när gästgivare löpte amok i Fur

Denna hemska berättelse kommer ur Medelstads härads dombok. Det handlar om mord och våld så brutalt och blodigt att man blir förskräckt. Känsliga läsare varnas!

■ Inför tinget står gästgivaren Per Svensson Moe. Han berättar själv vad som händer den 30 mars 1701. Man förstår redan från början att gästgivaren inte mått så bra en längre tid.

Kvällen innan hade han besök av kyrkoherden som gett honom nattvarden. Detta sedan han i dagar legat "i melankoli" och funderat. Uppenbarligen har han varit deprimerad och haft tvångstankar.

"Allt han såg hoppade upp och ned, steg han om morgonen upp, då den onda, som han säger, allt mer och mer anfäktade honom", står det i domboken.

Per lämnade sängen och gick hit och dit på gården. In och ut i husen och försökte bli av med alla hemska tankar som for genom huvudet. När det inte hjälpte gick han i kammaren och slog upp en rejäl sup. Brännvin kanske kunde hjälpa...

Hustrun kom in och tyckte att han såg så eländig ut, att han behövde lite brännvin! Utan att veta hur mycket han redan hade druckit. Av henne fick han för ett öre silvermynt brännvin - som han snabbt drack upp.

Nu är han inte bara full av tvångstankar, utan också av brännvin. Den "onde" angrep honom allt mer och aggressionen växte. Första bästa tillhygge var en yxa som låg på bänken.

Första offret dör omedelbart

Första offret blev båtsmanshustrun Ingrid Månsdotter som fanns i huset. Två hugg i halsen ändade hennes liv.

På gården bodde också en man som hette Anders. Dennes barn, Jöns 4,5 år och Elin 3 år blev nästa offer. Flickan fick ett hugg i högra kindbenet från tinningen och nedåt så att käken klövs. Pojken höggs också på högra sidan så att halva örat försvann och köttet hängde ner på axeln. På andra sidan av huvudet syns tänderna efter hugget och käken hänger ner. Tydligen överlever barnen attacken, men "är ganska skröpliga icke kunnandes något som av säd bakat är förtära".

Man kan anta att detta sker på ganska kort tid. Per Moes hustru - Bodil Håkansdotter - rusar ut och försöker få stopp på sin man. Då får hon också ett hugg - stort och långt - men utan att det träffar något ben.

Gästgivaren fortsätter sin massaker med att jaga flickan Elin (som han högg tidigare) som tagit sig in i stugan där en annan bror lyckas slå igen och regla dörren så att Per Svensson inte kommer in. Flickan lyckas säga att Per slagit ihjäl brodern Jöns. Mamman rusar då ut, samtidigt som skomakaren Måns Andersson och båtsmannen Lars Frisk kommer ut ur båtsmansstugan. Man kan gissa att de hörde offren skrika.

Per Svensson Moe hade emellertid ställt sig "lite i lönn" och när skomakaren stack fram huvudet högg han till. Nästan halva halsen gick av, men trots detta överlevde han mirakulöst.

Dödande hugg i ryggen

Pojken Jöns mamma, hade under tiden lyft upp sitt barn och var på väg in i huset för att rädda sig själv och sonen. Per Moe sprang ifatt henne och högg henne i ryggen så att yxan "stannade i köttet". När hon döende föll till marken högg han nästan av henne halsen.

Nu lämnade Per Svensson Moe sin gård och gick ut på en åker och därefter till Östergården där Lars Andersson och dennes son stod och tröskade.

Per hade yxan på armen, sade goddag, och hoppade sedan in på logen och högg sonen Måns i huvudet. Fadern - Lars - böjde sig ner för att hjälpa sonen och fick då ett hugg i vänstra sidan av brösten och sedan ett i höger sida så att levern syntes. Trots sina svåra skador försökte han ta ifrån Per Moe yxan. Lars Anderssons andra son blev larmad om vad som pågick och rusade ut men blev attackerad av Per Moe och tvingades retirera in i huset. Per Moe gav sig då på dörren med yxan utan att komma in.

Inhysesmannen Gumme Staffansson lyckades ta sig ut bakvägen och sprang mot sjön. Per Moe jagade efter men snubblade vid en gärdesgård och gav då upp jakten.

Gav upp

Nu gav också Per Moe upp. han gick hem till sin gård där den svårt skadade och blödande hustrun tog ifrån honom yxan och gömde den. Hon lade sig svag av blodförlusten i sängen och fick där sällskap av Per Moe. Där låg han tyst tills folk kom för att gripa honom.

Han gick upp i tron att det var barnen som kom men slog igen och reglade dörren när han såg folket utanför. Han uppmanades av folkhopen att ge sig, men tog en yxa och försökte smita ut bakvägen i stället.

Nu lyckades det inte. Utanför väntade några karlar som hotade att hugga sönder dörren och skjuta honom om han inte gav sig.

Inför rätten erkände 42-årige Per Svensson Moe fullt ut och dessutom en del tidelag han begått före sitt äktenskap. Han erkände också lägersmål och hor med en mängd kvinnor "men de nekade alla". Rätten fick också veta att han hade sin styvfar i Baggetånga och hade varit gift i 12 år.

Domen kunde knappast bli någon annan än dödsstraff. Så blev det också, men rätten beslöt också att låta Hovrätten pröva domen.

Vet någon mera?

Den intressanta frågan är nu om någon Rötter-läsare kan bidra med mera information om denna hemska händelse. Och, som sagt, finns det bilder eller annat som visar hur det ser ut på platsen? (19 okt 2005)

Läsarkommentarer

Fur låg i Fridlevstad socken vid denna tiden. 1846 fördes Fur med några andra byar över till Sillhövda socken då Fridlevstad delades upp i två socknar. Det är Björn-Åke Petersson, Kallinge, BSF, som skrivit av denna dom som finns på CDn "Målen, personerna och gårdarna i domböckerna för tingsrätten Medelstad härad 1688, 1679-1750". Meddelat av Annika Otfors, som för övrigt hälsar att det inte är farligt att åka till Blekinge. (19 okt 2005)