|
Släkttavlor i äldre domböcker
Av Erik Carlegrim, Linköping
Vid läsning av äldre domböcker träffar man då och då på
släktutredningar, som kan ge besked om släktskap på ett sätt som man
knappast kan få av andra förekommande källor. Säkert har många
släktforskare gjort den erfarenheten.
Anledningen till att släktutredningen gjorts och noterats i rättens
protokoll är normalt av två slag – antingen är det fråga om arvstvist
eller om bördsrätt som åberopas för inlösen av fast egendom. I en del –
dock ganska sällsynta – fall illustreras släktutredningen med en
släkttavla, upprättad med en teknik som påminner om den moderna
släktforskarens sätt att illustrera sina utredningar.
Jag har haft anledning att söka igenom domböcker från senare delen av
1600-talet och då träffat på ett antal illustrerade släktutredningar.
Möjligen kan det för läsarna vara av intresse att ta del av
mina iakttagelser och jag ska nedan lämna en närmare presentation av de
fall som jag stött på. Som bakgrund vill jag först med några ord
redogöra för de regler om arv och bördsrätt som gällde för den aktuella
tiden.
Reglerna går tillbaka till landskapslagarnas tid och preciserades
successivt under århundradenas lopp. De är i många avseenden svårtolkade
och ibland motstridiga.
Frågorna om arv och bördsrätt har behandlats ingående i rättshistorisk
litteratur. Den som vill sätta sig in i utvecklingen inom området och ta
del av olika tolkningar, kan rekommenderas Christer Winbergs avhandling
från 1985 med titeln ”Grenverket. Studier rörande jord, släktskapssystem
och ståndsprivilegier” (Institutet för Rättshistorisk forskning, serie
I, band 38; 255 sid).
Arv
Arv är ett välkänt begrepp och kräver väl inte någon omfattande
kommentar. Arvsrätten är numera rätt starkt begränsad till bestämda
släktingar, men ursprungligen fanns inte någon sådan begränsning. Från
landskapslagarnas tid och fram till 1928 fanns rätt för en aldrig så
avlägsen släkting att ärva en död person. Man utestängdes från arv
endast om det fanns någon närmare anförvant. En annan egenhet med de
äldre arvsreglerna var att man och kvinna gavs lika arvsrätt först genom
en förordning från år 1845 – dessförinnan ärvde kvinna hälften mot man.
Denna regel gällde såväl i fråga om bröstarvingare som i sådana fall där
föräldrar ärvde sitt barn genom s.k. bakarv.
Bördsrätt
Bördsrätten sammanhänger med den ursprungliga uppfattningen att
äganderätten till jord eller fast egendom inte var individuell, utan var
knuten till ätten eller familjen. Man kunde därför inte sälja fast
egendom utanför sin egen ätt. Synsättet konkretiserades successivt till
en förköpsrätt för säljarens släktingar (bördemännen). Förköpsrätten
tillkom därvid den som var närmast i börd, d.v.s. närmast släkt.
Detaljerade regler uppställdes för att jämföra släktleden med varandra.
Reg-lerna kunde variera i de olika landskapslagarna, men jämkades samman
och preciserades i de senare landslagarna.
Bördsrätt kunde dock endast åberopas när fråga var om s.k. arvejord, d.v.s. jord som säljaren ärvt. Jord som förvärvats på annat sätt, s.k. avlingejord, kunde säljas fritt. Fäderneärvd jord kunde lösas endast av
släktingar på fädernet och möderneärvd jord bara av mödernefränder. För
att släktingar skulle kunna få vetskap om en tillärnad försäljning
föreskrevs att köparen genom s.k. uppbud skulle offentliggöra detsamma på
tre häradsting. Därefter hade en eventuell bördeman ett år på sig att
lösa jorden. Om ingen bördeman anmälde sig hade ägaren rätt att sälja
till vem han ville.
Under äldre tid var bördsrätten utsträckt till mycket avlägsna
släktingar; reglerna överensstämde därvidlag med arvsreglerna. För att
bedöma om bördsrätt förelåg och vem som var närmast i börd, måste man
ofta göra omfattande släktutredningar som kunde omfatta många
generationer bakåt. På den punkten kom en avgörande förändring genom en
Kunglig förordning år 1720. Bördsrätten inskränktes då så att den på
sidolinjen inte sträckte sig längre än till och med kusiner. Detta ledde
till att tvister om bördsrätt blev sällsynta. Överhuvudtaget kom
bördsrättsinstitutet att betraktas som föråldrat. Det avskaffades dock
inte helt förrän år 1863.
Släkttavlorna
Domstolen kunde ha anledning att genomföra omfattande släktutredningar
både vid arvstvister och vid bedömning av bördsrätt. För släktforskare
är sådana utredningar av särskilt intresse om de rör äldre förhållanden,
där andra källor sällan kan ge besked. Här vill jag redovisa några fall
där jag träffat på illustrerade utredningar. De är inte så vanliga, men
i de fyra härader i centrala Östergötland som jag studerat (Bankekind,
Memmings, Skärkinds och Åkerbo härader) för en kortare period i slutet
av 1600-talet har jag funnit tio fall. Av detta kan man inte dra några
slutsatser om hur vanligt det är i andra härader eller för andra
perioder; det ger endast besked att man med litet tur kan hitta någon
släkttavla som berör ens egen släkt eller i varje fall den bygd som man
specialstuderar.
De tio fall med släktavlor som jag träffat på berör åren 1687 till 1697.
Sex av dem avser att belysa bördsrätt, resten gäller arvstvister. De
flesta släkttavlorna innehåller tre eller fyra generationer; i ett enda
fall berörs inte mindre än sex generationer. Antalet namngivna personer
varierar mellan 7 och 20. I den text som regelmässigt knyts till
illustrationerna finns vanligen åtskilliga namn som kompletterar
släkttavlan.
De tio fallen
Nedan ges en kort beskrivning av de tio fall där domstolen – som termen
lyder – ”låtit räkna deras ätt” och med anledning därav illustrerat
släktförhållandena. Kanske någon läsare hittar något fall av personligt
intresse – i så fall har denna korta rapport inte varit förgäves!
-
1. Åkerbo härad, 1687 VT § 17.
Bjärby i Törnevalla socken. Sex
generationer. 14 namngivna personer. Släkttavlan utgår från Måns i
Bjärby och innehåller bl a namnen Bryngel och Bengta.
-
2. Bankekinds härad, 1688 ST § 29.
Rycklösa i Rystad socken. Fyra
generationer, 16 namngivna personer. Släkttavlan utgår från Sven Tyrsson
i Rycklösa med barnen Lars, Tyres och Jakob.
-
3. Bankekinds härad, 1689 ST § 35.
Måssänder i Örtomta socken.
Fyra generationer, 20 namngivna personer. Släkttavlan utgår från Per
Jonsson i Måssänder med barnen Jon, Olof och Ingiäl.
-
4. Skärkinds härad, 1690 § 29.
Hässelstad i Skärkind socken. Tre
generationer, 7 personer namngivna. Släkttavlan utgår från Nils Persson
i Hässelstad med barnen Jon, Per och Karin.
-
5. Bankekinds härad, 1694 VT § 36. Gärstad i Örtomta (?) socken.
Tre generationer, 11 personer namngivna. Släkttavlan utgår från Jon
Ralsson i Gärstad med bl a barnen Ingemund, Ingevald och Ragnel.
-
6. Åkerbo härad, 1695 ST § 17.
Linghem i Törnevalla socken. Tre
generationer, 9 personer namngivna. Släkttavlan utgår från hustru Maria
Larsdotter som varit gift två gånger (med Måns Andersson och Börje
Olofsson).
-
7. Åkerbo härad, 1696 HT § 2. Tärnstad i Törnevalla socken. Fyra
generationer, 16 personer namngivna. Släkttavlan utgår från Anders
Jonsson i Tärnstad med barnen Johan, Lars och Anders.
-
8. Skärkinds härad, 1697 HT § 3.
Hermanshult i Skärkind socken.
Fyra generationer, 10 personer namngivna. Släkttavlan utgår från Ral
Ingemundsson och sönerna Olof och Per.
-
9 Skärkinds härad 1697 HT § 22.
Torsebo, socken obekant. Tre
generationer, 8 personer namngivna. Släkttavlan utgår från bröderna (?)
Per och Anders.
-
10. Memmings härad, 1697 HT § 3.
Avser arv efter kyrkoherden Adam
Wäfwer i Kullerstad. Tre generationer, 16 namngivna personer.
Fotnot: Texten har tidigare publicerats i ÖGF-Lövet nr 49 1997, som ges ut av Östgöta Genealogiska Förening. Redaktör: Hans Egeskog.
|
