Denna sida uppdateras inte längre. Se också landskapssidorna (under Tips&Råd) eller (om det gäller släkter, yrken, etc) en särskild arkivsida som du hittar här.

Min släktforskning handlar om släkten Perrault på min mammas sida. En bror till min morfar, numera avliden, gjorde ett pionjärarbete i slutet av 1960-talet. Det arbetet resulterade i en ganska avskalad stamtavla från den kände franske sagoförfattaren och ämbetsmannen Charles Perrault 1628 – 1703 fram till 1960-talet. År 1816 utvandrade Louis François Edmund Perrault från Villers Cottorets i Frankrike till Stockholm Sverige. Han anställdes som hovköksmästare på kungliga slottet av den nyblivne kungen Karl-Johan Bernadotte. Han tjänstgjorde på slottet fram till 1827, 28. Han gifte sig i katolska församlingen i Stockholm 1819 med Jeanette Futy av franskt ursprung. De fick tillsammans sex barn. Ett av dessa är min mammas stamfar, Joseph Henri Alexander Perrault 1827-1878. Det är han som gett namn till uttrycket ”Det Perraultska mordet”. Detta hade jag ingen aning om när jag började forska för ett halvår sedan. På Södra teatern i Stockholm den 28 september 1875 blev den prostituerade kvinnan Sofia Johanna Dahlberg Andersson mördad i sin bostad på ett gräsligt sätt. Alexander Perrault som stått i en nära relation till henne sedan två år tillbaka blev av dåtidens press uthängd och skyldigförklarad på grund av en del ”besvärande uppgifter”. Sanningen är så vitt jag vet att han hördes, men att saken varken ledde till häktning eller till brottmål. Jag har den senaste tiden samlat på mig en massa tidningsartiklar och andra publikationer från Kungliga biblioteket och Stockholms stadsarkiv. Det jag saknar är den slutgiltiga polisrapporten om ärendet som skall ha skrivits den 8 januari 1876. Finns det någon som vet något mer om denna bisarra händelse, vore det av stort värde för mig om jag fick reda på det.
Med vänlig hälsning
Bo Dahlberg (ingen släktskap med den mördade kvinnan)
(29 maj 2005)

Jag heter Jimmy Lyhagen och engagerad i att sammanställa en historisk matrikel över Kungl. Skogs- och Lantbruksakademierns (KSLA) ledamöter. KSLA instiftades 1811. Antalet ledamöter genomåren har varit 2500 så det är en rejäl munsbit. Projektet har pågått i ett par år med olika intensitet. Skulle gärna ta emot information om en Sten Rönbeck 1767-1839, uppenbarligen verksam i Stockholm. (12 mars 2003)

De pågående minnesåren med anledning av Stora Nordiska Kriget 2000 till 2021 och de kommande minnesåren med anledning av det polsk-svenska kriget 2005 till 2010 aktualiserar ett forskningsprojekt jag arbetat med sedan 1994 och kanske kunde vara av intresse för Rötter:

”The Multinational Swedish Army and Some Allied Units 1630 - 1721" Project

The work on the project started in 1994 and the purpose of the unit studies is to create an inventory of foreign units in the Swedish Army from 1630 to 1721. All non-Swedish-Finnish units in the Swedish army and some allied units will be covered. It would be helpful if the Swedish National War Archive (Krigsarkivet) published on internet available rolls of foreign units in the Swedish army as an aid to genealogical researchers abroad. The unit studies contain background and short unit histories. The first edition of the studies is in A 4 format.

The project will hopefully be completed in 2004.

Study 1 Introduction (published 1996, 15 pages)
Study 2 English Units (to be published 2003, 6 pages)
Study 3 Scottish Units (published 2003, 12 pages)
Study 4 Saxonian Units (published in 3003, 4 pages)
Study 5 Holsteinian Units (published 2003, 4 pages)
Study 6 German Units (other)
Study 6a German Units - Thirty Years' War (to be published in 2003)
Study 6b German Units- Polish Swedish War (to be published in 2003)
Study 6c German Units - Great Northern War (to be published in 2003)
Study 7 Estonian Units (published 1996, 10 pages)
Study 8 Ingrian Units (published 1996, 7 pages)
Study 9 Livonian (Latvian) Units (published 2003, 10 pages)
Study 10 Allied Lithuanian Units (published 1996, 15 pages)
Study 11 Polish Units (published in 2003, 8 pages)
Study 12 Allied Ukrainian Forces (to be published 2003, 5 pages)
Study 13 Allied Zaporozhian Kozak Forces (to be published 2003, 5 pages)
Study 14 French Unit (published 2003, 3 pages)
Study 15 Swiss Units (published 2002, 3 pages)
Study 16 Dutch-Flemish Units (published 2003, 3 pages)
Study 17 Danish-Norwegian Units (published 2003, 3 pages)
Study 18 Allied Crimean Tatar Forces (to be published in 2003)”
(12 mars 2003)

Jag håller på att kartlägga befolkningen i Lönsås förs, Östergötlands län. Mellan åren 1790- ca 1900. Indelat i gårdar, torp m m. Tänker även kartlägga pigor och drängar i denna församling under samma tid. Vill gärna ha kontakt med forskare i Lönsås förs. (12 mars 2003)

Vittus Andersson, bonden som ägde ön Trossö och inte ville sälja till Karl XI, när Karlskrona skulle anläggas. Vittus, förmodligen stor danskvän, kastades i fängelse i Karlshamn och gav slutligen med sig och sålde till kungen. Karlskrona anlades 1680. Vittus fick bra betalt och dör 1688. Det finns många berättelser om denna episod i historien. En del kan vara sant, en del är säkert skrönor. En del uppgifter finns om Vittus ättlingar, men också många oklarheter. Vi har nu startat ett forskningsprojekt där vi försöker kartlägga så mycket som möjligt om Vittus Andersson, hans anfäder och hans ättlingar, hans levnadshistoria. Vi vill sortera känt historiskt material i sådant som kan beläggas och annat material av skiftande kvalitet och trovärdighet. Vi vill komplettera med uppgifter från kyrkoboksmaterial, mantalslängder och domböcker och annat. Det är ett omfattande material som behöver gås igenom och vi beräknar att projektet tidigast kan rapporteras under 2002. Vi är mycket intresserade av att komma i kontakt med alla som kan ha uppgifter som berör denna historiska händelse och person. (18 april 2001)

Jag har börjat samla Svenska Fotografer i ett register. Till att börja med så har jag utgått ifrån två befintliga verk: Förteckning över Svenska Fotografer utgivna 1899 resp. 1911 av Svenska Fotografers Förbund. Jag har sammanställt dessa båda till ett gemensamt register, och kompletterar nu med andra uppgifter jag kan komma över. Men förutom olika andra källor jag hittar så behöver jag hjälp av släkt- och hembygdsforskare, museifolk m.m. för att få ihop ett någorlunda presentabelt register. Jag söker uppgift om:

• Firmans officiella namn
• Innehavarens fullständiga namn och födelse/död. (även kompanjoner)
• Etableringsort och datum
• Verksamhetsperiod
• Flyttat ifrån eller till
• Övertagande av annans firma, vem och när
• Filialer, var och etableringsdatum.

Läs vidare här.

Stockholms och Uppsala läns historiska utveckling när det specifikt gäller vägar, gästgiverier och krogar, är i stort sett ännu ett oskrivet blad. Än idag lutar väghistorien och väghistorikern sig på En vägbok för Uppsala län som kom 1937. Gästgiverierna och krogarnas historia och verksamhet kan vara punktvis och sporadiskt någorlunda utförligt beskrivna i spridda skrifter. Det som saknas är en samlad redovisning för hela länen men som ändå beskriver utvecklingen på lokal nivå. Det är så kulturmiljöprogram vanligen är upplagda och det lämpar sig utmärkt också på en näringshistorik. Till slut är det ju på den lokala nivån som centrala och regionala beslut avslöjar, hur mer eller mindre kloka de var. Alla historiskt intresserade har i alla tider hört hur elaka vägarna var förr i tiden, hur skjutsplikten utarmade allmogen och hur drängarna söp på krogen. Som regel har det varit svepande påståenden, förment giltiga både i tid och rum, i alla tider överallt.

Så var det givetvis inte och för de flesta historiskt nyfikna människor är det intressant att få påståendena något mer utvecklade – när var det hur... här?

Uppbyggandet av ett fungerande reseväsen, vägar, vägvisning, skjuts, kost och logi, började på allvar under vår stormaktstid, tidigt 1600-tal och de första 100 åren var ett lärosekel. Massor med försök gjordes, en del lyckade, andra mindre lyckade och misslyckade. Reseväsendet var en förutsättning för att den statliga administrationen skulle kunna formas och utvecklas. Under samma skede utformades kollegier, ämbeten och verk, den civila och den militära förvaltningen formades, landet var nästan ständigt i krig och det var allmogens arbete som allt till slut byggde på. Gick det bra fick allmogen en del av framgången, gick det dåligt fick allmogen allt av motgången. På sådana villkor skulle vägar byggas och underhållas, ämbetsmän, koppar och ammunition skjutsas, baroner och domhavande smickras, åkern sås och skörden bärgas. Carl Michael Bellman låter gästgiverskan i Rotebro beklaga sig i en lång harang över svärmen av ”skjutsbönder, skålvestgjöthar, skoldjäknar, fogelfängare, ostronfarare, smörhälsingar, recruter och proselyter, taskspelare, lindansare, musicanter och en evig tross af resande”. Bellman kunde då (1794) ha tillagt – en stor hoper av herrar godsägare och annat förnämt folk som vid denna tid utvecklat den ovanan att där de tidigare nöjt sig med en häst nu vilja ha två.

Den historiska betydelsen av gästgivargårdar och krogar som stödjepunkter i kommunikationsväsendet i gången tid kan knappast överskattas. En roll i den utvecklingen hade brännvinslagstiftningen under 1770–1780-talen som orsakade en explosion av småkrogar, som myndigheterna började motarbeta först en bit in på 1800-talet. Brännvinet gav lönsamhet åt småkrogar och färdstugor där den övriga servicen till forbönder inte gav någon ekonomisk vinning. När det gäller skärgårdskrogarna är sambandet ibland uppmärksammat men inte när det gäller inlandets vintervägar med deras vattenställen, krogar och färdstugor.

1 Forskningen om detta intressanta skede av vår ekonomiska historia ska utföras av undertecknad Stefan Nordin från Järfälla utanför Stockholm. Projektet ska ta 2–2½ år och därefter publiceras, något som dock ligger utanför den nuvarande planeringen. Jag har tidigare arbetat med milstolpeinventeringar och forskning om milstolpar i de flesta län, arbeten som används i den löpande kulturminnesvården.

Naturligtvis är jag mycket tacksam för samarbete med alla som sitter inne med kunskap eller material, antingen det rör sig om välkända gästgiverier eller okända bykrogar. Fotografier av gästgivaren eller arbetet i ett gästgivarkök hör också till sådant som jag gärna reprofotograferar. Anekdoter och folkliga berättelser är guld värt i ett material som eljest är ohjälpligt tyngt av uppräkningar och statistik.

Forskningen stöds och bekostas av: Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län och Vägverket. (hösten 2000)

Jag håller på att samla material till en artikel eller uppsats om »ammor», dvs. kvinnor som var anställda för att ge di åt andras barn. Förutom läsning av kyrkböcker, domböcker mm. har jag kontaktat en del arkiv och muséer. Jag tar gärna emot uppslag, källhänvisningar mm., ja, allt som kan hjälpa till att belysa dessa kvinnors levnadsöden. (21 aug 2000)

Under Karl XIIs krig sattes flera tillfälliga regementen upp: för Upplands del bland annat Upplands (eller Fersens) Ståndsdragoner, Upplands tremännings regementet till häst samt Upplands femmännings regemente till häst. Efter kungens död upplöstes tremänningarna 1719 varvid åtskilliga ryttare transporterades till andra regementen, främst ståndsdragonerna. År 1721 upplöstes även detta regemente samt femmänningarna. Många soldater fick avsked, de dugligaste kom till Livregementet och c 2240 man, inklusive 301 från Västgöta tremänningsregementet till häst, skeppades över till Finland. Här skulle de fylla de många luckorna på rotarna till dess den inhemska ungdomen, som starkt decimerats under krigen, vuxit till sig. Många svenskar kunde återvända efter ett par år men närmare en tredjedel blev kvar livet ut , skaffade familj i Finland och deltog även i kriget mot Ryssland 1741-1743. Ett fåtal deltog till och med i pommerska kriget 1757-1762. Det var Nylands och Tavastehus dragoner, Nylands läns infanteriregemente, livdragonregementet i Åbo samt Tavastehus läns infanteriregemente som fick förstärkning från Sverige.

Tore Blomqvist i Lahtis forskar på de till Finland, särskilt Tavastehus län, förflyttade karlarna. För den intresserade rekommenderas hans artikel Transporten av manskap från fyra svenska regementen till Finland 1721 (på svenska) i Historisk Tidskrift för Finland 1990:1 samt artiklar i Sukuset (Lahtis släktforskarförening) 1998:1, 1998:2, 1999:1, 1999:2 som behandlar bl a socknarna Heinola, Sysmä, Hollola, Asikkala, Nastola, Iitis, Orimattila (på finska men personuppgifterna tydbara med lexikon).

Inom ramen för Släktforskare i Upplands Soldatprojekt och i samarbete med Tore kartlägger jag själv (Christina Backman) upplandsregementenas till Finland transporterade manskap och deras ursprung. Långt ifrån alla var dock födda inom Uppland. Ståndsdragonerna i synnerhet bestod även av värvade utlänningar.I Tremänningarna fanns Örebro, Linköping, Södermanland, Västmanland och Vadstena kompanier och man finner t ex ett icke oväsentligt inslag av smålänningar och skåningar liksom i de andra två regementena där kompanierna dock har namn efter kompnaichefen.

Arkivmaterialet består av rullor och kyrkböcker. Rullorna är ofta svårlästa och ett speciellt problem utgör de finländska ortnamnen. Sockennamnen har ofta en svensk och en finsk form, likaså bynamnen. Mönsterskrivaren var uppenbarligen föga bevandrad i ämnet och forskaren manas till stor uppmärksamhet härvidlag .Att korrekt ange sockentillhörigheten bjuder på lika stora svårigheter. Tore Blomqvist har i brev påpekat för mig att: ² I militärrullorna finns ju kolumner för län, härad och socken, men det är inte fråga om någon kyrkosocken utan om en förvaltningssocken, skattsocken eller tingssocken, vilken sistnämnda form jag använt. Tingssocknen omfattar ofta ett mycket vidlyftigare område än kyrkosocknen. T.ex. Nyby tingssocken omfattade Artjärvi, Itis och Nastola kyrksocknar samt delar av Koski, Hollola och Orimattila socknar. Nu är Nyby (Uusikylä) blott en by i Nastola socken.

Personuppgifterna i rullorna varierar i omfattning från rulla till rulla och från kompani till kompani. Patronymikon och födelsesocken anges sällan och eftersom det inte var frågan om indelta soldater så var de heller inte bundna med ett torp till en viss rote eller by i Sverige. Lägg därtill att åldersuppgifterna är opålitliga och att olika ursprungslandskap kan anges för samma soldat i olika rullor så inses lätt att forskaren bör själv noggrant kontrollera alla uppgifter även från vårt register. Det svenska kyrkboksmaterialet för sekelskiftet 1600/1700 är ju dessutom ingalunda uttömmande medan man i Finland ofta får vänta till efter 1741-43 års krig innan det finns någonting alls.

Alla upplysningar om dessa till Finland transporterade soldater emottages tacksamt. Där vi har möjlighet svarar vi också gärna på frågor. (26 jan 2000)