Nils Hornell föddes troligen i Höör 1721. Fader var Bengt Persson, som var inspektor på Bosjökloster och gästgivare i Höör. Moder var Kerstina Jönsdotter som gift sig andra gången med Bengt Persson. Hennes första gifte var med länsmannen Nils Horn och det förefaller troligt att efternamnet Hornell har sitt ursprung härav.

Nils Hornell var inskriven vid universitetet i Lund, och samlade in uppgifter om socknarna i Frosta härad. I Sockenbeskrifningar läses följande: ” …att en Student i Lund vid namn Hornell, som ämnade under Prof: Bring, sedermera Canc.-Rådet Lagerbring, disputera om Frosta och Färs härader, såsom på den tiden modet var vid Lunds academie…” Av denna disputation blev det emellertid intet av. Hornell ville nämligen använda svenska språket, men detta tilläts ej och tydligen var inte Hornell tillräckligt bevandrad i latin, på vilket språk disputationen skulle ske.

Prästvigd

Hornell prästvigdes 1749 (20/9) och hade under en tid tjänst i Södra Rörum och Häglinge, varefter han tillträdde en tjänst som nådårspredikant i Kyrkheddinge. (En nådårspredikant uppehöll tjänst efter avliden präst, intill dess att en ny ordinarie tjänsteinnehavare tillsatts.) Samuel Clareen blev ny kyrkoherde i Kyrkheddinge och tillträdde den 1 maj 1754. Men redan efter några veckors tjänst avled han efter en kort tids sjukdom. Symptomen var nästan identiska med vad som inträffar vid arsenikförgiftning, (Cawallin: ”swår kolik och vomerande, torrhet i mage, mun och hals”) men även om många riktade misstankar mot Hornell om att han skulle ha förgiftat Clareen, tycks domkapitlet inte ha företagit någon åtgärd. Senare skriver man dock ”…icke haft det bästa rykte om sig…”.

1754 ärvde Nils Hornell såväl sin fader och sin moder. Han blev alltmer despotisk, svarade hånfullt på anmärkningar och ådrog sig skarpa anmärkningar från domkapitlet. Han hade gård i Fogdarp och förestod Höörs pastorat under kyrkoherdens frånvaro. (Pehr Ring, som 1759 dömdes till bysättning för en skuld. Ring betalade skulden och överklagade domen. /bysättning = sätta gäldenär i häkte/)

Som andra gårdsinnehavare fanns på Hornells gård ett flertal pigor och drängar. En piga, Kjerstin Persdotter från Sätofta, hade av någon anledning slutat sin anställning hos Hornell och strax före jul 1760, åker hon med häst och vagn till sin tidigare arbetsplats för att hämta sin kista. (Skåp eller byrå förekom inte så ofta. I stället hade pigorna sina ägodelar, främst klädesplagg, i en kista som de medförde till sin resp. arbetsplats.)

Svårt misshandlad

Till Fogdarp kom hon ”med sund kropp och utan någon bekant åkomma”. Hornell anklagade emellertid Kjerstin Persdotter för att ha spritt grundlösa rykten om honom. I samband därmed fick Hornell ett fullständigt och sanslöst raseriutbrott och pryglade pigan så häftigt att hon med nöd och näppe kunde ta sig upp i vagnen och köra därifrån. Dessvärre kom inte den livsglada tösen så långt, hon hittades, enligt protokoll från urtima ting i Frosta härad den 19 dec., ”icke långt från Fogdaröds by klockan vid pass fyra om söndags eftermiddag halfdöd af en ganska obeskrivelig vådsam medfart genom de åkommor, som angifvelsen på följande sätt innefattar, neml: bak uti hufvudet skall hon då haft et stort djupt köttsår till huvudskålen, äfvenså et djupt kjöttsår i vänstra kjeften och kundbenet, samt ett hål öfver hvarje öga, ett hårdt slag på understa munläppen utom åtskilliga mindre blodviten uti ansicktet, hvad förutom öfriga kroppen öfver alt funnits både till armar, skudror, rygg, länder samt låren svart blå och hårdt förslagen utom tvenne öfver brösten befundne strimmor. Kjersti Persdotter avled kort efter det att man funnit henne.

Det blev således urtima ting, men av fruktan för sin husbonde hade inte någon av de pigor eller drängar, som inkallats som vittnen något att säga. Det visade sig senare att Hornell nogsamt instruerat sitt folk och då någon försiktigtvis hade framfört tveksamheter inför att ljuga inför rätt och Gud, hade Hornell svarat att en sådan liten osanning fick man lätt förlåtelse för.

Den 21 december 1760 var söndag, och rätten gjorde uppehåll. Hornell fick också en alltför omfattande frihet under söndagen, och när måndagens fortsatta rättegång inleddes, hade Hornell lämnat inte bara orten utan också landet. Det blev stor uppståndelse och spejare skickades iväg. Rättegången återupptogs dock, och befriade från sin husbondes hot, började pigor och drängar – många under gråt – att bekänna sina osanningar under tidigare förhör och berätta om vad som utspelat sig på Hornells gård i Fogdarp. Händelseförloppet framgår med önskvärd tydlighet i häradsrättens protokoll.

Skalperad av indianer

Hornells flykt undan rättvisan gick via Helsingör, varifrån han meddelade hur det skulle förfaras med hans egendom. Han fortsatte senare på året till Kiel och därifrån till Amerika. I svenskbygderna fick han en prästtjänst, som han förvaltade väl och han blev kallad till tyska församlingen i York, där man saknade föreståndare. Hans verksamhet i York blev kortvarig. Kommunikationerna med Sverige var visserligen mycket långsamma, men gav till slut resultat och från domkapitlen i Uppsala och Lund anlände bekräftelse på att Hornell var en person som var efterlyst för svår brottslighet. Han fick överge sin tjänst i juni 1765, men bodde kvar i församlingen. Det är osäkert hur länge Hornell levde. Det sista datumet, som är säkerställt, är den den 6 dec 1769, då han blev krävd på icke återlämnade böcker. Cawallin har emellertid en mycket spektakulär avslutning i sina anteckningar om Hornell: ”Sedan skall han hafva som spion blifvit ertappad af indianerna och scalperad.”

Nils Hornell gifte sig 1764 med Anna Davis. En son hette George, död 1813, men om fler barn föddes är osäkert.

Denne son Georg blev en betrodd affärsman, han hade kvarnrörelse och gästgiveri och blev också traktens domare och postmästare. Han omtalas som regionens ledande man. Staden Hornellsville NY är uppkallad efter honom.

Bruno Westerlind

bruno.westerlind@comhem.se