktforskares önsketankar. Hänvsningar till kyrkböcker finns på posterna (jag har dock inte kollat upp hänvisningarna och hur man skall tolka dem) så man borde kunna ta detta som ett slags register för att snabbt hitta rätt kyrkbok. // Mattias Palmestål

Svar (28 sept 2000): Thomas! Jag har tittat lite på Mormonernas uppgifter och jag håller med Håkan om att de är inte speciellt tillförlitliga. Olsdotter blir ofta Olsson. Årtal som 1905 blir ca 1900. Jag har jämfört egen forskning med de som Mormonerna har. Jag har gjort på följande sätt när jag tagit fram uppgifterna.
1. När du sökt och fått fram någon person så välj den du söker med att kryssa i en ruta.
2. Gå ner och klicka på "Prepare selected..."
3. Nu får du upp vad filen kommer att heta. Skriv av detta.
4. Gå ner och begär "download".
5. När detta är klart spara filen på disk.
6. I Holger skapar jag en ny Ged-fil och hämtar hem Mormonernas.Hoppas att jag har kommit ihåg rätt! // Ulla Linde

Svar: Enligt CD-skivan Svenska ortnamn finns två platser i Sverige med namnet Gubbtäppan, den ena i Kila i Södermanlands län, den andra i Sköllersta i Örebro län. Men mindre platser, som torp, redovisas inte på denna CD. // Håkan Skogsjö

Svar (15 aug 2000): En bra, ofta kanske liten bortglömd, möjlighet är att kontakta den lokala hembygdsföreningen, förutsatt att en sådan finns förstås. Dock finns nog nuförtiden hembygdsföreningar på de flesta orter. Jag har själv haft god hjälp av hembygdsföreningen vid liknande tillfällen. //Tord Påhlman

Svar (17 aug 2000): Hej! Jag brukar använda Gröna och Gula kartan för att hitta platser om jag känner til ungefär var den sökta platsen ligger. På dessa kartor finns de flesta torp och gårdar med om namnet fortfarande används. Ett sätt är också att ta kontakt med personer på ort och ställe. Även gamla namn lever ofta kvar i bygden även om de inte längre är officiela. // Hälsn Tommy Thörnqvist

Svar: Att forska i USA skiljer sig avsevärt från hur det går till i Sverige. Folkbokföringen är mycket sämre för släktforskare och det finns inga möjligheter att följa folk genom livet i husförhörslängder och församlingsböcker som vi är vana med. Det finns heller ingen federal folkbokföring, där man enkelt kan spåra var en person bodde vid en viss tidpunkt. Sammanfattningsvis: Att finna emigranter i Amerika är svårt. Men absolut inte omöjligt. En lång rad tips och råd finns i Nättidningen RÖTTER på sidan Så finner du släktingar i Amerika. Boken Emigrantforska! Steg för steg av Per Clemensson kan också vara till hjälp. // Håkan Skogsjö

Svar (15 aug 2000): Det är synnerligen enkelt att finna personer i USA som har social sec nummer, eftersom det finns CD-skivor bla på Emigrantinstitutet i Växjö, över alla som har avlidet! // Hälsningar Lennart Berg

Kommentar: Lennart Berg har helt rätt. Dödsuppgifter om alla personer i USA med ett social security number (socialförsäkringsnummer) finns utgivna både på CD och tillgängliga på Internet (länkar finns i RÖTTER). Huvuddelen av dödsuppgifterna gäller dock senare decennier (de blir mer talrika omkring 1962), så personer som avlidit tidigare hittar man nästan aldrig. Om personen man söker har ett vanligt namn kan det också bli problem. Registret innehåller socialförsäkringsnummer, namn, födelsedata, dödsdata och postnummer till bostadsorten. // Håkan Skogsjö

Svar (3 okt 2000): Jag har redan studerat "Social Security Death Index" och funnit mina emigranter där. Men där står inget om ev arvingar och det är dem jag vill få fatt på. //Helen Strahl

Svar: Hej Jag såg din frågan på Internet och vill tipsa dig om att du kan skriva eller kontakta borgmästaren på orten. Jag fann släktingar som utvandrade 1880-talet och vars namn och destinationsort var det enda som jag hade. Postade ett stort antal brev som jag adresserade till borgmästarna på dessa orter och en vacker dag så fick jag napp. Hittade en ättling till de som reste på 1880-talet. Lycka till // Med vänlig hälsning Susanne Thulin

Svar: Hej! Eftersom jag själv är lantmätare så tror jag att jag kan ge en ledtråd. Det finns ett verk som heter "Sveriges Lantmätare" och som så fullständigt som möjligt förtecknar samtliga svenska lantmätare från 1600-talet till och med 1800-talet. Där finns en del biografiska uppgifter och ibland födelseort, föräldrar, hustru (det fanns inga kvinnliga lantmätare vid den tiden) och barn. Ibland mer, ibland mindre. Boken är säkert svår att få tag i, men den finns ofta på residensstädernas lantmäterikontor. // Roger Ekman

Svar: Noteringen »betyg till sjömanshuset -80» betyder att prästen 1880 skrev ut ett prästbetyg (dåtidens identitetshandling) åt personen som sedan skulle lämna det till sjömanshuset (kanske i samband med att han inskrevs). Personen i fråga ska däremot finnas kvar i kyrkobokföringen, eftersom detta inte är någon flyttningsnotering utan snarare en sorts minnesnotering av prästen (jag förmodar att den fanns i anmärkningskolumnen). Sannolikt finns personen inskriven vid något sjömanshus (men det är nog inte helt säkert). Det fanns ett flertal olika sjömanshus runt om i Sverige och han kunde vara inskriven var som helst. Men det vanligaste var förstås att man var inskriven vid det geografiskt mest närbelägna. Om sjömanshus, se fråga #370 nedan. // Håkan Skogsjö

Svar: Enligt Medicinsk Terminologi Lexikon är det: Kraftnedsättningvid hög ålder på grund av allmän förtvining. // MVH Tommy Lilja (ej läkare).

Svar: Hej! I en medicinsk ordbok betyder orden "Mara´smus seni´lis" helt enkelt ålderdomsavtynande. // Mvh Jan Jutefors

Svar (31 maj 2000): Samma dödsorsak har jag för min farfars far som blev 87 år. Jag har fått det översatt till "Ålderdom, Ålderdomsavtyning etc." Det stämmer bra med de muntliga uppgifter jag har om min anfader också. // Mikael Edberg

Svar: Det låter som en intressant utskriftsvariant. Tyvärr känner jag inte till något datorprogram som klarar att göra den. Om någon annan vet, hör av er. // Håkan Skogsjö

Svar (29 maj 2000): Ett program som kan göra detta är Family Tree Maker. Jag använder detta och tycker det är mycket bra. // Hälsningar Per G Cronstrand

Svar: Om du inte har möjlighet att få fram en mer precis födelseort måste du gå leta igenom de olika Göteborgsförsamlingarnas födelseböcker tills du hittar personen. Om du letar i de avskrifter av födelseböckerna som finns i Statistiska centralbyråns arkiv (i Riksarkivet) går det ganska snabbt. Antalet församlingar i Göteborgs stad var 1875 inte så många. // Håkan Skogsjö

Svar (29 maj 2000): Ett annat förslag är att använda mantalregistret för Göteborg som finnes på landsarkivet i Göteborg (då behöver man inte känna församlingen ). // Hälsningar Per G Cronstrand

Svar: Att ange ett barns ålder till 1/16 var inget allmänt brukat uttryck. Så vad som avses just i det fall du nämner (uppgifterna är tyvärr något knapphändiga) kan jag inte säga. Men hur 1/16 skulle kunna avse en ålder på 1-2 år har jag svårt att förstå (möjligen skulle det kunna betyda 1/16 år = drygt 3 veckor). // Håkan Skogsjö

Svar (29 maj 2000): Kanske kan det betyda 1 år och 16 veckor? // Anette Engström

Svar: Frågan borde väl kunna besvaras av någon som är verksam inom någon av de ganska många museijärnvägar vi har i Sverige. Titta gärna in på Nora Bergslags Veteranjärnvägs hemsida [http://home1.swipnet.se/~w-70335/nbvj.htm] // Tord Påhlman

Svar: Så sent som i början av 1900-talet finns bouppteckningar (eller fattigbevis) efter flertalet avlidna, så jag tror att det du råkat ut för bör bettraktas som en ”olycklig slump”. // Håkan Skogsjö

Svar: Saken berörs av Ivar Modéer i boken Svenska personnamn (sid. 125). Ursprunget till denna namntyp finns i de namn med latinska ändelser som var vanliga på 1600-talet och början av 1700-talet, typ Arborelius, Wallerius, Terserus. »På 1700-talet blev det vanligt att slopa den latinska ändelsen. Orsakerna kan ha varit dels att latinet började anses representera en föråldrad, pedantisk lärdom, dels att man genom att bortlämna -us fick namn med betonad slutstavelse och därför fransk klang - det franska var ju på modet. Vid adlande slopandes -(i)us ofta: Linnaeus blev von Linné. Men även annars bortkastade man denna ändelse. Så uppkom namnelementen -án, -ell, -ér, -in, -lin (Agrell, Forsén, Vallin, Norlin), som är så allmänna i nutida svenskt namnskick.» // Håkan Skogsjö

Svar: Den som saknade laga försvar saknade anställning, han var med andra ord ungefär var vi i dag skulle kalla arbetslös. Han kan ha försörjt sig med tillfälliga inhopp som dagsverkare på olika gårdar. Han var också skyldig att ta tjänst om någon ville anställa honom, som exempelvis dräng. // Håkan Skogsjö

Svar: Kontakta Timo Lehto (hoppas jag har namnet rätt) genom addresset under rubriken Forskning mot betalning på Finska Genealogiska Föreningens hemsida [www.genealogia.fi]. // Heikki Särkkä

Svar (14 mars 2001): Mitt namn är Timo Laakso och som hobby söker jag de försvunna släktingar i Finland och Ryssland. Kanske kan jag hjälpa. Adress: Timo Laakso, PL 32, 00501 Helsingfors, Finland, e-post: timo.laakso@kreditstyrning.fi // Timo Laakso

Svar: CD-skican Svenska Ortnamn hittar inte något Backarne i Rättvik, däremot Backarna (3,9 km SSO om Boda). // Lars Olof Fagerström

Svar: Förr skulle en viss del av ett dödsbo tillfalla de fattiga i socknen, jag har åtminstone själv i de trakterna kunna konstatera sådana poster i bouppteckningarna. En bouppteckning kallades tidigare inventarium, därav inventariemedel. // Carl Szabad

Svar (3 mars 2000): Det gick väl fort med förra svaret. Enligt Sollefteå pastorats bouppteckningsregister avlider en dräng Per Jansson Grafström 1792 i Österstrinne i Multrå. Han är då förmodligen identisk med den dräng Per Jansson som enligt dödboken C:2 avlider 24 januari 1792 i vattusot, 42 år gammal. Hans finns inte upptagen på någon gård i Österstrinne i Multrå AI:1 men i kommunionlängden DII:1 står han under "Fru Eurenii folk" från 1789 till sin död. Namnet Grafström indikerar att han kommer från Mångrav i Multrå, men det finns ingen lämplig kandidat enligt födelseboken. // Carl Szabad

Svar: Enligt Rosenbergs Geografiska handlexikon finns ingen ort med namnet By i Södermanlands län. Så förmodligen är din uppgift fel, men det är förstås svårt att säga något närmare om eftersom du inte anger varifrån den är hämtad och i vilket sammanhang den förekommit. // Håkan Skogsjö

Svar (2 mars 2000): En grov gissning: Skall det möjligen vara "Bie",, norr om Katrineholm? // Per Thorsell

Svar (15 aug 2000): Det kan inte vara By socken i Dalarna, strax utanför Avesta? Jag fann nämligen en anteckning i min forskning om en som flyttade till By Västmanlands län, men det var i Dalarna. Det är Västerås stift, så det kanske kan förklara den saken. // Else-Britt Karlsson

Svar: Åke Backström har i 'Gentes Finlandiæ' II (1973) & III (1975) redogjort för adliga, friherrliga & grevliga ätter som icke blivit introducerade på Finlands riddarhus. // Bästa hälsningar Tommy Näzell

Svar: En gissning till: försvarslös karls. Jag har nog känslan att K måste stå för karl, men på F är jag inte alls lika säker. // Heikki Särkkä

Svar: Jag skulle pröva med de tryckta adresskalendrarna, som utgavs årsvis (en föregångare till telefonkatalogen). Där brukar affärsidkare vara noterade med uppgift om verksamhet och var de bedrev denna. Du kan ju också höra med Göteborgs historiska museum om de känner till någon som forskat om stans fotografer i äldre tid. // Håkan Skogsjö

Svar (17 febr 2000): LarsOlof Lööf har skrivit boken Göteborgs fotografer. Ateljéer och yrkesmän 1840-1910 och i den borde du hitta uppgifterna du söker. Lööf arbetar på Göteborgs stadsmuseum (tid. Historiska museet) och kan säkert nås där via telefon. // Bästa hälsningar Tommy Näzell

Svar: Defloration är enligt NEs ordbok (och säkert även andra) "sprängning av mödomshinnan", dvs den åtgärd som förändrar en jungfru till en icke-jungfru. Själva ordet defloration förutsätter således inte att ett barn blivit följden. // Carl Szabad

Svar: "Defl" är sannolikt en förkortning av latinets deflorata, som betyder "ej längre oskuld, utan mödom, kränkt mö, icke jungfrulig" (enligt Jojje Lintrups latinska ordlista som ingår datorprogrammet Holger). I det här fallet skulle jag tro att innebörden är "har fött oäkta barn". Det har däremot ingenting med våldtäkt att göra. // Håkan Skogsjö

Svar: Jo, ett barn kan ha blodgrupp 0 om föräldrarna båda har A. 0 är recessivt vilket betyder i det här fallet att båda föräldrarna måste ha anlag för både A (som då "slår igenom" på dem) och 0 (som går över till barnet). // Malin Warnqvist

Svar: Jag skulle också tro att det syftar på staden Uppsala norr om Stockholm, men det finns även en handfull byar runt om i Sverige med namnet Uppsala, så helt säkert är det inte. Det finns två utmärkta hjälpmedel när man vill lokalisera orter i Sverige: bokverket Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige av C.M. Rosenberg och CD-skivan ”Svenska ortnamn”. Båda säljs av Sveriges Släktforskarförbund, se Butiken (länk på förstasidan). // Håkan Skogsjö

Svar (14 april 2000): Hvis ordet "by" er skrevet i Norge av en nordmann, så tilsvarer det det svenske "stad", og da er Uppsala det eneste alternativet. Men er "by" skrevet av en svenske på en attest Johan Holmberg hadde med seg frå Sverige, så tilsvarer det det norske "landsby" eller "grend", men da burde det også ha stått sogn og len. Så sannsynlig er det byen(no)/staden(sv) Uppsala. // Jörgen Tollesson

Svar: Enligt Svenska sjukdomsnamn i gångna tider av Gunnar Lagerkranz är ”styggsjukan” ett dialektalt ord för syfilis. // Håkan Skogsjö

Svar: Det är ett känt problem med Söderskivan (CD-skivan "Söder i våra hjärtan") att församlingsgränserna inte framgår. Om det finns någon förteckning som hänför ett visst kvarter eller en gatuadress till församling med hänsyn tagen till de förändringar som skett under årens lopp, vet jag inte. Men säkert kan någon i läsekretsen svara på detta! // Håkan Skogsjö

Svar (14 april 2000): Svar: I Postnummerguiden på diskett (2 disketter), som Postverket delar ut gratis, finns för varje gatuadress uppgift om aktuell församlingskod med två siffror. Om man inte känner till församlingskodens betydelse kan man exempelvis på CD-romskivan "Svenska ortnamn" välja "SCB", därefter "Stockholms län", därefter "Stockholms kommun" och titta efter vilken församling som har motsvarande församlingskod. // Arne Hultman

Svar: Jag föreställer mig att sådana uppgifter finns i den aktuella kommuens (stadens arkiv), exempelvis bland barnavårdsnämndens handlingar. Antingen har kommunen själv kvar handlingar eller så är de levererade till någon arkivinstitution, ett landsarkiv eller ett stads- eller kommunarkiv. // Håkan Skogsjö

Svar (6 jan 2000): Jag har jobbat lite med sådana här frågor och jag har då vänt mig till socialförvaltningen i kommunen, men jag har problem att få ut vissa handlingar på grund av sekretesskäl. Trots att jag ändå kan visa att jag tillhör familjen vägrar man att lämna ut handlingar t.o.m. äldre än 70 år. // Jan Jutefors

Svar (15 aug 2000): Försök med Stockholms stadsarkiv som har sin depå i Värta-hamnen. Där har jag fått uppgifter om ett fosterbarn som var placerat hos min mormors bror i Småland, men hon var skriven i Stockholm. // Else-Britt Karlsson

Svar: Jag har aldrig hört talas om att oäkta barn erhöll absolution (syndernas förlåtelse). Däremot skulle föräldrarna "undergå hemlig skrift och avlösning", det vill säga enskilt begå nattvarden och erhålla syndaförlåtelse. // Håkan Skogsjö

Svar: Det du nämner brukar på tyska kallas för "Sippschaftstafel", om jag inte missminner mig. Men tyvärr, något datorprogram som klarar att skriva ut en sådan känner jag inte till. // Håkan Skogsjö

Svar (23 dec 1999): Hej! I höstas (eller somras) fann jag på en CD-ROM som kom med ett nummer av PC Hemma ett shareware-program som klarar av det mesta av det som du efterfrågar. Programmet heter Generations, jag kommer bara inte ihåg vilket nummer det var (men kolla på ditt bibliotek om de har tidskriften). Själv använder jag det som ett komplement till MinSläkt just för att få en mer grafisk illustration av släktens utbredning. Eftersom det snabbt blir ganska stora utskrifter (i yta) är ett tips av även jobba med olika grenar av släkten i separata filer (så slipper du skriva ut alla blad om du ex. bara uppdaterat farfars sida). // Anders Gistorp

Svar (23 dec 1999): Hej, Disgen har en sådan funktion, som kallas släktmatrikel, men den ger en översikt i textform, inte i grafisk form. Det anges i den att en person t.ex. är kusins barnbarn till probanden. Jag gjorde en sådan till Calle (förbundets kanslichef) till hans 50-årsdag, genom att lyfta över hans databas från Holger till Disgen, och det blev en liten lunta. // God Helg! Elisabeth Thorsell

Svar (27 dec 1999): Generations medföljde PC Hemmas CD nr 8/99. Det har kommit ut en ny version av Generations som heter GenoPro 1.60. Hemsidan heter www.genopro.net/. Det tar en stund att ladda ner men är värt det. I denna utgåva går det även att inportera bl a Gedcom. Allt är gratis så när som på ett vykort och porto till skaparen av detta program. Har Du tur så får Du ett svarskort tillbaka. Hälsar med önskan om ett GOTT NYTT ÅR. // Tommy Lilja

Svar (15 aug 2000): Hej ! Ett bra program som jag tror klarar av det du menar är Family Tree Maker. Se [http://www.familytreemaker.com] // Torsten Karlsson

Svar (6 sept 2001): Hej! Frågeställningen kanske är överspelad men jag svarar ändå. Generations Family Tree har den funktion som efterlyses. Man kan göra en grafisk utskrift av samtliga eller valda individer i släktträdet. Generations Family Tree ingår numera i Sierras programutbud (hette tidigare Reunion for Windows) och har ingenting med GenoPro att göra. // Stephan Fjärem

Svar: För det mesta börjar husförhörslängderna betydligt senare än födelse-, vigsel- och dödböckerna, vanligtvis under senare hälften av 1700-talet och ibland så sent som i början av 1800-talet. Anledningen är att man till att börja med inte fann någon orsak att spara husförhörslängderna, när en ny längd lades upp hade man inte längre något behov av den gamla utan den kastades vanligtvis. Att här förklara metoden för hur man forskar innan husförhörslängder finns skulle föra för långt. Men så mycket kan sägas att det är betydligt svårare och kräver stor försiktighet, annars är risken stor att man forskar fel. Bäst är att alltid försöka dubbelkolla varje släktled, exempelvis genom att försöka hitta en bouppteckning efter föräldrarna där barnen omnämns. På vis får man ytterligare ett bevis förutom kyrkböckernas uppgifter. // Håkan Skogsjö

Svar: Nättidningen RÖTTER får ofta frågor om hur man går till väga för att släktforska utomlands. Tyvärr har redaktionen inte resurser att sammanställa tips och råd om alla de länder som kan komma ifråga. Däremot är Internet ett utmärkt hjälpmedel att finna önskad information. Tänk på att bra uppgifter om många länder också finns på sajter i USA och Canada, eftersom amerikaner ofta har samma problem: hur finner jag mina rötter i Tyskland/Irland/Chile, etc? De sidorna är dessutom skrivna på engelska, vilket underlättar om kunskaperna i tjeckiska, polska eller spanska är lite skrala. En bra utgångspunkt är de utländska länkar som finns på länksidan (under rubriken Länder) i Nättidningen RÖTTER. En del information om olika länder finns också i RÖTTER. Läs under ”Olika länder” på avdelningen Tips&Råd (bland annat finns en bra artikel om släktforskning i Danmark där). Alla läsare som har erfarenhet av forskning i ett annat land, skriv gärna ner nyttiga tips och råd, vi publicerar dem gärna i RÖTTER. // Håkan Skogsjö

Svar (6 jan 2000): Hejsan! Tag kontakt med Adoptionscenter i Stockholm . Om du har några uppgifter om barnhem eller förädrar så kanske dom kan hjälpa dej hur du skall gå till väga. Lycka Till. // Lennart Edlund

Svar (6 jan 2000): Hej Patricia, jag skulle råda Dig till att kontakta Caritas i Santiago de Chile (Caritas finns på nätet och är en katolsk hjälporganisation) de är vana att hantera denna typ av frågor de är dessutom vana vid att söka efter folk som är "försvunna" alternativt "okända". Lycka till, Buena suerte. // Lena A Löfström

Svar: Med hjälp av Socken-Sök i Nättidningen RÖTTER är det enkelt att finna en socken med namnet Vi i Östergötland, nämligen Norra Vi (i Ydre kommun). // Håkan Skogsjö

Svar: Svensk uppslagsbok (1937) upplyser att ”rå och rör” är en äldre benämning på råmärken (alltså gränsmärken som utvisar var rågången mellan två fastigheter löper). En rå är en gränspåle, ett rör ett på ett visst sätt hopsatt stenröse. Ett rå- och rörshemman var ett frälsehemman som låg inom samma bys rågång som det säteri varunder hemmanet lydde. Rå- och rörshemman åtnjöt sedan 1600-talet viss skattelindring. Sannolikt hänger noteringen du hittat samman med denna skattelindring. // Håkan Skogsjö

Svar: Svensk uppslagsbok skriver: Skogsinstitutet, tidigare högre läroanstalt för utbildning av förvaltande skogspersonal i Sverige. Det grundades av hovjägmästaren I. A. av Ström och fick stadgar 15/10 1828. Till lokal erhölls hovjägmästarbostället Stora Blå porten vid Djurgårdsbrunnsviken i Stockholm (nuv. Nobelparken), där Skogsinstitutet verkade till 1916, då Skogshögskolan övertog dess åligganden.

Svar: Tyvärr vet jag inte vilken artikel du syftar på. Men allmänhetens dator är till för allmänheten, och personalen ska hjälpa dig om det är något du inte förstår. Någon tidningsartikel ska inte behövas i nypan. // Håkan Skogsjö

Svar (9 nov 1999): Hejsan, Artikeln stod i ShF 1/95, och var skriven av Matts Billgren. Sedan dess har nog en del ändrats, så artikeln är inte längre helt aktuell. // Elisabeth Thorsell

Svar (12 nov 1999): I "Tidningen Släktdata" Nr.4 1994, finns en artikel av Matts Billgren "Forska efter levande släktingar i allmänhetens terminal" som utförligt beskriver hur man går till väga på skattemyndigheten. // Hälsningar Elisabeth Bergstrand

Hej! I Clemensson's Släktforska (1997 års upplaga) finns ett kapitel som behandlar folkbokföringen under 1900-talet. Där finns lite kortfattad information om "allmänhetens dator" som vilka uppgifter man kan få och hur några av skärmbilderna ser ut. // Ulrika Garälv

Svar: Uppslagsboken upplyser att Livland var den mellersta av de gamla Östersjöprovinserna (mellan Estland i nordost och Kurland i söder). Livland delades efter tsardömets fall 1917 mellan Estland och Lettland. // Håkan Skogsjö

Svar: Tyvärr nämner du inte vad det var för en person som måste plikta, ung eller gammal, man eller kvinna, etc. Det gör det svårare att gissa (för tyvärr har jag inget säkert svar på frågan). Möjligen kan nattlopp vara ett annat ord för nattfrieri, unga giftaslystna män drog tillsammans från gård till gård och uppvaktade ogifta flickor och en pojke stannade kvar hos varje flicka. Det var en sed som säkert oroade många av flickornas föräldrar, och kanske fanns ett förbud mot nattfrierier i Forsa. Sådana lokala förbud kunde utfärdas av sockenstämman eller kyrkostämman. Men detta är alltså bara en gissning. // Håkan Skogsjö

Svar (26 maj 2000): SAOB har två förklaringar på "nattlopp".
1. löpande ute på gatorna nattetid. Ex: Han (fick) plikta för nattlopp och oljud å gata.
2. (i vissa trakter, i sht förr) nattfrieri. //Barbro Lunsjö

Svar: I tidningen Släkthistoriskt Forum 2/1994 finns en genomgång av de då gällande läsarna som var användbara för släktforskare. De flesta finns kvar än och någon har tillkommit. Dessutom finns regelbundet annonser från företag som säljer läsare, så det går att bilda sig en bra uppfattning av marknaden med hjälp av tidningen. // Håkan Skogsjö

Svar: Det finns två bra hjälpmedel för den som söker orter i Sverige. De är boken Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige av C.M. Rosenberg, utgiven 1882-83, och CD-skivan Svenska ortnamn, utgiven 1999 av Sveriges Släktforskarförbund. Båda kan köpas från Sverige Släktforskarförbund (boken i nytryck). Något ortnamn som liknar det du nämner finns dock inte i Sverige. Huruvida det på 1300- eller 1400-talet har funnits någon ort vars namn har skrivits Trustolpe är dock svårare att ge svar på. // Håkan Skogsjö

Svar (22 dec 1999): Kanske kan det vara Tollstorp i Östraby socken, M-län, som avses. Jag har sett en mycket varierad stavning av byn i olika källor. // Hälsningar Susanne Gustafsson

Svar: Jag repeterar svaret från fråga #256 nedan: Uppgifter om sjömän finns i sjömanshusens arkiv. Sjömanshusen var statliga inrättningar och började sin verksamhet 1752. Arkiven finns bevarade från slutet av 1700-talet, och de förvaras i landsarkiven. De finns också på mikrokort och kan lånas från SVAR. Sjömanshusens rullor förtecknar fartyg som anlöpt hamnen där sjömanshuset fanns. I rullorna som är förda kronologiskt anges fartygets namn, hemmahamn, ägare och destinationsort samt befälhavare och besättning. Om jag inte är fel underrättad finns också rullor över de sjömän som var inskrivna vid sjömanshuset (för det mesta var sjömannen inskriven i det sjömanshus som låg närmast bostadsorten). Tyvärr är sjömän en yrkesgrupp som få släktforskare intresserat sig för. Arkivarie Kjell-Ove Persson vid Landsarkivet i Lund har i Skånes Genealogiska Förenings jubileumsskrift 1937-1987 (utg. 1987) publicerat en uppsats med titeln ”Sjömanshusarkiv”. Uppsatsen är till god hjälp vid forskning efter sjömän. // Håkan Skogsjö

Svar: Hej! Om det är i Undenäs det döpta barnet befinner sig är det definitivt ett namn. Prosten Joachim Hasenmuller (tyskt y) (1672-1764) hade fem döttrar. Se vidare i Skara Stifts Herdaminne. Joachim var min fars fm mm mf. // Hälsningar Kerstin Carlborg

Svar: Det betyder säkert "ur mantal", det vill säga personen var befriad från mantalspenningen, i ett fall därför att han var sjuklig och i ett annat för att han var gratialist (ungefär pensionär) och i det tredje fallet utan angiven orsak. // Håkan Skogsjö

Svar: När det gäller äldre sjukdomsnamn finns ett utmärkt hjälpmedel, nämligen boken "Svenska sjukdomsnamn i gångna tider" av Gunnar Lagerkranz (säljs av Sveriges släktforskarförbund). För de sjukdomar du nämner ger boken dock tyvärr inga bra svar, förutom att "rosen" är detsamma är en akut infektion med streptokocker av ett större välavgränsat hudområde, ofta i ansiktet eller på benen (men frågan är om ordet "smygande" betyder att förloppet inte är akut och att det kan röra sig om en annan sjukdom med liknande symptom). I Svensk uppslagsbok får man veta att äggvitesjukdomar är en äldre benämning på en grupp njursjukdomar. Kanske finns någon läkare i läsekretsen med en äldre medicinsk uppslagsbok i bokhyllan, som närmare kan reda ut begreppen. // Håkan Skogsjö

Svar (29 maj 2000): Äggvitesjuka är detsamma som Albuminuri dvs äggvita i urinen, som är en följd av många olika sjukdomar, se Nordisk Familjebok 1904. Gastroenterit(is) är magtarmkatarr. // Mvh Jan Jutefors

Svar: Detta är ett klassiskt problem för amerikaner som söker sina svenska rötter. Tyvärr finns ingen enkel lösning, såvida personen inte går att identifiera på CD-skivan "Emigranten". Där ges visserligen ingen uppgift om födelseort, men väl hemort vid emigrationen. Glöm heller inte att kika på emigrationssidorna i Nättidningen RÖTTER, som dock mer handlar om hur svenskar ska finna emigranternas ättlingar. // Håkan Skogsjö

Svar: 1. Man var alltid borgare i en stad, däremot behövde borgaren inte bo i staden. Så var tydligen fallet med din borgare. För att få reda på mer om honom måste du alltså först ta reda på i vilken stad han hade vunnit burskap, sedan kan du sannolikt hitta ytterligare uppgifter om honom i stadens arkiv (om det är någorlunda välbevarat).
2. Ett gästgiveri var en vanlig bondgård som också drev gästgiveri i utbyte mot vissa skattelättnader, så någon större mängd specialkällor för gästgiverier finns inte. En källa är dock de så kallade gästgiveridagböckerna, där de resande antecknade sig och även noterade om de hade några anmärkningar mot servicen. Du kan läsa mer om dessa i "Hembygdsforska! Steg för steg" av Per Clemensson.
3. Det finns säkert ganska mycket skrivet om detta. En artikel som jag råkar känna till på grund av mitt intresse för Åland är "Bondeståndets riksdagsval på Åland 1769 och 1771" (i: Väster om Skiftet. Uppsatser om Ålands historia, Åbo 1986, sid 75-99) av Dan Nordman. Den beskriver utförligt hur val av riksdagsmän gick till vid den tiden. Jag har den inte till hands för tillfället, men jag utgår från att där finns hänvisningar till annan litteratur. Denna skrift kan du låna till ditt bibliotek.
4. I boken Emigrantforska! Steg för steg av Per Clemensson finns ett särskilt kapitel som heter "Källor till emigrationen före 1869". // Håkan Skogsjö

Svar (9 nov 1999): 3. Det finns en del om detta. Några exempel: Bäck, K., Bondeopposition och bondeinflytande under frihetstiden. - Stockholm, 1984 (och inte minst litteraturförteckningen) ; Olsson, R., Riksdagsmannavalen till bondeståndet under den senare delen av frihetstiden (1740-1772). - Lund, 1948 ; Sveriges riksdag. - Stockholm, 1931-1965 (del 5 och 6 behandlar frihetstiden). // Bengt Nilsson, Linköping

Ett konkret exempel: Kaptenen i den svenska flottan Hans Kinnaird skrev 1643 ett brev till Drottning Kristina i vilket han omnämnde "min swåger Hans Spallding". Hans Spalding var rådspresident i Göteborg och vid denna tid gift med Johanna Kinnaird. Enligt Elgenstierna var Johanna "dotter av danske sjökaptenen Jakob Kenerdt" (stavningsvariant av Kinnaird), men Göteborgshistorikern Hugo Fröding skrev i en av sina böcker att hon i stället sannolikt var dotter till Hans Kinnaird. Han kallar dessutom Hans och Jakob Kinnaird bröder, om än med ett frågetecken.

Enligt de olika alternativ Fröding och Elgenstierna ger oss var alltså Hans Spalding antingen Hans Kinnairds svärson eller också Hans Kinnairds brors svärson. Den senare varianten skulle man möjligen kunna tänka sig passa in i en vid definition av svåger men väl knappast den förra?

En annan variant, som bättre skulle överensstämma med modern terminologi men som skulle strida mot båda Frödings antaganden, är om Hans Kinnaird i själva verket var Johannas äldre bror. Men i så fall handlar det inte längre om ett språkligt problem ... // Klas Engwall Svara här.

Svar: Ordet svåger har i äldre tid en ganska diffus innebörd och bör hanteras med stor försiktighet av släktforskaren. Det kan avse det vi i dag menar med svåger, men också mer komplicerade släktskap, exempelvis brukar två män som är gifta med varsin syster betecknas som svågrar, och jag vill minnas att jag någon gång i en dombok sett ordet användas om en persons kusins make. Förmodligen ligger den historiska betydelsen av ordet svåger ganska nära juridikens svågerskap, som du nämner. // Håkan Skogsjö

Svar: Lagen säger veterligen ingenting alls om detta. Att hämta uppgifter ur offentliga källor som kyrkböcker och mantalslängder eller ur exempelvis dagstidningar eller muntligen via släktingar är förstås helt tillåtet. Frågan är vad man sedan gör med uppgifterna. Så länge man enbart förvarar dem i sina pärmar eller byrålådor kan ingen säga någonting. Om man däremot sprider dem till andra, exempelvis som en kopierad släktutredning eller i en tryckt skrift, bör man enligt min mening fundera mer. Inte så mycket för juridikens skull - det är knappast straffbart att sprida "basuppgifter" av den typ du nämner - men frågan är om det är nödvändigt att sprida uppgifterna mot en persons vilja. Kanske är det möjligt att skriva något i stil med "samt ytterligare en dotter, som är gift och har tre barn, men som undanbett sig att bli nämnd här". Notera dock att jag inte menar att man bör göra så, lika lite som jag menar att man bör strunta i personens önskan. Till syvende och sidst ankommer det på släktforskarens eget omdöme att hantera situationen och balansera mellan de olika intressena som här gör sig gällande (folks berättigade önskan att få känna sin släkt och folks lika berättigade önskan att påverka hur och var de blir omnämnda). Många gånger finns ingen lösning som fullt ut tillgodoser båda dessa intressen, utan det måste bli en kompromiss. Ett betydligt vanligare problem är väl för övrigt det motsatta, en släktmedlem som propsar på att få med en egenhändigt skriven biografi över sig själv, tre gånger längre än vad någon annan i släktkrönikan har. Även i sådana fall är det släktforskaren som måste klara balansen, några regler, lagar eller ens rekommendationer finns inte. - Jag har medvetet undvikit att nämna publicering på Internet i detta sammanhang, eftersom omarbetningen av den nya personuppgiftslagen fortfarande pågår. // Håkan Skogsjö

Svar: Uppgifter om vigseln bör finnas antecknade i den församling där den skedde (Bermondesey?). Vidare kan det finnas noteringar om vigseln i Svenska Sjömanskyrkans arkiv liksom även i församlingsboken i den församling där din mor var kyrkoskriven. Där är det också möjligt att det finns vigselattester som sänts från de församlingar där vigseln (vigslarna) skedde. // Håkan Skogsjö

Svar (1 okt 1999): Folkbokföringsuppgifter i England har ganska nyligen flyttats från Pubklic Records Office till den nya Family Records Centre, 1 Myddelton Street, London EC1R 1UW, och dit kan man gå för att se på REGISTREN till samlingarna med födelse-, vigsel- och dödsbevis. Om man hittar de personer man söker, får man sedan beställa en kopia av t.ex. vigselbeviset för £9. Dessa finns inte på mikrokort på det lättvindiga sätt vi har här med SVAR-korten, och man kan inte titta själv på original eller film. England har en civil folkbokföring sedan 1837, och på Family Records Centre finns alltså handlingar rörande befolkningen i hela England. Wales och Skotland har egna motsvarande ställen. Detta enligt "Never been here before? A genealogist's guide to the Family Records Centre" av Jane Cox och Stella Colwell (1998). // Elisabeth Thorsell

Svar: 1) Vad orden "Till Hus" kan betyda vet jag inte. Som alltid när det gäller denna typ av frågor är det viktigt att ange vilken tid och plats det gäller samt även vad det är för personer som du sett noteringen vid.
2) Husförhörslängderna fortsätts av de så kallade församlingsböckerna, som antingen förvaras på pastorsämbetet i församlingen eller på landsarkivet (det senare gäller främst norra Sverige). Församlingsböckerna fungerar på samma sätt som husförhörslängderna, men de finns för det mesta inte på mikrokort (än så länge).
3) Betydelsen av gamla dödsorsaker kan man läsa sig till i boken "Gamla sjukdomsnamn i gångna tider" av Gunnar Lagerkranz (finns att köpa från Sveriges Släktforskarförbund). Torsk var en sjukdom i munhålan som gav vita beläggningar som senare kunde mörkna. Av allt att döma kan det ha rört sig om olika sjukdomar förorsakade av bakterier, svampar och virus. Torsk förekom särskilt hos dåligt uppfödda eller ohygienskt skötta spädbarn. // Håkan Skogsjö

Svar (1 okt 1999): 1) Till hus brukar vara samma som "inhyses", d.v.s man bodde hos någon, hyrde rum eller något i den vägen.
3) Kyrkböckerna är nu på landsarkiv även för Uppsalas distrikt, och man håller på och förbereder de första leveranserna för Vadstenas distrikt. // Elisabeth Thorsell

Svar: Det var vanligt att på 1700-talet förkorta de gamla latinska släktnamnen som ofta slutade -elius (exempelvis Darelius, Rhyzelius, Rydelius, etc) så att de i stället slutade på -ell (Darell, Rhyzell, Rydell). Huruvida detta är förklaringen till namntypens uppkomst vet jag inte, men det förefaller sannolikt. Senare blev det också vanligt att direkt ta sådana namn, så det torde vara ganska få av dagens -ell-namn som kan ledas tillbaka till ett -elius-namn, men som typ kan upprinnelsen vara denna. - Jag slog också upp namntypen i boken Svenska personnamn av Ivar Modéer och han är inne på samma tankegång (sid. 125). Han menar att orsaken till att man ofta lade bort de gamla latinska ändelserna på 1700-talet var att latinet började anses omodernt, men också att namnen fick betonad slutstavelse och därmed en fransk klang. // Håkan Skogsjö

Svar: Just Trosell har intresserat mig då jag själv kommer från en sådan släktgren. Min teori är att när någon yngling skrevs in vid någon skola togs ofta ett annat namn än son-namn som var vanliga. Den 15:e maj 1712 skrevs bröderna Andreas och Laurentius Svensson in vid Linköpings läroverk Men då med efternamnet Trozellius, en farbror till dem (Bengt) hade tidigare studerat där och då antagit efternamnet Trozellius efter byn Trostad i Lofta varifrån han kom och även bröderna Andreas och Laurentius härstammade ifrån. Trozellius har sedan skrivits i olika former men idag verkar Trosell eller Trozelli vara vanligast. Vilken anknytning till Trosell har du, den Trosell-gren jag forskar i finns in norra Kalmar län och Östergötland. // MVH Stig Carlsson

Svar: 1. Födelseorten i husförhörslängderna är för det mesta en församling (socken). Men det kan också vara en by eller en gård, men då gäller det nästan alltid en sådan inom den församling där personen var kyrkskriven eller en grannförsamling. Ibland förekommer det också att endast ett landskap anges som födelseort.
2. Det finns två utmärkta hjälpmedel för att lokalisera orter, dels Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver av C.M. Rosenberg (ett bokverk i fyra delar) och dels CD-skivan Sveriges ortnamn. Båda säljs av Sveriges Släktforskarförbund, se postorderprislitan.
3. Att byar bytt namn är mycket ovanligt (om man bortser från förändrad stavning typ Wärhult > Värhult). Mig veterligen finns ingen samlad förteckning över byar som bytt namn. // Håkan Skogsjö

Svar (30 sept 1999): Det finns en by som heter Värhult i Gammalstorps församling, Sölversborgs kommun, Blekinge. Detta hittade jag på ovan nämnda CD-skiva. // MVH Sam Blixt, Oskarshamn

Svar: I samband med Karl XII:s fälttåg mot Norge 1716 figurerar en "Halfword Bryngelsson". Om denne finns en del skrivet, exempelvis i Karolinska förbundets årsbok 1916. Kanhända kan detta vara till någon hjälp? Svensk historisk bibliografi 1901-20 innehåller följande: "Langer, Th. L., Anteckningar om Karl XII:s besök åren 1716-1718, Klefmarkssläktens historia, dalsländska karoliner samt sägner och minnen. - Vänersborg, 1914". // Bengt Nilsson

Svar: Först måste du ta reda på vad han hade för förtroendeuppdrag, det är stor skillnad på en kommunalpolitiker och en riksdagsman. Man söker uppgifter om deras gärningar på helt skilda ställen. Kommunalpolitikerns insatser framgår främst av protokoll och andra handlingar i kommunens arkiv (förvaras i kommunarkivet eller på ett landsarkiv), medan riksdagsmannen insatser finns dokumenterade i riksdagens arkiv (förvaras i riksarkivet). // Håkan Skogsjö

Svar (8 sept 1999): Om han var riksdagsman så börjar du lämpligen med att besöka ett större bibliotek. Där kan du hitta det äldre riksdagstrycket. I de personregister som finns till detta kan du börja kartlägga din förfaders verksamhet. Det finns ett antal flerårsregister, så det är inte särskilt tidsödande. // Bengt Nilsson

Svar: Lite mer ledtrådar krävs nog för att vi ska klara ut detta. Fanns artikeln i en dagstidning, facktidning, på Internet? Med mera. Jag vill för övrigt minnas att saken också har berörts i någon diskussion i Anbytarforum. Pröva att söka på några lämpliga ledord, så kanske du får napp. // Håkan Skogsjö

Svar (8 sept 1999): I Släkthistoriskt Forum 2/99 skriver K G Junhall om detta under rubriken "Att tillverka en släktbok - Några tips och goda råd av en veteran". // Anneli Hagman

Svar (8 sept 1999): Hej. Jag fick reklam via e-post angående detta. Det var Per-Anders Lundh i Nora som erbjöd sig att hjälpa till med billig tryckning av små upplagor. Per-Anders Lundh, Sindergränd 1, 713 33 Nora, 0587-123 93, 0709-96 28 21, pa.l@telia.com. // MVH Gunnar Jonsson, Säffle

Svar (8 sept 1999): I Anbytarforum/Ordet är fritt!/Publicering av släktbok kanske du kan få tips. // Pernilla Myhrberg

Svar (8 sept 1999): Här är en webbsida som borde vara intressant [http://www.books-on-demand.com/about-sv.htm] mvh // Olle Överby

Svar: Någon plats med det namnet finns inte i Sverige, enligt Rosenberg geografiska lexikon och CD-skivan Sveriges ortnamn, två utmärkta hjälpmedel för att hitta orter. Alltså förefaller det som om namnet är felläst eller felskrivet. Kanske någon med lokalkännedom om norra Öland kan ana vilken ort som avses? // Håkan Skogsjö

Svar (16 febr 2000): Jag har gått igenom ortnamnen på Öland och det finns inget som direkt matchar Brimmeberga. Det finns dock andra orter som slutar på -berga och jag tycker att du ska kolla dessa. Först har jag ett namn som lite liknar ditt, men... Lycka till med letandet! // Jan Jutefors, Rockneby

BINNERBÄCK vid Byerum. 40 km N Borgholm på "västra sidan"
GILLBERGA - vid Källa. 28 km N Borgholm. V sidan
SVARTEBERGA - vid Tryggestad. 3 km S Borgholm. V sidan.
MOSSBERGA - vid Ekerum. 12 km S Borgholm. V sidan.
RUNSBERGA - mellan Gärdslösa och Långlöt. 12 km S Borgholm. Ö sidan.
HIMMELSBERGA - vid Långlöt. 15 km S Borgholm. Ö sidan.
TRIBERGA - vid Hulterstad. 10 km S Ölandsbron. Ö sidan.
SOLBERGA - mellan Segerstad och Gräsgård. 35 km S Ölandsbron. Ö sidan.

Svar: En sappör var en ingenjörssoldat som sysslade med att bygga befästningar och skansar, upplyser Svensk uppslagsbok. Se också #309! // Håkan Skogsjö

Svar: När det gäller att spåra fäder till utomäktenskapliga barn finns ganska mycket skrivet i Nättidningen RÖTTER, kolla på sidan om oäktingar.

Svar: Svensk Uppslagsbok upplyser att en klampare var en förman vid en brädgård, som sysslade med att sortera virket. // Håkan Skogsjö

Svar (30 sept 1999): Klampare finns fortfarande. Min far jobbar på ett sågvek, de som sorterar virket kallas klampare. Åtminstone fanns de innan datorerna gjorde sitt stora intrång i sågverksvärlden. Min far har varit på "klampareriksdag" dvs kurs för klampare. // Hälsningar Kristin, Färila

Svar: Tyvärr, den typen av släkttavla känner jag inte till, det blir nog att rita själv. Svara här.

Svar: Det finns en del personer och institutioner som åtar sig att göra släktutredningar mot betalning. En sådan är Släktforskarnas Hus i Leksand (se länk på RÖTTERs länksida). I Marknaden (under tjänster säljes) hittar du också några annonser från personer som gör den typ av jobb. Prisuppgifter får du genom att ta kontakt med dem. // Håkan Skogsjö

Svar: Möjligen rörde det sig om någon sorts pension (underhåll) som inte hade betalats ut för de sista fyra månaderna han var i livet. Men detta är endast en gissning. Förhoppningsvis kan någon med större erfarenhet av forskning om militärer ge bättre besked. // Håkan Skogsjö

Svar (8 nov 1999): Jag har inte sett just detta men har själv en flatbäddscanner med diatillsats. Jag har försökt läsa mikrofiche med denna men upplösningen är för dålig. Min scanner sägs ha 9600 dpi interpolerad upplösning (1200 dpi fysisk) men det räckte alltså inte. Annars kändes det som en intressant lösning. //Anders GM Dahlberg

Svar: Enligt min erfarenhet innebär P D S att personen återfinns längre ner på samma sida i hfl och således är en förkortning för På Denna Sida. // Anna Cedergren

Svar: Det är inte möjligt att säga säkert, men sannolikt Björkman eller Carlsson/Carlsdotter - såvida inte barnet tog ett eget namn i vuxen ålder (om det exempelvis antogs till indelt soldat). Över huvud taget var bruket av efternamn ganska rörigt förr i tiden. // Håkan Skogsjö

Svar (7 sept 1999): Hej! Fick av rena slumpen se frågan. Det är ganska festligt eftersom min farfars farfar hette just Carl Andersson Björkman. Han hade två söner. den ene valde namnet Björkman. Den andre kallade sig Carlsson... Björkman lever fortfarande kvar, Men "Carlssönerna" har lite andra namn. // Hälsningar från Ingegerd Björkman, av vännerna kallad Ninni.

Svar: När det gäller militärer är krigsarkivet i Stockholm den i särklass viktigaste arkivinstitutionen. Visserligen finns en del rullor också i landsarkiven (vanligtvis i länsstyrelsernas arkiv), men det är ändå bara en bråkdel jämfört med krigsarkivets serier med rullor. På krigsarkivet finns dessutom mängder med annat militärt arkivmaterial, som också kan vara mycket värdefullt för släktforskaren. // Håkan Skogsjö

Svar: De församlingsböcker för vart tionde år som du nämner, är inga egentliga församlingsböcker utan folkräkningar gjorde på grundval av de riktiga församlingsböckerna genom att de har skrivits av per ett visst datum (31 dec 1900, 31 dec 1910, etc). Folkräkningarna kan vara användbara i forskningen, men har inte tillnärmelsevis samma värde som de riktiga församlingsböckerna, som förvaras antingen på landsarkivet eller pastorsämbetet. De är en direkt fortsättning på 1800-talets husförhörslängder och lika innehållsrika som dessa. Bouppteckningar för tidigt 1900-tal finns antingen inlevererade till ett landsarkiv eller kvar hos tingsrätten. // Håkan Skogsjö

Svar (24 juni 1999): Frågeställaren undrar också om handlingar rörande tilldelning av soldatnamn, men några sådana lär inte finnas. Hur de fick sina namn är väldigt olika, men det var väl något kompanibefäl som delade ut dem när de skrevs in, och inget pappersförfarande. // Elisabeth Thorsell

Svar: Att forska i USA skiljer sig avsevärt från hur det går till i Sverige. Folkbokföringen är mycket sämre för släktforskare och det finns inga möjligheter att följa folk genom livet i husförhörslängder och församlingsböcker som vi är vana med. Det finns heller ingen federal folkbokföring, där man enkelt kan spåra var en person bodde vid en viss tidpunkt. Sammanfattningsvis: Att finna emigranter i Amerika är svårt. Men absolut inte omöjligt. En lång rad tips och råd finns i Nättidningen RÖTTER på sidan Så finner du släktingar i Amerika. // Håkan Skogsjö

Svar: Stockholm är mycket svårt att forska i. Stora församlingar och ofta slarvigt förda kyrkoböcker. På grund av de stora församlingarna användes ofta andra rutiner för folkbokföringen än vad vi är vana vid från landsortsförsamlingarna. Husförhörslängderna som brukar vara till så stor hjälp är nästan värdelösa i Stockholm. Det enkla och konkreta rådet som går att ge är: bege dig till Stockholms stadsarkiv och slå i deras personregister i hopp om att på så vis finna den eftersökta. Särskilt bouppteckningsregistren är mycket användbara. Men också registren till kyrkböckerna och mantalsuppgifterna. Sedan bör man också bekanta sig med skriften »Stockholms stadsarkiv och släktforskaren» av Anders Winroth (1991), liten men naggande god. // Håkan Skogsjö

Svar (15 juni 1999): Du skriver inte vilken period det gäller, men Katarina liksom andra församlingar på Södermalm finns utförligt presenterade på CDn "Söder i våra hjärtan" för perioden 1878-1926. Den brukar finnas på diverse arkiv eller kan köpas direkt från förbundet. // Carl Szabad

Svar: Jag vet tyvärr inte vad en jaktbåtsman gjorde, utan jag föreslår att du konsulterar Svenska akademiens ordbok, SAOB, som också finns på Internet, se länksidan. Den anlitar man så fort man finner ett äldre ord som man inte förstår betydelsen av. SAOB är inte alltid så lätt att använda och förstå sig på, men den är en utomordentlig källa till kunskap. Och med lite övning brukar det gå ganska lätt att vaska fram det man söker. // Håkan Skogsjö

Svar (26 maj 2000): Såg denna i och för sig gamla fråga, men kunde ändå inte låta bli att ge dig vissa ledtrådar. Du bör nog söka svaret hos Tullverket, eftersom denna titel påminner om verkets forna kustbevakningsverksamhet. Titlar som jaktlöjtnant etc. förekom. Mycket av f.d. Generaltullstyrelsens arkiverade handlingar, såsom matriklar ska gå att komma åt via Riksarkivet, annars försök att komma i kontakt med någon vid Tullverkets Tullmuseum. // Bertil Höjer (tullare)

Svar (12 nov 1999): Möjligen kan jagtbåtsman vara någon som förde någon mindre postjakt i statlig tjänst det fanns även lotsjakter där han kan ha varit verksam. // Johnny Riert

Svar: Om jag förstår Svensk uppslagsbok rätt fanns lantvärnet endast under några få år, 1808-12, och kan sägas ha varit en föregångare till den allmänna värnplikten. Alla ogifta män mellan 18 och 25 år skulle skrivas in i lantvärnet. Av de inskrivna uttogs 30.000 man till det pågående kriget, men på grund av bristande övning och utrustning gick en stor del av dem ett sorgligt öde till mötes. Lantvärnet ersattes 1812 av den så kallade beväringsinrättningen. - Jag vill också påminna om en sak jag flera gånger tidigare påpekat: Chansen att få ett vettigt svar ökar betydligt om man sätter in frågan i ett sammanhang genom att ange tid, plats, socialt sammanhang, etc. // Håkan Skogsjö

Svar (15 juni 1999): Hej Lantvärnet skulle nog vara rullfört också. Jag var för en del år sedan på KrA och letade efter en värmländsk släkting som skulle ha varit med i lantvärnet, och hittade att det fanns en del rullor från Värmland, fast den släkting jag sökte fanns förstås inte med. Jag vet inte om detta är filmat. // Elisabeth Thorsell

Svar: Barnamordsplakatet omtalas kort i Släktforskaras årsbok 1996, sid. 37, där det omtalas att plakatet var ett försök att åtgärda den höga spädbarnsdödlighetten som då rådde bland utomäktenskapligt födda barn. Modern hade rätt att föda barnet på okänd ort utan att någon frågade vem hon var. Genom rätten till anonymitet hoppades man att kunna minska antalet barnamord på nyfödda utomäktenskapliga barn. Som källa för dessa uppgifter nämns boken "Könsdiskriminering förr och nu" (1972), sid. 125. Kanske den hänvisningen kan ge svar på dina frågor. // Håkan Skogsjö

Svar: Jag kan inte hitta namnet i Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige av C.M. Rosenberg eller i Svenska ortnamn (CD-skiva utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 1999). Dock finns ett namn Bergkarlsmossen, som ligger i Hällefors kommun i Örebro län (och landskapet Västmanland). // Håkan Skogsjö

Svar (3 maj 1999): Don´t you think it could be "Dalkarlsberg"? Dalkarlsberg is a place in Västmanland, Örebro län (county), with an iron mine (closed down many years ago). // Tord Påhlman

Svar (7 sept 1999): Hej! I think I´ve seen this place, Bergkarlsberget, in the list of villages in the beginning of a " husförhörslängd" in Säterbo församling (Västmanland) around 1840. It´s been a while since I looked there, so I could be mistaken, but it´s a chance... // Christel Blohmé

Svar: Nej tyvärr, någon sådan känner jag inte till. Men säkert kan någon läkare i läsekretsen tipsa om någonting användbart i denna genre. // Håkan Skogsjö

Svar (3 maj 1999): Hejsan, Inom medicinen använder vi boken "Medicinsk terminologi" och här finns bl.a. alla sjukdomar med sina latinska namn, samt naturligtvis mycket mer. Boken som jag själv har är lite ålderstigen (1969) men är utgíven av Acke Renander på AB Nordiska bokhandelsns förlag, NB, Stockholm. // Häslningar Calle Lindström

Svar (17 maj 1999): Hej! Landstingen och Apoteket AB har en nättidning som heter InfoMedica. Där finns en avdelning som kallas "fråga doktorn" (adress till den avdelningen är http://doktor.mediahouse.se/user/). Jag hade problemet att få klarhet i dödsorsaken för några av mina förfäder - och gick in där och bad att få diagnoserna översatta till svenska. Ett dygn senare hade jag svaret - sex dagar fortare än de lovade att det skulle gå. Lycka till! // Lasse Karlsson

Svar: Se nedan #332. Mig veterligen finns inga äldre socken- eller häradskartor utgivna på CD-skiva ännu. Däremot finns ett antal äldre stadskartor på en CD, som bland annat säljs av Archeion AB (tel. 08-695 09 50) för några hundralappar. // Håkan Skogsjö

Svar: Att en person tar värvning innebär att han tar anställning som yrkessoldat. I Sverige fanns i äldre tider dels värvade regementen (alltså regementen som bestod av yrkessoldater som fick lön i pengar) och dels indelta regementen (som bestod av soldater som för sin försörjning fick ett litet jordbruk, ett soldattorp). Märk dock att en rusthållare inte är någon soldat, utan en bonde med skyldighet att hålla en kavallerist (ryttare med häst) vid ett indelt regemente. // Håkan Skogsjö

Svar: De äldsta kartorna över byar är från 1600-talet, men det är först på 1700-talet i samband med storskiftet som kartor finns bevarade för i stort sett samtliga byar. Dessa är mycket detaljerade. Väderkvarnar, bostadshus, åkrar, ängar och andra nyttigheter finns utritade. De största samlingarna med kartor har Lantmäteriets arkiv i Gävle. // Håkan Skogsjö

Svar (3 maj 1999): Enligt uppgifter hämtade från Lantmäteriverkets hemsida [www.lm.se] finns cirka 217.000 akter från Lantmäteristyrelsens kartarkiv från perioden 1628-1974 i verkets centrala arkiv i Gävle. De länsvisa lantmäteriarkiven i de olika residensstäderna innehåller totalt cirka 2.200.000 akter. Det mesta av vad som finns i Gävle (renovationer) bör också finnas i länet (koncept) men däremot inte nödvändigtvis tvärt om. Man bör alltså kontakta både Gävle och länets lantmäterikontor för att vara säker på att inte missa någonting. Man kan ringa och ställa direkta frågor om enskilda orts- eller gårdsnamn för att få en översikt över vad som finns i arkiven. // Klas Engwall

Svar: Den troligaste utresehamnen för en Arbogabo var Göteborg. // Håkan Skogsjö

Svar: Det står "laqveijen" (lakejen), Brandtberg var alltså betjänt. // Håkan Skogsjö

Svar: I "Med mått mätt" kan man läsa att ett markland är lika med åtta tunnland, dvs ca 4 ha. I dag har ett tunnland ett exakt mått (4.937 m²) men från början avsåg det helt enkelt den areal som man besådde med en tunna utsäde. Begreppet var dessutom egentligen mer knutet till jordaskatten. Man betalade i äldre tider 1 mark i skatt, eller årlig ränta som det också kallas, för ett markland. Och det betydde i sin tur att gården (marken) var värd ca 24 mark eftersom skatten skulle vara 1/24 av värdet. // Carl Szabad

Svar: År 1778 kom föreskrifter om att kvinnor fick föda sina barn utan att behöva uppge sitt namn. Bestämmelsen kom till för att underlätta situationen för ogifta mödrar eftersom det ju var en "social skam" att få barn utan att vara gift. År 1866 kom en bestämmelse om att oäkta barn under vissa förutsättningar fick "lika med äkta barn taga arv efter sin moder å den egendom, som ej utgör bröstarvinges laglott". Men FÖRUTSÄTTNINGEN var att modern "låtit som sitt barn anteckna det i kyrkoboken för den församling, i vilken hon då (då barnet föddes= var kyrkoskriven". Denna bestämmelse upphävdes 1905-12-31. Så att modern låtit anteckna barnet som sitt var för att barnet skulle vara jämställt med äkta barn vid arvsskiften. // Sonia Biörkeroth

Svar (7 sept 1999): År 1778 tillkom ju föreskriften, som Håkan Skogsjö nämner längre upp, för att skydda mödrarna till oäkta barn. Men den föreskriften hade blivit så formulerad, att den kom att gälla alla mödrar, såväl gifta som ogifta. Och det ledde till missbruk, speciellt i Stockholm, där t.o.m. gifta mödrar kunde föda sitt barn utan att behöva uppge sitt namn. Och förenklade också för barnmorskorna som ej behövde bestyr med moderns prästbetyg i vilket barnet skulle antecknas. Det ledde till felaktigheter i folkbokföringen. Tids nog, 1894, hade endast ogifta mödrar denna rättighet. År 1866 föreskrev att oäkta barn under viss förutsättning fick "lika med äkta barn taga arv efter sin moder å den egendom, som ej utgör bröstarvinges laglott". Förutsatt att modern "låtit som sitt barn anteckna det i kyrkoboken för den församling, i vilken hon då (=vid nedkomsten) var kyrkoskriven". Bestämmelsen att oäkta barn fick arvsrätt, om modern på egen begäran var antecknad i födelse- och dopboken, upphävdes 1905-12-31. Källa: Gösta Lext: Studier i svensk kyrkobokföring 1600-1946. Första gången jag träffade på detta, var i en slarvigt skriven födelsebok, och jag tolkade då ordet "modern" som ordet "fadern", vilket för mig ju då var det rätta. Kände ju inte då till den förordning från 1866. // Sonia Biörkeroth

Svar: En profoss hade till uppgift att vaka över ordningen och även verkställa kroppsstraff. Vad en beridare sysslade med vet jag dock inte, och ordet finns inte i de ordböcker och uppslagsverk jag har tillgång till. Jag föreslår att du konsulterar Svenska akademiens ordbok, SAOB, som också finns på Internet, se länksidan. // Håkan Skogsjö

Svar (17 maj 1999): I 1956 års upplaga av Lilla Uppslagsboken (Förlagshuset Norden AB, Malmö) beskrivs en beridare som "1:e hästdressör vid en hästskola". // Lasse Karlsson

Svar: Rimligen sysslade en kolmätare med att mäta kol, men jag kan tänka mig att den sysslan kunde förekomma i olika sammanhang. Slår man i Nusvensk ordbok sägs kort och gott: "En som mäter ut kol hos en kolhandlare." Som allmän regel gäller att det alltid är enklare att ge relevanta och korrekta svar om man i frågan också anger vilken tid och plats det gäller. När det som i detta fall också gäller en speciell person, nämn personens namn och födelse- och dödsorter, etc. // Håkan Skogsjö

Svar: Du kan hitta uppgifter om hans militära bana i rullorna, och där bör också finnas en anteckning om hans död. Titta i första hand i generalmönsterrullorna. // Håkan Skogsjö

Svar: Hej, Vi hade ju ståndsriksdag då, och adeln var ett av de fyra stånden. Varje adlig ätt, som var inskriven på Riddarhuset, hade en rösträtt och den tillföll huvudmannen för ätten, som i sin tur kunde överlåta den på någon annan via fullmakt. Mvh // Elisabeth Thorsell

Svar: Orten som avses är säkerligen Tävelsås, en socken i Småland, söder om Växjö. Kanske finns det någon hembygdsförening där som är van att ta emot besökande emigrantättlingar och som kan hjälpa till. // Håkan Skogsjö

Svar (4 mars 1999): Hej, Ett förslag är ju att kontakta Svenska Emigrantinstitutet i Växjö, som borde känna till någon lämplig person i trakten. // Elisabeth Thorsell

Svar: Sjömanshusens rullor finns mikrofilmade, se SVAR-katalogen. I dessa finns som regel uppgift om sjömännens tjänstgöring så länge de tillhör sjömanshuset, dessutom uppgift om födelsetid / församling. // Leif Gustafsson

Svar: Libriskatalogen finns på Internet (se länksidan. Den innehåller merparten av litteraturen i de svenska forskningsbiblioteken. Du kan sedan låna in böcker därifrån till ditt kommunala bibliotek. // Håkan Skogsjö

Svar: Hej, Ett förslag är att det är det nyfödda barnets ordningsföljd i familjen. // Elisabeth Thorsell

Svar: Uppgifter om militärer söker man i första hand i Krigsarkivet i Stockholm. En stor del av deras källmaterial är också mikrofilmat och kan lånas som mikrokort från Svensk arkivinformation, SVAR, i Ramsele. En enkel och lättillgänglig källa för att få fram uppgifter om enskilda personer är olika typer av rullor, främst de så kallade generalmönsterrullorna. Dessa är uppställda regements- och sedan kompanivis och finns bevarade sedan 1600-talet. En del rullor finns också i landsarkiven. Närmare uppgifter om Krigsarkivet kan du läsa här. // Håkan Skogsjö

Svar: Det finns ingen enkel väg att gå när man forskar kring torp. När det gäller husets ålder skulle jag i första hand tala med folk i trakten (personer som är uppväxtra i närheten) om de vet något. Ofta är husen inte så gamla som det sägs och minnesgoda äldre kan ibland hört berättas när det är byggt och vem som byggt det. När det gäller att ta reda på vilka som bott där bör man också börja med att fråga nu levande personer. Sedan fortsätter man i kyrkböckerna bakåt i tiden. Men ofta kan det vara svårt att säkert säga var personerna har bott utifrån kyrkböckernas uppgifter - alla står noterade under samma by utan mer detaljerade uppgifter om i vilka hus familjerna har bott (detta gäller särskilt torpare, skomakare, skräddare och andra obesuttna). Så det gäller att vara försiktig så att man inte befolkar sitt torp med fel människor, så att säga. Vidare är äldre bykartor en viktig källa. På dem kan man se hur långt tillbaka i tiden det finns ett hus på den plats där ditt torp ligger. Ytterligare en möjlighet är att utföra en dendrokonologisk datering av huset. Jag har inte hört talas om att någon gjort det på ett torp, men det är fullt möjligt. Det betyder att man med hjälp av årsringarna från någon bärande stock fastslår när stocken är huggen. På det viset är det sannolikt möjligt att få en datering på bara några år när (åtminstone av just den stocken). Kompetens på detta område finns vid vissa museer, men om någon är villig att göra en sådan datering vet jag inte. Och om någon är det måste du vara beredd att betala för arbetet. Om du är intresserad av detta föreslår jag att du kontaktar Norrtälje museum och hör om de har lust att hjälpa dig vidare. Du kan läsa mer om denna typ av forskning (dock inte om dendrokronologi) i boken Hembygdsforska! Steg för steg av Per Clemensson (LTs förlag), som du kan låna på bibliotek eller köpa i bokhandeln. // Håkan Skogsjö

Svar: Hej! Detsamma står på min morfar (f.1913 i Sthlm) och hans äldre syskon, födda mellan 1898-1917. På en del av barnen står det oäkta vid födelsetillfället, men under finns noteringen: legitimerade 1916, och på andra av barnen står det faderns namn och att barnen leg. 1916. Vi kollade då i vigselboken och där stod det att föräldrarna sökt lysning redan 1908 men pga att de var så nära besläktade med varandra så fick dom inte gifta sig då. Men barnen hade ändå redan vid födseln fått faderns efternamn. Sedan, 1916 och 12 barn senare fick dom till slut gifta sig och då blev barnen legitimerade. Jag vet inte själva betydelsen men de vart iallafall "lagliga" och registrerades som "äkta" barn. Nu forskar vi vidare på hur föräldrarna var släkt, för de är väldigt lika varandra på de foton vi sett... // Hälsn. Christel Blohmé

Svar: Sjömän som var i tjänst på fartyg i utrikes sjöfart var befriade från mantalspenningen (en personskatt). Det är anledningen till att noteringen finns i mantalslängden. Närmare upplysningar om detta får man i boken "Mantalsslrivningen i Sverige före 1860" av Gösta Lext. // Håkan Skogsjö

Svar: I "Swedish American Genealogist" har under 1997-1998 gått en artikelserie om svenskar som dött i USA eller dess närhet, och vilkas dödsbon handlagts av de svenska konsulaten. Artikelserien är sammanställd av Nils William Olsson och Ted Rosvall, och här listas flera hundra sådana dödsfall. Artikelserien täcker perioden ca 1865 till 1901. Ärenden av denna art efter 1901 finns i UD:s arkiv på Riksarkivet, och det ska finnas ett kortregister till dessa. // Elisabeth Thorsell

Svar: I "Svenska sjukdomsnamn i gångna tider" av Gunnar Lagerkranz, utgiven av Sveriges Släktforskarförbund, står det: "Oxel - detsamma som aterom, d.v.s. svulstlik utspänning av tagkörtlar i huden vid tilltäppning av utförsgångarna". "Aterom" hänvisar i sin tur till "Flenhus", och där står det "Detsamma som aterom, pärlsvulst. Rund, svulstbildning under huden, beroende på stockning i tagkörtlarna". // Peter Funke, Mölndal

Svar (25 febr 1999): Hej! i "Svenska sjukdomar i gångna tider" av Gunnar Lagerkranz står följande: "Oxel = aterom svulstlik ytspänning av talgkötlar i huden - täpper till utförsgångar." Alltså en godartad svulst som i sig själv är ofarlig men som kanske orsakat döden om den klämmer till vid halsen. // Hälningar Kristina Nystås, Jonsered

Svar: Att spåra folk som inte var kyrkoskrivna är förstås svårt, eftersom de inte finns noterade i husförhörslängderna. Den enda metod som finns är att leta i tänkbara kyrkböcker efter noteringar. Det första att göra i ditt fall är förstås att kontrollera Frändefors födelsebok 1856 (men det har du säkert redan gjort). Finns han inte där kan det antingen betyda att han var född i församlingen men inte blev noterad i kyrkboken, eller att han är född någon annanstans. Det kan därför vara idé att leta i födelseböckerna i andra Dalslandssocknar också. Många av dem som inte var kyrkoskrivna var resande ("tattare"), men uppgifterna om Axel Jansson tycker jag inte tyder på att han var det. Varken namn, yrken eller hans flyttning till Stockholm passar in på denna folkgrupp. // Håkan Skogsjö

Svar: "Svenska sjukdomsnamn i gångna tider" av Gunnar Lagerkranz är boken du söker. Den finns på många bibliotek och säljs av Sveriges Släktforskarförbund, se vidare postorderprislistan. // Håkan Skogsjö

Svar (10 febr 1999): Nils Rosén von Rosenstein och hans lärobok i pediatrik "Underrättelser om barnsjukdomar och deras botemedel" utgiven 1764, kom i nytryck 1990 (på Studentlitteratur, Lund). Martin Jägervall, barnläkare i Växjö, har givit ut den. En både intressant och roande läsning väntar om du får tag i den. // Jan-Erik Olofson

Svar: I Henrik Anderös "Ordbok för släktforskare" (1984) förklaras ordet med "ingenjörssoldat, skansarbetare". // Håkan Skogsjö

Svar (19 april 1999): Hej! "Sappör" måste komma från franskt militärt ord "sapeur". // Med vänlig hälsning Irma Suksi

Svar (7 sept 1999): Ang Sappör: Sappör var benämningen på de soldater som hade som sin främsta uppgift att gräva löpgravar, befästningar etc. I sverige närmast jämförbar med ingenjörssoldat, stormpionjär. I E Linklaters "Det blåser på månen" finns det ett par helfestliga sappörer med som bifigurer under en episod. // M v h R Liljhammar

Svar: Det skulle kanske kunna stå för "obekant vistelseort"? // Jens Arvidsson

Svar: Kan inte "ob" betyda att han har införts i obefintlighetsboken. Dvs försvunnit utan att man vet vart han tagit vägen. // Gunnar Jonsson, Säffle

Svar: Kan det möjligen stå för obekant vistelseort? // Hans Egeskog

Svar: Ingrid, Jag råder Dig att pröva [http://www.expediamaps.com/PlaceFinder.asp] och söka på Gjerstad. Du kommer att få upp tre stycken i olika Fylken i Norge. Du kan vidare ställa frågor i diskussionsgruppen no.slekt som Du finner här i Rötter under Länkar. Man brukar få hjälp av vänliga norrmänn. // Mvh, Olle Elm

Svar: Det pågår för närvarande ett stort projekt som syftar till att registrera alla barnhusbarn i Stockholm. Eftersom jag vet att företrädare för detta projekt regelbundet läser Nättidningen RÖTTER förmodar jag att de snart kommer med ett bra svar på din fråga. Ett råd tills vidare är dock att läsa Släktforskarnas årsbok 1997, där det finns flera artiklar om barnhusbarn, exempelvis ”Att forska om barn i Allmänna barnhuset” av Torsten Berglund. // Håkan Skogsjö

Svar (26 jan 1999): Under två år har undertecknad hållit i ett projekt som gällt att registrera Stockholms Allmänna barnhus matriklar för perioden 1713-1802. Samtliga matriklar är inmatade men dock ännu ej helt korrekturlästa, men för perioden fram till 1760 finns en pärm i Stadsarkivets expedition. Eftersom rullorna är upprättade årsvis kan det bli ganska många poster per barn men det visade sig vara enklast att utföra arbetet på det viset. Vi kommer inte att fortsätta arbetet efter 1802 då det blir betydligt enklare att hitta barnhusbarn därefter. Alla fick nämligen ett nummer som följde dem i husförhörslängderna. Den som har någon konkret fråga för den här perioden får gärna ställa den till mig så kan jag titta i det material som ännu ej är färdigt. Carl Szabad.

Svar: Det finns fortfarande tolvmän, men numera kallas de nämndemän. En tolvman var alltså en icke juridiskt utbildad medlem i en domstol. Ordet kommer sig av det ursprungligen skulle sitta tolv personer (män) i nämnden. // Håkan Skogsjö

Svar: I den mycket matnyttiga boken ”Hembygdsforska! Steg för steg” av Per Clemensson omnämns gästgiveridagböcker på sidan 215. Där noteras att det finns spridda dagböcker i Höjentorps kronofogdearkiv för åren 1814 och 1837, men att dagböckerna egentligen skulle sändas in till länsstyrelsen. Eftersom såväl kronofogdarnas som länsstyrelsernas arkiv förvaras i landsarkiven, rekommenderar jag att du tar kontakt med landsarkivet i Härnösand och frågar om de har dagböcker bevarade för det gästgiveri du är intresserad av. Men jag tvivlar på att det finns så gamla som från mitten av 1700-talet. // Håkan Skogsjö

Svar: Gårmakare finns inte däremot garmakare, se nedan #136 där Elisabeth Thorsell skrivar följande i ett svar: ”Svar (5 mars 1998): Nu har jag varit på KB och tittat: Svenska akademiens Ordbok, vol 10: "Gar-hytta" = hytta vari koppar raffineras "Gar-koppar" (numera föga brukligt) = genom "garning" renad koppar, raffinerad koppar, i synnerhet om sådan raffinerad koppar som befriats från förorenande ämnen till den grad att den är användbar till mässingstillverkning, men som för att smidas eler hamras måste ytterligare raffineras. "Garmakare" = person som yrkesmässigt utförde "garning" Ordet bygger på det nordtyska "gar" som betyder beredd el. liknande. Det har också använts i garverisammanhang, citat "det är garvämnet som förvandlar huden till läder, eller som det kallas, gör henne gar". Betydelsen i samband med metallbearbetning verkar vanligast, och står först bland alternativen. Garmakeri (även gårmakeri) fanns bl.a. i Säter och Avesta. Och Skinnskatteberg ligger ju i Bergslagen, så det verkar ju inte osannolikt att det kan ha funnits en eller annan garmakare i bygden.” // Sam Blixt, Oskarshamn

Svar: När det gäller ålderdomliga ord vill jag återigen påminna om Svenska Akademiens ordbok (SAOB), som finns tillgänglig på Internet utan kostnad (tills vidare), se vidare länksidan. Ordboken är Sveriges största bokverk och ska inte förväxlas med den lilla ordlistan (SAOL), som sällan är till någon hjälp i dessa sammanhang. // Håkan Skogsjö

Svar: ”Ordbok för släktforskare” av Henrik Anderö anger att sockenman, sochneman var en ”sockenbo, man som ägde talan vid sockenstämma”. Jag tvivlar dock på att den betydelsen avses här. Detta ord torde knappast ha använts som titel och sällan annat än i sin pluralform: sockenmän eller socknemän (med ungefär samma betydelse som ’sockenbor’). - Hur titeln i husförhörslängden ska förstås vet jag inte säkert. En möjlighet är att personen i fråga var fattig och erhöll understöd av socknen, kanske tvingades han också till sockengång, det vill säga den fattige fick flytta mellan gårdarna i socknen för att erhålla mat och husrum. Dessa fattige har benämnts på olika sätt i olika delar av landet. På Åland kallas de ’rotfattiga’. // Håkan Skogsjö

Svar (23 december 1998): Även jag har stött på beteckningen sockneman i Småland. Och jag tror inte att det handlar om fattiga personer. Däremot möjligen bönder som lämnat gårdsbruket till söner eller mågar, men fortfarande bor kvar på gården. I Säby sockens dödböcker finns flera gånger ”sockenmän” nämnda, alltid hänvisande till en enskild person, och ofta i samband där det framgår att det är äldre personer, ibland kallas de också undantags- eller inhysesmän. Ex vis ”Sochneman och nuvarande inh. m. i Tismetorpet” Per Nilsson som dog 18 juni 1823, eller ”Socknemannen Pehr Bengtssons hustru i Glostorp” som dog 28/9 1817. I dessa båda fall rörde det sig om gårdens tidigare brukare. // Hans Egeskog

Svar: Ölost, enligt Bra Böckers Lexikon, var "en fordom populär dryck som var en blandning av varm mjölk och svagdricka". // Peter Funke, Mölndal

Svar: Det är svårt att svara säkert med så knapphändiga uppgifter. Men en möjlighet är att föräldrarna hade gift sig mindre än nio månader före första barnets födelse, och därmed gjort sig skyldiga till en smärre förseelse som brukade kallas ”otidigt sängelag” och som gav kyrkan lite extra inkomster i form av mindre bötesbelopp. Kanske har prästen använt födelseboken för att hålla koll på vilka som skulle betala böterna. Att de verkligen har betalts bör framgå av kyrkans räkenskapsböcker, som också förvaras i kyrkoarkivet. // Håkan Skogsjö

Svar: Hej. Har nu hittat gossen som blev hospitalssyssloman 1782. Den lediga tjänsten utlystes i allmänna tidningarna (Post- och Inrikis?), ansökningarna sändes till landshövdingen (i Östergötland, gäller hospitalet i Vadstena), som i sin tur skickade förslag till just SerafimerOrdens Gillet (vars arkiv verkar ofullständigt), som sedan utfärdade fullmakt på tjänsten. Hittade detta efter grävande i Östergötlands landskontors ut- och ingående diarier. // Elisabeth Thorsell

Svar: Några samlade uppgifter över emigranter från Sverige till Norge på 1800-talet finns mig veterligen inte. Däremot finns de som flyttat till Norge noterade i församlingarnas utflyttningslängder, som förvaras på landsarkiven. // Håkan Skogsjö

Svar: En dopattest var ett intyg på när och var en person var född och döpt och fungerade ungefär som ett personbevis. Uppgifterna i dopattesten hämtades vanligtvis från födelse- och dopboken. Några samlade serier med dopattester över personer födda i en viss socken finns alltså inte bevarade i arkiven. // Håkan Skogsjö

Svar: Aust-Agder är en fylkeskomun i södra Norge där huvudorten är Arendal. Om arkivet finns där vet jag dock inte. // Mikael Edberg

Svar (15 dec 1998): Prova den här länken: [http://arkivnett.riksarkivet.no/vis_arkiv.asp?ID=2]. Annars är adressen: Aust-Agder-Arkivet, Parkveien 16, N-4800 Arendal, Norge. // hälsningar Christer Kalin, Östersund

Svar: Via AltaVista har jag hittat en ort med postnummer 16831 som heter Zechow och tycks ligga vid Rheinsberg, Mark, ca 75 km NNV om Berlin eller 20 km VNV om en liten ort som heter Gransee. // Carl Szabad

Svar: Här finns några att välja på: [http://www.mapquest.com/cgi-bin/ia_find?screen=ia-map-form&link =ia-map-result&uid=u504a9g00901mdqr] // MVH Sam Blixt Oskarshamn

Svar: Här är adressen till kartan för den plats som Carl Szabad föreslog: [http://www.mapquest.com/cgi-bin/ia_find?screen=ia-map-result&link =ia-map-result&event=find_select&uid=u009a4q00c0eicrm&name=Zechow &addr=&city=Zechow&state=GERMANY+%28general%29&zip=&country =GERMANY&URL=PPL++&level=1&lat=530500&long=129166&zoom=4] // Sam Blixt, Oskarshamn

Svar: Titeln torde syfta på en person som avlagt mästarprov i något hantverk. Under skråväsendets tid innebar det att personen fick ha gesäller och lärlingar anställda och bedriva försäljning. // Håkan Skogsjö

Svar: Se svaret till #288.

Svar: Hej! Kan det vara antal år som föräldrarna varit gifta?? // Vänliga hälsn. Christel Blohmé

Svar: Se svaren på fråga #239. Där ges många tips om hur du på egen hand finner äldre svenskamerikanska böcker, som säkert kan fungera också på denna titel. // Håkan Skogsjö

Svar: Kontakta personregistret, om personerna finns i Sverige kan de hjälpa till. Tel. 08-694 11 70. // Sam Blixt

Kommentar (19 mars 1999): Tack, Sam Blixt, för svaret på min fråga 289. Tyvärr kunde dom inte hjälpa mig. Måste jag verkligen kontakta alla församlingar för att få svar på det jag nämnde i frågan? Om jag frågar alla församlingar så får jag bara reda på vilka som lever och är medlemmar i församlingen. Och då har jag ju inte hela svaret på min fråga! Vad göra? // Leif Lundström i Ersnäs, Luleå

Svar: Konstiga ord ska alltid sökas i Svenska Akademiens ordbok (SAOB), som finns tillgänglig på Internet (tills vidare), se vidare #287. Ordboken är Sveriges största bokverk och ska inte förväxlas med den lilla ordlistan (SAOL), som sällan är till någon hjälp i dessa sammanhang. // Håkan Skogsjö

Svar: Utan att exakt veta vad du först tänker på när du hör ordet, gissar jag att det inte är den korrekta betydelsen, som är ”person som drar omkring i landet o. försörjer sig med att förtenna grytor o. d.; landstrykare”. Denna upplysning ger Svenska Akademiens Ordbok (SAOB), som också (tills vidare) är tillgänglig på Internet utan kostnad, se vidare länksidan. // Håkan Skogsjö

Svar (10 dec 1998): I Backaryd socken, strax norr om Ronneby, finns en by som heter Pinkaremåla. Yrkestiteln "pinkare" är uppkommen av det ljud som uppstår när en liten hammare slår mot en kopparplåt. Med andra ord så var det en kopparslagare som bodde i Pinkaremåla. Förmodligen försvann denna betydelse i mitten av 1800-talet, eftersom prästen i Backaryd började skriva Pk-måla, till skillnad från sin föregångare. Han tänkte förmodligen på samma aktivitet som Björn Nilsson, också den betydelsen är ju ljudhärmande. // Per-Olof Persson, Ronneby

Svar: Vad gäller fråga 1 kan man gissa Eggby i Västra Götalands (f d Skaraborgs) län. Det är den församling som kommer närmast. Sedan kan man också prova Östra Eneby i Östergötlands län. Det finns även ett Egby på Öland, i Kalmar län. Det är det närmaste man kommer med de uppgifterna. På fråga 2 är svaret nej, det finns ingen anledning. Du skriver inte om hon menar hela Medelpad, men annars kan brister förekomma i kyrkböckerna, särskilt vid övergången mellan två präster. // Carl Szabad

Svar (4 febr 1999): Släkten Stärkman är jag mycket intresserad av och jag har i min forskning kommit fram till att den församling som Bodil skall söka sig till är Ekeby (E) där smeden Anders Grek föddes 1776. // Gunno Grahm

Svar: Kriminalregistret är en förteckning över församlingsbornas försyndelser som fördes av prästen. Om den är bevarad ingår den i kyrkoarkivet, men är sannolikt inte filmad och finns därför inte på mikrokort. Däremot är det inga problem att få läsa den på landsarkivet, åtminstone inte för uppgifter som är äldre än 70 år. // Håkan Skogsjö

Svar: En hemmansbrukare var en bonde, det vill säga en person som brukade en jordbruksfastighet som var så stor att var åsatt ett mantalsvärde (exempelvis 2/3 eller 1/4). Mantalsvärdet låg till grund för hur mycket bonden betalade skatt. Mycket små jordbruk hade inget mantalsvärde och de som brukade dessa kallades vanligtvis torpare. // Håkan Skogsjö

Svar (18 nov 1998): Hej! Brukare innebär för det mesta också att han inte själv ägde gården. Då skulle han ståt som hemmansägare. // M v h Lena Persson

Svar (19 nov 1998): Kan hålla med Lena Persson om att ”brukare” kan betyda att bonden var en sorts arrendator, skulle vi väl säga nu, om vi rör oss i första hälften av 1700-talet. Men under 1800-talet är det min erfarenhet att prästerna helt godtyckligt använder ”hemmansbrukare” eller ”hemmansägare”, beroende på vad som var ”på modet”! // Hälsningar Eva Mårtensson Kangeman

Svar: I Rosenbergs geografiska lexikon kan man om Stenby gruvor läsa följande: "Stenby i Upsala län, Norunda h[ära]d. Jerngrufvor i Lena sn, vid Upsala-Gefle jernväg och Fyrisån. Stenby grufbolag eger här byggnader tax. 8,000 kronor." Enling NAD-CDn finns det i Lena församlings kyrkoarkiv O:II vol 6 en arkivkartong innehållande diverse handlingar och avskrifter från "Lenaberg eller Stenby kalkbrott". Lena kyrkoarkiv finns antingen kvar på pastorsexpeditionen eller på Uppsala landsarkiv. Kanske gruvorna och kalkbrottet på något vis hade med varann att göra. // Carl Szabad

Svar (13 nov 2000): Hej! Jag är inte intresserad av släktforskning men av gruvdrift i Uppland. Stenby gruvor ligger i Lena socken (Vattholma) och har inte så mycket med kalkbruket att göra. Jag har gått igenom materialet hos kyrkoarkivet angående Lenabergskalkbrott. Det behandlar endast arrende. Gruvorna drevs av ett bolag i Uppsala under kortare perioder från 1850-1880. Disponent var en Akademikamrer C.E.F Schenson och han drev även kalkbrottet och andra gruvor i Lena Socken. Jag har inte funnit hans arkiv men antar att det kan finnas i Uppsala Akademis arkiv. Jag har lite historia från gruvorna men inga arbetslistor. Hör av dig om du vill veta mer eller om du finner Schensons arkiv! // M.V.H, Martin Sjöström

Svar: Bakgrunden till namnet på fiskeläget Kalthus är omöjlig att ge utan en närmare undersökning. Jag föreslår att du vänder dig till Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, som du kan läsa mer om här. De kanske vet svaret. Skrivningen på 1600-talet var knappast Kalthüüs utan Kalthuus. De krumelurer du sett ovanför bokstaven u hade till uppgift att åtskilja bokstäverna u och n, som annars skriftmässigt var mycket lika. - Seden att uppkalla nyfödda efter äldre släktingar är mycket gammal, den försvinner så att säga i historiens töcken. Denna sed är orsaken till att det ganska ofta uppstår prydliga namnräckor typ Anders Persson-Per Andersson-Anders Persson, etc, men dessa kan förstås avbrytas när som helst. Barnet som fått farfars namn kan exempelvis avlida ogift och barnlös. // Håkan Skogsjö

Svar: Inrikes och utrikes passtvånget upphävdes 1860 (med vissa undantag), och återinfördes för utrikes pass under första världskriget. Norden har ju haft passunion länge, så det är väl tveksamt om det behövdes pass dit på 1900-talet. Någon annan kanske vet bättre? // Elisabeth Thorsell

Svar (1 dec 1998): Kanske en ledtråd: Har ett pass som är utfärdat 1922-06-23 8 sid av Kungl överståthållarämbetet i Stockholm gällande en släkting till mig. I passet står det att hon " vilken avreser till Norge samt åter till Sverige fritt och obehindrat passera samt lämna henne skydd och bistånd i händelse av behov." Passet är giltigt ett år. Innehåller också ett passfoto som är vidimerat samt namnteckning. I passet finns även stämplat "PASKONTROL 27 jun 1922 KONGSVINGERBANEN" och ytterligare en stämpel 19 AUG 1922. Eftersom passet är utfärdat just för resor till Norge och inga andra länder så kan det ju vara så att det behövs pass till NORGE på den här tiden! // mvh Peter Zetterlund

Svar: Jag föreslår att du vänder dig till ett närbeläget museum. De har vanligtvis omfattande samlingar med fotografier och därför också kompetens om hur bilder bäst bevaras och monteras. Det finns också flera böcker i ämnet. Jag minns inga titlar, men det bör vara ganska enkelt att leta upp med hjälp av exempelvis Libris-kalalogen (se länksidan). Går du bet kan säkert personalen på ditt lokala bibliotek hjälpa dig. // Håkan Skogsjö

Svar: Det finns en bra bok om detta ämne, nämligen Fotosamlaren av Jan Olov Westerlund. Norstedts förlag, ISBN 91-1-824402-5. // MVH Gunnar Jonsson

Svar: Jag föreslår att du letar upp Karl i den svenska folkbokföringen och följer honom framåt till dess han emigrerade till Norge. Där bör det stå angivet vart i Norge han flyttade. När du har de uppgifterna (fullständigt namn och födelsetid och när och vart han flyttade i Norge) kan du vända dig till de norska myndigheterna. // Håkan Skogsjö

Svar: Projektet heter Genline och en länk till deras hemsida finns på Nättidningen RÖTTERs länksida. Där finns information om hur arbetet framskrider. // Håkan Skogsjö

Svar: Nationstillhörighet är kanske en väl precis term, men ordet berättar om ursprunget. En Calmariensis kom från Kalmar. En Vasboensis bör ha sitt ursprung i Vadsbo härad i Västergötland. // Håkan Skogsjö

Svar: Det fanns barnhus som tog hand om barn som ingen drog försorg om. Men i ditt fall uppfostrades ju barnen av allt att döma hos sin mor, så det är väl inte så sannolikt att de varit intagna på ett sådant. Ingenting hindrade att barnet bodde hos föräldrarna trots att dessa antecknats som okända i födelseboken (föräldrarna var inte okända i någon faktiskt mening, utan endast så att säga juridiskt okända för myndigheterna). Var barnen i ditt fall bodde före 1862 kan vara svårt att reda ut. De var tydligen inte kyrkskrivna dessförinnan utan ”infördes” då i kyrkoboken. Men inget hindrar väl att de bott hos modern ända sedan födseln. Kanske kan den civila folkbokföringen (mantalslängder och mantalsuppgifter) ge svaret. // Håkan Skogsjö

Svar: Föreningen Stiftelsen Skärgårdsbåten (i Stockholm) och då speciellt dess ordförande f d borgarrådet Lennart Rydberg kan säkert hjälpa dig med detta. Telefonnummer hittar du i telefonkatalogen. // Tord Påhlman

Svar: Före 1901 (då Sverige fick en namnlag) var det i princip fritt att byta efternamn och anta nya namn. Det betyder att det inte finns någon särskild dokumentation om namnbyten. Man får leta i exempelvis kyrkböcker, mantalslängder och mantalsuppgifter för att se när det tidigaste belägget på det nya namnet finns. På det vis kan man få reda på ungefär när en person ändrade sitt efternamn. Se också #245. // Håkan Skogsjö

Svar: Det finns många tryckta likpredikningar och även bröllopskväden från 1600-, 1700- och 1800-talen bevarade i Kungliga Biblioteket i Stockholm. En del är omtryckta i olika sammanhang; jag vill minnas att det exempelvis finns en bok som handlar om likpredikningar skrivna på dialekt. Likpredikningar som inte blivit tryckta finns däremot vanligtvis inte bevarade, utom i enstaka fall och kan då finnas på olika ställen. I Runtuna socken i Södermanland har prästen på 1700-talet sparat de likpredikningar han hållit över avlidna församlingsbor och de ingår i kyrkoarkivet. // Håkan Skogsjö

Svar (12 nov 1998): Hej Annika, förutom Kungl. Biblioteket, så finns det samlingar av personverser (Likpredikningar, bröllopsverser o. likn.) vid Universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund, Uppsala & Helsingfors, Landsarkiven i Göteborg & Vadstena, Stifts- och landsbiblioteken i Linköping, Skara & Västerås, Jämtlands bibliotek i Östersund, läroverksbiblioteken i Karlstad & Strängnäs samt Genealogiska Föreningen i Stockholm. Säkert finns samlingar på fler ställen, men detta är de jag känner till. Sedan finns det också i bokform samlat för några få orter, Allan Ranius ”Biographica minora. Förteckning över personversar och likpredikningar tryckta i Linköping 1636-1970”; Sven Almqvist ”Småländska personverser 1-3. Bibliografisk förteckning”; Hans Sallander ”Personversar tryckta i Skara under 1700-talet. Bibliografisk förteckning”; Jan-Öjvind Swahn ”I glädje och sorg, personverser från Kungl. Amiralitetsboktryckeriet i Karlskrona 1728-1799”. Boken som Håkan refererar till borde vara Bengt Hesselmans ”Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen” Uppsala 1937. // Tommy Näzell

Svar (12 nov 1998): Om likpredikningar står att läsa i boken ”Döden dikterar : en studie av likpredikningar och gravtal från 1600-och 1700-talen”. Boken är skriven av Göran Stenberg och har kommit ut på Atlantis i år. //Peter Kristensson

Svar: Det går säkert att komma vidare. Enklast kan vara att följa honom i husförhörslängderna bakåt i tiden. Innan han blev antagen till båtsman bör han finnas noterad med sitt urprusngliga namn. Om detta inte är möjligt, ger militärens generalmönsterrullor sannolikt svaret. Där brukar båtsmän, ryttare och soldater finnas noterade med både fadersnamn och soldatnamn, åtminstone i den första rullan de finns noterade. // Håkan Skogsjö

Svar: Min bedömning av din redogörelse är att August Vilhelm och Augusta Vilhelmina är barn till Britta Maria Hansson. Sedan slutet av 1700-talet kunde föräldrar till utomäktenskapliga barn få vara anonyma. Bestämmelsen hade tillkommit i ett försök att stävja barnamord. Resultatet blev att det på 1800-talet - särskilt i de större städerna - finns många barn, vars föräldrar i födelseboken uppges vara okända. Du bör dock utreda vad som verkligen står i personalförteckningen om barnen. Det är ju där som relationen mellan föräldrarna och barnen finns beskriven, och den är förstås av yttersta vikt. Kanske är noteringen lättare att läsa i originalet. Man bör också försöka reda ut varifrån namnet Lefin kommer. Om varken modern eller styvfadern eller någon annan känd släkting på moderns sida bar detta ovanliga namn, finns möjligheten att det är faderns namn. Med hjälp av de personregister som finns i Göteborgs landsarkiv till kyrkböckerna i Göteborgs stad, bör det vara möjligt att spåra personer med namnet Lefin vid den aktuella tidpunkten (1852-53). Läs mer om oäkta barn här. // Håkan Skogsjö

Svar: Detta är tyvärr en allt för stor fråga för att den ska kunna ges ett uttömmande svar här. En släktbok kan göras på många olika sätt, det beror på omständigheterna vilket som är att föredra. Men frågeställaren antyder hur man bäst tacklar problemet: Genom att titta på andra släktböcker. Inte en eller två - utan många. Ta efter de lösningar som är bra, undvik sådant som du inte gillar. Viktigast är dock att släktboken är enkel att hitta i. Blir läsningen mest ett tröstlöst bläddrande, försvinner snart intresset. Därför gäller det att

• hitta ett enkelt system som också noviser (icke släktforskare) snabbt förstår,
• ha tydliga och lättbegripliga hänvisningar mellan familjer och personer,
• förse boken med fullständiga register över personer och orter, gärna också över yrken,
• tydligt förklara hur boken enklast används.

Svar: Frågan är med andra ord: hur hittar jag enkelt i Nättidningen RÖTTER? Högst upp på varje sida (i sidhuvudet) finns länkarna Nytt, Innehåll, Register, Sök och Hjälp. När man ska hitta information om Island är särskilt Registret och Sök till hjälp. I registret finns ”Island, forskartips” med länk till den aktuella sidan. Den som använder sökmotorn (HotBot) får upp en länk till samma sida (klicka sedan på ”See results from this site only” och fler länkar visas där Island är nämnt). Länken Hjälp i sidhuvudet leder till en sida där det mer utförligt beskrivs hur man orienterar sig i Nättidningen RÖTTER. När det gäller släktforskning i olika länder bör man också kolla länkarna på RÖTTERs länksida (länken LÄNKAR i sidhuvudet). // Håkan Skogsjö

Svar: Ångaren Södern byggdes 1882 av Motala varv i Norrköping för Ångbåtsbolaget Södern i Norrköping. Trafikerade 1882-1902 Stockholm - Norrköping - Västervik - Oskarshamn - Borgholm - Kalmar. Fartyget såldes 1903 till Blekinge Ångbåtsbolag. Såldes 1945 till Grekland men förliste i Engelska kanalen på resan dit. Källa:C-G Olsson, Svensk Kustsjöfart 1840-1940, Sjöhistorisk Årsbok 1996-1997 // Johnny Riert

Svar: Enskild skrift innebar att en person bekände sina synder och erhöll syndaförlåtelse och tog nattvarden ensam tillsammans med en präst. Man anar att det i många fall betydde att de fick en svavelosande predikan av prästen, som nogsamt upplyste dem om var de skulle hamna om de inte skötte sig bättre i framtiden. // Håkan Skogsjö

Svar: Enligt ”Ordbok för släktforskare” av Henrik Anderö var en bödkare eller böckare detsamma som en tunnbindare. // Håkan Skogsjö

Svar: Warholms herdaminne är med tanke på sin ålder en förhållandevis tillförlitlig källa. Vilka källor han i huvudsak använde vet jag inte på rak arm, men säkerligen utnyttjade han de äldre, otryckta herdaminnen och genealogier över prästsläkter som finns för Skara stift (bland annat Sundholms). Men eftersom verket har en bra bit över hundra år på nacken, är det självklart mycket som är föråldrat och felaktigt. När det gäller att forska om präster på 1500- och 1600-talet finns ungefär samma källmaterial som för vanlig allmogeforskning: domböcker, skattelängder och kyrkböcker (de sistnämnda dock vanligtvis endast från slutet av 1600-talet). Dessutom vill jag minnas att Skara domkapitels arkiv har en del handlingar från 1600-talet. Detta arkiv förvaras i landsarkivet i Göteborg. Du bör också försöka hitta uppgifter om dina präster i modernare litteratur. Där kan felaktigheter hos Warholm ha rättats. // Håkan Skogsjö

Svar: De gamla inskrivningsnumren bestod av löpnummer, rullföringsområde och årtal. Rullföringsområdet är i ditt fall nr 37. Listorna måste finnas på Krigsarkivet. // Mvh Björn Bergström

Svar: Detta spörsmål behandlades i #238. När det gäller tillståndsplikt är saken enkel: så länge man samlar släktuppgifter för privat bruk behövs inget tillstånd. Likaså är det inga problem att publicera exempelvis sin egen antavla på Internet, eftersom lagen inte hindrar att man publicerar uppgifter om personer som har gett sitt tillstånd. Är man förvissad om att de personer man nämner ingenting har att invända, kan man lugnt publicera uppgifterna. Dessutom ska man komma ihåg att grundlagen (regeringsformen) mycket tydligt ger oss rätt att uttrycka tankar och åsikter fritt, likaså att meddela uppgifter. Jag har därför svårt att se att personuppgiftslagen kan sätta regeringsformen ur spel i detta avseende. Det skulle sannolikt aldrig hålla vid en domstolsprövning, men helt säker kan man inte vara förrän en sådan prövning skett. Men ett är säkert: vi ska värna om våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter och våga ta strid för dem! Det kan tilläggas att Nättidningen RÖTTER inte vidtar några förändringar med anledning av den nya lagen. // Håkan Skogsjö

Svar: Tyvärr har Nättidningen RÖTTERs redaktion inte tillräckliga resurser för att sammanställa råd och anvisningar om forskning i olika länder. Däremot finns åtskillig information att hitta på Internet. Den lista över utländska länkar som finns på länksidan är en utmärkt start. Finns inte de länder man är intresserad av med på listan, bör man testa de amerikanska länkarna. Där finns ofta information om forskning i olika länder. Och alla ni som har praktisk erfarenhet av forskning i Irland/Skottland - skriv och berätta hur man enklast forskar där! // Håkan Skogsjö

Svar: I Svenska Akademiens ordbok (finns på Internet, se länksidan) kan följande läsas under uppslagsordet styvkjol eller -kjortel: ”i sht om (en under rokokon brukad) vid o. utstående styv (under)kjol (utspänd med fiskben l. ståltråd l. dyl.), panier (se d. o. 3 a); ngn gg äv. om den vid 1800-talets mitt brukade krinolinen (som var en motsvarighet till rokokons styvkjortel); äv. dels om hårdstärkt underkjol, dels om renässansens vertugall; jfr -skört.” Rokokon inföll under decennierna kring 1700-talets mitt. Att man hittar dessa plagg noterade i skattelängder har sin förklaring. 1744 påbjöd Kunglig Majestät särskilda avgifter för peruker, styvkjortlar, vagnar och fönsterlufter. Det var ett sätt för statsmakten att försöka öka inkomsterna (uppfinningsrikedomen på det området har alltid varit beundransvärd). Mer om detta kan läsas i skriften ”Mantalslängderna & Släktforskaren” (sid. 16), som kan köpas från riksförbundet, se postorderprislistan. // Håkan Skogsjö

Svar: Krigsarkivet bör kunna hjälpa dig med svaren på dessa frågor. // Håkan Skogsjö

Svar (28 okt 1998): Generalmönsterrullorna fortsattes av de s.k. stamrullorna, som fördes fram till 1940-talet. I Sveriges Släktforskarförbunds årsbok 1988, ”Båtsmän, ryttare och soldater”, står det mer om stamrullorna och hur man forskar i dem. // Mvh Stefan Karlsson

Svar: Denna rubrik användes i kyrkobokföringen för familjer som saknade stadig hemvist, vilket gjorde att prästerna inte kunde notera dem under någon särskild by i husförhörslängden. Anledningen till en ambulerande tillvaro kunde variera. Ett fattighjon som tvingades flytta från gård till gård för att få sin försörjning kunde skrivas där, likaså en lantarbetare som ofta flyttade mellan arbetsgivarna. Barnen fick gå i skola. Rubriken var endast en teknikalitet i folkbokföringen. // Håkan Skogsjö

Svar: Uppgifter om sjömän finns i sjömanshusens arkiv. Sjömanshusen var statliga inrättningar och började sin verksamhet 1752. Arkiven finns bevarade från slutet av 1700-talet, och de förvaras i landsarkiven. De är också mikrofilmade, men om filmerna är konverterade till mikrokort och kan lånas från SVAR vet jag inte. Sjömanshusens rullor förtecknar fartyg som anlöpt hamnen där sjömanshuset fanns. I rullorna som är förda kronologiskt anges fartygets namn, hemmahamn, ägare och destinationsort samt befälhavare och besättning. Om jag inte är fel underrättad finns också rullor över de sjömän som var inskrivna vid sjömanshuset (för det mesta var sjömannen inskriven i det sjömanshus som låg närmast bostadsorten). Tyvärr är sjömän en yrkesgrupp som få släktforskare intresserat sig för. Arkivarie Kjell-Ove Persson vid Landsarkivet i Lund har i Skånes Genealogiska Förenings jubileumsskrift 1937-1987 (utg. 1987) publicerat en uppsats med titeln ”Sjömanshusarkiv”. Uppsatsen är till god hjälp vid forskning efter sjömän. // Håkan Skogsjö

Svar: Hej! Ett litet tips så här långt i efterhand är att titta på en bra hemsida om indelta soldater: [http://www.algonet.se/~hogman/slsoldat.htm]. Där finns mycket läsning om indelta soldater, inklusive korpraler! // Hälsningar Peter Funke

Svar: Hej! Kan upplysa om att det fanns ett gevärsfaktori i Ronneby under den efterfrågade tiden. En museiman (f d kollega till mig - jag är nu pensionär) vid namn Stefan Flöög, som varit verksam vid både Blekinge museum och Marinmuseum har skrivit en uppsats om detta och kan nog ge alla övriga upplysningar som kan önskas. Hans adress: Yxnarum, Pl 7161, 372 94 RONNEBY. Biblioteket/Faktarummet vid Blekinge museum kan också ge upplysningar i ämnet. // Hälsningar Eva Mårtensson Kangeman

Svar: Att forska i USA skiljer sig avsevärt från hur det går till i Sverige. Folkbokföringen är mycket sämra för släktforskare och det finns inga möjligheter att följa folk genom livet i husförhörslängder och församlingsböcker som vi är vana med. Det finns heller ingen federal folkbokföring, där man enkelt kan spåra var en person bodde vid en viss tidpunkt. Sammanfattningsvis: Att finna emigranter i Amerika är svårt. En del tips och råd finns dock i Nättidningen RÖTTER på sidan Så finner du släktingar i Amerika. // Håkan Skogsjö

Svar (6 sept 2001): Hej! Av en slump fann jag denna sida och din fråga. På sidan [http://ellisislandrecords.com] finns det kanske någon ledtråd. // Lycka till Boo Ingmarsson

Svar: Hej! Tycker mig ana att det här rör sig om "äntergastar", troligtvis någon typ av båtsmän, om detta kan vara till någon hjälp. Sök bland båtsmanskompanierna! // Hälsningar Eva Mårtensson Kangeman

Svar: Jag tror precis som du: namnen har inget samband utan har hittats på oberoende av varandra. De namnlistor med förslag till nya efternamn som publicerades visar tydligt hur mekaniskt de var tillkomna: Man har tagit ett antal lämpliga förleder och ett antal lämpliga efterleder och sedan kombinerat dessa, varpå alla existerande namn har plockats bort. De som kvarvarande som lät vettiga togs med i listan. Eftersom ditt namn har detta ursprung är det väl i princip uteslutet att någon koppling kan finnas till familjen i USA. Men det defintiva svaret på frågan bör finnas i USA. Vilket ursprung har Missourie-familjens namn? Vad säger deras familjetradition? // Håkan Skogsjö

Svar: Vet inte. Allmänt kan sägas att det alltid är enklare att besvara frågor om relevant kringinformation också ges. I vilken källa har uppgiften påträffats? I vilket sammanhang? Vilken tid rör det sig om? Etcetera. // Håkan Skogsjö

Svar (15 okt 1998): Jag har bland mina 1700-talsanfäder en person som "skiötte" på ett gods. Det har tolkats som att han var "skytt", d v s jägare. Skogvaktare kanske man skulle säga idag. // Sven Lindskog

Svar (27 okt 1998): Nej, skötte är inte detsamma som skytt, fast det är lätt att tro. Men när yrket är t.ex. vid ett gods betyder det chefsdräng eller något dyl. Jag tog reda på det när jag stötte på det en gång, men minns tyvärr inte exakt. Men det torde ju gå att slå upp, för en exaktare förklaring. // Ulf Berggren

Svar (27 okt 1998): Det vore bra om Ulf Berggren letade upp sin källa en gång till. Svenska akademins ordbok (nätversionen) redovisar inget ord "skötte" och ordet "skytte" finns med två betydelser: jakt med skjutvapen och någon sorts trädsjukdom. // Håkan Skogsjö

Svar: Jag skulle tro att man rekryteringen skedde på samma sätt som för andra hantverksyrken: utbildningen var att gå i lära hos någon etablerad trädgårdsmästare. För att få börja som sådan krävdes säkert för det mesta att man redan hade kontakter med yrket, kanske en släkting som var trädgårdsmästare. // Håkan Skogsjö

Svar (16 jan 1999): Den första organiserade trädgårdsundervisningen i Sverige startade 1791 vid Bergianska Trädgårdsskolan i Stockholm. Där utbildades lärlingar och där gavs föreläsningar i hortikultur. Läs mer i uppsatsen "Trädgårdsundervisningen i landet" av John Gréen i Svenska trädgårdar, 1939 (red. E. Lind & J. A: Thulin). // Karin Martinsson

Svar: Det går inte att översätta äldre tiders mantalsvärden i ytmått. Det beror på att mantalet inte var ett mått på ytan utan på gårdens förmåga att ge avkastning. På den bördiga slätten hade en gård om 1 mantal vanligtvis betydligt mindre areal än en gård om 1 mantal i karg skogsbygd. Man kunde också räkna in andra nyttigheter än jorden när mantalsvärdet sattes. I skärgården ingick också det så kallade sjöbruket, det vill säga gårdens fiskevatten. Om fisket var gott behövdes inte många kvadratmeter åker för att ändå beskatta gården enligt 1 mantal (på 1600-talet). Senare minskades gårdarnas mantalsvärden, dels genom att gårdarna klyvdes och dels genom att mantalsvärdet ändrades för att göra beskattningen mer rättvis. Den skatt som varje jordbruksfastighet var ålagd att betala en gång om året baserades på fastighetens mantalsvärde. Gårdar med samma mantal skulle betala lika mycket i skatt. // Håkan Skogsjö

Svar (27 okt 1998): Man skulle kunne uttrycka ett mantal (1/1) som en gård med en areal och avkastning som kunde försörja en medelstor familj och betala skatt. Mantal var ett jordtaxeringsmått. En gård på ett mantal kallades också besutten gård. I vissa socknar står gårdens mantal i husförhörslängderna. Det kan exempelvis stå 7/8 mantal eller 1 1/4 mantal osv. // Hans Högman

Svar (27 okt 1998): Hans Högman har helt rätt i att en gård om 1 mantal ursprungligen (på 1600-talet) skulle kunna försörja en familj. Men genom olika förändringar i skattesystemet minskade sedan mantalsvärdena, så att flertalet gårdar på 1700- och 1800-talen endast var på 1/2, 1/4 eller 1/8 mantal eller ännu mindre – men kunde ändå vanligtvis försörja en familj. Så man får inte förledas att tro att en 1800-talsbonde på en gård om 1/8 mantal var tvungen att söka 7/8 av familjens inkomster utanför gården. På 1800-talet var en gård om 1 1/4 mantal en mycket stor egendom. Rosenbergs geografiska handlexikon från 1880-82 noterar socknarnas totala mantal. Lur i Bohuslän omfattade 40 5/8 mantal och hade 1.912 invånare, Ripsa i Södermanland 20 1/8 mantal med 842 invånare, för att ta ett par exempel. // Håkan Skogsjö

Svar: Kan man inte tänka sig att det är någon av de två församlingar i Småland som heter Ryssby? En i Kalmar län, en i Kronobergs län. Vederbörande bör också kolla om emigranten var medlem i någon svensk-amerikansk kyrka, då deras böcker i lyckliga falla löser sådana problem. Filmer finns att forska i på Emigrantinstitutet i Växjö. // Elisabeth Thorsell

Svar på svaret (15 okt 1998): Tack för hjälpen ! Min utvandrare fanns i Kronobergs Ryssby! Nu har jag en utgångspunkt för vidare forskning. // B-L Sjöborg J.

Svar: I början av 1900-talet fick Sverige en namnlag. Innan dess var det i princip fritt att anta släktnamn. Dock fanns sedan 1700-talet ett förbud mot att använda adliga eller adelsliknande namn, ett förbud som dock inte alltid efterlevdes. // Håkan Skogsjö

Svar: Svensk Uppslagsbok (denna outsinliga källa till kunskap) lär oss att skedvatten är det namn som används på salpetersyra, när denna används för att skilja guld (olösligt) från silver (lösligt). Ordet skedvatten kommer från tyskans scheiden, som betyder skilja. Så Anna Norströms make hade arbetat med att tillverka salpetersyra. // Håkan Skogsjö

Svar: Visst spelade din förfader klarinett. Svensk Uppslagsbok (denna utmärkta källa till kunskap) upplyser att klarinetten uppfanns omkring 1690 i Nürnberg och att orkestrarna efter 1750 fick särskilda klarinettister. Att instrumentet inte skulle passa i militärmusiken, såväl i krig som fred, förstår jag inte riktigt. Klarinetten är ett behändigt instrument, lätt att bära med sig, med en klar och tydlig ton. // Håkan Skogsjö

Svar (28 sept 1998): Ett litet komplement till Håkans svar kan vara att exempelvis Älvsborgs regemente förtecknade skalmejblåsare (föregångaren till oboe och klarinett) redan i 1685 års rullor. När själva klarinetten dök upp torde var lite svårare att fastställa, eftersom det i allmänhet var officerarna som ur egen ficka bekostade den 'talrik' som utövade taffelmusiken. Talriken bestod i allmänhet av runt 10 musiker. När det gäller Älvsborgs regemente torde detta vara runt 1770 som detta infördes. Eftersom det var 2 officerskårer som kunde betala underhållningsmusiken på Malmen, torde det inte vara senare där. // Med taktfasta hälsningar, Gunnar Bergstedt

Svar: I Släkthistoriskt Forum 3/89 skriver Per Clemensson om "Släktforskaren & Skrivmaterielen", en artikel som kan rekommenderas. Originalhandlingar ska förvaras i kartonger. Plastfickor ska inte användas. Arkivkartonger och fascikelomslag kan köpas från Sveriges Släktforskarförbund, se postorderprislistan. // Håkan Skogsjö

Svar (22 sept 1998): Glöm bara inte bort att arkivboxar och omslag skall vara SYRAFRIA! // Mvh Lena A Löfström, museichef

Svar: Hejsan, lantmäteriverket i Gävle har gett ut en CD "Register till lantmäteristyrelsens kartarkiv" vilken upptar info om ca 217000 akter från 1630-talet till nutid. Där kan man söka dels på enskilda lantmätare för att se vilka kartor de varit med att ta fram. // Bästa hälsningar Tommy Näzell

Svar: Den som söker efter böcker bör alltid konsultera Libriskatalogen, som är tillgänglig på Internet (länk finns på RÖTTERs länksida). Där finns också en särskild katalog över svenskamerikanska böcker. Jag kunde dock inte hitta den bok du söker där. En annan möjlighet är att kontakta Svenska Emigrantinstitutet i Växjö, som har ett omfattande bibliotek. Om inte det heller ger napp måste du nog söka vidare på andra sidan Atlanten. // Håkan Skogsjö

Svar (21 sept 1998): Jag hittade boken vid sökning på [www.amazon.com] // Hälsningar Christina Bergman

Svar (22 sept 1998): Kommentar till Christina Bergmans svar: [http://www.amazon.com] är en användbar adress för beställning av svåråtkomliga böcker. De håller beställningen länge och letar och hör av sig med pris när de hittat det eftersökta (ibland begagnade böcker). M v h Lena Persson

Svar (21 sept 1998): Jag har inte funnit någon biblioteksdatabas för USA, som verkar användbar. Annars är detta en mycket bra väg (min erfarenhet rör Tyskland och tyska databaser). Jag föreslår att Du beställer boken genom Ditt kommunbibliotek. Klarar de inte detta, föreslår jag att Du ringer till Ditt länsbibliotek. Där skall Du tala med fjärrlåneavdelningen eller länsavdelningen. Om boken måste beställas från ett bibliotek utanför Norden, så kan det kosta en väl tilltagen summa. Begär kostnadsförslag! Jag beställde en bok, som lånades in från Dresden i Tyskland, mot en kostnad av 150 kr. Lite väl dyrt. // Christer Kalin, Östersund

Svar (6 okt 1998): Library of Congress har en lättanvänd databas, men jag har förstås adressen hemma, dito National Genealogical Society (fast de har ju dåligt med material av svenskt intresse). // Elisabeth Thorsell

Svar (27 okt 1998): Amazon.com har att rikt sortiment av engelskspråkig litteratur. Men min erfarenhet är att det kan ta tid att få böckerna levererade och dessutom bli dyrt om man har oturen att få tull och moms och expeditionsavgift pålagda. Pröva hellre deras engelska filial [http://www.amazon.co.uk] och eftersom de ligger inom EU så är chansen större att få bokpaketet utan fördyrande avgifter. // Göran Johnson

Svar (17 nov 1998): Om Barbro Olsson (fråga 239) misslyckas med att få tag på sin bok "Plow a new furrow" av Peter o Emma Hedman, via ett bibliotek i Sverige så vill jag föreslå en kontakt med: Montana Historical Society, 225 North Roberts, Helena, MT 59601, USA, där man förmodligen lättare kan hitta uppgifter om boken. // Irma Ridbäck

Svar: Vid släktforskarförbundets ordförandekonferens i Jönköping i slutet av augusti redogjorde en jurist från Datainspektionen för den nya lagen. Efteråt ställdes ganska många frågor till henne för att försöka bringa klarhet i just den fråga du ställer. Mitt sammanfattande intryck av hennes svar är att den nya lagen inte påverkar släktforskarens arbete i negativ riktning. När det gäller att trycka och ge ut släkt- och hembygdsböcker är det tryckfrihetslagstiftningen som är vägledande (det är en grundlag), inte den nya personuppgiftslagen. När det gäller Internet är väl situationen inte lika klar, men de svenska grundlagarna ger mycket tydligt medborgarna rätt att uttrycka tankar och åsikter fritt, likaså att meddela uppgifter. Jag har svårt att se att personuppgiftslagen kan sätta regeringsformen ur spel i detta avseende. // Håkan Skogsjö

Svar (21 sept 1998): Personuppgiftslagen säger, såvitt jag kan förstå, att man inte får ha uppgifter om någon levande person upplagda på Internet, utan dennes egna godkännande. Har vi därför inte exempelvis mormors godkännande, så kan det vara otillbörligt att lägga upp information om henne. Börja då i stället med hennes föräldrar. Det måste dock sägas att det ännu är oklart exakt hur Personuppgiftslagen kommer att slå. Om ni vill veta mer om Personuppgiftslagen, gå till [http://rixlex.riksdagen.se/prop/prop_form2.html], välj år 1997/98 och nummer 44. Tryck därefter på "Sök" så hittar ni propositionen. Den färdiga lagen kommer att vara tillgänglig vid tillträdandetsdatumet. // S Peter Rydén

Svar (21 sept 1998): Rydén redogör för den allmänt spridda bild av den nya lagen, som också förekommit i massmedia. Den är förenklad och kanske också delvis felaktig. Enligt juristen från datainspektionen (se ovan) är det exempelvis tillåtet att sprida personuppgifter på Internet om uppgifterna först varit tryckta, det vill säga ger man först ut en släktbok i tryck är det fritt fram att sprida uppgifterna i den via Internet. Men framför allt: de svenska grundlagarna ger medborgarna rätt att uttrycka tankar och meddela uppgifter. Den rätten är inte möjlig att inskränka genom att stifta en vanlig lag (utom i vissa, klart specifiserade fall). Därför tvivlar jag på att personuppgiftslagen kan få de konsekvenser som ofta nämnts i medierna; det skulle sannolikt aldrig hålla vid en domstolsprövning (men helt säker kan man inte vara förrän en sådan prövning skett). Men ett är säkert: vi ska värna om våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter och våga ta strid för dem! // Håkan Skogsjö

Svar: I boken "Några drag ur Lerbäcks historia" av Gustaf Sahlström finns det ett kapitel om frikyrkorörelsen, där det nämns lite om de s.k. roparna. Finns även namn. // Sonia Biörkeroth

Svar (22 sept 1998): En antavla med viss anknytning till "roparna" kommer i nästa häfte av Svenska Antavlor, nr 8/98 (utg av Sveriges Släktforskarförbund). I källförteckningen anger författaren Lars Hilding, bl a följande två böcker: David Carlsson, Roparna (1978), och Ragnar Redelius, 'Roparna' i Närke på 1840-talet (1935). Båda böckerna finns för övrigt upptagna i LIBRIS.// Torsten Berglund, red SvA.

Svar: Adelskalendern och Elgenstierna innehåller släktutredningar över adelsätter som är introducerade på svenska riddarhuset. I Kalender över ointroducerad adels förening finns utredningar över de släkter som är medlemmar i föreningen (exakt vilka kriterier som gäller för medlemskap vet jag inte, däremot lär det vara så att om en släkt beviljats medlemskap kan den inte uteslutas om det skulle visa sig att den inte är adlig). Jag förmodar att de flesta (alla?) ännu fortlevande svenska adelsätterna finns med i dessa verk. Däremot kan det säkert finnas grenar av utländska adelsätter, som lever i Sverige och skulle kunna kvalificera sig för ett medlemskap i OAF. Några samlade utredningar över sådana ätter finns inte, däremot kan de finnas redovisade i utländska adelskalendrar. Viktigare ur genealogisk synvinkel är de svenska adelsätter som numera är utdöda och inte finns med i de nämnda böckerna, eftersom de antingen dog ut innan riddarhuset tillkom eller innan de vunnit introduktion. När det gäller den förstnämnda kategorin kan hänvisas till det utmärkta verket "Äldre svenska frälsesläkter", känt för sin noggrannhet och höga vetenskapliga krav. Men verket är ingalunda komplett, det finns åtskilliga andra frälsesläkter, varav en del är utredda och presenterade i olika sammanhang, exempelvis i Personhistorisk tidskrift och Släkt och Hävd. När det gäller den senare kategorin finns mig veterligen inget samlingsverk, däremot kan utredningar över sådana ätter också finnas i olika tidskrifter. Släkter med anknytning till Finland finns i "Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden" (1909) av Jully Ramsay (här redovisas alltså även ätter som inte blivit introducerade på riddarhuset i Stockholm), men verket innehåller tyvärr gott om fel. Det kan också vara idé att kolla de kalendrar över ointroducerad adel som gavs ut av Herman Tersmeden och T.E. von Gerber i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. // Håkan Skogsjö

Svar (15 sept 1998): Till Håkan Skogsjös litteraturgenomgång bör tilläggas B Schlegel och C A Klingspor: Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade svenska adelns ättar-taflor (1875). Detta verk innehåller framför allt ätter som adlades på 1500- och 1600-talet, men ej introducerades på riddarhuset p g a olika orsaker, t ex att ätten dog ut efter någon generation utan att introduktion hunnit ske, eller att ätten fortlevde utomlands. Trots sin ålder är denna bok alltjämt ett standardverk inom området. // Torsten Berglund, red SvA.

Svar (15 sept 1998): Hej Hans, det finns också anledning att ta en titt i Bernhard Schlegel & Carl Arvid Klingspors bok "Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade svenska adelns ättar-taflor" Sthlm 1875. // Bästa hälsningar Tommy Näzell

Svar: Det stämmer att kusingiften var förbjudna till 1845. Dispens från förbudet kunde meddelas av Kunglig Majestät. Jag vill minnas att handlingarna finns i Nedre Justitierevisionens arkiv (i Riksarkivet), men detta endast taget ur minnet. Men handlingarna finns helt säkert i Riksarkivet i Stockholm. Synen på kusingiften blev med tiden allt liberalare och därför kan det, särskilt på 1800-talet, säkert ha hänt att kusiner gifte sig utan dispens. // Håkan Skogsjö

Svar (15 sept 1998): Hej! Jag har hittat paragrafer med ansökningar om kusingiften i domkapitlens protokoll. Där finns att ansökan inkommit i en paragraf, och i senare protokoll finns det antecknat att det beviljats. (Men domkapitlet bara vidarebefordrade denna ansökan). // M v h Lena Persson

Svar: Några förtryckta stamtavlor (stamträd) finns inte. Anledningen är att varje stamtavla är unik till sin struktur beroende på att barnkullarna är olika stora. Vill man rita ett stamträd krävs nog ett viss konstnärlig färdighet. Ett exempel på ett vackert stamträd från 1758 finns i Börje Furtenbachs bok "Släktforskning för alla" (sid. 17). // Håkan Skogsjö

Svar: En trumpetare var enligt Svensk uppslagsbok (se under Militärmusik) "titeln för medlem av de tidigaste, beridna militärorkestrarna. Dessa trumpetare hade högre social ställning än övriga musiker, levde under relativt goda ekonomiska betingelser och voro ibland adelsmän". Militärmusiken är i Sverige av mycket gammalt datum. Under 1500- och 1600-talen användes trumpeter och pukor vid beridna förband och trummor och pipor (träblåsinstrument och dem närstående sinkor) vid fotförband. // Håkan Skogsjö

Svar (15 sept 1998): Hej Per-Anders! Jag läste din fråga om trumpetare på Rötter och eftersom dessa ligger mig varmt om hjärtat (jag har bl.a. 7 trumpetare bland mina anor) så föreslår jag att du surfar in på mina sidor om trumpetare. Adressen dit är [http://www.efd.lth.se/~d90nh/trumpet/index.htm]. Visserligen handlar sidorna om Skånska trumpetare, men det allmänna gäller ju överallt. Jag håller på att kartlägga alla som har varit trumpetare i Skåne och är i dagsläget uppe i omkring 900 personer. När jag började forska och upptäckte trumpetare bland mina anor, så ställde jag samma fråga som du, var gjorde de? Jag letade runt i lite böcker men jag hittade inte speciellt mycket. Så jag tänkte att det måste vi göra någonting åt och på den vägen är det. Skriv gärna ett brev till mig, så får vi fortsätta diskussionen via E-mail. Många hälsningar från Malmö. Niklas Hertzman.

Svar: Tyvärr är det inte så enkelt att släktforska i Polen som man kanske i allmänhet kan tro. Eftersom jag själv har släktingar där har jag jag gjort flertalet försök, med varierande resultat. Vi är t.ex vana vid folkbokföring och personnummer, vilket inte förekommer där. I regel finns det något som kan jämföras med en pastorsexpedition i direkt anslutning till kyrkan och den drivs av en präst eller munk som har väldigt få uppgifter om de personer man söker. Ute på "landet" är det ännu svårare att få uppgifter. Man måste med andra ord veta mycket om den person man söker - i vilket wojewodsko (län - det finns 48 st) och vilken stad/by personen kommer ifrån. Man måste vara väldigt på det klara med att man måste besitta en uppfinningsrikedom när man söker efter människor i Polen. Allt från att fråga polisen, allmänna hyresföretag, tidningar, resebyråer - ja man måste fråga allt som finns. Man kan fråga t.o.m.på kommunhuset efter en viss person. Jag är medveten om att allt det här låter egendomligt - men det är på dessa sätt jag har fått mina upplysningar, men man måste vara medveten om att öststatsländernas byråkrati mer och mer närmar sig den vi är vana vid. När det gäller ren släktforskning finns bl.a. på internet länkar till släktforskare i Polen, vilket mest är författare, men det finns också t.ex www.Cyndilist.com/poland.htm där man regelbundet kan få information om släktforskning där. // Peter Morud

Svar (21 sept 1998): Vid besök hos Mormonernas släktforskningshus i Västerhaninge fick jag uppgift om att de filmat kyrkböcker i Polen. Med kunskap i språket skulle alltså en del uppgifter kunna sökas den vägen. // Hälsnignar Christina Bergman

Svar: När det gäller personer som emigrerat till "Nordamerika" eller bara "Amerika" vid samma tid finns inget enkelt och säkert sätt att få reda på var emigranterna bosatte sig i det nya landet. Jag förmodar att samma gäller Tyskland. Men jag rekommenderar att du för säkerhets skull också kontrollerar utflyttningslängden i hopp om att en ort har antecknats där. // Håkan Skogsjö

Svar (21 sept 1998): Det finns en man i Karlskrona, vars namn jag glömt bort, som har specialiserat sig just på alla som flyttat till Tyskland. Han har bland annat en mycket stor databas på dem som rest dit. Kontakta Blekinge Släktforskarförening, så få du reda på hur du kan nå honom. // Maj-Britt Sundin, Kyrkhult

Svar: Någon officiell dokumentation över att underhåll verkligen har betalats ut finns knappast. Däremot kan det finnas en dom på att underhåll ska betalas ut (finns i så fall i domstolens arkiv). Om fadern inte skötte betalningarna kan det också ha satt sina spår i domstolsprotokollen. // Håkan Skogsjö

Svar: Gränsridare var en ridande tulltjänsteman vid en landgräns, enligt Ordbok för släktforskare av Henrik Anderö (fast där skrivs ordet felaktigt "gränsriddare"). Enligt Svensk Uppslagsbok (1947-55 års upplaga) var en gränsridare före 1923 en befattningshavare vid gränsbevakningen, som ungefär motsvarade dagens gränsuppsyningsman. // Håkan Skogsjö

Svar: Hej Karin. Jag har flera av mina tidigare släktingar som varit tullnärer och gränsridare i Trankil/Värmland. De heter Sanderson eller Wahlenberhg och bodde bl.a. i Sandviken vid sjön Stora Lee. Om en finns en berättelse i skrift som heter "Olofvlif korrespondens" och handlar om misstänkt spionage, Karl XII´anklagelser, tortyr och inspärrande på Örebro slott.. // Kjell Gustafsson

Svar (26 maj 2000): Gränsridare var en titel som faktiskt säger en hel del om innehavarens funktion. Det gällde att bevaka gränsen, oftast från hästryggen, så att varor inte kom in i Sverige utan att de blev förtullade. Själva förtullningen skulle ske vid en tullstation. Gränsridarens uppgift var således att avpatrullera gränsavsnitten mellan tullstationerna och hindra s.k. lurendrejare (smugglare). Gränsposteringarna har av naturliga skäl varierat i antal och påverkats av olika faktorer, exempelvis unionen mellan Sverige och Norge etc. Vid början av förra sekelskift fanns posteringar från Krokstrand i Bohuslän till Haparanda mellan Sverige och Finland. Titeln gränsridare ändrades 1923 till gränsuppsyningsman och numer i modern tid är titeln troligen tullinspektör med undantag för chef som tituleras gruppchef m.m. Mycket finns att läsa om Tullverket hos Riksarkivet, men även hos verket självt, som även har ett eget museum där viss data finns om tidigare tullanställda. Detta flyttar nu i år (hösten år 2000) från Dalarö till Alströmergatan i Stockholm (Kungsholmen). Rekommenderar ett besök om du skulle ha vägarna förbi. Även Riksarkivet är värt ett besök och har i sina samlingar mycket uppgifter om forna tiders tullverksamhet, speciellt vad beträffar uppgifter från Generaltullstyrlesen som var den centrala förvaltningsmyndigheten. Vad beträffar antalet personal vid landgränsen var mest c:a 250 anställda vid 1950-talets början, men kom därefter att drastiskt minska i och med det världsunika tullsamarbetet med Norge, som tog sin början i slutet av 1950-talet och fortsatte att utvecklas under hela 1960-talet. Detta samarbete existerar fortfarande och innebär att en svensk tullare kan göra ingripande långt in i Norge och en norsk kollega motsvarande i Sverige dock har de att följa respektive lands lagar, men befogenheten finns där. Det innebär också att vissa svenska tullstationer förtullar varor för norsk räkning och norska stationer för svensk tull. Även EU har godtagit att en norsk tullare ibland företräder EU. Att gränsridarens uppgift en gång i tiden var viktig för landet, framgår av de siffror som finns att tillgå om statens finanser under 1800-talet. De visar på att tullintäkterna, exempelvis i slutet av 1880-talet stod för hela 40 % av Sveriges totala statsinkomster. // Med vänlig hälsning Bertil Höjer

Svar: Jag föreslår att du kontaktar Solna Hembygdsmuseum o Hembygdsförening, tel 08-277163. De håller till på Bollgatan, alldeles intill Råsunda Fotbollsstadion, inte långt ifrån Hagalund. Rimligen borde de kunna hjälpa dig. // Mvh Tord Påhlman

Svar (22 sept 1998): Hej, Nya Hagalund syftar med största säkerhet på en fastighet inte ett område. Alla nybyggen i Solna och Sundbyberg fick namn, ofta efter sina ägare. Namnen användes sedan i kyrkobokföringen. Säkert kan Solna Hembygdsförening hjälpa Dig annars är Du välkommen att höra av Dig till oss på Sundbybergs Museum (vi har också stort arkiv där även vissa solnafastigheter finns med i synnerhet i Hagalund). Hemsida: [http://www.sbg-museum.se]. // Hälsningar Lena A Löfström, museichef

Svar: Förkortningen "Bet." ska här uttydas "betyg". Personen fick den 11 aug 1887 ett prästbetyg (personbevis) som skulle användas vid en sjukhusvistelse. Prästbetyget var ett bevis på vem man var (fungerade ungefär som dagens ID-kort) och innehöll uppgifter om namn, hemort, födelsetid, etc, och prästen intygade att uppgifterna var korrekta. Anteckningen "fri 89" torde betyda att vederbörande det året (1889) var befriad från mantalspenningen (en skatt). Det fanns många orsaker till att man kunde bli befriad, en var dålig hälsa. // Håkan Skogsjö

Svar: Det har alltid funnits möjligheter att upplösa ett äktenskap. Före 1915-års svenska lagstiftning var flera instanser indragna i proceduren. Grunderna för en skilsmässa kunde t ex vara äktenskapsbrott eller att ena parten övergivit den andra. Den första instansen var den lokala härads- eller rådhusrätten, vars uppgift är att noggrant utreda grunderna till att en anmälan om skilsmässa blivit gjord. Man bedömde även om något brott blivit begånget (exempelvis hor) och utdömde i sådana fall lämpligt världsligt straff. Källorna för anmälan och behandling är domböckerna och inneliggande handlingar i härads- eller rådhusrätten. Fram till 1915 skulle efter avslutad process i underrätten ärendet behandlas av domkapitlet i stiftet. Domkapitlet beslutad om upplösning av äktenskapet genom att utfärda ett skiljobrev. Källorna för denna behandling återfinns i domkapitlens protokollsserier och i vissa fall i särskilda serier med skiljobrev.

En kontroll har gjorts av de två domkapitelarkiven som förvaras i Landsarkivet i Göteborg. I Skara Domkapitel återfinns uppgifter om äktenskapsmål såsom skilsmässor, men även andra relationsproblem som oenighet i äktenskapet mm, i protokollsserierna. Till dessa protokoll finns en handskriven svit med register av vilka det framgår att skilsmässomål behandlats redan under förra hälften av 1600-talet. Två särskilda serier med koncept till skiljobrev (1828-1934) och inkomna handlingar om skilsmässor (1849-1924) finns även i arkivet. I Göteborgs Domkapitelarkiv finns en särskild serie med skiljobrev 1708-1915 (1945) samt ett personregister till dessa brev för åren 1720-1889.

Då den aktuella skilsmässan skedde i Älmeboda socken bör handlingarna återfinnas i Konga häradsrätts arkiv och i Växjö Domkapitels arkiv, båda förvarade i Landsarkivet i Vadstena. // Ulf Andersson, förste arkivarie vid landsarkivet i Göteborg (och före detta ordförande i Genealogisk Ungdom)

Svar (8 sept 1998): Ett par litteraturtips:
Marja Taussi Sjöberg; Skiljas: trolovning, äktenskap och skilsmässa i Norrland på 1800-talet. Stockholm 1988.
Beata Losman; Kvinnoröster ur arkiven (Arkiv i Väst 4), Göteborg 1993 (säljs av GLA). Här finns några exempel på vad man kan finna i skiljobreven samt lite allmänt om äktenskapliga relationer och skilsmässor under 17- och 1800-talet. // Ulf Andersson

Svar: Hej Peter! På moderna videobandspelare kan man idag spela upp band även från det amerikanska systemet // Hälsningar Kjell Öhman

Svar (14 sept 1998): I Norge pågår enligt boken Emigrantforska av Per Clemenson ett arbete med att upprätta en databas för samtliga hamnar. För uppgift om detta hänvisas till Norsk Emigrations Center i Stavanger. Mikrofilmer och register finns för Norge både hos Emigrantcentret i Stavanger och hos Norsk Utvandrermuseum i Hamar. // Helena Hedlund

Svar: Pröva på denna sida och ställ frågan till dem! [http://www.utu.fi/erill/instmigr/index_r.htm] // MVH Harri A Holmstrom

Svar: Uppgifter om fångar hittar man i fängelsernas arkiv. Eftersom fängelserna var statliga inrättningar finns deras arkiv vanligtvis hos landsarkiven. När det gäller Stockholms länsfängelse förmodar jag att arkivet förvaras hos Stockholms stadsarkiv (som fungerar som ett landsarkiv för Stockholms län). Om arkivet inte finns där, bör personalen kunna upplysa var man bör söka i stället. Fängelsearkiven har ofta mycket att berätta om de fångarna, framför allt bör man söka i fångrullorna och kyrkböckerna (det sistnämnda är också en typ av fångrulla och inte att förväxla med de vanliga kyrkböckerna). // Håkan Skogsjö

Svar: Ja, det gör det. Jag skulle tro att uttrycket "härstamma i rakt nedstigande led" egentligen är en felaktig sammanslagning/sammanblandning mellan uttrycket vara "släkt i rakt nedstigande led" och ordet "härstamma". Dessa avser samma sak, nämligen ett släktskap i rätt uppstigande led, till exempel farfar eller morfarsmor eller mormorsfarfarsfarmor, till skillnad från släktskap i sidoled, exempelvis kusin eller morfarsbror eller farmorsmorfarsfarbror. Att uttrycket "härstamma i rakt nedstigande led" skulle avse endast härstamning via fäderneled har jag aldrig hört, och jag tvivlar på att det skulle vara möjligt att hitta några trovärdiga belägg på en sådan betydelse. // Håkan Skogsjö

Svar: Det är säkert möjligt att en del personer som blivit föräldrar till ett utomäktenskapligt barn aldrig blev lagförda. Hur vanligt detta var i slutet av 1600-talet vet jag inte. Om modern dog i samband med födseln kunde hon naturligtvis inte ställas till svars för sitt brott, men det bör inte ha hindrat en någorlunda nitisk länsman att åtala barnafadern om denne var känd. Det var vanligt att utomäktenskapliga barn uppkallades efter fadern (ett exempel på det är min farfarsfarfar Erik Ersson, född 1807 i Edsele sn, Ångermanland, som son till drängen Erik Kristoffersson och pigan Brita Persdotter). Men av alla personer som hette Per Persson, Nils Nilsson, Anders Andersson, etc, är det förstås bara en liten, liten del som är födda utom äktenskapet. Så att i ditt fall ta namnet som indikation på utomäktenskaplig börd, tycker jag att gå väl långt. Man måste också komma ihåg att många oäkta barn inte uppkallades efter fadern. Jag känner inte till något exempel på att en person haft ett felaktigt fadersnamn, det vill säga hetat Nilsson men varit son till exempelvis en Anders, utom i de fall där det har blivit fel i kyrkoböckerna. Om någon känner till ett sådant exempel, vore det intressant med en redogörelse för omständigheterna. (Detta gäller förstås inte i fall där fadersnamnet övergått till att bli ett släktnamn.) // Håkan Skogsjö

Svar (14 sept 1998): Håkan Skogsjö efterlyser i sitt svar exempel på personer som haft ett felaktigt patronymikon. Jag har åtminstone två personer i min antavla som belyser just detta, båda födda utom äktenskap. Min farmors far, byggmästaren Anders Emil Wallin (1876-1948) i Gävle, föddes utom ätenskap i Hedesunda sn (Gävl) som son till pigan Katarina Andersdotter i Svarta by. I husförhörslängden på 1880-talet står han som hennes oäkta son Anders Emil Andersson, men i hfl 1892-96 har släktnamnet Wallin lagts till och Andersson satts inom parentes. I avgångsbetyget 1889 från Sundby folkskola i Hedesunda skrivs han som And. Emil Andersson Wallin, men i vuxen ålder kallar han sig enbart Wallin. Hans far var känd för honom; en urmakarmästare i Linköping, sedan i Norrköping, vid namn Emil Christian Wallin (1853-1938), som 1875-76 var gesäll hos en urmakare i Gävle, där Katarina Andersdotter vid samma tid hade tjänst som piga. Att sonen Anders Emil under sin barndom kallades Andersson kan bara förklaras genom att man i kyrkbokföringen givit honom samma patronymikon som hans mor bar, fast man av förklarliga skäl ändrat -dotter till -son. Det andra exemplet rör min mormors mormor, Maria Lisa Nilsdotter (1834-1918), som tillsammans med tvillingbrodern Gustav föddes utom äktenskap 1834 i Nedre Ullerud sn (Värm), som barn till pigan Kajsa Jakobsdotter. Gustav dog i späd ålder, och för sin dotterdotter berättade Maria Lisa att han var det enda syskon hon haft. Sina yngre halvbröder räknade hon tydligen inte som "riktiga" syskon. Modern gifte sig 1837 med eldvakten Nils Bengtsson på Mölnbacka bruk, som enligt bouppteckningen avled utan bröstarvingar 1841. Kajsa Jakobsdotter gifte om sig 1845 med bonden Nils Persson i Måsserud, Övre Ullerud sn (Värm) och fick med honom två söner. Maria Lisa står upptagen som styvdotter i husförhörslängderna, utan angivande av patronymikon. Först när Maria Lisa flyttat hemifrån 1853 för att tjäna piga i Nor sn (Värm), anges för första gången hennes patronymikon Nilsdotter, som hon bar under återstoden av sitt liv. Av allt att döma hade hon fått detta patronymikon efter styvfadern Nils Persson. Vem Maria Lisas och tvillingbrodern Gustavs far var är för mig okänt, men en dräng Gustav Jansson från Kila sn tjänade samtidigt med deras mor på Viksberg i Nedre Ullerud vid den aktuella tidpunkten. Har sonen Gustav uppkallats efter fadern, så skulle han möjligen kunna vara deras far. // Torsten Berglund, red SvA.

Svar: Svensk uppslagsbok (en ovärderlig källa för släktforskaren) upplyser att en flaggskeppare var en tidigare använd underofficersgrad (motsvarande fanjunkare) inom flottans däcksavdelning. // Håkan Skogsjö

Svar: Sökning på kronoskogvaktare i LIBRIS ger följande tips: Titel: Svenska kronojägare och kronoskogvaktare 1933 : porträttgalleri med biografier / redigerat av Oscar J:son Bragée. Ort/Förlag: Stockholm. Utgivningsår: 1935. Omfång: 327 s. Medarbetare: Bragée, Oscar J:son. // Jon Pallin

Svar (17 sept 1998): I Svensk folkskollärarmatrikel (finns från 1850-talet) finns uppg om olika examina år och var. // Sonia Biörkeroth

Svar: Jag tvivlar på att titeln är korrekt läst. Kanske det står "kantoren" eller något liknande? // Håkan Skogsjö

Svar (25 aug 1998) Nordisk Familjebok, 2:a uppl. bd 13 (1910) ger följande förklaring till Kantonering: kallas stundom truppers förläggning i kvarter, vilka då erhålla benämningen kantoneringskvarter. Vanligen förstår man dock med detta ord det slags förläggning i kvarter, då åt varje man beredes sängplats och åt varje häst plats under tak, vilket slag av förläggning även kallas "förläggning i rymliga eller vidsträckta kvarter". Vad en kanto-man skulle vara, anges dock ej. // Jon Pallin

Svar (25 aug 1998): Sökning på "Kinneveds kyrka" i LIBRIS ger följande tips: Författare: Beerståhl, Nils Fredrik, 1935-. Titel: Kinneveds kyrka / av Nils Fredrik Beerståhl. Ort/Förlag: Skara : Skara stifts kyrkobeskrivningsnämnd. Utgivningsår: 1992. Omfång: 18 s. : ill. Serie: Skara stifts kyrkobeskrivningar ; 14. ISBN: 91-86258-13-3. Kanske författaren har ytterligare material? // Jon Pallin

Svar: Håll och styng (inte stygn) är en äldre benämning för lunginflammation eller lungsäcksinflammation, upplyser den utmärkta skriften Svenska sjukdomsnamn i gångna tider av Gunnar Lagerkranz, som i sin tur hämtat uppgifterna ur äldre medicinsk litteratur. Boken kan för övrigt köpas från Sveriges släktforskarförbund, se postorderprislistan. // Håkan Skogsjö

Svar (18 aug 1998): Svar till Din fråga "håll och styng", vilket kommer upp ibland i dödboken. Enl. "Ordbok för släktforskare" betyder detta = lunginflammation, lungsäcksinflammation, förenad med feber. // Hälsningar I Lännestad.

Svar: Tyvärr finns inte särskilt mycket dokumentation kring gamla byggnader. Undantag är om det rör sig om ett boställe som innehafts av en statlig tjänsteman, exempelvis en präst eller en militär. Då kan det finnas ganska mycket handlingar som berättar om husets tillstånd vid olika tidpunkter. När det gäller privata hus kan det finnas handlingar bevarade om huset varit försäkrat, men på landsbygden var det ovanligt. Om du vill veta vilka personer som bott i huset (eller åtminstone varit kyrkskrivna på den fastighet där huset är beläget) har du stor hjälp av kyrkböckerna, främst de så kallade husförhörslängderna (som på 1900-talet kallades församlingsböcker). Jag föreslår att du lånar den innehållsrika boken "Hembygdsforska! Steg för steg" av Per Clemensson på biblioteket och ser om du där får några bra tips om hur du kan gå vidare. // Håkan Skogsjö

Svar (18 aug 1998): Hej! Jag vill ge ett svar till #211. Gå till länsmuseet och kolla deras arkiv. Det kan mycket väl finnas något där. Jag har själv ägt ett betydligt yngre hus, som jag hittade handlingar på "mitt" länsmuseum. Det var byggt på platsen 1850, men jag hittade uppgifter om att det hade flyttats under laga skifte 1850. Som tur var fanns byboken kvar. Jag bodde alltså på landsbygden i en liten by och jag hittade samtliga handlingar från laga skifte och kunde därmed rekonstruera hela gården. // Jan Jutefors

Svar: I det förträffliga verket Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, som Carl Martin Rosenberg gav ut för mer än hundra år sedan i två digra band och som Sveriges Släktforskarförbund 1993 gav ut på nytt i fyra band, kan man läsa att byn Ingelsbo ligger i Torpa socken i Vedens härad söder om Borås (i före detta Älvsborgs län). Verket förtecknar alltså inte endast alla socknar i Sverige utan även byar, städer, härader, etc. Kort sagt: Det är ett oumbärligt hjälpmedel för alla släktforskare. Och bäst av allt: Det kan fortfarande köpas från Sveriges Släktforskarförbund, läs mer i postorderprislistan. Om det inte finns på ditt kommunbibliotek, insistera på att de köper in böckerna! // Håkan Skogsjö

Svar (18 aug 1998): Hej Jag heter Lennart Ryhd. Ingelsbo i Torpa socken ligger söderut i Borås. Torpa socken har sedan 1910-1915 slagits ihop med Borås stad. Men Agneta Karlsson, vill du kontakta mig, jag hade lite släkt där i slutet på 1800 talet, vi kan ju ha samma? Hälsningar Lennart Ryhd, Örby.

Svar (14 sept 1998): Ja, de vill ha $7 för varje person. Du kan gå på banken och köpa en check - men då jag skulle göra det tyckte bankpersonalen att summan var så liten (checken i sig kostade mer än de inväxlade dollarna.) Alltså växlade jag i stället till dollar och skickade det som ett rek. Det kan ta upp till 3 månader innan du får svar så ha tålamod. // Helena Hedlund

Svar (3 augusti 1998): Hej Jag tror att det betyder ungefär "förhärdad fyllbult, en dålig man", och det kanske man inte så gärna läser om anorna. // Elisabeth Thorsell, redaktör för Släkthistoriskt forum.

Svar: På Stockholms stadsarkiv finns ganska många personregister som är användbara för att söka personer som flyttar till Stockholm, dels register till kyrkböcker, men också till exempelvis mantalsuppgifter och bouppteckningar. Enklast brukar vara att leta i dessa register. När man väl lokaliserat personen någonstans i Stockholm är det sedan enklare att följa honom eller henne framåt och bakåt i folkbokföringen. Se också svaret till #188. // Håkan Skogsjö

Svar: Det finns ganska många att välja mellan. Vilket som är bäst beror på vilka krav man ställer på programmet och vad man anser att det måste kunna göra. Därför kan inget generellt svar ges om vilket program som är bäst. På länksidan i Nättidningen RÖTTER hittar du länker till de mest använda programmens hemsidor. Där kan du jämföra programmen och även hämta demoversioner, som du kan testa. // Håkan Skogsjö

Svar (22 sept 1998): Hej, jag har testat ganska många olika program på såväl PC som Mac och jag har kommit fram till att Family Tree Maker är det bästa, enklaste och snyggaste... men som sagt det finns många! // Lena A Löfström

Svar: Ja, det var på 1800-talet vanligt att personer som blev hantverkare (skomakare, skräddare, etc) antog släktnamn. Samma gällde personer som flyttade in till städerna. De som längst höll fast vid bruket med fadersnamn (patronymikon) var bönderna på landsbygden. Varför det fungerade på detta sätt är inte så lätt att gissa. Men bondebefolkningen har ju av tradition varit ett konservativt släkte, som gärna hållit fast vid det gamla. För personer som flyttade in till de folktäta städerna var det säkert praktiskt att ha särskiljande namn. Då minskade risken för förväxlingar. Av samma orsak fick soldaterna särskilda soldatnamn. // Håkan Skogsjö

Svar: När det gäller gruvfolk i Kiruna kan hänvisas till Kiruna släktforskarförening som åtminstone för ett år sedan höll till i Hjalmar Lundbohmsgården (adress har jag inte här). I Karesuando finns också flera aktiva hembygdsforskare, som kan lämna information om de olika samesläkterna. Piltto-släkten har också haft förgreningar längre ner i Tornedalen, bl. a. i Korpilombolo. Köngämä (även med stavning: Könkämä) är orten. (Vanliga kartböcker är ett utmärkt hjälpmedel för att ta reda på vad orter egentligen heter.) Sen undrar jag hur mycken information om samesläkter som kan finnas samlat på Aijtte, i Jokkmokk, samemuseet. I sammanhanget finns också anledning påminna om de stora Norrbottens-samlingarna i Samuli Paulaharjus arkiv i Helsingfors, dels vid Suomalisen Kirjallisuuden Seuran Arkisto [Finska litteratursällskapets arkiv] (uppteckningar), dels vid Museiverket (bilder). Forskar man om Tornedalen är dessa samlingar viktiga. Under min tid på SVAR hade jag bl.a. kontakt med just hembygdsföreningen i Karesuando. De olika lappförsamlingarnas äldre kyrkböcker, bl.a. Landsarkivet i Östersund med Föllinge och Tännäs och Hede. Lägg därtill Lueijie förlaget i Tännäs och Anders Løøvs arbete med att publicera lappförsamlingarnas husförhörsböcker. // Irma Ridbäck

Svar (26 maj 2000): Hej! Här får du ett bra tips // Med vänlig hälsning Anders Inga

PUBLIKASJONER

i serien "Kilder til samisk historie."



Dombok Torneå Lappmark 1639-1784:

bd. 1   1639-1699       295,-

bd. 2   1700-1714       295,-

bd. 3   1715-1726       295,-

bd. 4   1727-1732       295,-

bd. 5   1733-1736       295,-

bd. 6   1737-1740       295,-

bd. 7   1741-1750       295,-

bd. 8   1751-1760       295,-

bd. 9   1761-1767       295,-

bd.10   1768-1777        295,-

bd.11   1778-1784       295,-



Dombok Kautokeino 1639 - 1751:          

bd.1            1639-1715       295,-

Omfatter byene Kautokeino, Aviovara, Teno og Utsjok.



Skattelister Torneå Lappmark 1638-1800          

bd. 1   1638-1694       295,-

bd. 2   1695-1730       295,-

bd. 3   1731-1756       295,-

bd. 4   1757-1800       295,-



Skattelister Kautokeino 1638-1752:              

bd. 1            1638-1715      250,-

bd. 2            1716-1752      250,-



Familieregister Karesuando 1720-1923, 2 bd.   pr. bind 275,-

Familieregister Saarivuoma og Talma 1719-1923 pr. bind 275,-



Fogderegnskap Torneå Lappmark og Wästersiön  

bd. 1 1599-1601 295,-

bd. 2 1602-1605 295,-

bd. 3 1606-1609 295,-



Fogderegnskap Torneå og Kemi Lappmarker      

bd. 4 1612-1620 295,-



Flere utgivelser følger i år 2000, i febraur/mars dombøker 

Kautokeino 1725 1751.



Lenvik Bygdemuseum Boks 165, 9305 Finnsnes 

tlf. 778 47489 

Faks 778 49626

e-mail: lenmus@tr.telia.no

Svar: Det tror jag inte. // Håkan Skogsjö

Svar (18 aug 1998): I boken "Nya Sverige - drömmen om ett imperium" av Algot Mattsson så finns redovisat de 12 expeditionerna som utgick till Nya Sverige - även en "lista på svenska familjer 1693" i Nya Sverige. År 1693 fanns 189 familjer om tillsammans 938 personer och 39 av dessa hade anlänt med någon av expeditionerna ut till nya Sverige. Två av dessa - Peter Rambo och Anders Bonde - uppgavs ha varit i Nya Sverige i 54 år och hade troligen rest över med Kalmar Nyckel på dess andra expedition. I Nils Jacobssons bok "Svenska öden vid Delaware 1638-1831" finns en förnämlig käll- och litteraturförteckning (förutom en läsvärd bok). På internet har jag själv inte funnit någon förteckning över Nya Sverige-svenskar// Magnus Lindskog

Svar (18 aug 1998): Hej Håkan. Hittade nedanstående på webben. Kanske något att bygga vidare på. Vidare finns ytterligare information i ämnet i nedanstående bok. // Christian Andersson

Författare: Craig, Peter Stebbins
Titel: The 1693 census of the Swedes on the Delaware : family histories of the Swedish Lutheran church members residing in Pennsylvania, Delaware, West New Jersey & Cecil County, Md., 1638-1693 / Peter Stebbins Craig ; cartography by Sheila Waters ; foreword by C.A. Weslager
Ort/Förlag: Winter Park, Fla. : SAG Publications
ISBN: 0-9616105-1-4

-------[http://www.geocities.com/Heartland/8074/1640.html]-------

Settlers Arriving on the Kalmar Nyckel - 1640
The Kalmar Nyckel did not bring any women or children to New Sweden in 1638, and when it sailed back to Sweden it left 25 men at Fort Christina. Most of them returned to Sweden when the vessel arrived on the second voyage, and no official record was made of the few that remained.' The following list of names, compiled by Peter S. Craig, leaves no doubt that women and children arrived on the second voyage; these were the first families to settle in the colony. The list is not complete, but it is the best that can now be offered and is subject to expansion. Although the majority remained in New Sweden as permanent settlers, some returned to Sweden on ships that later delivered new colonists. Moreover, some who returned to Sweden came back again to the colony. Where the occupation and place of origin is known this information is shown alongside the name.

As discussed in the text, the Kalmar Nyckel and the Charitas traveled together on the Kalmar Nyckel's third voyage to New Sweden in 1641-42. On this expedition the names of some, but not all, of the passengers were recorded before the vessels left Sweden. However, there is no record at Gothenburg which lists the name of the ship to which each passenger was assigned. Peter S. Craig's documentary research permits identifying a few of the passengers assigned to one or the other vessel, but the majority must be listed as having sailed on either the Kalmar Nickel or the Charitas. As with those shown on the above 1640 list the majority of these passengers remained in New Sweden as colonists, although some returned to Sweden on later vessels.

Those known to have arrived on the Kalmar Nyckel:

Those known to have arrived on the Charitas:

Those who arrived either on the Charitas or Kalmar Nyckel: (The likelihood is that the majority were on the Kalmar Nyckel because the Charitas transported animals and fodder as well as supplies, and had only limited space for passengers.)

This information was taken from "A Man and His Ship: Peter Minuit and the Kalmar Nyckel" by C.A.Weslager, published by the Kalmar Nyckel Foundation, a must have book fro anyone with ancestors from New Sweden.

Svar: Det här är ganska komplicerade frågor, eftersom det finns såväl geografiska skillnader som skillnader över tiden. I princip kan dock följande sägas: arrendatorer och åboar ("åbo" är ingen förkortning utan en yrkestitel) var bönder som brukade en gård som någon annan ägde, en statare var en lantarbetare vid en större jordbruksegendom och en husman en obesutten person, det vill säga en person som bodde i byn utan att ha någon gård eller något torp, endast ett hus utan tillhörande jord. Familjemedlemmarna kan ha försörjt sig genom att arbeta åt bönderna i byn. // Håkan Skogsjö

Svar (2 augusti 1998): En åbo skilde sig från arrendatorn genom att åbon nyttjade marken "som sin egen" han hade rätt att friköpa marken, samt att rätten att bruka marken gick i arv på samma sätt som självägande bönders mark, med undantaget att åbons mark inte kunde delas. I vissa områden bl.a. i norra Halland användes tidigare beteckningen "åbo" enligt vissa uppgifter som jag har, även för självägande bönder. // Med vänliga hälsningar, Calle Lindström

Svar (2 augusti 1998): Arrendator, hälftenbonde eller brukare innebär att man ej äger gården utan arrenderar den. Bonde är ett neutralt uttryck som mestadels innebär även ägande. En åbo äger gården och har fått "fasta" på den. Enligt min uppfattning // Maj-Britt Sundin, Kyrkhult.

Svar (2 augusti 1998): Eftersom svaren delvis börjar motsäga varandra vill jag försöka räta ut begreppen något med hjälp av den utmärkta Svensk uppslagsbok (den bör varje släktforskare konsultera ofta!). Som jag skrev ovan är det viktigt att komma ihåg att det finns såväl geografiska skillnader som skillnader över tiden. När det gäller ordet åbo anger Svensk uppslagsbok, tryckt 1963, att det är en juridisk term som syftar på en innehavare av jord under åborätt. I äldre tider användes ordet också mer allmänt om varje ägare eller brukare av hemman eller en större hemmansdel. Begreppet åborätt använder Svensk uppslagsbok mer än en spalt åt att reda ut, men den sammanfattande betydelsen är att det är "en i regel mera stadigvarande nyttjanderätt till annans fasta egendom". Sedan skiljer man mellan äldre och nyare åborätt, där den senare tillkom genom en lag 1926. När det gäller arvsrätten har den skiftat under olika tider, ursprungligen fanns ingen arvsrätt alls, senare infördes den för gårdar som var knutna till militären och slutligen 1789 till alla kronans åbor (så länge de skötte sig). Någon arvsrätt har däremot vanligtvis inte funnits när det gäller gårdar som ägdes av andra än kronan. Denna lilla utläggning kan tjäna som "bevis" för det jag skrev ovan: Det här är ganska komplicerade frågor. // Håkan Skogsjö

Svar: Enligt Nusvensk ordbok är en matrona en "äldre och fetlagd gift kvinna". Men kan också ibland avse en "vördig fru eller gumma". Jag vill minnas att jag stött på prästfruar på 1700-talet som titulerats matrona. Jag gissar att man då tänkte på den senare betydelsen, "vördig fru". // Håkan Skogsjö

Svar: En auditör var enligt Svensk uppslagsbok en ledamot av en krigsrätt. Men enligt boken "Den militära terminologin i svenskan" (sid. 154) fanns också en titel "regementsauditör", som det väl här är fråga om (eftersom han tjänstgjorde vid Jönköpings regemente). Vad en sådan sysslade med känner jag inte till. Är det någon som vet, hör av er till Nättidningen RÖTTER. Uppgifter om hans tjänstgöring bör i första hand sökas i regementets arkiv, som förvaras i Krigsarkivet i Stockholm. Där kan också finnas uppgifter om honom på andra ställen, exempelvis i serien Biografica. // Håkan Skogsjö

Svar (18 juni 1998): Hej! Enligt "Ordbok för släktforskare" (av Kent Andersson / Henrik Anderö): auditör (s.115) = åhörare; jur. sakkunnig bisittare i kigsrätt. Vart regemente hade en a; han kallas även fältdomare regementsauditör (s. 132) = auditör vid regementskrigsrätt; fältdomare // Med hälsningar, Janne Aspivaara

Svar (18 juni 1998): En auditör är en jurist som hjälper regementschefen med juridiska frågor exvis utdömande av militära straff. Finns troligen än idag, i varje fall på 1960-talet. // Hälsningar Bo Lindström

Svar: Hej! En gissning är att det är ett "tolkningsfel" av ordet blix... det kanske står blåskatarr fast det ser ut som blix!?!? // Christel Blohmé

Svar: I Släkthistoriskt Forum 2/1994 gjorde jag en genomgång av de då gällande läsarna som var användbara för släktforskare. De flesta finns kvar än och någon har tillkommit. // Carl Szabad

Svar (22 sept 1998): Man kan inte tänka sig att få den genomgången inlagd här på nätet? // Lena A Löfström

Svar (22 sept 1998): Vi ska fundera på saken. Tidningen kan köpas från Sveriges Släktforskarförbund, se postorderprislistan. // Håkan Skogsjö

Svar: I skriften Svenska ortnamn i Finland (1984) finns inget ortnamn som passar in på Leflax. Kanske kan Lapplax, en by i Pedersöre i Österbotten, avses. Eller kan det vara en felläsning av Kvevlax, en socken i Korsholms kommun utanför Vasa. // Håkan Skogsjö

Svar (29 juni 1998): Kan inte hjälpa i fråga om Leflax, men det kan vara nyttigt att veta att "Svenska ortnamn i Finland" också finns på internet, [http://www.domlang.fi/svenska/ortnamn/svortnam.html]. // Tuija Lehto

Svar (2 augusti 1998): Hej Mikael! Håller på och forskar i Wörå, Finland inte långt från Wasa. Där finns bynamnet Lalax. // Hälsningar Kerstin Farm, Sundsvall

Svar (7 sept 1999): Hej! Vet att det finns ett ställe i Österbotten Finland som heter Lepplax, tror den ligger i Pedesöre också. // MVH Anita Järvi

Svar: Läs gärna "Sjukvård i gränsbygd" av Anders Överby, utgiven av Järnskogs Hembygdsförening, Arvika 1992. // Lars-Gunnar Sander

Svar: Hej. Jag har samma problem och skulle också gärna vilja veta hur det går till. Finns det t.ex något släktforskarsamfund i Ungern. Själva har vi frågat så många släktingar vi kunnat när vi varit där och på så sätt fått uppgifter ända bakåt till 5:e generationen ibland. Den muntliga traditionen är fortfarande stark och levande hos många i Ungern. MVH / Regards Stefan Hammar

Svar: Hej! Adresser till arkiv i Ungern och andra tips finns på IHFF:s hemsida [http://www.netway.at/ihff/index.htm] Jag har själv skrivit till arkivet i Budapest för en månad sedan, men ännu inte fått något svar. // Mvh Pehr Hedenqvist

Svar: Svensk uppslagsbok upplyser att "besökare" förr var en benämning på en lägre tulltjänsteman som visiterade ankommande fartyg innan de lade till. Så säkert var faddrarna tulltjänstemän, inte besökare i betydelsen att de endast tillfälligt vistades i Visby. Se också #141. // Håkan Skogsjö

Svar: Tyvärr vet jag ingenting om hur man släktforskar i Spanien från Sverige. Mitt råd är att du med hjälp av Internet försöker få fram uppgifter. Det brukar finnas upplysningar om alla länder på amerikanska sajter. Fördelen med dem är att amerikanarna har samma problem som du: de måste forska på distans. Länktips till några amerikanska sajter hittar du på länksidan. Börja gärna ditt surfande där. // Lycka till! Håkan Skogsjö

Svar: Du får en här nedan (att klippa ur och spara). // Håkan Skogsjö

(B) = Stockholms län
(C) = Uppsala län
(D) = Södermanlands län
(E) = Östergötlands län
(F) = Jönköpings län
(G) = Kronobergs län
(H) = Kalmar län
(I) = Gotlands län
(K) = Blekinge län
(L) = Kristianstads län (nu Skåne län)
(M) = Malmöhus län (nu Skåne län)
(N) = Hallands län
(O) = Göteborgs och Bohus län (nu Västra Götalands län)
(P) = Älvsborgs län (nu Västra Götalands län)
(R) = Skaraborgs län (nu Västra Götalands län)
(S) = Värmlands län
(T) = Örebro län
(U) = Västmanlands län
(W) = Dalarnas län (tidigare Kopparbergs län)
(X) = Gävleborgs län
(Y) = Västernorrlands län
(Z) = Jämtlands län
(AC) = Västerbottens län
(BD) = Norrbottens län

Svar: Det finns (minst) tre metoder om man ska försöka ta fram "oläslig" text: belysning med ultraviolett ljus, fotografering med infrarödkänslig film eller olika former av röntgenfotografering. Vad som gäller i det här fallet kan jag inte svara på utan jag rekommenderar att du kontaktar exempelvis Riksarkivet. // Carl Szabad

Svar: Hej! Det kan gå att se om man reprofotograferar korten och kör kopiorna mörka i framkallningen alt. använder framkallare för grafiska bilder. // Lena P

Svar: Det finns ganska många att välja mellan. Vilket som är bäst beror på vilka krav man ställer på programmet och vad man anser att det måste kunna göra. Därför kan inget generellt svar ges om vilket program som är bäst. På länksidan i Nättidningen RÖTTER hittar du länker till för de mest använda programmens hemsidor. Där kan du jämföra programmen och även hämta demoversioner, som du kan testa. // Håkan Skogsjö

Svar: Det finns olika typer av handlingar för Stockholm som ungefär motsvarar de norska folketellingarna, exempelvis mantalslängder och mantalsuppgifter. Ingenting är dock tillgängligt via Internet. Däremot finns snart ett stort material från Södermalm i Stockholm tillgängligt på CD-skiva. Det är en del av det så kallade rotemansarkivet, som har överförts till datamedium. Enligt den information jag hittills fått innehåller CD-skivan uppgifter om alla invånare på Södermalm mellan 1878 och 1926 plus kartor och fotografier. På det viset kan man se var släktingarna bodde och även hur miljön där såg ut. Skivan kommer att finnas i handeln tidigast under september och priset ska bli överkomligt, mellan 700 och 800 kr. Den som redan nu vill ta del av innehållet kan besöka Söder-projektets lokaler på Södermalm eller Stockholms stadsarkiv eller läsa test-versioner av CD-skivan. När det gäller släktforskning i Stockholm bör man för övrigt inte missa den lilla, men välmatade skriften "Stockholms stadsarkiv och släktforskaren", skriven av Anders Winroth och utgiven 1991 av Storstockholms Genealogiska Förening. Den har tidigare sålts av Sveriges Släktforskarförbund, men är tyvärr slut. // Håkan Skogsjö

Svar: Platsen där tinget hölls framgår vanligtvis i ingressen till rättegångsprotokollet (protokollen är sedan inbundna i böcker, så kallade domböcker). Någon bra, allmän litteratur som berättar om hur det gick till när häradsting hölls i äldre tider känner jag inte till. Men säkert är ämnet behandlat i olika sammanhang. Tipsa gärna! // Håkan Skogsjö

Svar (12 maj 1998): I SVAR-katalogens del Domstolsarkiv finns under flik 2 en ca 8-sidig artikel som ger en fin överblick i ämnet. // Marie Hillén

Svar (18 aug 1998): Svar (11 augusti 1998): Under ledning av professorn i rättshistoria vid Lunds universitet Kjell Åke Modéer pågår det en inventering av gamla tingshus och i samband därmed har man samlat in uppgifter om häradsrätternas historia och var de tidigare hållit sina tingssammanträden. Inget av detta material är ännu publicerat men det sitter en liten arbetsgrupp i Göteborgs tingsrätts lokaler som sammanställer materialet. Just nu kan jag inte direkt ur minnet lämna några närmare upplysningar. // Carl-Edvard Sturkell

Svar: Den förstnämnde fick helt enkelt sparken på grund av att hans leverne inte var så exemplariskt som de militära myndigheterna önskade. Varför framgår inte, men han kan ha gjort sig skyldig till något smärre brott, kanske snatteri. Sannolikt går det att hitta ytterligare uppgifter om vad han gjort, men det är svårt att säga var. I första hand bör du kolla om det i Krigsarkivet kan finnas andra handlingar bevarade från detta båtsmanskompani, exempelvis brev eller bilagor, som kan ge en vink om vad han gjort. Har han gjort sig skyldig till något brott finns detta omtalat i någon dombok. Problemet är bara att man ställdes inför rätta där brottet begåtts. Så om det skett någon annastans än på hemorten, kan det vara närmast hopplöst att hitta rättegångsprotokollet. Eftersom samma notering finns i husförhörslängden tyder det på att ett meddelande också nått prästen i socknen (såvida inte denne har gjort noteringen enbart på hörsägen). Det kan därför också vara idé att kolla om det finns några bilagor i kyrkoarkivet som kan ge upplysningar. Sedan får man inte glömma bort att även socknen hade domsrätt i vissa ärenden. Det var sockenstämman eller kyrkorådet som behandlade sådana saker. Det kan vara skäl att också kolla dessa protokoll. (Inom parentes kan sägas att det alltid är bra om man i frågan också ger tidsangivelser. Då är det enklare att ge relevanta svar; källäget i början av 1700-talet och slutet av 1800-talet skiljer sig avsevärt!)

Din andra båtsman hade tydligen någon form av bisyssla som gav honom en slant extra i lön. Men vad en kanonkommendör gjorde vet jag inte. När det däremot anges att han var "befaren" betyder det att han var "sjövan", det vill säga han hade verkligen gjort resor till sjöss och kunde jobbet ombord. Man skulle kunna tro att alla båtsmän var "befarna", men så var inte fallet. När de antogs var de i princip outbildade (de var "obefarna"), och sedan fick de successivt utbildning vid olika övningar. Om det finns ytterligare uppgifter om kanonkommendören är svårt att säga. Man bör dock aldrig försumma att noggrant studera arkivförteckningen för båtsmanskompaniet. Och sedan bör man alltid noggrant gå igenom alla typer av rullor där han kan finnas omnämnd. Själv har jag forskat en del om åländska båtsmän och gjorde då upptäckten att i en rulla från 1763 fanns inte endast noterat om båtsmännen var befarna eller obefarna, utan också små meritförteckningar för alla som var befarna. "Bevistat Finska kriget alla 3 åren. Rest 2 år i Östersjön, gjort timmermans- och snickarearbete i Karlskrona, ett år i Pommern, befaren", noteras om en båtsman, och om en annan: "Bevistat Finska kriget och slaget vid Korpo, gjort en resa i Östersjön, kan timra och skriva samt förfaren i lotsande". // Håkan Skogsjö

Svar (11 maj 1998): En kanonkommendör var förstås "pjäsbefälhavare", vilket innebär att han ledde arbetet vid pjäsen (viska, fylla krut, förladdning, kula eller kartesch, hala till bords, rikta, fyra av). Det gällde ju att fyra av i rätt ögonblick mht fartygets rörelser i sjön, vilket han gjorde själv. // Mvh Björn Bergström

Svar (11 maj 1998): Alla båtsmän hade notering om sin "Befarenhet". Det fanns 4 olika grader av befarenhet:
Obefaren = ingen eller mycket liten sjövana
Sjövan = minst 6 månader till sjöss
Befaren = minst ett år på medelhavet el liknande
Välbefaren = minst 2 expeditioner om ett år på avlägsna vatten
// Maj-Britt Sundin, Kyrkhult

Svar: Omkring år 1565 sattes adelsfanan upp genom adelns rusttjänst. Det var en kavallerienhet där samtliga officerare var av adlig börd. När kavalleriet organiserades i regementen på 1620-talet behöll adelsfanan sitt namn. Adelsfanan fanns kvar till 1809 då den avvecklades. // Hans Högman

Svar (9 juni 1998): Allmänt om Adelsfanan kan man läsa i: "Adelns rusttjänst och adelsfanans organisation" i Historisk Tidskrift 44, Stockholm 1924 av Per Sörensson. I "Skrifter utgivna av Personhistoriska samfundet" del 9, Stockholm 1916 - finner man under Livländska (stånds- eller) lantdragonerna: kornetten Alexander Martens; kornett där 28/11 1704; konfirmationsfullmakt 14/12 1706. - en möjlig släkting. // Magnus Lindskog

Svar: Att forska i USA skiljer sig avsevärt från hur det går till i Sverige. Folkbokföringen är mycket sämra för släktforskare och det finns inga möjligheter att följa folk genom livet i husförhörslängder och församlingsböcker som vi är vana med. Det finns heller ingen federal folkbokföring, där man enkelt kan spåra var en person bodde vid en viss tidpunkt. Sammanfattningsvis: Att finna emigranter i Amerika är svårt. En del tips och råd finns dock i Nättidningen RÖTTER på sidan Så finner du släktingar i Amerika. // Håkan Skogsjö

Svar (5 maj 1998): Hej! Prova internet. T.ex. Yahoo och testa "White Pages/People search". Jag har hittat adresser till förlorade vänner på det sättet. [http://www.yahoo.com/] // Hälsar Mats Månsson.

Svar (6 maj 1998): Hej. Skulle det röra sig om nu levande släktingar är [http://whowhere.com/Phone] en i mitt tycke ganska bra möjlighet att lokalisera personer. Har själv kunnat uppdatera gamla adresser genom denna sida. // Hälsningar Jan-åke Alexandersson

Svar (6 maj 1998): Fler tips om hur man söker efter efter folk i Amerika på Internet finns i RÖTTER, klicka här. // Håkan Skogsjö

Svar: Boken "Rikets indelningar", utgiven av Statistiska centralbyrån, ger dig svaren. Till den finns också en särskild kartbok. Båda säljs av förbundet, se prislistan. Det bör dock påpekas att dessa böcker speglar förhållandena i dag, och det kan givetvis ha skett förändringar jämfört med förhållandena på 1700- och 1800-talen. En bok som mer återger hur det var förr (närmare bestämt omkring 1880) är Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige av Carl Martin Rosenberg. Även den säljs av förbundet. // Håkan Skogsjö

Svar (18 maj 1998): Varför inte svara på sin egen fråga :-) Kanske nån mer än jag som är intresserad av svaret. Jag slog upp i Nordisk familjebok ("ugglan") och hittade bl a följande under Portförbud. "1. Jur. Förbud för någon att, förr än han betalt en viss skuld, lämna sin bostad." // mvh Birgitta Lönnerberg

Svar: Förmodligen att personen ifråga försörjs av någon annan, kanske en yngre släkting, enligt förgångskontrakt; dvs någon har övertagit personens fasta egendom mot en årlig betalning i natura - exempelvis smör, brödsäd, ull, noga specificerat. Ett vanligt sätt att låta gården gå i arv till yngre generationer och samtidigt klara sin egen försörjning. Man kan ju tänka sig motsatt betydelse också, dvs att "förgångsmannen" är den som betalar förgånga, men de gånger jag sett "titeln" (alternativt "förgångsmor") har så inte varit fallet. // Olof Öberg

Svar: Jag vet inte. Jag hoppas att någon med insyn i detta projekt kan lämna en lägesrapport. // Håkan Skogsjö

Svar (11 maj 1998): Jag har tidigare haft kontakt på adressen [http://www.siusa.se/gfx/] och då stod det att CD-skivan skulle komma ut i april. På senaste tiden har det dock inte gått att komma i kontakt med ovanstående sida. Kanske är projektet försenat. // Åke Dahlqvist

Svar: Detta är en fråga som diskuterats ganska flitigt under det senaste decenniet, såväl bland historiker som släktforskare. Jag rekommenderar att du läser Peter Olaussons artikel "Registrera domböcker. Några ord om metoder och om ett värmländskt pilotprojekt" som ingick i Släktforskarnas årsbok 1995 (köp den från förbundet, se se prislistan). // Håkan Skogsjö

Svar: Är du säker på att inga församlingsbäcker (husförhörslängder) finns bevarade för Västerlanda på 1910-talet? Enligt boken "Sveriges församlingar genom tiderna" (utgiven av Riksskatteverket) finns husförhörslängder för Västerlanda bevarade från 1810. Att längderna inte är mikrofilmade och kan lånas från SVAR innebär inte att de inte existerar. Jag föreslår att du vänder dig till Landsarkivet i Göteborg. Med all sannolikhet finns de felande volymerna där eller hos pastorsämbetet. // Håkan Skogsjö

Svar: Jag vet inte. Allmänt kan sägas att chansen till ett korrekt svar ökar om frågan är någorlunda utförlig och dessutom insatt i ett sammanhang (tid, plats, omständigheter, etc). // Håkan Skogsjö

Svar: Om du vet på vilket sjukhus hon var intagen och ungefär när det var, bör du kontrollera om det finns några arkivhandlingar från detta sjukhus. Finns patientjournaler bevarade bör dessa upplysa varför hon var intagen. Jag förmodar att sjukhusets arkiv har överförts antingen till ett landsarkiv eller ett stadsarkiv. Jag föreslår att du hör med landsarkivet i det område där sjukhuset låg. // Håkan Skogsjö

Svar (27 april 1998): Hej Mikaela. Jag har ett parallellfall i min släkt. Där saknades det dessutom foto på personen ifråga. Eftersom jag visste vilket hospital personen avlidit vid, vände jag mig brevledes till landstingsarkivet på den orten och fick bekräftat att de hade personens akt i behåll. Därefter bollades ärendet över till hospitalets dåvarande överläkare som, efter drygt ett års korrespondens, gick med på att jag fick ta del av uppgifterna. De var då precis på väg att falla för den 70-åriga sekretessgränsen. Slutligen fick jag en timmes audiens hos höga vederbörande och fick då uppläst för mig personens akt. Därefter fick jag även kopior på journalhandlingarna. Dessutom kunde jag låna det enda existerande fotografiet på min släkting. Det fanns i journalen och jag var tvungen att skriftligt kvittera lånet. Det kanske låter krångligt, men ge inte upp. Den som söker skola finna. MVH / Regards Stefan Hammar

Svar: Prydliga uppställningar i tryckta böcker över hantverkare hittar man bara i enstaka undantagsfall (finns för exempelvis guld- och silversmeder). För vanligare yrkesgrupper, som de du nämner, finns ingeting tryckt. Däremot existerar ett intressant arkivmaterial som inte används alltför flitigt, nämligen de så kallade skråhandlingarna, som när de är bevarade i flertalet fall förvaras i Nordiska museets arkiv i Stockholm. Det är alltså handlingar från skråna, dåtidens lokala branschorganisationer. Där finns vanligtvis mycket att hämta om de olika hantverkarna. – För att inga missförstånd ska uppstå vill jag poängtera att detta endast gäller hantverkare i städerna (som vunnit burskap). För alla snickare, skräddare och smeder etc på landsbygden finns inga sådana uppgifter. Men de har vanligtvis aldrig avlagt några gesäll- eller mästarprover, utan endast gått i lära hos en annan smed eller snickare. // Håkan Skogsjö

Svar (22 april 1998) De flesta skråarkivalierna finns också på mikrokort hos SVAR, kolla SVARs katalog. // Elisabeth Thorsell

Svar (24 april 1998): En liten "brask-lapp" ang. ditt svar. Det är lite beroende på vilken tidsperiod det gäller, (ju tidigare dess färre), men det finns tryckta matriklar för en ganska stor mängd yrkesgrupper, såsom bl. a. agronomer, barnmorskor, bokbindare, kopparstickare, orgelbyggare, vapensmeder osv. // Tommy Näzell

Svar (27 april 1998): När det gäller skråhandlingar kan det även löna sig att höra med det lokala kommunarkivet. Det är inte alls ovanligt att sådana handlingar förvaras där. MVH / Regards Stefan Hammar

Svar: Jag har i mitt arbete med Stockholms barnhusbarn på 1700-talet stött på titeln kortmakare ett antal gången. Jag gissar att det gäller spelkort. // MVH Carl Szabad

Svar: Här kommer några förslag:

Svar (1 april 1998): Här kommer ytterligare några förslag på översättningar:

Svar: Det gäller att hitta i vilken församling August var född. I födelsenotisen finns uppgifter om föräldrarna. Om han var född utom äktenskapet (oäkta) kan fadern eller i värsta fall båda föräldrarna anges som okända. Tips om vad man då kan göra finns på sidan om "oäktingar" i Nättidningen RÖTTER. Min erfarenhet är att "fosterbarn" ofta (kanske så gott som alltid) hade någon sorts släktrelation till familjen de bodde hos. Traditionen om kunglig börd kan du lugnt avskriva. Inte ens om kvinnorna stått uppställda på rad hade de svenska bernadotterna i mitten av 1800-talet hunnit befrukta en bråkdel av alla dem, vars barn sentida släktingar påstår har en kunglig fader. // Håkan Skogsjö

Svar: Har du kollat uppgifterna i det sjömanshus, där han var inskriven? Generellt kan sägas att den här typen av frågor (forskningsproblem) är enklare att besvara om källorna anges till de kända uppgifterna. // Håkan Skogsjö

Svar: Det finns flera register och kartor på Stockholms stadsarkiv som hjälper forskaren att fastställa i vilken rote en adress låg. (Roteindelningen tillkom 1878.) Men eftersom släktforskaren vanligen letar efter personer (och inte adresser) kan man istället använda det så kallade Allmänna registret. Detta upprättades årligen från 1885 och innehåller, i alfabetisk ordning, namnet på varje hushållsöverhuvud med angivande av bostadsadress (saknas i de allra äldsta registren) och rotenummer. Allmänna registret stencilerades och finns komplett bl a på stadsarkivet och riksarkivet. -- Sedan finns ju Stockholms historiska databas, som när det blir komplett ska innehålla stadens hela folkbokföring 1878-1926. En del rotar är färdigställda och resultaten kan ses pä stadsarkivet. // Anders Winroth

Svar: När det gäller släktforskning i Stockholm bör man absolut inte missa den lilla, men välmatade skriften "Stockholms stadsarkiv och släktforskaren", skriven av just Anders Winroth och utgiven 1991 av Storstockholms Genealogiska Förening. En första del (Södermalm) av rotemansarkivet presenteras just i dagarna på CD-skiva. Enligt den knapphändiga information jag hittills fått innehåller CD-skivan uppgifter om alla invånare på Södermalm mellan 1878 och 1926 plus kartor och fotografier. På det viset kan man se var släktingarna bodde och även hur miljön där såg ut. Priset på skivan ska bli överkomligt, förmodligen 495 kr. Nättidningen RÖTTER återkommer med närmare upplysningar när vi vet mer. // Håkan Skogsjö

Svar: Seden att de unga undervisades av prästen och sedan förhördes gemensamt och offentligt går tillbaka till 1600-talet. Den vann utbredning under 1700-talet, men blev officiellt erkänd först genom kyrkohandboken 1811, kan man läsa i Svensk uppslagsbok. Den vanliga konfirmationsåldern är ju numera 15 år, men jag vill minnas att man förr i tiden vanligtvis var något år äldre. Dock kunde åldern på de konfirmerade variera. Den som inte klarade proven släpptes inte fram till nattvarden utan fick stå över ett år eller två i väntan på att kunskaperna förkovrades. // Håkan Skogsjö

Svar (19 april 1999): Till frågan om ålder vid konfirmation vill jag berätta en liten udda sak. Konfirmera betyder ju ´bekräfta´. Förr (åtminstone på 1800-talet, vet jag) kunde barn, som såg ut att vara sjuka med risk för att dö, nöddöpas av vem som helst som var närvarande. Om sedan barnet överlevde så måste man till kyrkan för att konfirmera (bekräfta) dopet. Hur detta gick till vet jag ej. Ett dop till i kyrkan? Eller bara en anteckning i dopboken? I alla fall. Denna regel utnyttjades av de s k separatisterna i Norrbotten (kanske på andra ställen också, men detta är vad jag vet). De ville ju inte godkänna den nya katekesen, psalmboken och kyrkohandboken, de ansågs inte rätt-trogna. De ville använda de gamla böckerna. Dessa tog ju så småningom slut och då lät man trycka nya upplagor av de gamla. Min mammas (f 1903) katekes var den gamla (av Svebiius) men tryckt i Piteå 1890. De ville också själva dela ut nattvarden (och gjorde det också men fick fängelse för det) samt döpa sina barn själva. Nu kommer det: de nöddöpte konsekvent sina barn, det fick man ju. Men de gick inte till kyrkan och "konfirmerade" dopet! Smart. Därför gjorde prästen en anteckning i dopboken: "Ej av kyrkan konfirmerat". En sådan står i anteckningen för min mamma. Och jag har sett den för många, många separatistbarn. Nåväl, om nu barnet nöddöptes och föräldrarna inte var separatister så konfirmerades dopet senare. Så det var ju också en konfirmation och hur gammal man var när den skedde kunde naturligtvis variera, men troligt är att man inte var många veckor/månader. // Med vänlig hälsning Lennart Parknäs

Svar: Prova diskussionsgruppen no.slekt (se länksidan). Om du inte har tillgång till den, kontakta din internet-leverantör. // Håkan Skogsjö

Svar (23 mars 1998): I Norge finns också en särskild grupp för efterlysningar: no.slekt.etterlysning // Ulf Berggren

Svar: Svenska församlingen i London på 1700-talet finns på mikrokort hos SVAR. Det finns också en bok om församlingen som kom ut för bara några år sedan, skriven av Sven Evander (men titeln har jag glömt). Men svenska utvandringen till England är nog ett försummat forskningsfält. // Elisabeth Thorsell

Svar (24 mars 1998): Det finns även en tidigare bok om denna församling, författad av G.W.Carlson "Anteckningar rörande svenska kyrkan i London" (Sthlm 1852). Boken behandlar förutom historik, även, K. Maj:ts ministrar, svenska kyrkans pastorer samt utmärkta personer (12 st) vilka tillhört svenska församlingen i London. // Bästa hälsningar Tommy Näzell

Svar: Ett självmord blir i första hand ett ärende för polisen (för att utröna om det kan röra sig om ett brott) och för läkare (för att fastställa dödsorsaken). Jag skulle alltså börja söka i arkiv som rör dessa myndigheter i Nyköping. Återigenom får jag hänvisa till den mycket användbara boken "Hembygdsforska! Steg för steg" av Per Clemensson, som kan ger närmare tips om vilka arkiv som kan vara användbara (jag gissar att stadsfiskalens arkiv i Nyköping kan vara det). Men om det var ett uppenbart självmord, behöver knappast några undersökningar ha gjorts. Då är det inte heller möjligt att få fram ytterligare upplysningar. // Håkan Skogsjö

Svar (18 mars 1998): Du har väl tittat i ev. dagstidningar från tiden? De skrev mycket närgånget om metod, anledning, namn förr. // M v h Lena Persson

Svar: Jag gissar att det betyder att de har flyttat till Norge. // Håkan Skogsjö

Svar: Det finns flera sätt att definiera jordens omloppstid kring solen, vilket medför något olika värden. Ett så kallat anomalistiskt år är ca 365,26 dygn, medan ett tropiskt år är ca 365,24 dygn. Enligt den gregorianska kalendern är årets längd 365 dagar, 5 timmar, 49 minuter och 12 sekunder (365,2425 dygn). Mer om dessa saker kan läsas i Nationalencyklopedin under uppslagsordet år. // Håkan Skogsjö

Svar (16 mars 1998): Enligt nuvarande regler för skottår är alla år som är jämnt delbara med 4 skottår. Dock ej sekularåren, dvs de som slutar på 00. Av dessa är endast de vars hundratal är delbara med 4 skottår. Således är 1600 och 2000 skottår, men ej 1700, 1800, 1900 och 2100. // Sam Blixt.

Svar (16 mars 1998): Ett bättre värde på det tropiska året, årstidsåret, är t ex 365.24219. Det har diskuterats att ersätta 400-årsregeln i den Gregorianska kalendern med att i stället jämna århundratal delas med 900 och att endast de där resten blir exakt 200 eller 600 skall vara skottår, dvs 2000, 2400,2900 medan 1900, 2100, 2200 m fl icke skall vara skottår. Detta gör årets längd till 365.24222 vilket är närmare det tropiska årets längd än 365.2425. Första avvikelsen blir 2800 - lita inte på evighetskalendrar som sträcker sig långt in i framtiden. Mer information finns att hämta från: [www.pip.dknet.dk(tilde)/pip10160/calendar.faq1.txt]. // mvh Egon Bosved

Svar: Det finns i dag inga frälseätter i Sverige, däremot adelsätter. Frälseätterna var föregångare till adelsätterna. Övergången skedde successivt i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Då övergick adelsskapet till att bli strikt ärftligt (fast endast via söner) och endast kungen kunde adla personer. När Riddarhuset instiftades 1626 kan denna utveckling sägas vara avslutad. – Däremot finns förstås i dag många personer i Sverige (och utomlands) som härstammar genom ett eller flera kvinnoled från de gamla svenska frälseätterna på medeltiden och 1500-talet. Men på svärdssidan har ätterna antingen dött ut eller övergått till att bli adelsätter (fått introduktion på Riddarhuset). // Håkan Skogsjö

Svar: Vid litteratursökningar är en bra början att slå upp de vanligaste uppslagsverken (Nationalencyklopedin, Svensk Uppslagsbok, Nordisk Familjebok, med flera) och kolla de litteraturhänvisningar som ofta finns i slutet på varje artikel. En viktigt hjälpmedel för alla som är intresserade av historia är Svensk historisk bibliografi, som finns på större bibliotek. Man bör också alltid testa Libris på Internet (se länksidan). När det gäller pommerska kriget rekommenderas Teofron Säves "Sveriges deltagande i sjuåriga kriget 1757–62" från 1915. // Håkan Skogsjö

Svar: Det går inte svara generellt på denna fråga. Men om fastigheten var försäkrad och innehavaren noggrant hade dokumenterat vad som fanns i gården och om försäkringsbolagets arkiv är bevarat, bör det finnas möjlighet att få veta exakt vad som förstördes. Den som vill veta mer om forskning i brandförsäkringsarkiv rekommenderas "Hembygdsforska! Steg för steg!" av Per Clemensson, sid. 277–281. Där finns mycket intressant information (gäller för övrigt hela boken, som kan köpas från förbundet, se postorderprislistan). // Håkan Skogsjö

Svar (19 mars 1998): Hej! Jag råkade ut för samma händelse som du, att ha en släkting i bondeståndet. Jag besökte Universitetsbiblioteket här i Göteborg och hittade böcker från bondeståndets möten från 1600 till 1900-talet. Det fanns sökregister så det var enkelt att hitta informationen om släktingen och vilka år han satt i Riksdagen och vad han hadde utfört för uppdrag och annan information. Allt var renskrivet från gamla dokument. // MVH Harri A Holmstrom, Askim

Svar (22 april 1998): Du kan tillskriva Riksdagens arkiv. Jag har fått utdrag ur protokoll från 1809 års riksdag där jag har en riksdagsman från bondeståndet. Jag fick även kopia på de personhandlingar som fanns i arkivet om honom. // Inga-lill Johansson

Svar (24 april 1998): Jag gjorde samma efterforskningar härom året; har själv två anor från Piteå som var riksdagsmän för Bondeståndet på 1700- och 1800-talen. Protokoll till och med 1789, tror jag det är, finns renskrivna och tryckta (finns bl a på Riksarkivet och Stockholms stadsarkiv; man kan också köpa egna exemplar). Hur det är för tiden runt 1800 vet jag inte; protokollen från 1823 års riksdag finns dock i samtida tryck, och dessa finns på Riksarkivet i Stockholm. Det finns, som tidigare nämnts, personregister till dessa protokoll. // Olof Öberg

Svar: I Norstedts uppslagsbok förklaras ordet säteri så här: "huvudgård och i allmänhet stamgods i en adelssläkts godsinnehav". Mitt lexikon upplyser att "säteri" ungefärligen kan översättas med manor [farm]. Den föreslagna översättningen (som motsvarar "godsägare") är vad jag förstår så korrekt som en översättning i detta fall kan bli. – Huruvida det finns någon vedertagen översättning av rusthållare vet jag inte. Men i praktiken var en rusthållare en bonde, som i stället för att betala skatten på vanligt sätt var skyldig att underhålla en kavallerist. Så farmer är en fullt korrekt översättning, även om man då inte beaktar bondens speciella status i skattehänseende. // Håkan Skogsjö

Svar: Det har knappast funnits någon folkhögskola med detta namn i Falun, eftersom Fornby folkhögskola i Borlänge, inrättad 1877, vanligtvis kallades Dalarnas Folkhögskola. Den existerade ännu 1927, när 50-årshistoriken "Fornby. Dalarnas folkhögskola 1877–1927" utgavs. Dessa uppgifter är hämtade ur Svensk Uppslagsbok, ett omistligt verk för alla släktforskare. Finns på varje kommunbibliotek. // Håkan Skogsjö

Svar (24 april 1998): Hej Rolf, Högre allmänna läroverket i Falun har skolkataloger fr. o. m. 1783 och vad gäller folkskollärare så finns det matriklar över de som tjänstgjort fr. o. m. 1869. // Tommy Näzell

Svar: Enligt Svenska akademiens ordlista är ordet onera plural av onus som betyder pålaga, börda, skatt. Så "skatter och onera" betyder helt enkelt skatter och pålagor. // Håkan Skogsjö

Svar: Tyvärr finns ingen möjlighet att släktforska på Internet. De gamla arkivhandlingarna finns inte upplagda någonstans (mer än i enstaka undantagsfall). Grunderna i hur man släktforskar kan läsas på nybörjarsidan. Om det finns någon sajt där amerikaner efterlyser svenska släktingar vet jag inte. Men om så är fallet är jag övertygad om att någon i läsekretsen snabbt tipsar! // Håkan Skogsjö

Svar (16 mars 1998): Hej! Prova diskussionsgruppen soc.geneaology.nordic, där många frågor kommer från USA och språket oftast är engelska. Om man inte har tillgång till den via servern (klaga hos internet-leverantören!) så kan den läsas via "Deja-News" // hälsningar Christer Kalin, Östersund.

Svar (16 mars 1998): Mja... Vi har samma problem och letat både här och där utan att få något riktigt svar. Det lär finnas en del på Krigsarkivet där de förvaras i kapslar med skeppslistor. En del av fartygen som var med på expeditionen var ju militära fartyg och då faller de under Krigsarkivet. Det har sagts att rullorna skulle finnas på Landsarkivet i Göteborg, men det är tydligen inte så enl. Lars Melchior som arbetar där. Vår son Boris arbetar frenetiskt att få fram besättningslistor från en expedition till Jenysej ca 1875 då en båt civilt ingick i expeditionen nämligen "Onkel Adam". Detta har varit fruktlöst hittills, men ta gärna en kontakt för samarbete. Hans e-mail boris.ornhall@trollhattan.mail.telia.com // mvh Kent Stävholt Kungshamn.

Svar (4 maj 1998): Jag söker också information om Nordenskiölds expedition till Norra Ishavet då det berättats för mig att en av mina förfäder varit med på Vega. Hör gärna av Dig för samarbete. Hälsningar Sigbritt Jönsson.

Svar (2 nov 1998): En fullständig deltagarlista för Vegaexpeditionen finns på s. 38-39 i band I av A.E. Nordenskiölds tvåbandsverk "Vegas färd kring Asien och Europa" (Beijers förlag, Stockholm, 1880). Verket saluförs ganska ofta på större antikvariat och brukar gå att komma över för ungefär en tusenlapp. Något förkortad ser deltagarlistan ut som följer (originalet anger också samtligas födelsedatum plus ytterligare några data om befälspersonerna ombord):

• A E Nordenskiöld, professor, expeditionsledare, född 1832
• A A L Palander, löjtnant, fartygschef, 1840
• F R Kjellman, fil dr, botanist, 1846
• A J Stuxberg, fil dr, zoolog, 1849
• E Almqvist, med kand, läkare, lichenolog, 1852
• E C Brusewitz, löjtnant, sekond, 1844
• G Bove, löjtnant (Italien), hydrograf, 1853
• A Hovgaard, löjtnant (Danmark), meteorolog, 1853
• O Nordqvist, löjtnant (Ryssland), tolk, bitr zoolog, 1858
• R Nilsson, skeppare, 1837
• F A Pettersson, 1:e maskinist, 1835
• O Nordström, 2:e maskinist, 1855
• C Carlström, eldare, 1845
• O Ingelsson, eldare, 1849
• O Öman, matros, 1843
• G Carlsson, matros, 1843
• C Lundgren, matros, 1851
• O Hansson, matros, 1856
• D Asplund, båtsman, kock, 1827
• C J Smålänning, båtsman, 1839
• C Levin, båtsman, hovmästare, 1844
• P M Lustig, båtsman, 1845
• C Ljungström, båtsman, 1845
• P Lind, båtsman, 1856
• P O Fäste, båtsman, 1856
• S Andersson, timmerman, 1847
• J Haugan, fångstman, 1825
• P Johnsen, fångstman, 1845
• P Sivertsen, fångstman, 1853
• Th A Boström, hantlangare åt vetenskapsmännen, 1857

Matrosen Otto Hansson var gift med en släkting till mig, och honom har jag en del ytterligare uppgifter om. En skildring av Vegafärden som på många sätt skiljer sig från Nordenskiölds är den dagbok som fördes av timmermannen Sven Andersson. Under titeln "Vega-Svens dagbok" är den publicerad som Föreningen Gamla Carlscronas Årsbok 1979. // Med vänlig hälsning Claes Bernes

Svar: Vad gäller uppgift om fartyg och fartygens besättningar torde sjömanshusarkiven ha mycket att ge. Se vidare fråga #143. Uppgifter om fartyg kan också finnas på många andra ställen. Om ett rederis arkiv finns bevarat har detta förstås mycket att säga om rederiets fartyg (där kan exempelvis "loggböcker" finnas). För att få reda på vilka som examinerats från sjöbefälsskolorna måste man gå till skolornas arkiv. För färskare uppgifter finns säkert handlingarna kvar på skolorna, för äldre tid har de troligen överlämnats till någon arkivmyndigheter (sannolikt ett landsarkiv). // Håkan Skogsjö

Svar: Skolan kunde fram till 1952 vara antingen en kyrklig eller en kommunal angelägenhet. Det berodde på omständigheterna, framför allt kommunernas storlek. Det innebär att arkivhandlingar som rör skolor kan återfinnas både i kyrkoarkiven och i kommunalarkiven. De äldre kyrkoarkiven förvaras på landsarkiven, de yngre i pastorsämbetenas arkiv. Kommunarkiven förvaras oftast i de kommunala arkiven runt om i landet, men de kan också finnas på landsarkiven. Det händer dock att de är ganska dåligt bevarade för äldre tider. En bra bok att konsultera för den som funderar över frågor som dessa är "Hembygdsforska! Steg för steg" av Per Clemensson, som kan köpas från Sveriges släktforskarförbund (se postorderprislistan. // Håkan Skogsjö

Svar: Det torde vara personernas bostadsorter. De är skrivna på tomt nr 175, 144 och 9 i Eskilstuna stad, och de är möjliga att återfinna i husförhörslängden på dessa "adresser". I städerna angavs folks bostadsorter vanligtvis med kvarter- och/eller tomtnummer. Eventuellt skulle det kunna röra sig om sidhänvisningar. Men det är ju enkelt att kolla i husförhörslängden. // Håkan Skogsjö

Svar: Helst säkert avses så kallade sockenlappar. Samer som hade lämnat fjällvärldens jakt och renskötsel mot en bofast tillvaro i mellansvenska socknar och städer. De försörjde sig bland annat med att avliva hästar, hundar och katter, sysslor som bönderna ogärna gjorde själva. Mer om sockenlapparna finns att läsa i artikeln Gästriklands sockenlappar av Ingvar Svanberg (i: Släkthistoriskt Forum 1/84). // Håkan Skogsjö

Svar: I verket "Äldre svenska frälsesläkter", som hittills utkommit i tre häften (= band I), finns åtskilliga. I häfte 1, som utgavs 1957, ingår exempelvis Vinstorpaätten. Många genealogier över medeltida adelsätter finns också publicerade i olika tidskrifter, främst Personhistorisk tidskrift och Släkt och Hävd. // Håkan Skogsjö.

Svar (18 aug 1998): Hej. Såg att du efterlyste anor mm om ätterna Marinasson, Gylta, Krumme mm. Har en hel del, har själv forskat idessa ätter, för här i Skara har vi ett jättefint bibliotek, med massor av böcker o artiklar om de flästa adelsätterna. Hör gärna av dej. Christina Lundell.

Svar (18 aug 1998): När det gäller forskning om medeltida släkter kan det inte nog poängteras att det krävs goda kunskaper. Annars blir det garanterat fel. Svårast är förstås att själv forska i bevarade urkunder. Men också att gå via tryckta böcker är komplicerat. Litteraturen är omfattande och minst sagt snårig. Mycket av det som är tryckt är dessvärre helt fel, det gäller särskilt den äldre litteraruren. Också i ett så välrenommerat verk som Elgenstiernas ättartavlor är de medeltida släktleden dessvärre ofta felaktiga (Anreps ättartavlor, utgivna på 1800-talet, ska aldrig användas!). Däremot är uppgifterna i verket Äldre svenska frälsesläkter att anse som korrekta i allt väsentligt. Den som inte vill hamna i de mest uppenbara fallgroparna måste först noggrant studera boken "Handbok i släkt- och personforskning" av Bengt Hildebrand som utkom 1961 (ny upplaga 1978). Kika också på RÖTTERs sida om medeltiden. Där finns hänvisningar till några andra bra artiklar som hjälper den som vågar ge sig i kast med sina mest avlägsna släktingar. // Håkan Skogsjö

Svar: Jag skakar liv i ett gammalt svar från den 23 juni 1996, som lyder enligt följande: Uppgifter om sjömän finns i sjömanshusens arkiv. Sjömanshusen var statliga inrättningar och började sin verksamhet 1752. Arkiven finns bevarade från slutet av 1700-talet, och de förvaras i landsarkiven. De är också mikrofilmade, men om filmerna är konverterade till mikrokort och kan lånas från SVAR vet jag inte. Sjömanshusens rullor förtecknar fartyg som anlöpt hamnen där sjömanshuset fanns. I rullorna som är förda kronologiskt anges fartygets namn, hemmahamn, ägare och destinationsort samt befälhavare och besättning. Om jag inte är fel underrättad finns också rullor över de sjömän som var inskrivna vid sjömanshuset (för det mesta var sjömannen inskriven i det sjömanshus som låg närmast bostadsorten). Tyvärr är sjömän en yrkesgrupp som få släktforskare intresserat sig för. Någon utförligare litteratur känner jag inte till, därför blir detta svar något kort och oprecist. Förhoppningsvis kan någon ge kompletterande upplysningar! // Håkan Skogsjö

Svar (9 mars 1998): Arkivarie Kjell-Ove Persson vid Landsarkivet i Lund har i Skånes Genealogiska Förenings jubileumsskrift 1937-1987 (utg. 1987) publicerat en uppsats med titeln "Sjömanshusarkiv". Uppsatsen är till god hjälp vid forskning efter sjömän. // Tore Henriksson

Svar: Jag förmodar att du med "rotenamn" menar det soldatnamn som på många håll var knutet till en viss rote och som soldaterna tilldelades när de antogs. Någon litteratur som redovisar dessa namn för några större områden finns inte. Däremot kan man ibland finna uppgifter i den lokalhistoriska litteraturen. Vad som finns för Dalarna och Hälsingland känner jag däremot inte till. För den som enbart vill ha en förteckning över rotarna (deras nummer och kompanitillhörighet samt uppgift om i vilken by och socken de låg) har stor nytta av boken Statistiskt sammandrag af Svenska Indelningsverket av Claes Lorens Grill. Den utgavs på 1850-talet och speglar förhållandet vid denna tid, men i de flesta fall äger uppgifterna giltighet under i princip hela indelningsverkets tid. Boken har getts ut i faksimilutgåva av Sveriges Släktforskarförbund (se vidare postorderprislistan). // Håkan Skogsjö

Svar (16 mars 1998): Rotenamnen från Dalarna (som till skillnad från många andra håll har varit desamma genom många generationer soldater) finns förtecknade kompanivis i Kungliga Dalregementets Kamratförenings årsskrift "Armborstet" fr.o.m. årgång 1956 (Orsa kompani - där Gifting återfinns) t.o.m. 1963 (Mora kompani). Armborstet brukar finnas tillgänglig på de flesta dalabibliotek och kan återfinnas antikvariatiskt till rätt rimliga priser. Allt som allt omfattar "kompaniutgåvorna", som också återger en del av respektive kompanis historia, åtta band. // Vänligen Jojje Lintrup

Svar: Svensk uppslagsbok upplyser att besökare förr var en benämning på en lägre tulltjänsteman, som visiterade ankommande fartyg innan de lade till. I ditt fall kan han väl knappast spanat efter fartyg, eftersom han bodde i Särna, men väl hållit koll på folk som passerade norska gränsen. // Håkan Skogsjö

Svar: Att forska i USA skiljer sig avsevärt från hur det går till i Sverige. Folkbokföringen är mycket sämra för släktforskare och det finns inga möjligheter att följa folk genom livet i husförhörslängder och församlingsböcker som vi är vana med. Det finns heller ingen federal folkbokföring, där man enkelt kan spåra var en person bodde vid en viss tidpunkt. Sammanfattningsvis: Att finna emigranter i Amerika är svårt. En del tips och råd finns dock i Nättidningen RÖTTER på sidan Så finner du släktingar i Amerika. // Håkan Skogsjö

Svar: På länksidan (se under Polen) finns bra startpunkter för den som vill börja utforska sin polska härstamning. Förstås är mycket skrivet på polska, men det finns också mycket information på engelska, särskilt på amerikanska sajter. // Håkan Skogsjö

Svar (2 mars 1998): Det här är en gissning, och det finns säkert någon som har det riktiga svaret, men i Gösta Bergmans "Kortfattad svensk språkhistoria" finns ordet "gering" med som ett låneord från tyskan. I det fallet rör det sig om snickeri, så det är väl åtminstone möjligt att det bott en snickare på platsen? // Peter Funke

Svar (4 mars 1998): En gissning till: Ordet "gera" är ju som sagt en snickeriterm, som innebär att man sätter ihop två träbitar vinkelrätt mot varandra. En tavelram är gerad i hörnen. För att gera ihop en tavelram kan man använda sig av en geringslåda. En rammakare skulle kunna ha bott i torpet. // Tord Påhlman

Svar (4 mars 1998): Jag tror att det är samma ord som jag har haft en annan diskussion om, nämligen "garmakare", vilket för mig är en person som garar koppar, d.v.s. raffinerar metallen på något vänster. Men den person som jag diskuterat detta med ansåg att det istället hade med garveri att göra, och jag har frågat diverse personer och tittat i de vanligaste uppslagsverken, utan att hittills hitta varför jag tror att jag har rätt. // Elisabeth Thorsell

Svar (5 mars 1998): Jag tror liksom Elisabeth att Germakare är en förvrängning av Garmakare. Ursprungsordet är gara (rena) efter tyskans garmachen. En process inom bergshanteringen där råkoppar smältes i en garhärd och utsattes för syresättning så att svavel, järn etc avdrevs. Det finns mycket att läsa om detta i Sten Lindroths Gruvbrytning och kopparhantering vid stora kopparberget, del II. // Stefan Hammar

Svar (5 mars 1998): Nu har jag varit på KB och tittat: Svenska akademiens Ordbok, vol 10: "Gar-hytta" = hytta vari koppar raffineras "Gar-koppar" (numera föga brukligt) = genom "garning" renad koppar, raffinerad koppar, i synnerhet om sådan raffinerad koppar som befriats från förorenande ämnen till den grad att den är användbar till mässingstillverkning, men som för att smidas eler hamras måste ytterligare raffineras. "Garmakare" = person som yrkesmässigt utförde "garning" Ordet bygger på det nordtyska "gar" som betyder beredd el. liknande. Det har också använts i garverisammanhang, citat "det är garvämnet som förvandlar huden till läder, eller som det kallas, gör henne gar". Betydelsen i samband med metallbearbetning verkar vanligast, och står först bland alternativen. Garmakeri (även gårmakeri) fanns bl.a. i Säter och Avesta. Och Skinnskatteberg ligger ju i Bergslagen, så det verkar ju inte osannolikt att det kan ha funnits en eller annan garmakare i bygden. // Elisabeth Thorsell

Svar: De nämnda personerna var kronobåtsmän (eller rotebåtsmän, inte rorsmän), det vill säga indelta soldater som tjänstgjorde inom flottan. Liksom alla andra indelta soldater fick de ett soldatnamn (båtsmansnamn) när de antogs. Utmärkande för båtsmännens namn var att de ofta hade anknytning till sjöliv och hav. De personer du nämner har fått fisknamn, andra kunde få namn efter olika redskap ombord (exempelvis Block och Talja). Soldatnamnen gick i äldre tider nästan aldrig i arv till barnen, och det hände att soldaten själv lade bort namnet sedan han fått avskedad (precis som du nämner). // Håkan Skogsjö

Svar: Att kalla vissa utomäktenskapliga barn "naturliga" kommer från romersk rätt, där "naturlig" används för att skilja biologiska barn från adopterade men också för att skilja barn födda i konkubinat från barn födda inom eller utom äktenskapet. Konkubinat var i romersk rätt en "varaktig livsgemenskap" som inte var ett äktenskap, men skapade vissa rättigheter för konkubinen och för barn födda i förhållandet. Erik XIV och Agda Persdotter var väl antagligen inte formligen förenade i konkubinat. Kugelberg och andra är väl helt enkelt finkänsliga när de säger att barnen ar "naturliga". Det bästa argumentet fär att inte använda termen idag är väl att det inte finns några "onaturliga" barn. Källa: Max Kaser, Römisches Privatrecht: Ein Studienbuch (1992), sid. 270 och 286. // Anders Winroth

Svar: Har inte frågaren läst fel och det ska vara fotjägare = infanterist? // Elisabeth Thorsell

Kommentar (6 mars 1998): Frågaren d v s jag har inte läst fel. Däremot kan den som har gjort registret till vigsellängden (DIS, Sturefors, 1987 ISSN-0283-2690) läst eller skrivit fel eller den som gjort noteringen i vigsellängden (1790) ha skrivit fel och den som tolkat texten följt stavningen. Jag köper gärna förklaringen - tack för hjälpen. // Lars

Svar (på svenska): En skalmeja är ett gammal blåsinstrument, en föregångare till oboen. Således var en skalmejblåsare en person som spelade detta instrument. Förr i tiden hade regementen både blåsare (vanligtvis oboister, som i äldre tider skrevs hautboister) och trumslagare. Jag förmodar att deras främsta funktion var att spela under marsch. // Håkan Skogsjö

Answer (in English): A person playing the "skalmeja" was a person playing an old-fashioned wind instrument, a predecessor of the later oboe. In the old days the regimental music consisted of both drummers and people playing wind instruments. // Elisabeth Thorsell

Answer (11 March 1998): "skalmeja" = shawm in English // Eros Koivuluoma.

Svar (17 febr 1998): Ett litet påpekande. En hautboist behövde inte nödvändigtvis spela oboe. Vanligen användes det som titel på den person som ledde musiken. Stabstrumpetare/regementstrumslagare i modernare tappning. // Gunnar Bergstedt

Korrigering (17 febr 1998): Gunnar Bergstedt har helt rätt. I Svensk Uppslagsbok kan man läsa under ordet "oboist": Under 1700-talet och början av 1800-talet var oboist i Tyskland och Norden på grund av oboens stora popularitet beteckning för en musikunderofficer i allmänhet, i Sverige då vanligen stavat hautboist. Vidare kan under "oboe" läsas att instrumentet är utvecklat ur den gamla skalmejan och uppkom i Frankrike på 1600-talet. Till Norden kom den mot 1600-talets slut. // Håkan Skogsjö

Svar: Kan det inte vara så enkelt att det var en person som var boende i Värnå = Värnåbo? // C. Blohmé

Svar: Det fanns ingen enhetliga och för hela landet fastställda symboler för prästerna att använda vid folkbokföringen och husförhören. Därför kan det vara svårt att få reda på vad alla krumelurer i husförhörslängderna betydde.

När det gäller betygssymboler kan rent allmänt sägas att ju mer utbyggda tecknen var, desto bättre var kunskapen. Exempelvis fanns ett system med kryss: ett helt kryss var bäst, var en av kryssgrenarna borta var personen något sämre och var ytterligare någon borta ännu sämre, etc. I gamla Härnösands stift, som omfattade i hela Norrland, fanns under 1800-talet ett enhetligt system som gällde i hela stiftet. En förklaring till detta brukar finnas på en tryckt sida i längden. På andra håll har jag ibland sett att prästen själv har gjort anteckningar i husförhörslängden som förklarar hans krumelurer. Det kan man alltid leta efter om man är intresserad av betygen.

Symboler framför personnamnen var för det mesta inte betyg utan hade andra betydelser. Sålunda är det inte ovanligt att prästen skrev ett kors framför namnet om personen hade dött och någon annan symbol (som ibland säkert kan ha påmint om ett grenljus) om de hade flyttat bort. Ofta kan man genom en mer noggrann analys av tecknen och deras anvädning klura ut deras betydelser (ett enkelt exempel är korset framför namnet, som man vid en analys snart upptäcker noterats just vid de personer som avlidit). // Håkan Skogsjö

Svar (26 jan 1998): Jag har stött på att "gaffeln" betyder att personen dyker upp längre ner på samma sida, vanligtvis en son eller dotter som gift sig så att det bildats en ny familj på gården/torpet. Även "NB" (nota bene) har jag sett användas på samma sätt. // Carl Szabad

Svar: Jag föreslår att du vänder dig till stadsarkivet i Malmö eller landskarkivet i Lund. Där bör personeln kunna ge att bra svar på denna fråga. // Håkan Skogsjö

Svar (16 mars 1998): Hej! Kanske nystartade Kville Personhistoriska Förening kan slussa dig vidare. Tag kontakt med Olle Andersson, Genvägen 7, Dingle, tel.0524-40031. // mvh Kent Stävholt Kungshamn.

Svar: När det gäller de emigranter som reste via Göteborg (den största utvandrarhamn i Sverige), så finns passagerarlistorna i landsarkivet i Göteborg. Boken "Emigrantforska!" av Per Clemensson rekommenderas för den som vill veta mer om passagerarlistor. // Håkan Skogsjö

Svar: Med all sannolikhet avses att personen ifråga hade finska som modersmål. Det skulle också kunna betyda att personen har invandrat från Finland (och är finsktalande). Det beror på omständigheterna. // Håkan Skogsjö.

Svar (13 jan 1998): Jag har funnit benämningen när jag sökt efter släktingar i Tärendö och kommit fram till att de var finsktalande (tornedalsfinska) för de är hela tiden boende på den svenska sidan. (Anonym)

Svar (13 jan 1998): Benämningen "finne" betyder att personen i frågan är av Finländsk ursprung. // Med hälsning Inkeri Saarinen

Svar (16 mars 1998): Det beror på vad man menar med "norra Sverige". I Härjedalen och Jämtland bör man vara uppmärksam på att den norska beteckningen "finn/finne" = lapp, same, kan förekomma. Beteckningen förekommer fortfarande i dialektalt dagligt tal i västra Härjedalen. Jag har dock inte sett denna beteckning i kyrkböcker. // hälsningar Christer Kalin, Östersund.

Svar: Att finna emigranter i Amerika är svårt. Tips och råd ges i Nättidningen RÖTTER på sidan Så finner du släktingar i Amerika.

Svar: Nej, något register över fosterbarn finns inte. Om jag förstår din fråga rätt känner du till fosterbarnets namn och födelsetid, men söker födelseorten för att komma vidare bakåt. Du vet också var i Stockholm barnet bodde. Om hon inte är född i den församlingen bör hon vara inflyttad dit. I inflyttningslängden kan du sannolikt finns födelseorten, annars torde det finnas en inflyttningsattest som kan ge svaret. I Stockholms stadsarkiv finns också många register som ofta är nödvändiga för att över huvud taget kunna forska i Stockholm. // Håkan Skogsjö

Svar: Angående forskning om valloner, se vallonsidan i Nättidningen RÖTTER, som bland annat innehåller en del litteraturtips om vallonsläkter och släktforskning om valloner. Äldre kartor finns för det mesta hos Lantmäteriet i Gävle. Jag tvivlar på att Allbolin är ett vallonskt namn. // Håkan Skogsjö

Svar (18 aug 1998): Hej. Jag härstammar från släkterna Lönegren och Albolin i Algutsboda och har dem ganska väl kartlagda. Kontakta mig på e-mail eller telefon 0431-455254. Adressen är 2384 Hulebäckseröd, 26698 Hjärnarp. // Inge Ledje

Svar (på svenska): En häradsprofoss hade bland annat till uppgift att verkställa kroppsstraff som spöslitning (men inte avrättningar). En häradsprofoss tjänstgjorde inom ett visst härad. // Håkan Skogsjö

Answer (in English): A "häradsprofoss" was the person who was responsible for the enactment of corporal punishment, like floggings etc. He did not execute people, that was done by the "bödel", the executioner or hangman. He was employed by a legal district, a "härad", which was an area that consisted of several parishes. // Elisabeth Thorsell

Svar (16 mars 1998): Om inte finska hamnar kommer i fråga, så skulle jag vilja föreslå norska. I detta fallet är kanske Narvik ligger närmast? Beträffande Härjedalen och Jämtland, reste många emigranter via Trondheim. Politikammerens register över emigranter finns vid de norska statsarkiven (= sv. landsarkiv). För Narvik borde det vara Statsarkivet i Tromsø, Postboks 622, 9001 Tromsø, Norge. Norska arkiv svarar på alla frågor kostnadsfritt ( i motsats till svenska), men det kan ta tid att få svar. // Lycka till! Christer Kalin, Östersund

Svar: Hej Martin. Vi har hittat nästan likadana uttryck bland de högborgerliga stånden i Askersunds stad på 1700-talet. Bl.a. annat ett uttryck ur Släkten Lundberg från Askersund vigda " handelsman Gustaf Lundberg och dygdprydda jungfrun Dorothea Grahl" Mannen blev sedermera borgmästare i staden. Hustruns broder var kyrkoherde och fadern slottsbyggmästare i Varberg. Mademoiselle förekommer i allmänhet för ogifta kvinnor, oftast i borgarklassen, även uttrycker Demoiselle står för samma sak. // Hälsningar Anja och Börje Finn.

Svar: Du har läst helt rätt. Förkortningen "Susc" uttyds suscep eller suscepta. Orden är latin och betyder "hålla fram barn vid dopet" eller "gudmor". När ordet som här följs av "af" kan det lämpligen översättas med "barnet bars...". Förkortningen "Test" står för Testes som betyder "faddrar". Du har alltså helt rätt i din iakttagelse är det inte rör sig om modern. Hennes namn verkar inte nämnas av de citerade födelsenotiserna att döma. När det gäller kyrkobokslatin rekommenderar jag skriften "Latin för släktforskare" av Jojje Lintrup. Du kan läsa mer om skriften i DALARÖTTER (en dottertidning till Nättidningen RÖTTER) och beställa den här. // Håkan Skogsjö, redaktör

Svar: Du kanske ska tillfoga att det ibland bara står "susc hustru Karna" eller liknande, och då betyder "susc" susceptrix, vilket betyder "den kvinna som bar barnet", om mitt latinska minne inte är fel. // Elisabeth Thorsell

Svar: Rusthållare var en bonde som ägde en större gård och därmed hade finanser nog att rusta både häst och karl, vilket alltså var mycket mer kostsamt än att bara rusta en soldat. Om rusthållet i alla fall bedömdes vara för klent för detta, kunde dit läggas inkomsten av några andra gårdar, vilket kallas för augment, och gårdarna augmentshemman. Om detta kan man läsa i "Svenska knektar", av Lars Ericson, se förbundets prislista. // Elisabeth Thorsell

Svar: Att finna emigranter i Amerika är svårt. Tips och råd ges i Nättidningen RÖTTER på sidan Så finner du släktingar i Amerika.

Svar: Att finna emigranter i Amerika är svårt. Tips och råd ges i Nättidningen RÖTTER på sidan Så finner du släktingar i Amerika.

Svar: Vi hade ett liknande problem och skrev då till postkontoret på den ort där vederbörande bott. Efter flera månader fick vi brev från en släkting som hade kontaktats av en före detta granne som kände till familjen, som sedan länge hade flyttat därifrån. Nu rörde det sig om en liten ort där alla kände alla, det kanske är svårare med Chicago. Men varför inte försöka?? // Jan Kjellander

Svar: Valloner finns i kyrkböcker och skattelängder på samma sätt som andra människor. På så vis skiljer sig inte vallonforskningen från annan släktforskning. Men de äldsta leden i vallonsläkterna är komplicerade att reda ut eftersom det handlar om 1600-talsforskning, som nästan alltid är svår på grund av ett bräckligt källmaterial. En del tips finns i Nättidningen RÖTTER på sidan De berömda vallonerna.

Svar: I Luleå fanns på 1700-talet en släkt som hette Zebulon. Har för mig att det var en handelsmannasläkt. Kanske du kan hitta någon koppling dit? // Per-Olov Österlind.

Svar:Angående frågan om Cognomine Zibalon. Om jag minns mina latinlektioner betyder cognomen (för en romare) "tillnamn". Det skulle i så fall kunna betyda "med tillnamnet Zibalon" eller "han som kallas Zibalon". // mvh Patrik Spånning Westerlund.

Svar: Genant kunde för betyda besvärlig. Kanske var din anfader en besvärlig och krävande borgare. Uppgiften hämtad ur "Förklaringar öfver 60,000 främmande ord och namn m.m. i svenska språket tillika med deras härledning och uttal" av C.M. Ekbohrn, Sthlm 1904. s269. MVH/Regards Stefan Hammar

Svar: Ett annat förslag ger Bo Lindwall. Han tror att det rör sig om en borgare som har burskap i en stad utan att vara bosatt i där; i stället bodde han någon annanstans, vanligen på landsbygden, där han också bedrev sin handel. Ordet genant är säkerligen inte det franska genant (uttalat "sjenangt") med betydelsen "besvärande" utan tyska genant (uttalat "genant") som kan betyda "så kallad" eller "benämnd". // Håkan Skogsjö

Svar (15 jan 1998): Microsofts applikationer finns för både Mac och PC. T.ex. MSWord brukar gå att öppna i bådadera. Om du vet att din mottagare har en annan dator så går det i vissa versioner att från en Mac t.ex. spara i Word for Windows-format och vice versa. Detta fungerar med lite tur också för t.ex. Excel. Bildfiler (TIF-, BMP- eller JPG-filer) brukar också kunna gå att öppna från ett annat slags dator. // Björn Pilström

Svar: Det torde vara enklare att hitta din farfars far om du också skriver vad han hette, när han var född, var han bodde och andra relevanta uppgifter. // MVH Carl Szabad

Svar: Det enklaste sättet är att leta igenom de olika församlingarnas fördelseböcker för den aktuella tidpunkten. // Håkan Skogsjö

Svar: Det beror på vilken tid det gäller. Många angav Stockholm som födelseort även om de var födda i någon församling utanför staden. Om han hade ett ovanligt namn kan fadern återfinnas i de mantalsregister som finns på Stadsarkivets expedition. Från slutet av 1800-talet är dessa årliga och innan dess med fem eller tio års mellanrum. // Carl Szabad

Svar: Försök på Stockholms Stadsarkiv, Kungsklippan 6, Stockholm eller Stockholms Historiska Databas, Sankt Eriksgatan 121, Stockholm. // Sam Blixt, Oskarshamn

Svar: Jag tror att Landsarkivet i Göteborg kan ge ett uttömmande svar om inrikes pass. // Vänliga hälsningar Conny Källvik

Svar: Uppgifter om ägare till hus finns inte registrerade i några arkiv. Om du däremot vet att det till huset också hörde mark, kan du finna uppgifter om ägaren till marken i den lokala domstolens arkiv (tingsrätten). För äldre tider är arkivhandlingarna inlevererade till landsarkiven. Vad gäller kyrkböcker för Södermanland rekommenderar jag att du vänder till stadsbiblioteket eller stadsarkivet i Eskilstuna. De kan svara på din fråga. // Håkan Skogsjö

Svar: Noteringen har säkert med militära att göra. Om du vet att han flyttade till Nyköping bör du börja söka i kyrkböckerna där, för att kunna följa honom framåt i livet. Det finns flera församlingar att välja mellan: Helgona, Nikolai samt Nyköpings östra och Nyköpings västra. Du letar in inflyttningslängderna efter honom. Sannolikt kan din släkting också återfinnas i militära handlingar på Krigsarkivet. // Håkan Skogsjö

Svar: Om hon är född i Brännkyrka bör det framgå av Brännkyrkas födelsebok som finns på Stockholms Stadsarkiv. Därifrån är det sedan bara att följa barnet via utflyttningslängden eller församlingsboken. // Carl Szabad

Svar: Det är alltid vanskligt att svara på denna typ av frågor utan att se själva sidan och därmed sammanhanget. Men sannolikt ska förkortningen "eg." uttydas "Ägaren", det vill säga Sand ägde den fastighet där han var kyrkoskriven. Det rör sig således sannolikt inte om en förkortning utan om två, och det hela ska förmodligen utläsas: "Ägaren och slaktaren Anders Gustav Sand".

Svar: Det beror på vilka behov man har. Jag föreslår att du utforskar länkarna till olika programtillverkare som du hittar på länksidan. Där kan du hämta demoversioner och själv jämföra programmen. Du kan också läsa om datorprogram på datorsidan. // Bästa hälsningar Håkan Skogsjö

Svar: Hej Mikael. Precis som Håkan Skogsjö svarar är det lämpligt att prova sig fram med de demoversioner som finns. Personligen tycker jag att Holger är bland de bästa som finns för närvarande. Den har några små brister som jag tycker man kan överleva. // MVH Alf Sjölin

Svar: När det gäller Danmark rekommenderar jag dig att undersöka länkarna som finns på RÖTTERs länksida under Danmark. // Håkan Skogsjö

Svar (27 okt 1998): Ingermanländska lantaktens tyska form (fanns likställd latinsk och tysk version) finns publicerad i appendix till Öhlander, C.: Bidrag till kännedom om Ingermanlands historia och förvaltning. I. 1617-1645, Upsala 1898 (enda delen som utkom). // Alexander Pereswetoff-Morath, Lund

Svar: Jag föreslår att du kollar sedvanliga uppslagsverk (Nationalencyklopein, Svensk uppslagsbok, Nordisk familjebok, etc) och läser vad som står där under de ord du nämner. Där finner du också litteraturhänvisningar som hjälper dig vidare. // Håkan Skogsjö

Svar (13 jan 1998): Jag rekommenderar att avsätta en heldag för ett besök på Riddarhuset i Stockholm. Det besöket besvarar inte bara dessa frågor utan ger också en bra bild av hur adelssläkter tillkom, levde och verkade. // Gert Brushammar

Svar: Ordet liderlig torde betyda att prästen ansåg att din farsfar farfar borde ägna sig mindre åt skörlevnad (sprit, kvinnor, kortspel eller vad som nu lockade honom). // Håkan Skogsjö.

Svar: Om det är ett värvat eller tillfälligt uppsatt regemente i SKÅNE så kan jag kanske hjälpa dig med litteraturhänvisningar/ Magnus Lindskog -Ordf. Skånes Militärhistoriska Förening

Svar: När det gäller Skåne så finns boken "Landsstaten i Malmöhus och Kristianstads län 1719-1917" av Otto Lindberg (Malmö 1919). Denna bok lär kunna hjälpa dig i din forskning/ Magnus Lindskog - Ordf. Österlens Släkt- och Folklivsforskarförening

Svar (22 okt 1997): På den kristna hemsidan Crossnet [http://www.crossnet.se/karta] finns adresser till samtliga kristna församlingar, däribland Svenska kyrkans pastorsexpeditioner. Ett utmärkt hjälpmedel. Svenska kyrkan har även många församlingar utlagda på Internet, titta i sådana fall in på [http://www.svkyrkan.se] och dess församlingslänkar. // S Peter Rydén

Svar: Jag förmodar att du tänker dig att böterna först i sin helhet betalades in till staten och sedan utbetalades de två tredjedelar som skulle tillfalla frälseägaren och målsägaren. Dock är jag tveksam om förfaringssättet verkligen var detta. Jag gissar att endast den tredjedel som skulle tillfalla häradet (staten) betalades in, medan de andra tredjedelarna betalades direkt till målsägaren och frälseägaren. Därmed torde det inte finnas någon dokumentation över några utbetalningar, för sådana har aldrig skett. Däremot är det säkert möjligt att i landsboksverifikationerna kontrollera om den tredjedel som skulle tillfalla häradet verkligen blev inbetald. // Håkan Skogsjö

Svar: Svensk uppslagsbok (en utmäkt källa för alla släktforskare) skriver under ordet kyrktagning: »Den kyrkliga akt, varigenom kvinna, som fött barn, emottages av församlingen i kyrkan. – – – Kyrktagning har försiggått vid kyrkdörren, på gången el. vid altaret.» // Håkan Skogsjö

Svar (21 okt 1997): Kvinnan som nyligen fött barn anses oren och har inte rätt att gå i kyrkan förrän efter 5-6 veckor. Nordisk familjebok (1944) konstaterar att "... bruket är alltmer i avtagande."(!) Uppenbarligen höll man på med sådant ända fram i nutiden. // Carl Szabad

Svar: Det försvårar forskningen, men gör den sällan omöjlig. Genom en noggrann genomgång av bevarade källor (man får ta dem som står till buds: andra kyrkböcker, bouppteckningar, mantalslängder, etc), brukar det gå ganska bra att överbrygga luckor i kyrkböckerna. Det har skrivits en del om hur man rekonstruerar förstörda kyrkböcker (bland annat i Sveriges Släktforskarförbunds årsbok 1990 »Inte bara kyrkböcker») och de artiklarna kan säkert ge tips och idéer även för den som inte har ambitionen har göra en total rekonstruktion. // Håkan Skogsjö.

Svar: Börja med att studera den utmärkta boken »Hembygdsforska! Steg för steg» av Per Clemensson (finns säkert på biblioteket). Där finns många tips och råd för den som vill börja forska i sin hembygds historia. Sedan bör du förstås också kolla på biblioteket vilka böcker som redan finns skrivna om just Hassela eller trakten kring Hassela. Där kan du säkert hitta mycket av intresse utan att själv behöva läsa arkivhandlingar. När det gäller den egna gården och byn är det ju alltid av intresse att veta vilka människor som bott där tidigare, och då är kyrkböckerna den överlägset bästa källan. // Håkan Skogsjö.

Svar: Jag kan på intet sätt alla konstigheter i rangsystemet, men en sak som slår mig är ju att Kungl. Maj:ts Drabanter ("Drabantkåren") ju hade ett eget titelsystem från omorganisationen ca 1700 till nedläggningen efter Karl XII:s död: Chefen var Kaptenlöjtnant, vilket motsvarade generalmajor (eller möjligen överste) i övriga förband. En menig drabant motsvarade fänrik i övriga armén, osv. Jag har läst detta i Frans G Bengtssons "Karl XII:s levnad", men det finns säkert mer vetenskapliga källor också. Alf Åberg vore väl rätt person att fråga! // Mvh Björn O Bergström

Svar: Du har kanske redan rett ut saken, och jag är ingen allvetare. Under denna tid fanns det många olika benämningar inom armen. Under krigen fanns det olika grader beroende på truppslag som nämnts. En annan indelning i olika befattningar var även vilken sorts anställning man hade. Ö-löjtnant var en vanlig officer i armen, medan en k-löjtnant var en officer (om jag minns rätt) som hade anställning utan att besitta ett officersboställe som ingick, han hade bara kontant lön. Därtill kommer också olika indelningar för legoknekt. // Joacim Robertsson

Svar: När det gäller de svenska släktnamnens historia har ganska mycket skrivits. En bra sammanfattning finns i boken »Svenska personnamn» av Ivar Modéer (1964). Det specifika problemet om kvinnors förhållande till sin makes/faders namn är dock mer knapphändigt behandlat i litteraturen. I den finlandssvenska »Personnamnsboken» av Marianne Blomqvist (1993) ägnas ett avsnitt åt »Benämningen av kvinnor genom tiderna». Hon noterar bland annat att det helt saknas exempel på att kvinnor under medeltiden skulle använt makens namn. Hon skriver vidare: »Flicknamnen [kvinnans faders släktnamn] fick i slutet av 1700-talet konkurrens av giftasnamnen [kvinnans makes namn]. Nymodigheten att en gift kvinna antog makens släktnamn antas ha spritt sig från borgerskapet i Frankrike. Att anta äkta mannens släktnamn var således till en början, ovanligt nog, inte ett högreståndsfenomen utan en borgerlig sedvänja.» I de breda folklagren levde bruket med fadersnamn (patronymikon) kvar till omkring senaste sekelskifte. Det var första när detta bruk successivt upphörde som flertalet kvinnor började använda sin faders efternamn (inte hans förnamn plus tillägget -dotter) och ungefär samtidigt blev det allmänt också bland allmogen att kvinnorna tog makens namn i samband med giftermålet. Eftersom det förr i tiden nästan helt saknades lagstiftning vad gäller släktnamn/tillnamn, kan en person få namn på många olika sätt. Att ett barn fick fosterfaderns släktnamn är inte ovanligt. Däremot tror jag inte det finns några säkra exempel på att ett barn har fått ett patronymikon efter fosterfadern. // Håkan Skogsjö.

Svar (20 okt 1997): Jag skall försöka svara på din fråga men hoppas att någon verkligt kulturkompetent=öbo också svarar dej. Ordet Schotte, som Du skriver, uttalas på ex vis Öckerö, i Göteborgs norra skärgård, tjotte (tj som i tjosan). Detta är öbefolkningens benämning på personer som ej är öbor. En person som flyttar in från t ex närbelägna Hisingen eller Göteborg är en tjotte. Det tar tid att bli något annat - att bli accepterad som öbo. Urskillnaden är så stark att även om Du är född, som första generation, och uppvuxen på ön och p g a olika omständigheter, som Du ej själv råder över, flyttar och bosätter dig på fastlandet - då blir du tjotte. Då kan det ifrågasättas om Du, även som ungdom, t ex är välkommen på ungdomsfesten eller ej. M v h/Olle Elm

Svar (19 febr 1998): Jag är själv inte öbo men har av en infödd öbo fått följande förklaring. Olle Elm har rätt när det gäller den starka åtskillnaden i olika kategorier. Men det finns enligt uppgift fler. Min sagesman, som själv är född på Öckerö, uppger följande:

• Är du infödd öbo så tillhör du självklart kategorin öbo. Jämför det gamla talesättet "den är inte riktig Brännöbo som inte har tre generationer liggande på körrgårn". Där, i Göteborgs södra skärgård, är "regeln" alltså ännu hårdare - om den nu fortfarande "gäller".
• Har du eller hyr du hus på öarna men bor någon annanstans, så är du sommargäst. Detta förblir du även om du senare flyttar dit permanent.
• Har du/hyr du inte hus, utan bor annorstädes och kommer på besök, så är du badjävel och/eller fastlänning.
• Om du kommer på tillfälligt besök och beter dig på ett kulturellt arrogant sätt, så är du tjåtte. Exempelvis om du puttrar in i gästhamnen och på förslagsvis stockholmska eller skånska vräker ur dig replik av typen "Du grabben, du kan väl hjälpa till med det här snöret här!" [d v s förtöjningstampen].

Hoppeligen kan någon kulturkompetent öbo bekräfta och/eller rätta det jag kan ha glömt. // Hans Vappula, Göteborg

Svar: Enligt Nationalencyklopedien (NE) är en »furir» ursprungligen den som har hand om hästarnas foder. På Gustaf Vasas tid var det han som svarade för förläggning och förplägnad vid ett kompani. Furir var den lägsta underofficersgraden vid infanteriet till 1875, då den ersattes med fanjunkare. Återinfördes 1914 som högsta underbefälsgrad. // Elisabeth Thorsell, redaktör för Släkthistoriskt Forum

Svar: I första hand bör man läsa »Hembygdsforska! Steg för steg» av Kjell Andersson-Per Clemensson (se förbundets prislista), och sedan söka sig fram genom alla de källor som det hänvisas till där. // Elisabeth Thorsell, redaktör för Släkthistoriskt Forum

Svar: Om födelseorten inte står nämnd i hfl, brukar det ofta innebära att personen är född på orten, så det bör ju kollas i första hand. Om man inte hittar den sökte, är det bara att ta en titt på kartan och kolal igenom kringliggande församlingar. Man bör också titta mycket noga på dopvittnena för alla barnen i familjen, och se om någon verkar vara ett syskon eller släkting till den sökte, och i så fall försöka hitta den personen i födelseboken. En tredje sak att kolla är om det finns någon bouppteckning efter den sökte. Om denne dog när barnen var små, skulle förmyndare utses bland fränderna, och det kan också ge ledtrådar. // Elisabeth Thorsell, redaktör för Släkthistoriskt Forum

Svar: Här skulle jag nog vilja ha en källhänvisning och ett ordagrant citat på några rader, kan ju vara ett läsfel. // Elisabeth Thorsell, redaktör för Släkthistoriskt Forum

Svar: I mina öron låter uppsyningsman som en allmän titel, som säkert kunde användas i många olika sammanhang. Här på Åland finns exmeplvis uppsyningsmän i byarna, som jag tror fungerade ungefär som sexmän i andra landsändar. Säkert kan det ha funnits uppsyningsmän inom tullen (de behövde ju hålla uppsikt!), men uppsyningsmän kunde säkert göra mycket annat också. Mitt råd är därför att du söker efter alla belägg som finns för din förfader i olika sammanhang, kanske det nånstans finns en mer preciserad titel. Du kan också försöka placera honom socialt: vilka var hans föräldrar, svärföräldrar, sonhustrur och mågar? Vad blev det av barnen? Var det enkla hantverkare eller fabriksarbetare eller burgna borgare och handelsmän? Hur ser det ut i bouppteckningen? I vilka kvarter i stan bodde han? Etcetera? Då blir det lättare att gissa var han kan ha verkat som uppsyningsman. På det viset är jag övertygad om att du löser ditt problem. // Bästa hälsningar Håkan Skogsjö

Svar: Kronolänsmännens bakgrund kunde vara olika. På 1600-talet var länsmannen vanligtvis en bonde i socknen som blivit utsedd på tinget och åtnjöt sockenbornas förtroende att klara av sysslan. Men i början av 1700-talet var det vanligt att kungen i stället utsåg en utsocknes att sköta länsmanssysslan (och därmed kunde det bli lite si och så med förtroendet). Det är ganska påtagligt efter Karl XII:s krig, då många underofficerare och lägre officerare gjordes arbetslösa genom att deras tjänster drogs in. De utsågs ofta i stället till länsmän. Sådana exempel känner jag till både från Ångermanland och Åland. Om också andra områden i Sverige uppvisar samma utveckling låter jag vara osagt. Senare på 1700-talet började man ställa krav på någon form av utbildning för att bli länsman, men det fanns ingen formell länsmansutbildning. Snarare torde utbildningen ha bestått av en kortare skolgång i någon närbelägen stad för att lära sig skriva, räkna och annat grundläggande och sedan praktik vid olika myndigheter, där praktiska kunskaper i förvaltning inhämtades. // Håkan Skogsjö

Svar II (17 okt 1997): HEJ HÅKAN. Utan att föringa ditt svar till frågeställaren #69 den 22/5 angående kronolänsmän, så vill jag tipsa om boken "Landstaten i Malmöhus och Kristianstads län 1719-1917" av Otto Lindberg. I bokens inledande kapitel ger Lindberg en mycket noggrann och detaljerad redogörelse för olika ämbets- och tjänstemäns bakgrund, bl a utbildning, löner, tjänstgöringsförhållanden mm. // mhv Tapani Rossi

Svar: Detta kan man säkert slå upp i någon lämplig ordbok, dock har jag ingen sådan till hands. Men jag tillåter mig att gissa, eftersom jag också stött på yrket »ängsvaktare» i äldre kyrkböcker. Jag har då föreställt mig att det handlar om någon obesutten person i byn, som vaktade boskapen mot en mindre ersättning, med andra ord en herde. Ängsvaktaren stod - oavsett vad han exakt gjorde - enligt mina erfarenheter långt ner på den sociala rangskalan i byn, förmodligen lägre än torparen. Denne hade ju i alla fall sitt torp, men ängsvaktaren torde ha bott som inhyses hos någon eller i en enkel stuga utan mark att bruka. Förmodligen var jobbet ett sätt att ge en smärre utkomst till någon person, som inte kunde göra fulla dagsverken (vilket krävdes av torparna), exempelvis någon med ett handikapp. Den som kan ge bättre besked ombedes höra av sig till redaktionen. // Håkan Skogsjö

Svar: Släktbegreppet är inte entydigt, därför kan det ibland upplevas som förvirrande. Biologiskt är vi släkt med alla människor som vi har gemensamma förfäder med. Så långt är det ganska enkelt. Men sedan finns snävare släktbegrepp. I en agnatisk släkt räknas släktskap enbart på manliga linjer; så är fallet inom adelsätter, exempelvis, men också i Svensk Släktkalender är detta släktbegrepp förhärskande. Eftersom släktnamn oftast ärvs genom manliga släktmedlemmar innebär det att en agnatisk släkt ofta kan namnges med hjälp av ett dominerande släktnamn, exempelvis släkten Huss (detta gäller dock inte allmogesläkter i äldre tider där fasta släktnamn inte fanns).

Eftersom släktkänslan är olika för olika individer och inom olika släkter, kan (och bör) släktforskaren ganska fritt definiera och avgränsa den släkt han intresserar sig för. I en släkt med ett gammalt och ovanligt släktnamn kan just namnet fungera som ett sammanhållande kitt mellan släktmedlemmarna (skulle kunna kallas en namnsläkt), i en annan har släkten bott och verkat på en viss gård som då kan få bestämma avgränsingen (en sådan släktutredning brukar kallas för gårdsgenealogi) och intresserar man sig för en adelsätt är det rimligt att hålla fast vid det agnatiska släktbegreppet. Men att utreda allmogesläkter med ett agnatiskt släktbegrepp blir vanligtvis helt tokigt: då skapar man en släkt som bara finns på papperet, ingen släktmedlem känner igen sig i den. Har man svårt att bestämma sig för vilket släktbegrepp som passar bäst, kan man reda ut alla ättlingar till en person eller par (göra ett så kallat ättlingaverk). Men det kan bli ett ganska arbetsdrygt projekt, eftersom personer som levde på 1700-talet i dag kan ha åtskilliga tusen ättlingar. // Håkan Skogsjö

Svar: Svensk Arkivinformation, SVAR, har konverterat en del finländska mikrofilmer till mikrokort, som de säljer och hyr ut. Huruvida just Borgå har konverterats vet jag inte, men det kan SVAR upplysa om. En introduktion till släktforskning i Finland hittar du i RÖTTER här. På länksidan finns en del länkar till Finland och även en diskussionsgrupp om finländsk forskning (men språket är mest finska). // Håkan Skogsjö

Svar: Det gör det högst sannolikt. Däremot kan jag inte säga vilken eller vilka myndigheter som handlade frågor om desertörer, men rimligen polisen och militären. Vad jag vet bör deras handlingar vara offentliga, såvida det inte rör sig om säkerhetspolisens arkiv, som är svårare att få tillgång till. Jag skulle vända mig till krigsarkivet i Stockholm och fråga om de har något material. Har de inte det förmodar jag att de kan ge råd om vart du sedan bör vända dig. // Håkan Skogsjö

Svar: Det finns många som är intresserade av soldatforskning. Jag hoppas att någon vill hjälpa till och ge bra svar på dessa frågor, eftersom mina egna kunskaper inte räcker, inte heller böckerna i min bokhylla. Använd mailadressen längst ner på sidan. // Håkan Skogsjö

Svar (25 april 1997): I alla fall uppe i Dalarna hade man i allmänhet inga soldattorp i stil med dem som fanns söderöver, typ »Raskens», utan i stället fick soldaten kontant lön och han hade ofta ett eget litet hemman där han bodde. Hemkall brukar vara den del av lönen som han fick in natura, säd, potatis, ved etc. // Elisabeth Thorsell, Swedish genealogist & editor

Svar: Ja, det finns flera föreningar som ägnar sig åt heraldik, och det finns också många släktforskare som är intresserade av heraldik. Jag hoppas att någon som kan dylika frågor bättre än jag vill höra av sig med ytterligare information (exempelvis namn och adresser till föreningarna). // Håkan Skogsjö

Svar: Det finns en standard för myndigheters arkiv, men om den är lämplig att använda i detta fall, kan jag inte säga. Det finns också ganska mycket litteratur som handlar om hur man arkiverar handlingar och föremål. Den kan säkert ge tips och infallsvinklar. Du kan också vända dig till ett närbeläget arkiv eller museum och be dem om råd. Visserligen har de ingen skyldighet att hjälpa till, men de brukar vara vänliga och tillmötesgående i mån av tid och resurser. Finns någon läsare med erfarenhet av katalogisering av släktarkiv, hör gärna av er med förslag och idéer (mailadress längst ner på sidan!). // Håkan Skogsjö

Svar: Nol- är en dialektal form av Nord-, så gårdsnamnet Nolgården betyder helt enkelt Nordgården eller Norrgården, alltså den gård i byn som låg längst i norr. Bokstavskombinationen -rd- övergår regelmässigt i många dialekter till (tjockt) -l-, däribland västgötskan. Det märks också i en del personnamn: Tord blir Tol och Ingegärd blir Inggäl. Ortnamnet Stommen, som är mycket vanligt i Västergötland, klarar jag inte av att förklara utan tillgång till litteratur. Men säkert kan du finna svaret i exempelvis verket »Ortnamnen i Älvsborgs län». // Håkan Skogsjö

Svar: Klockslaget för nedkomsten finns antecknat i de journaler över födda barn som förts av barnmorskor och vid kvinnokliniker och barnbördshus. Barnmorskorskedagböcker fördes under åren 1881-1955, men är ofullständigt bevarade. Finns de i behåll ska de förvaras i provinsialläkarnas arkiv (som finns i landsarkiven) om det gäller landsbygden, och om det gäller en stad i stadsläkar- eller hälsovårdsnämndsarkiven (i kommunarkiven). Journaler från barnbördshus och kvinnokliniker förvaras i landstingens arkiv. // Håkan Skogsjö

Svar: Urban Sikeborg har skrivit utförligt och initierat om tiondelängder i Släktforskaras årsbok 1995. Tiondelängderna finns mikrofilmade och ingår för äldre tid (till ca 1630) i de så kallade landskapshandlingarna (räkenskaper för statens lokalförvaltning, ordnade landskapsvis och förvarade i riksarkivet) och därefter i landsboksverifikationerna (länsvis ordnade räkenskaper). Men det är egentligen bara de äldre tiondelängderna som har något värde för släktforskaren, efter omkring 1630 ger mantalslängderna bättre information. // Håkan Skogsjö

Svar: Där gick jag bet. Har vi bland läsarna någon som närmare intresserat sig för Karlsborgs fästning och livet därpå. Hör i så fall av er till RÖTTER, mailadress längst ner på sidan. // Håkan Skogsjö

Svar: En rotebåtsman är, kan man säga, en stamanställd, menig sjömilitär. En annan benämning på samma yrke är kronobåtsman. En kronolots är en lots, som arbetar på uppdrag av staten. Kronolotsarna var ofta bönder som bodde invid farlederna. De skötte lotsningen och fick i gengäld vissa skattelättnader. / Håkan Skogsjö

Svar: Någon regelrätt utbildning för släktforskare finns inte. För nybörjare och andra som inte kan så mycket ordnar studieförbunden cirklar och för kunnigare forskare finns en del kortare kurser och studiedagar, ofta arrangerade av någon släktforskarorganisation. Inom Sveriges Släktforskarförbund har det förts diskussioner om att införa någon sorts legitimation för professionella forskare, som skulle utfärdas sedan man visat sin färdighet i olika prov och tester. För den som i dag vill bli professionell forskare är det bara att sätta i gång: hitta kunder och börja forska. Men så mycket kan väl sägas: marknaden är begränsad och den betalning som är möjlig att ta ut måttlig. // Håkan Skogsjö

Svar: I RÖTTER finns en sida om smeder och bergsbruk med en del tips, dock inte särskilt många om bergsmän, förutom att Sveriges Släktforskarförbunds årsbok 1991 handlade om detta ämne (»Bland bergsmän och bruksfolk»). Några tips som gäller just de orter du nämner har jag inte. Kanske finns någon läsare som kan hjälpa till? Maila i så fall här!