Carl Johan Blombergsson

Bodin skriver om honom i sin intressanta artikel (som dessutom innehåller en avritning av Carl Johan Blombergsson och en teckning av Altorp från 1900-talets början):

"Varje gång jag passerar Altorp [i Norrala, numera bygdegård] går mina tankar till den man, som byggde upp denna gård och gav platsen sitt namn. Det var kronolänsman Carl Johan Blombergsson. Innan han uppförde byggnaderna hade han varit bosatt på flera ställen i socknen, bl a vid barnmorskestället i Humlegårdsbacken mellan Snarböle och kyrkan.
Han fick tillfälle att förvärva en del av ett Ringahemman med flera tillhörande ekonomibyggnader, som han flyttade hit till Altorp. Där uppförde han också samtidigt en mangårdsbyggnad av litet för trakten avvikande slag. Det yttre av den finns kvar i dag, medan interiören anpassats till sin nutida funktion som bygdegård.

Innan Blombergsson sökte tjänsten som kronolänsman i Norrala blev han varnad och avrådd av sin far, som hade samma syssla i Hanebo. Norralaborna hade dåligt rykte och särskilt ungdomen utmärkte sig med våldsdåd och vilda uppträdanden. Det här var på 1860-talet, men i en resehandbok från början av 1900-talet står fortfarande ett par rader, som bär spår av förhållandena. Det enda som står om Norrala förutom uppgifter om Vasamonumentet är: 'Befolkningen i denna socken har förr varity beryktad för sitt vilda lynne.'

NORRALAKROKARNA SKULLE TÄMJAS
'Men jag ska allt komma tillrätta med norralakrokarna jag', försäkrade den unge Blombergsson, som då var bara ungefär 25 år gammal. Och han tog till okonventionella metoder. Han började med att besöka de mest oregerliga och sa, att han hade hört att sångintresset var så stort i Norrala och att han tänkte starta en manskör. De flesta anmälde sig. Länsman räknade emellertid med en annan effekt av körarbetet. När lördagen närmade sig - och det var då oroligheterna brukade infinna sig - då kallade länsman till sångövning! Och det fungerade. Snart var norralabygden lugnare och fridfullare. Det berättas, att kören vid flera tillfällen besökte Hälsinge regemente i Mohed och framförde sina sångprogram för beväringarna. De flesta av sångarna fick han också med i skarpskytteföreningen.

JORDBRUKSKOOPERATIV FÖREGÅNGARE
Blombergsson nedlade ett stort intresse på att försöka utveckla handeln i Norrala. Det ledde till att han 1869 bildade Norrala Hushållsförening AB. En affärsfastighet uppfördes på kyrkans mark, söder om ån. De två första åren tycks man ha drivit verksamheten från en lokal i kyrkskolan. Han hade säkert ingen svårighet att få 'bygglov', då han var måg till kyrkoherde Hagbom. Det faluröda huset står fortfarande kvar intill åbron. Företaget upprättade också filialer i Kungsgården och Skensta.

[S. 5:] Enligt bolagsordningen skulle föreningen tillhandahålla förnödenheter för sina medlemmar men också köpa upp produkter från jord- och skogsbruket, som sedan såldes vidare. Ett ovanligt inslag i bolagsordningen är att man skulle verka för sedlig och intellektuell förkovran. Delägare måste vara kända för ärbar och oklanderlig vandel. Andra anmärkningsvärda detaljer är, att även kvinnor fick bli fullvärdiga delägare med samma rösträtt och att de personer, som fick stöd från fattigvården fick inhandla varor till samma pris som delägarna.

Blombergsson blev genom denna hushållsförening en föregångsman i söderhamnsområdet för den jordbrukskooperativa rörelsen, som ännu låg i sin linda. Genom hans död mattades väl verksamheten av i någon mån för att avslutas 1907.

KOMMUNAL FÖRTROENDEMAN
Blombergsson var en verksam man. Länsmanstjänsten, affärsföretaget och uppbyggnaden av Altorp borde ha berett honom full sysselsättning. Han blev vald till ordförande i kommunalstämman 1864 och skulle dessutom fungera som sekreterare i kommunalnämnden. Som myndighetsperson och juridiskt kunnig hjälpte han norralaborna med att upprätta skrivelser och göra bouppteckningar och arvsskiften. Hans kraftfulla namnteckning återfinns på många handlingar.

När postverket öppnade kontor i Norrala 1/7 1874 var han självskriven som föreståndare. På sitt Altorp hade han goda utrymmen att inhysa postkontoret. Han hade dock någon hjälpreda där, som hade fullmakt att skriva under kvitton.

Carl Johan Blombergsson gifte sig med kyrkoherde Hagboms dotter Helga. Hon flyttade då endast tvärs över ån och landsvägen till Altorp, från vars balkong hon kunde se sitt barndomshem prästgården. Deras äktenskap fick inte vara så länge. Under hösten 1875 började hans hälsa att vackla. Enligt tidens sed genomgick han åderlåtning, men han fick värk i ena armen, vilket ledde till kallbrand. Han avled den 9 december och begravdes söndagen före jul. I begravningstalet säger kyrkoherde Lundeberg: 'Han var en i livstiden pålitlig och trofast vän, en god och hjälpsam granne. I sin tjänst var han oförskräckt, kraftfull och nitisk. Han åtnjöt starkt förtroende och allmän aktning, såväl som människa som tjänsteman'.