|
Ted Rosvall i föreläsartagen inför en engagerad publik. Intensiv emigrantforskarhelg I fredags och lördags rådde en febril verksamhet i Släktforskarcentrum i Sundbyberg. Inte mindre än 56 personer hade hörsammat förbundets inbjudan till en kurs och konferens på temat Emigrantforskning. Emigrantforskarhelgen 2006 måste betraktas som en succé, och tanken är nu att försöka sprida gracerna och kunskaperna över landet. I början av nästa år, med preliminärt datum den 25 och/eller 26 januari, planeras därför en emigrantforskarkurs i förbundets forskarstuga i Göteborg, och det finns också tankar om liknande aktiviteter i södra respektive norra Sverige. Emigrantforskningen har via Internet och de många databaserna fått ett enastående uppsving och intresset är stort! Många digitala resurser Kursledare var Anna-Lena Hultman och Ted Rosvall, som visade ett stort antal databaser och Internetresurser, med vars hjälp det idag ofta går att lokalisera och identifiera tidigare hopplöst borttappade släktingar i USA. Deltagarna fick också tillfälle att, med Lena A Löfström och Annelie Jonsson som handledare, pröva de nya länkarna i förbundets datasal, vars nätverk och Internetlina dock inte riktigt klarade anstormningen av högmotiverade länkprövare. En lista över de viktigaste emigrantforskarlänkarna hittar du här! Lördagens konferens samlade ytterligare ett dussintal deltagare och kom att bli en intensiv och engagerad diskussion kring framför allt EMIBAS och IMMIBAS, men också om ”länkade databaser”, forskarresor till USA, Emigrantforum och mycket annat. Christina Persson från
Emigrantinstitutet i Växjö fanns på plats och rapporterade om den stora
ovisshet som fortfarande råder beträffande institutets framtid och
inriktning. Närvarande var också Bo Björklund, som under många år arbetat både med Emibas och med registrering av dödsnotiser i svensk-amerikanska tidningar. Många synpunkter Konferensen var givetvis inte en beslutande församling, men följande synpunkter och viljeyttringar kunde dock skönjas: 1. EMIBAS måste ovillkorligen fullbordas! Det torde finnas goda möjligheter att på frivillighetens väg få fram de ca 400.000 poster som ännu saknas i projektet. Förutom de landsdelar som fortfarande är vita fläckar på Emibas-kartan, t.ex. Norrbotten, delar av Stockholms stad och Uppland, behöver man på många håll komplettera med perioden 1895-1930, som vid tidigare excerpering inte fanns tillgänglig för forskning. Det är också viktigt att vissa län, där kvaliteten i arbetet inte varit helt perfekt, kontrolleras och i förekommande fall förbättras. Det var mötets mening att det fortsatta arbetet med Emibas måste komma igång genast, och att det inte går att vänta på att läget i Växjö skall klarna. 2. IMMIBAS finns redan färdigt för vissa län (Örebro, Blekinge, Gävleborg och Västernorrland), samt har påbörjats på flera andra håll. Immibas är ett utomordentligt viktigt komplement till EMIBAS, särskilt vad beträffar den betydande återinvandringen från bl.a. USA. Men den är också värdefull för invandringshistorien, inte minst när det gäller minoriteter av olika slag. Det påtalades att excerperingen för Emibas och Immibas, särskilt vad beträffar perioden 1895-1930, lämpligen kan göras samtidigt. Det skulle också kunna vara möjligt med länkar och hänvisningar mellan de två databaserna. 3. Möjligheten av kunna koppla ihop andra databaser, t.ex. Emihamn och Emibas, diskuterades också. I Emihamn finns t.ex. ofta den viktiga upplysningen om vart emigranten tänkte sig, eller i alla fall till vilken plats han köpt biljett, medan man i Emibas har en utomordentligt god hänvisning in i kyrkoboksmaterialet. Trots de uppenbara fördelarna med ett kombinerat material var den allmänna meningen att riskerna med ett sådant projekt förmodligen skulle vara större än nyttan. Svårigheterna med att med säkerhet kunna påvisa att den ”S Pettersson” som enligt Emihamn utvandrar från Falköping i själva verket är identisk med den ”Samuel Olof Persson” som enligt Emibas utvandrar från Backgården i Torbjörntorps socken utanför Falköping, skulle bli överväldigande, och resultatet högst opålitligt. Samma sak gäller förmodligen en hopkoppling av t.ex. Emibas och Ellis Islands databas. Bättre då att lämna över den nödvändiga källkritiken och bevisföringen till forskaren själv. 4. Utrikesdepartementets personrelaterade källmaterial, bl.a. Konsulatsarkiven (Nationalitetsmatriklar) och Arvsärenden presenterades och diskuterades. De förstnämnda har nu skannats och kommer att registreras för en framtida presentation på CD eller via Rötter. Materialet kan sägas vara unikt, med uppgifter om utlandssvenskar som svårligen kan återfinnas på något annat sätt. Ett pilotprojekt kring Nationalitetsmatriklarna (egentligen en sorts inflyttningslängd eller rulla med tiotusentals utvandrare från Sverige till norra Tyskland ca 1870-1910) för Lübeck pågår redan, och många har uttryckt intresse av att, ungefär som med Namn-åt-de-döda, hjälpa till med arbetet. 5. Särskilda ”forskarresor” till arkiv och bibliotek i olika delar av USA och Canada diskuterades livligt och entusiasmen inför en sådan möjlighet var stor. Dock restes ett och annat varnande pekfinger kring de problem som ”resebyråverksamhet” alltid innebär. Slutsatsen blev, att eventuella forskargrupper i ett sådant koncept inte får vara för stora, och att det är själva forskningen som skall stå i centrum, inte allmän sight-seeing i svenskbygderna. 6. Diskuterades så frågan om en eventuell förenings- eller nätverksbildning för den stora gruppen Emigrantforskare. Olika varianter kom upp, och det framkom snart att ytterligare en traditionell förening inte skulle vara framkomlig väg. Ej heller var entusiasmen stor inför någon form av självständigt nätverk kring denna speciella verksamhet. Däremot framkom en idé om att det skulle vara fullt möjligt att utveckla avdelningen ”Emigrantforum” till att bli en sorts bas för svensk emigrantforskning, med information, databaser, diskussionsmöjligheter á la Anbytarforum, och nyhetssidor. 7. Frågan om ett ”Internationellt Råd” kring forskning i och kontakt med släktforskare från andra länder än Väst-Europa och USA/Canada togs också upp. Riksstämman 2006 tog som bekant beslut om att inrätta ett sådant råd, men det har tyvärr varit svårt att hitta personer som dels är villiga att arbeta i ett sådant råd, dels har kunskaper om forskning och andra förhållanden i sådana länder och världsdelar. Ett stort tack till Anna-Lena, Lena och Annelie, som genom sitt arbete och sina kunskaper gjorde denna Emigrantforskarhelg möjlig. Ted Rosvall, förbundsordförande
|
