TILL STARTSIDAN

Inblick i 1700-talets Fryksdalen

■ Fryksdals härads domboksprotokoll för åren 1602 till 1750 har sammanfattats av Gunnar Almqvist. Detta enastående arbete har nu avslutats i och med utgivningen av fjärde och sista delen av Sammandrag av Fryksdals härads dombok som omfattar tiden 1741 till 1750. Boken är utgiven av Östra Emterviks hembygdsförening.

Det är inte bara släktforskare som har glädje av dessa böcker utan också för den som är nyfiken på hur människor levde på 1600- och början av 1700-talet är domstolsprotokollen en utmärkt källa. Det som avhandlades i domstolarna på den tiden rörde allt från social omsorg till konsumentskydd. Viltvård, utbetalande av ”försäkringspengar” till olycksdrabbade, vägunderhåll, arbetsrätt och brutna äktenskapslöften är några av de frågor utöver brottsmål och fastställande av köp av fast egendom som löstes i tingsrätten.

När man läser sammandragen slås man av att förhållandevis få mål rör det som vi i dag ser som brottsliga handlingar. Visst förekommer stöld, misshandel, förfalskningar, förtal m. m. men många domar rör också sådant som vi i dag inte anser brottsligt som sex utanför äktenskapet och sabbatsbrott.

Påföljderna ser också annorlunda ut, spöstraff och dödsstraff. Dödsstraffen har olika ”hårdhetsgrad”, hårdast är att halshuggas och ”å påle brännas” lindrigare att ”bara” hängas. En förändring märks här i mitten av 1700-talet genom att kvinnor i allt större utsträckning döms till 14 dagars fängelse i stället för spöstraff.

Hur ser det ut i Fryksdalen i mitten av 1700-talet?

De flesta mål rör fastställande av köp och testamenten. En annan stor grupp är tvister om gränser och ägarandelar i hemman. Här finns också tvister som rör ”arbetslagstiftningen” och hur och när man kan byta arbete.

Det uppstår också tvister om utskog som innan laga skifte är gemensam för alla i bolbyn. Man kan se att försäljning av kol och timmer är något som rubbar den tidigare balansen i samhället, man klarar inte att äga skog tillsammans längre när skogens tillgångar exploateras. Synen på kvinnor och barn kan också utläsas i testamenten och hur förmyndare utses för barn. Döttrar har inte samma arvsrätt som söner varför föräldrar skriver testamenten som skall säkra att de får lika som söner. Kvinnor ses inte som ägare till fastigheter om de är gifta, det är mannen som för talan. Det kan konstateras att endast ett fall av kvinnomisshandel omnämns under tioårsperioden. Detta skall ses mot bakgrund av mannens rätt att aga sin hustru. Däremot finns det några fall där kvinnor anklagas och döms för att de varit uppstudsiga mot män, bl.a. kallat sin svärfar för ”fylleracka”. När det gäller val av förmyndare tycks det vara ekonomiska intressen som styr i hög grad och för den man som blir änkling och vill gifta om sig så är barnen en belastning vilket leder till att han lämnar över ansvaret för sina barn till en förmyndare.   

De flesta ”brottsmål” handlar om sexuella förbindelser utanför äktenskap. Någon anklagas för trolldom och någon anser sig ha blivit förolämpad av att bli kallad ”förbannad skälm”. När man letar efter brott som idag skulle leda till åtal så slås man av hur laglydiga alla måste ha varit. Under ett år i Fryksdals härad lagförs tre stölder, en misshandel, en ringa misshandel, ett fall av olaga alkoholförsäljning och en urkundsförfalskning. Vanligaste brottet är att utan tillstånd ha avverkat skog för avsalu eller svedjat d.v.s. fällt skog, som sedan den torkat, eldats upp för att man ska kunna så råg i askan. 

År 1741 begär allmogen rättens intyg för att få skattelindring då man haft missväxt under flera år, skördarna har halverats och vissa har förlorat alla sina kreatur. Senare framgår det att åren 1742 och 1743 varit ännu sämre och man talar om barkbrödstider. Det finns också mål som hamnar lite vid sidan av rättspraxis. Ett annat udda fall är där två pojkar 10 och 14 år gamla stulit två 6-dalersplåtar för Kerstin Olofsdotter i Ivarsbjörke under gudstjänsttid. Kerstin får tillbaka plåtarna och rätten dömer att de båda gossarna skall risas av närmast anhörig i närvaro av kronans tjänsteman, ”som äger att tillse, det samma aga må lämpas efter deras ålder och brott, att de likväl måge för en nödig skräck och räddhåga för att vidare taga sig ett sådant oråd före”.

Att läsa i domstolsprotokollen är en resa i tid som ger ökad förståelse för det som händer i dag. De som levde då var inte så olika oss men deras vardag såg annorlunda ut och deras föreställningsvärld var annorlunda, de precis som vi var barn av sin tid.  

Per Sundqvist (8 nov 2006)