|
Kugelberg – En skattkista i tiden ■ Redan för ett 20-tal år sedan stiftade jag bekantskap med den Kugelbergska klippsamlingen. Jag tror att det var ett antal hänvisningar på Genealogiska Föreningens registerkort, som fick mig på spåret, med flitiga besök på Kungliga Biblioteket som följd. Redan då insåg jag, att detta var en källskatt av ovanligt och magnifikt slag, och en resurs som fler borde få del av. År 2000 blev jag vald till förbundsordförande, och fick då möjlighet att dra igång och driva ett antal projekt, däribland ”Namn åt de döda”, Emibas på CD och 1890 på CD, de senare i samarbete med respektive Emigrantinstitutet och SVAR/Arkion. Till projekten kan också räknas ett par avdelningar på Rötter, nämligen Porträttfynd, efter en idé från Tore Sand i Eksjö och mästerligt utformad av Håkan Skogsjö, Förbunds-Nytt och Emigrantforum. Och så då Kugelbergska samlingen. Det var den 11 april 2001 jag presenterade min idé för förbundsstyrelsen, om att skanna de ca 15.000 bladen med tidningsurklipp kring liv och död från 1880-talet till 1915. Förslaget upptogs positivt, och efter överläggningar med Kungliga Biblioteket kunde så arbetet komma igång. Carl Szabad utarbetade metoden, arbetsgången, och sedan dess har det främst varit Sara Sundin som arbetat med projektet, tidvis avlöst av Peter Karlsson och Åza Olofsson. Projektet kan inte sägas ha varit högprioriterat, varför andra kansliuppgifter för det mesta fått gå före. Kugelberg blev något man sysslade med på lediga stunder och när trycket på kansliet under vissa delar av året lättade. Därför kom det också att ta hela fyra år att fullborda, vilket givetvis är alldeles för länge för ett projekt av denna art. När bilderna väl var skannade, togs de omhand av Johan Gidlöf, som utarbetade menyprogram och de bildhanteringsverktyg som behövdes. Häromdagen kom den så, den nya DVD som, analogt med ”Rosenberg” och ”Grill” fått rubriken KUGELBERG. Här samsas kanske 100.000 notiser från allsköns tidningar – inte bara Stockholm – som med blixtens hastighet kommer fram på skärmen efter sökning i förekomstlistan eller chansning med inskrivning av valfritt släktnamn. Vad kan man då hitta i Kugelberg? Förutom de rent genealogiska uppgifterna om födelse, vigsel och död, är det kanske främst dödsrunorna som fascinerar. Bland de många sökningar jag hittills hunnit göra, förekommer namnet ”Angeldorff”. Så hette min farmors farmors morbror, hovpredikanten, politikern, uppfinnaren, musikern, psalmförfattaren m.m. Christopher Olofsson Angeldorff (1808-1866). Bland notiserna om denna släkt återfann jag bl.a. denna runa:
Denna Bengta Olsdotter var alltså min farmors farmors mor, och förutom detta med hennes extremt höga ålder, visste jag föga om henne. Hon var född på gården Angshult i Osby socken, men ligger begraven på Håslövs kyrkogård utanför Malmö. Där var hennes son, Sven Wahldorff, kyrkoherde. Efter ett besök på Amerikas västkust är jag också lycklig ägare av en gammal bild från 1860-talet, som föreställer just Bengta och hennes man, tillsammans med sonen och sonhustrun:
Vad jag inte visste, och som fyller mig med stolthet och nyfikenhet, är att denna gamla bondgumma uppenbarligen, och i likhet med sin smått genialiske bror, var högt begåvad, och t.o.m. komponerade ”andlig musik”. Ack, hur roligt skulle det icke vara att få se dessa noter, och kanske framföra hennes musik i någon av de kyrkor där jag själv tjänstgör som kyrkomusiker. Det är givetvis de oväntade uppgifterna som intresserar en mest. Särskilt duktig tycks Kugelberg ha varit med det exotiska, med uppgifter om svenskar i utlandet, eller utlandssvenskar på besök i hemlandet. Vad sägs t.ex. om denna notis, som handlar om min morfars äldste kusin:
Sådant kryllar det av i Kugelberg, liksom notiser om ”fint folk” och ibland även om mindre fint, d.v.s. förbrytare och skummisar. Att även alldeles vanliga människor ibland kan begåvas med ”fina” namn är kanske denna dödsannons ett bevis för:
Lägg märke till att ”Bernadotte” är född 1812, året efter det att Sverige valt en ny kronprins, med detta främmande namn. Det var vid denna tid inte alls ovanligt att oskyldiga gossebarn fick detta efternamn som förnamn, för att inte tala om alla som fick heta ”Oscar” efter 1811, ett verkligt modenamn, inspirerat av den blivande kungen Oscar I. Innan dess fanns namnet knappast i vårt land. Kugelberg är en veritabel skattkista. Tyvärr har det inte varit möjligt att göra alla namn, som förekommer på de släktnamnsvis sorterade bladen, sökbara. Därtill hade det behövts en teknik som knappast ännu finns, alternativt en manuell hantering, som skulle ha fördröjt publiceringen ytterligare många år, om den över huvud taget hade varit möjlig. Låt oss i stället glädja oss åt en spännande ny resurs, där datorn inte gör allt, utan där man måste vara lite flitig och lite fiffig för att få ut mesta möjliga. Med detta lilla förebehåll vill jag rekommendera KUGELBERG till snart sagt alla släktforskare, åtminstone till dem som intresserar sig för släkter med särskilda släktnamn. Den som endast sysslar med Johanssöner och Andersdöttrar göre sig icke besvär... Kugelberg kan beställas antingen via den nya E-bokhandeln, eller direkt från förbundskansliet. Ted Rosvall
|
nämna ett par.