TILL STARTSIDAN

Resultat från en forskarenkät hösten 2005

Under hösten 2005 genomförde Riksarkivets och landsarkivens samarbetsråd en skriftlig enkät bland sina besökande forskare. Enkäten utarbetades i samarbete med Sveriges släktforskarförbund och Sveriges hembygdsförbund och distribuerades framförallt via arkivens forskarexpeditioner – men också i digital form. Drygt 850 svar lämnades in, huvudsakligen i pappersform men även digitalt.

Samarbetsrådet är ett organ för kontakter mellan det statliga arkivväsendet och olika slag av brukare – i rådet finns representanter för släkt- och hembygdsforskarna likaväl som för historielärarna och universiteten. I rådet sitter dessutom ledamöter från biblioteksvärlden och från en viktig forskningsstödjande instans, Riksbankens jubileumsfond. Forskarenkäten under den gångna hösten var ett led i arbetet med att förbättra arkivens service.

Genom enkäten ville vi få upplysningar om forskarnas arkivvanor och deras syn på arkivens service.  Vi ställde även några  ”personliga frågor” om ålder etc i enkäten. I det följande redovisas resultaten så rakt och enkelt som möjligt utan metodikresonemang eller sidoblickar på  representativitet, geografisk spridning eller liknande. Det avslutande avsnittet i artikeln tar upp några trådar och diskuterar dessa.

Ganska erfaren och 60+

De drygt 850 som besvarade enkäten, nedan kallade Svenska arkivforskare 05, var till 60 %äldre än 61 år och till 40 % i åldern 21- 60 år. Något över hälften var män , strax under hälften var kvinnor. En fjärdedel har bedrivit forskning i minst fem år medan knappt hälften angav att de hade mer än tio års erfarenhet. Nära 20 % såg sig själva som ”nybörjare” och lika många valde svarsalternativet ”mycket erfaren”. Sålunda valde 60 %  att beteckna sig som”ganska erfaren”. Huvuddelen av Svenska arkivforskare 05 är med andra ord vana vid att forska i arkiv och känner miljön väl hos framförallt landsarkiven men också vid Riksarkivet och Krigsarkivet.

Den bild av Svenska arkivforskare 05 som framträder genom enkäten stämmer ganska väl överens med en typbild av forskarsalsbesökarna, som många arkivarier delar, kanske särskilt de tjänstemän som arbetar vid landsarkiven. Ungefär lika många män som kvinnor besöker arkiven. Pensionärer och erfarna/återkommande besökare utgör  majoriteten. En överraskning

är det stora antal ( 45 %) som i enkäten har anfört att de har högskoleutbildning.  Det stämmer inte med den gängse bilden av forskarsalsbesökarna, om nu inte dessa ”akademiska forskare” i själva verket är släkt- eller hembygdsforskare? De akademiska yrkesforskarna – historiker, ekonomhistoriker, etnologer etc –  avsåg vi inte att fånga med denna enkät. För att nå dessa krävs säkerligen både andra typer av enkätfrågor och andra, kompletterande distributionsformer för enkäten.

Vanor och ovanor

Svenska arkivforskare 05 kommer enligt enkäten inte dagligen till arkiven. Drygt 20 % anger dock att de är veckobesökare och något mer än 30 % gör månatliga besök vid en arkivinstitution. Resterande andel, eller knappt hälften, är av allt att döma sporadiska besökare. Det förefaller som om undersökningen ger en bild av ganska regelbunden och koncentrerad forskning, men också av en mer extensiv forskning -  dvs.en forskning som är utsträckt och spridd över tid. Det tycks således finnas två olika mönster inom framförallt släktforskningen?  Som en jämförelse förefaller bilden av den akademiska yrkesforskningen vara en annan: den akademiske forskaren arbetar intensivt (dagligen), i mer eller mindre korta perioder.

Det säger sig självt att en stor majoritet (78 %) av Svenska arkivforskare 05 anger att de oftast besöker landsarkiven och Riksarkivet – det var ju via just landsarkiven, Riksarkivet och Krigsarkivet som enkäten i första hand distribuerades. Besök på landsarkiven överväger med närmare 45 % medan 30 % anger att de oftast besöker Riksarkivet och Krigsarkivet. Enligt denna undersökning besöks kommunarkiven oftast av ca.10 % och folkrörelsearkiven av 5 % av de som besvarat enkäten.

En övervägande majoritet (90 %) av Svenska arkivforskare 05 anger att de i första hand använder kyrkböcker i sin forskning. Här jämförs med mantals- och skattelängder, juridiska respektive militära handlingar. Slås resultaten ut på de fem mest efterfrågade källtyperna blir skillnaderna mindre: kyrkböcker 34 % respektive 15-19 % för övriga nämnda slag av källor. Dessa resultat bekräftar en gängse bild av normalsläktforskarens preferenser. Enkätsvaren bekräftar också att mikrokortslån från SVAR för flertalet forskare numera sker mer sällan. Drygt 9 % brukar dock SVAR-lån vecko- eller månadsvis.

Så tycker man om arkivens service

Om öppethållandet vid arkiven skulle kunna ökas, hur vill man då förlägga extratiden? Enligt enkäten tilltalar ett utökat kvälls- och eftermiddagsöppet (16-21) de flesta (39 %). Även långlördag (9-15) visade sig vara populärt (30 %). Klara signaler!

Många (64 %) kan enligt enkäten också tänka sig att besöka arkiven på kvällar/lördagar även utan framtagning av originalhandlingar. Det förutsätts säkert att handlingar då kan förbeställas. I valet mellan önskad framtagning lördagar eller kvällar var preferenserna jämnt fördelade, med ca. 41 % för vardera alternativet. Ett resultat som alltså inte ger någon tydlig vägledning för arkiven.

Personregister skattade 25 % som det sammanvägt viktigaste sökhjälpmedlet följt av databaser (19 %), geografiska register (16 %), handledningar till ”ovanliga arkiv” (16 %) och beståndsregister (15 %). I förstahandsvalet var personregister överlägset mest efterfrågat (50 %) följt av databaser respektive beståndsregister (18 respektive 16 %).

Ifråga om reproduktion av handlingar tycks skanning ha sprungit om (kort)kopiering, om än knappt. En tredjedel av Svenska arkivforskare 05 använder egen digitalkamera och mer än 60 % vill att arkiven ombesörjer digitalfoto mot ersättning.

Något mer än två tredjedelar önskade möjlighet att boka plats i forskarsalarna i förväg. När det gäller frågorna om arkivens kringmiljö faller preferenserna framför allt på två inslag: populärast är kafeteria (26 %), följt av parkeringsplatser (16 %).

Slutligen utbildningsfrågorna! Knappt två tredjedelar ville att arkiven skulle erbjuda utbildning för släkt- och hembygdsforskare i form av föreläsningar men också studiecirklar och visningar. De sammanvägt viktigaste ämnena man önskade utbildning i var källkunskap(22 %), handstilsläsning (19 %), släktforskningsmetodik (17 %) och arkivförteckningsmetodik (13 %). Något lägre (10%) var intresset för metoderna för att producera skrifter.

Slutsatser, kommentarer, rekommendationer

Forskarenkäten hösten 2005 var inte den första i sitt slag och det är samarbetsrådets ambition att den inte heller är den sista. Det är viktigt för arkivinstitutionerna att ha en nära och kontinuerlig kommunikation med sina brukare och ta reda på deras syften med att besöka och använda sig av de svenska arkiven. Även om resultaten när det gäller profilen för Svenska arkivforskare 2005 knappast bjöd på några överraskningar frapperar andra svar på enkätens frågor. Det är bl a uppenbart att utbildningen också bland de som ägnar sig åt forskning i sin egen släkt och dess historia numer ofta håller universitetsnivå. Likaså har anpassningen till nya media gått förvånansvärt fort och på kort tid på ett negativt sätt påverkat användningen av mikrokort, inklusive lånen från SVAR. Digitalfoto och skanning hör redan till vardagen för många av de svenska arkivforskarna och man förväntar sig att arkivinstitutionerna erbjuder god service via alla de mediaformer, som tekniken erbjuder.

Den genomförda enkäten förtjänar att granskas noga av Riksarkivet och landsarkiven, inte minst i diskussionerna om vad man bör prioritera när det gäller sådant som öppethållande och tillhandahållande av arkivmaterial. Enkäten ger också en fingervisning om konkreta samarbetsmöjligheter mellan arkiven och olika forskarsammanslutningar när det gäller utbildningar av olika slag. Att utarbeta och genomföra introduktions- och fortbildningsprogram för Sveriges arkivforskare 2005 torde vara en strategisk insats för en fortsatt god och ständigt förbättrad kontakt mellan forskarna och arkiven.

Enkäten ger också anledning för samarbetsrådet till självrannsakan. De grupper man nått med enkäten är erfarna arkivbrukare, många med mångårig erfarenhet av besök i forskarsalarna – och särskilt i de större statliga arkivens forskarsalar. Huvuddelen av dem som besvarat enkäten är släktforskare. Lika intressant som det är att vidmakthålla och utveckla kontakten med denna viktiga grupp är det att ta tag i kontakten med de akademiska yrkesforskarna, och i den arkivforskning, som sker via skolorna. Det måste ske genom andra typer av enkäter eller kanske med helt andra kontaktsätt. Arkiven bör bli ett hemtamt begrepp inom grund- och gymnasieskolan liksom bland de svenska studenterna inom humaniora och samhälls- vetenskap. Det kan göras på många olika sätt, men det är inte minst viktigt att arkivverket här lierar sig med kollegor inom den kommunala och enskilda sektorn – de som befinner sig fysiskt närmast de kommunala skolorna, varifrån den första kontakten med arkivvärlden normalt tas.

Svenska arkivforskare 2005 var en ganska erfaren skara, både till åldern och räknat efter sin arkivvana. Nog vore det värdefullt om deras erfarenhet och kompetens kunde komma till godo för en ny generation av arkivbrukare, med andra infallsvinklar i sin forskning, men med intresset för vår gemensamma historia som en viktig gemensam nämnare?

Bode Janzon, Peter Olausson, Ted Rosvall