Min bästa fröken Jansson. Efter ett långt öfvervägande tager jag mig dristigheten för att på detta sätt till Eder framföra en länge närd önskan som jag vid personligt sammanträffande gång efter annan ämnat att muntligen till Eder frambära. Men af oförklariga skäl varit en omöjlighet för mig nemligen: Att få kalla Fröken för min eller mera rakt på saken skulle Fröken kunna hålla af mig så mycket att Fröken vill bliva min hustru, följeslagarinna genom lifvet. Att detta icke är i förhastande får jag försäkra ty denna önskan fick jag redan vid vårt första sammanträffande, ehuru jag ej förr än nu öppet tillkänna givet det för Fröken. Orsaken är att dels har jag ej velat räcka någon flicka handen förr än jag med visshet visste att jag utan alltför stora bekymmer kunde försörja en och dels har jag ansett mig för oförståndig att blifva en äkta man och som jag hoppas att Fröken lärt sig känna mig under de många tillfällen vi varit tillsammans kan väl svar lemnas per omg. och under förhoppning af ett gynsamt sådant tecknar DA.