TILL STARTSIDAN

Nils William Olsson in memoriam

■ Den svenska emigrantforskningen nestor har gått ur tiden, nära 98 år gammal, en ålder han skulle ha uppnått i juni. Nu blev det inte så, utan han slutade sina dagar den 20 mars i sitt hem på äldreboendet Mayflower i Winter Park, Florida. Han efterlämnar sin hustru Dagmar, född Gavert, barnen Karna, Chris och Greg med makar, fyra barnbarn och tre barnbarns barn.

Nils William var född i Seattle av svenska föräldrar och förlorade sin mor som liten, och fick då med sina systrar och brodern Karl flytta till farföräldrarna i Sverige, där han växte upp och gick i skolan, bl.a. i Örebro. Fadern gifte så småningom om sig och familjen flyttade tillbaks till USA i början av 1920-talet.

Nils William bedrev ”Scandinavian studies” först vid numera North Park University i Chicago och sedan vid Northwestern University och University of Minnesota. Han doktorerade 1938 på en isländsk saga, och arbetade sedan inom universitetsvärlden. Under Andra världskriget tjänstgjorde han som marinattaché i Stockholm och på andra ställen. Efter kriget ingick han som medlem i State Department och verkade vid ambassaderna i Reykjavik, Stockholm och Oslo. Hela tiden samlade han material om svenska utvandrare, och hann också vara med om att organisera emigrantjubileet 1948, varefter föreningen Swedish Pioneer Historical Society (nu Swedish American Historical Society) startades för att ta vara på emigrantminnen och ge ut en tidskrift, som kunde vara forum för en seriös emigrantforskning, och där han medverkade med ett stort antal bidrag.

■ Efter sin pensionering 1967 arbetade han som ”director” för Swedish American Institute i Minneapolis till 1973, och verkade under den tiden även för att skapa Swedish Council of America (SCA), en paraplyorganisation för de olika svensk-amerikanska föreningarna i USA och Canada, och som numera också har en del svenska medlemmar. Han var verkställande direktör för Swedish Council of America under tiden 1973 till 1984.

Som en liten hobby under denna tid startade han också sin egen tidskrift Swedish American Genealogist, som sedan 1981 har kommit it i 25 årgångar och nu är inne på den 26:e. Nils William lärde sig at hantera datorn vid ca 85 års ålder och skötte produktionen av SAG själv under många år, innan han i slutet av 1990-talet lämnade över redaktörskapet till vännen James (Fritz) Erickson, och numera handhas det av undertecknad.

Under flera år på 1980-talet ledde han bussresor i Sverige för sina amerikanska vänner, och tog dem till arkiv och till fädernas kyrkor. När han tyckte det blev för jobbigt vid ungefär 83 års ålders startade han i stället Swedish American Genealogist Workshop, som innebär att läsarna av tidskriften kan samlas en vecka om året i Salt Lake City och forska under kunnig ledning i svenska arkivalier, något som nu planeras av hans dotter Karna Olsson och till hösten går av stapeln igen.

■ Nils Williams bestående största gärning torde dock ändå vara hans mastodontarbete, Swedish Passenger Arrivals in U.S. Ports, där han plockat ut ungefär 5000 svenskar ur ankomstlistorna för de största hamnarna i USA för perioden 1820-1850, och sedan lyckat identifiera ca 3500 tillbaks i svenska och amerikanska källor. Första upplagan (om bara New York) kom 1967, och en uppföljning 1979, och en sammanslagen upplaga kom 1995, som gjordes i samarbete med den något äldre vännen Erik Wikén. De två första böckerna gjordes på den fördatoriserade tiden och är mycket imponerande verk vid tanken på detta.

Men Nils William vilade inte länge på några lagrar, utan fortsatte att forska, med hjälp av sin hustru Dagmar. Sin sista bok, Swedish Voters in Chicago 1888, publicerade han vid 90 års ålder 1999. Den boken innehåller uppgifter om ungefär 4500 svenskar, som var röstberättigade 1888, varav ungefär 1600 gick att finna i Chicagos ”city directories” och andra källor. Boken kan vara en bra hjälp om man har tidiga utvandrare till Chicago och kan i någon mån ersätta den förlorade folkräkningen 1890.

■ Hans insatser inom forskningen om de svenska utvandrarna uppmärksammades av omvärlden och han blev Kommendör av Nordstjärneorden, Riddare av Vasorden, hedersledamot av Vitterhetsakademien och Wermländska Sällskapet, blev Årets Svensk-Amerikan 1969, Doctor Honoris Causa i Uppsala 1968, fick Svenska Emigrantinstitutets Charlottamedalj, och 1994 års Victor Örnbergs-pristagare, m.m. Han var också en av 50 Fellows of the American Society of Genealogist.

Till slut kan nog nämnas att Nils William var en ytterst charmig person som skaffade sig vänner vart han kom. Många, många kommer att sakna honom, men också att minnas honom länge än.

Elisabeth Thorsell (21 mars 2007)

■ Om man vill skänka en slant till Nils Williams minne, så går det bra att sätta in valfritt belopp på PlusGiro 2 60 10-9, Swedish American Genealogist, så ska jag se till att det kommer till Swenson Center, och till hans stipendiefond.