Med Förbundet i USA

Här kommer Anna-Lena Hultman att löpande berätta om den pågående USA-resan i Sveriges Släktforskarsförbunds regi.

Önskemål om en gruppresa för släktforskare till Amerika har funnits länge. Genom ett samarbete med reseföretagen Resia och Swansons har den nu blivit av och 23 släktforskare har påbörjat resan till intressanta platser i östra halvan av USA.

4 maj Bland Rockfords svenskar
4 maj Chicago, Chicago
3 maj Bishop Hill och Swenson Center
3 maj Till Chicago
29 april Jamestown – utanför turiststråket
29 april Niagara Falls
28 april New York here we come!
27 april Nya Sverige - en resebonus
25 april Monument och byråkrati
22 april Från Sverige till Washington

2010-05-04
Bland Rockfords svenskar

Den avslutande delen av vår resa var förlagd till Rockford, Illinois. Vi startade på anrika Stockholm Inn med något som kallades ”lätt lunch” men som inte alls kunde hänföras till den kategorin. Vad sägs om en jättestor svensk tunnpannkaka med en stor smörklick och lingonsylt, svenskamerikanskt smörgåsbord med ett par sorters skinka, rostbiff, potatissallad, fruktsallad, smör och bröd och till efterrätt ”rice pudding” som närmast kan beskrivas som kall risgrynsgröt med kanel. Det smakade mycket bra!

Här serveras mer än 10.000 personer per vecka. På menyn finns ärtsoppa, kroppkakor, köttbullar och mycket annat svenskt. Under lunchen hälsades vi välkomna av representanter från staden Rockford och från Swedish Historical Society.

Tre medlemmar från Swedish Historical Society äntrade sedan vår buss och tog oss med på en rundtur i Rockford. Själva stadskärnan är något sliten, liksom de områden som räknades som den svenska delen, men resten av staden har fantastiska villaområden som tyder på välstånd. En höjdpunkt var besöket på Midway Village Museum där Rockfords storhet som svenskstad verkligen visades upp. De svenska företagen inom branscherna möbler, metall och textil exponerades i intressanta utställningar. Här finns Estwing, som tillverkade hammare av hög kvalité, grundat av en ölänning, Nelson Knitting Company med John Nelson från Kärråkra som grundare, P A Petersons Union Furniture Company, ett av Rockfords stora möbelföretag m fl. Ett stort antal byggnader har flyttats till The Midway Village, men tiden rann iväg så där får vi gå på upptäcksfärd vid nästa resa.

Nästa stopp var vid Erlander Home det äldsta stenhuset i Rockford. Mycket att titta på, bl. a möbler tillverkade i Rockford. Lokala TV-stationen var på plats och gjorde reportage. Hoppas vi kan hitta det på nätet.

Nu var det dag för middag i privata familjer. Det var rockfordfamiljer med svenskanknytning som öppnade sina hem för oss. De dollar vi betalade för middagen gick oavkortat till Swedish Historical Society. Trevligt att se hur svenskättlingarna bor idag och få en inblick i nutidens samhälle.

Efter en dag med shopping, museer, släktbesök och andra aktiviteter av mera privat karaktär är det på tisdag middag dag för den 8,5 timmar långa flygresan till Arlanda. Förhoppningsvis kan vi ta en sväng runt hotande askmoln från Eyjafjallajökull.

Resan har gett mersmak och förhoppningsvis kan vi ordna fler resor om intresse finns.

2010-05-04
Chicago, Chicago

1 maj firades i Chicago, en stad som år 1900 hade fler svenskar än Göteborg. Vi fick en rejäl rundtur till alla stadens sevärdheter men det var nog den ”svenska” stadsdelen Andersonville som rönte störst intresse.

Längs Clark Street, en gång kallad Snusgatan, finns fortfarande mycket som minner om den tid då svenskarna dominerade området. Där finns skylten kvar för Simons Taverna som inte bara var en restaurang utan också fungerade som postkontor för immigranter som ännu inte skaffat sig en fast adress. Där finns också Erickson’s delicatessen, en speceributik som säljer svenska matvaror som lingonsylt, knäckebröd, ost, kaviar, potatiskorv mm som eftertraktas av svenskar och svenskamerikaner. Ann-Marie som stod bakom disken berättade – på svenska – att vid jultiden är det kö av kunder långt ut på gatan.

Vi besökte också det trevliga museet Swedish American Museum i Andersonville. Det är ett litet välskött museum som skildrar emigrationen från Sverige och svenskarnas liv i Chicago.
Andersonville är en plats att återkomma till.

2010-05-03
Bishop Hill och Swenson Center

Fredagen blev en fullmatad dag med första stopp i Bishop Hill, Illinois, några timmars bussresa sydväst ut från Chicago. Namnet Bishop Hill är engelska av Biskopskulla i Uppland grundarens födelseplats.
Bishop Hill var en koloni grundad av ”Jansarna” från Hälsingland. Eric Jansson utvandrade 1846 med en grupp religiösa anhängare från Alfta, Bollnäs och trakterna däromkring. Med tiden var dom ca 1.200 som odlade jorden på den bördiga slätten i Henry county. Man levde i kollektiv och delade allt, men med tiden kom kollektivet att splittras och jorden att delas upp.

Vi besökte först ett museum med naivistiska målningar av Olof Krans som kom till Bishop Hill som 12-åring och senare skildrade livet i kolonin. Sedan var det lunch innan vi gick över gatan till Vasaorden, arkiv och museum för alla vasaordensällskap i USA.
Vi hann också med besök i Björklunds hotell, den gamla kyrkan med dess kyrksal och utställningar. Sist men inte minst kyrkogården med nästan bara svenska namn på gravstenarna.

På väg till Rock Island stannade vi till vid Jenny Lind chapel i Andover, ett kapell uppfört 1850-54 med hjälp av en donation från sångerskan Jenny Lind. Detta kapell hade stor betydelse för svenska lutherska kyrkan i USA.

I Rock Island besökte vi Swenson Swedish Immigration Research Center, i dagligt tal kallat Swenson Center, där ”director” Dag Blank tog emot och berättade och visade runt. Det är omfattande samlingar av svenskamerikanskt material som där finns tillgängligt för forskning. Vi önskade nog alla att vi haft en vecka för att jobba med egen forskning där, men eftersom vi var en allt för stor grupp fanns inte möjlighet till något sådant.
Detta är dock ett ställe att komma tillbaka till. Swenson Center tar gärna emot förfrågningar via hemsidan eller via mail, något som svenska släktforskare kan ha glädje av nu när Svenska Emigrantinstitutet är stängt. Här finns bl. a de eftertraktade SAKA-mikrofilmerna.

Som avslutning på en späckad dag var vi inbjudna till First Lutheran Church i Rock Island. Pastorsparet Gregory och Judy Mayer tog emot. En del av oss fyndade i kyrkans loppmarknad innan vi mitt i ett åskväder med ösregn sprang till prästgården. Där dukades en amerikansk version av vårt svenska ”knytkalas” upp för oss och kyrkans volontärer. Eftersom det var valborgsmässoafton firade vi med ”Vintern rasat”, ”Amerikaresan” och ”Du gamla du fria”.

En fantastiskt trevlig dag avslutades med en 3 timmars bussresa i åska och ösregn tillbaka till Chicago.

2010-05-03
Till Chicago

Torsdagen ägnades åt den långa resan från Jamestown till Chicago, en nätt liten tripp på 80 mil med buss. Vi hade naturligtvis kunnat flyga, men inrikesflyg har omfattande säkerhetskontroller och tar också lång tid – och man får inte se lika mycket av landet som vid en bussresa.
Vi körde genom staterna New York, Pennsylvania, Ohio och Indiana innan vi var framme i Illinois och Chicago.

Dagens höjdpunkt var ett besök i Shipshewa, Indiana, ett samhälle med stor amishbefolkning.
Amish är en kristen religiös grupp med rötter i södra Tyskland och Schweiz som slagit sig ner främst i Pennsylvania och Ohio. De har inte anammat den moderna tekniken utan lever som för 100 år sedan, med hästdragna vagnar och redskap, ingen elektricitet, enhetliga klädedräkter och stränga levnadsregler.

Shipshewa har en stor grupp amish, de flesta jordbrukare med sidoverksamheter. Över allt i området fick bussen kryssa mellan hästdragna svarta, täckta vagnar och cyklande amishklädda människor. Ett stopp gjordes inne i samhället och tillfälle gavs till att köpa hantverk och andra produkter.

2010-04-29
Jamestown – utanför turiststråket

Både passpolisen vid kanadagränsen och andra vi mött på vår resa, har höjt på ögonbrynen och sett undrande ut när vi berättat att ett av våra resmål är Jamestown i staten New York. Finns det något att göra där?
Ja, för svenska släktforskare kan det vara riktigt spännande.

Jamestown var och är en lite stad vid Chautauqua Lake, inte så långt från Lake Erie och ganska nära gränsen till Pennsylvania. Här intog svenskarna en ganska dominerande ställning och många stora företag, främst inom möbel- och metallindustri, drevs av våra utvandrade landsmän.

Vid lunchtid anlände vi till Fenton History Center i Jamestown där vi fick rundvandring i museet. Ett föremål som tilldrog sig uppmärksamhet var skiftnyckeln som uppfanns av en svensk och som tillverkades här. En av våra resenärer fick nu förklaringen på varför hennes utvandrade släktingar en gång för länge sedan skickat skiftnycklar hem till Sverige.

Fenton History Center har också ett bibliotek med forskaravdelning. Där var vi som barn i en godisbutik! En stab av trevliga människor, anställda och volontärer, lotsade oss genom klippsamlingar med dödsrunor, gamla dagstidningar på mikrofilm, CD-skivor och släktutredningar. De dominerande landskapen vad gällde immigranter från Sverige var Halland, Dalsland, Västergötland och Östergötland. En äldre herre som, pratade mycket med oss på gammaldags svenska, hade sina rötter i bl a Fivelstad i Östergötland. Vår resenär från Halland var mest lyckosam av oss och fick massor och uppgifter och även telefonnummer till en nu levande släkting i Jamestown.

Vi hann också med en rundvandring på den jättestora Lake View Cemetery, en mycket vacker kyrkogård med många ”svenska” gravstenar.

Dagen avslutades för hela resegruppen med en middag tillsammans med släktingar och vänner till några av oss.

Ett av de mest kända landmärkena i USA är Niagara Falls. Dit styrde vi kosan på tisdagen, en lång resa från New York med bitvis dåligt väder, till och med lite snö på något ställe.

Eftersom fallen syns bäst från den kanadensiska sidan fick vi ta oss över gränsen. Iskalla vindar hindrade oss inte från att likt andra turister ge oss ut med kamerorna. De djärva tog turistbåten Mary of the Mist ända fram till foten av fallen och fick på så sätt se vattenmassorna som kastade sig utför Regnbågsfallet, Brudslöjefallet och Hästskofallet från flera håll.
Ingen släktforskning denna dag!

Två dagar i New York, vad sägs om det? Vi anlände till ”The Big Apple” på lördagskvällen och inkvarterades på Holiday Inn i Midtown-57th Street. De mest alerta resenärerna kunde inte avhålla sig från att genast gå ner till Time Square och känna på atmosfären.

Söndag förmiddag tog guiden Monica Lee oss med på en 4 timmars sightseeing på Manhattan. Det blev en tur genom de olika stadsdelarna bl. a Harlem, Central Park, FN skrapan, Ground Zero, Broadway, teaterdistriktet och mycket, mycket mera. Regn och dis förtog en del av upplevelsen eftersom skyskrapornas övre våningar försvann in i dimman. Medan trötta ben vilade några timmar blev det en del släktforskning via Internet (svårt att avhålla sig!). På kvällen var det middag på japansk restaurang för dom som så önskade.

Själv träffade jag min ”cousin” Betty Hamilton, en 85-årig alert dam som var född i Iowa men som bott större delen av livet på Manhattan. Det blev en mycket trevlig kväll.

Höjdpunkten i New York var naturligtvis besöket på Ellis Island. Turistbåten tog oss ut från Battery Park på Manhattans sydspets till Frihetsgudinnan och sedan till det gamla fortet på Ellis Island. Från 1 januari 1892 till 1950-talet var detta den huvudsakliga immigrantmottagningen i USA med 12 miljoner inkommande. De omfattande utställningarna visade hela mottagningsproceduren i text, bild och föremål. Det var en särskild känsla att tänka sig att svenska pigor och drängar, bönder och stadsbor tillsammans med tusentals andra nationaliteter trampat samma kakelgolv som vi nu gick runt på.

I forskaravdelningen kunde man via datorer söka i den stora Ellis Island-databasen, men den kan vi komma in på via Internet hemma i Sverige. Vår förbundskassör Lars Sundell var nog den av oss som fick in den största fullträffen när han hittade sin Fredrickson-familj, som vi sökt på Internet dagen innan, listad på Wall of Honor i parken på Ellis Island. Wall of Honor är en mur där vem som helst kan köpa en plats för namnet på den släkting som någon gång passerat Ellis Island.

En ny etapp på resan, Washington-New York, bjöd på en oväntad överraskning för resenärerna. Det visade sig att tid fanns för att göra en ordentlig avstickare till Wilmington i staten Delaware. Här låg Sveriges koloni Nya Sverige, vilken existerade under åren 1638-1655. Besöket var inte planerat i förväg men vår reseledare lyckades ordna visning av den gamla Old Swedes’ Church (t.h), även kallad Holy Trinity Church, och kopian av det gamla segelfartyget Kalmar Nyckel. Det blev en riktigt trevlig bonus på vår resa.

Old Swedes’ Church är den äldsta kyrkan i USA fortfarande är i bruk, uppförd 1699. En grupp entusiastiska volontärer tog emot oss och berättade om kyrkan, dess präster och inredning. Där fanns ljusstakar och annat som givits till kyrkan vid de tillfällen då våra svenska kungligheter varit på besök. Man berättade med stolthet om kyrkans nattvardstyg av silver som 1718 skänkt till kyrkan av Stora Kopparbergs AB i Falun.

Kyrkogården runt kyrkan var också spännande och besöket allt för kort för entusiastiska gravstensjägare från Sverige!

På gångavstånd från kyrkan togs vi emot av Aleasa J. Hogate och hennes stab av frivilliga medarbetare. Ett trevligt litet museum visades upp och sedan fick vi se Kalmar Nyckel, eller rättare sagt en naturtrogen kopia av det segelfartyg som den 29 mars 1638 seglade in i Delaware bay. Där byggdes fortet Christina, uppkallat efter den svenska drottningen med samma namn.

Det är frivilliga krafter som med hjälp av donationer under många år jobbat med att återskapa detta vackra skepp. Nog tyckte vi alla att skeppet var ganska litet och ganska få av oss kunde tänka oss en seglats över Atlanten. Nu används Kalmar Nyckel sommartid för seglatser längs USAs ostkust och som deltagare i diverse ”Tall Ships Race”.

Gravsten i kyrkgolvet
(Klicka på bild för förstoring)

Arlingtongkyrkogården i vårskrud och Vietnamnmonumentet.

2010-04-25
Monument och byråkrati

■ Torsdagen började med rundtur i buss i Washington under ledning av guiden Katarina. Det gav oss tillfälle att se de välkända byggnaderna och monumenten på nära håll. Det blev inte bara en resa i Washington utan även i den amerikanska historien.  

Sedan 11 september 2001 har säkerheten höjts och man får inte längre gå in i Vita Huset och Capitolium, men värmen och solskenet lockade oss frusna nordbor att hellre se byggnaderna från utsidan. President Obama var inte hemma så vi får hälsa på hos honom en annan gång.  

Bland de många krigsmonumenten var det nog Vietnam-monumentet, med namnen på alla amerikanska soldater som stupade i Vietnamn, som berörde oss mest.

Turen avslutades med ett besök på Arlington National Cemetery, militärkyrkogården där även klanen Kennedys ganska oansenliga gravar finns att beskåda. Kyrkogården används fortfarande och i genomsnitt 29 begravningar genomförs varje dag, en del med blåsorkester, hästdragna katafalker och salut. 

Fredagen i Washington var ägnad åt Smithsonian-området där arkiv, museer och gallerier ligger tätt. En stor del av dagen gick dock åt för att ta oss igenom den amerikanska byråkratin. För oss släktforskare var Library of Congress och National Archive av stort intresse. Vi började med kongressbiblioteket där vi fick köa för registrering och fotografering för fotolegitimation. Det tog en och en halv timma! Sedan blev det säkerhetskontroll där väskor och även skärp och bälten genomsöktes. Genom vindlande korridorer hittade vi till slut avdelningen för genealogi. Vi fick en intressant genomgång av vilka släktforskningsresurser som kan erbjudas, men en hel del finns tillgängligt i Sverige via Internet så det ville vi inte lägga tid på.  

Några av oss var lockade av att försöka hitta våra utvandrade släktingar i de adresskalendrar, city directories, som finns på mikrofilm för hela landet, så efter lunch var vi tillbaka – med ny säkerhetskontroll och byråkrati. På mikrofilmavdelningen fick vi inte ta med väskorna in utan fick gå till effektförvaringen. Där var det fullt och vi skickades hela vägen ner till ingången och en annan effektförvaring. När vi så var tillbaka efter ändlösa korridorer och trappor och hissar fanns det ingen personal på plats! Efter att ha väntat en stund tog vi saken i egna händer och letade fram de mikrofilmer vi ville ha. Utbytet var väl inte så överväldigande men timmarna på Library of Congress gav en intressant inblick i vad som finns att tillgå – och i hur den amerikanska byråkratin fungerar. 

De som inte gick till kongressbiblioteket spred ut sig på National museum, flyg- och rymdmuseet, botaniska trädgården och National archive, allt efter egna önskemål.

Glada släktforskare med Vita husets baksida i fonden

2010-04-22
Från Sverige till Washington

■ Avresedagen 21 april närmade sig, när oroande nyheter dök upp i form av vulkanutbrott på Island och där efter följande askmoln över hela Europa. In i det sista var det osäkert om det över huvud taget skulle bli någon resa och ännu kvällen före avresan var inget klart.  

Sent på kvällen före avresan kom så besked om att Landvetter och Arlanda var stängda, men att SAS-planet till Washington skulle gå enligt tidtabell från Kastrup. Våra resenärer från stockholmsområdet kunde dock inte ta sig till Köpenhamn i tid, så där fick det bli buss till Oslo för en flight till Newark, New York. Vi andra fick starta resan vid 4-tiden på morgonen och ta tåget från Göteborg till Köpenhamn. När vi kom fram möttes vi av skylten ”Cancelled”, inställt flyg till Washington!  

Lyckligtvis fanns vår reseledare Kristina Thelander på plats och kunde boka in oss som ”stand by” för en flight till Newark strax efter lunch. Det blev en nervös väntan, skulle vi komma med eller inte, men tursamt – för oss – var det några av dom inbokade som inte dök upp i tid för avgång. En suck av lättnad! 

Väl framme i New York blev det buss till Washington, en resa på ca 40 mil i ösregn innan vi vid åttatiden på kvällen, lokal tid, var framme. Då hade vi varit på väg i 29 timmar.

Våra vänner som rest via Oslo blev ganska försenade och var inte framme förrän 4-tiden på morgonen dagen efter. Även dom hade varit på väg lika länge.

Skönt i alla fall att vara framme och härligt att vakna till strålande solsken och full vår i den amerikans huvudstaden.