VIII:74 Karin

»Den 18. Septembris.
Hustru Karin Jon Olofs i Alij 60. åhr. wijtes af effterskrefne barn Nembl.n Gulbran Persson i Åå 7. åhr, Karin Andersdotter i Remsta 7. Margreta Olssdotter i Åkre 14. Karin Johansdotter ibidem [dvs. därsammastädes] 15. Ingredh Hanssdotter i Alij 5. Per Andersson i Hwarberg 8. Annika Andersdotter ibidem 6 ½ åhr, sampt Fyra dhe mindre Syskon, Lars Olufsson i Ringa 11 ½. Oluf Mårthensson i Swartwijk 8. åhr, Karin Larssdotter ibidem 7. åhr, Brijta Hanssdotter i Skiänsta 13. åhr och Swen Mattsson i Ringa 12. åhr att dhe om nätterne blifua af henne fördhe, Per Hansson i Kohlsta 20. åhr säger sigh see henne hwar Natt;

Hustru Bothila i Åkre 51. åhr bekänner att hustru Karin hafuer länge fördt henne men på någon tijdh blifuit för henne frij, barnen säija att hon förer många flere personer som dhe intet känna, hon hafuer och slagit Per Hansson i Kohlsta för dhet han hafwer bekändt på henne, sampt alle dhe andre barnen hon förer, hustru Karin nekar och säger att dhen onde spöker för dhem, barnen säija att hustru Karin tager Kyrkioherden medh hans hustru och barn och förer dhem. Margreta i Åkre säger att hon hafwer tagit Capelanen herr Erich, och hafuer bundit händer och fötter på honom och hafuer rijdit till Blåkulla medh honom. Då hon säger åth Sathan, Fadher skall Jagh icke blifwa frij för desse här Sathans Eldbrannar som giöra henne så stort beswär, dhe bekänna och att när Sathan höll på en gång att stoppa en Käring i Blåkulla vthj Kettelen, hafuer hon kört vth dhem alla, hustru Karin nekar alldeeles dher till.

Hans Larss hustru Brijta i Alij säger att hustru Karin hafwer warit så gramse på henne för dhe Kattungar som för 6. åhr sedhan wore i hennes gårdh och hennes Man bödh bära dhe TrollVngarne till hustru Karins gårdh, dher i frå dhe kompne wore vthj huilket ährende dhe tå förlijktes men likwäll menar hustru Karin att tahlet om henne skulle af dhe Katt-Vngarne hafft sin begynnellsse och att Landtmätarens hustru Kierstin i Åå, hafuer warit ophofuett till dhenne hennes beskyllning, hustru Karin ropar Förbannellsse öfwer alla dhe som hafua beskylt henne, tre stycken barn hoos Oluf Mårthensson i Swartwijk säija sigh och blifuit fördhe, Mårthen hafuer fått hugg i Natt af hustru Karin och blef slagen medh ormar, barnen säija att hon weth så wähl som dhe, och när hon far åstadh om Nätterne säger hon min Gudh hielp migh till helfuettis. Dher hon ligger hoos dhen Swarte som ähr bunden vnder bordet, sedan hon hafuer dantzat går hon till sängz medh Sathan, hustru Karin nekar, och bedher Gudh Fadher han hielper sigh. Barnen säija att hustru Karin hafuer tagit Sal. Kyrkiooherdens Änkia i Prästegårdhen så och VnderLagmans Änkia i Närby, och fördt dhem till Blåkulla, dherest Prest Änkian står wijdh Dören, men VnderLagmans Änkian träter på Käringarne. Hustru Karin säger om dhe willia taga hufwudh been och Armar af sigh, så skall hon ändå aldrig bekänna sigh, sattes i fängelsset.

Den 19. dito.
Ofwan skrefne barn som förr anteknade äre wijta åter på hustru Karin i Alij att hon sigh dhem tagit hafuer i Natt, Karin Johansdotter i Åkre sadhe sigh blifuit slagen af hustru Karin i Alij medh ormar, Per Hanss i Kolsta säger att hon war dher i Natt, Karin i Åkre säger att hon är gifft dher i Blåkulla, Larss Olofsson i Ringa 11 ½ åhr, säger att hustru Karin hafuer kastat honom i berget, så att han lågh dher till dess hon kom och togh op honom, Mårthen i Swartwijk säger hoon hafuer tagit honom Fyra gånger i Natt, Karin i Åkre öfwertyger henne att hon i Natt skafde Klockorne och fick henne Malmen i handen och kastade i een blå siöö och sadhe Gudh låthe migh intet komma närmare Gudz Ansichte än Malmen kommer till Klockan igen, hustru Karin nekar alldeeles och säger att dhen onde spöker för dhem.

Hustru Bothila i Åkre 51. åhr säger att hustru Karin i Alij togh henne en Natt medh dhe flere barnen och tå redhe the på Anders Jonsson i Remsta huilken hadhe ett sår på buken ofuan och naflen.

När Anders Jonsson kommer till Åkre berättar hustru Botila för Anders Jonsson att hon en Natt hadhe som hon icke annat see kundhe, rijdit på honom och hon sadhe att han hadhe såår på buken, då sadhe Anders Jonsson, att dhet är sandt att han hafuer ett elakt såår ofuan om i nafuelen men att han blef rijdhen wiste han intet aff.

Hustru Karin holler sitt förre tahl medh nekandhe, och skall aldrigh sigh bekänna dhet hon intet weth af, beder Gudh han bewarer sigh från desse barnen.

Margreta Jönssdotter i Edwijk säger att dhen Elaka hafuer gifuit henne en Söfuerkosa och lofuat Sathan att hon aldrigh skall sig bekänna så länge blodhen ähr warm i henne. Karin Larssdotter i Swartwijk säger att hon hafwer lofwat Sathan om dhe willia stympa henne så små som en Kåhl, skall hon intet bekänna sigh, hustru Karin beropar sigh på godhe Män i Nämbdhen, dhe wille hielpa henne, men dhe sadhe dhet ähr dhem aldeeles obekant om detta wäsende; hon bedher Gudh han må taga bådhe ögon händer och ben om hon är medh i detta sällskapet.«

Bonden Nils Månssons änka hustru Rådgärd i Källene (nr 1) var också anklagad för trolldom och sedermera dömd till döden. I protokollet anges: »Hustru Rågiähl hafwer och sagdt för Landtmätarens hustru dhet hon hafuer blifuit förfördh af Jon Olufs hustru Karin i Alij, och om någon hafwer sigh för fördt så ähr hon wist dhen samma, effter hon hafwer warit i träta medh henne en gångh. Hustru Rågiähl säger sig intet mehra wetta dher af än stocken i wäggen.«
(Med lantmätarens hustru avses underlagmannen Erik Nerbelius kusin Kerstin Krok i Å, som deltagit i ryktesspridningen kring hustru Karin i Ale.)

Rättens överläggande och domslut lyder:

[fol. 128r:] »När Ransakningen war ändat lades dhesse ährender till Nämbdens i någre Dagar flitige öfwerwägandhe och war så dheres enhällige meningh och betänkiande den 22. hujus, att såsom Nämbden hafua förstådt att dhe berychtade icke allenast anklages för barnens i stor myckenhet ynkelige fördemåhl om Nätterne, dherest dhe läsa Förbannellsse böner etc. vthan att vthi dhe gårdar, som barnen blifua anfächtade, hafua dhe ingen nytta af dheres boskap, så att mången koo miölkar ijdel blodh somblige lijtet miölk hafuandes på Kroppen månge dylar fulle medh blodh, hoos en deel äre Koor och getter dödhe blefne som barnen hafua sagdt sig länge rijdit på, iblandh dhe berychtade, desse effterskrefne.

Hustru Kersten Jon Olufs i Swartwijk, gamble Piga Karin i Edwijk, hustru Ingäl Jon Jönss i Kohlsta, Fäpigan Karin i Åkre, gamble piga Karin i Remsta, gamble piga Margreta Simonsdotter ibidem, hustru Karin Jon Olufs i Alij, och Änkia hustru Rågel i Källene intet hafua förbättrat vthan mehra förwärrat sig sedan sidsta Ransakningen hölts in Aprili (1)673., Altså skattas dhe för rothen och ophofueth till detta Afguderij och således dödhen wärdhe och fast en deel hafua sig bekändt, hafua dhe sedhan rättat sine ordh, så att dhet ähr befruchtandes dher dhe längre få lefua skole dhe genom Sathans tillskyndan smöria åth månge oskyldige och sättia barn på dhem så att dhe och blifua anklagadhe att föra barn, som allaredo händt ähr att barn hafua lärdt föra barn, somblige wettandes, somblige neka sig dheraf förstå effter som Sathan intet vnderlåter att spökia och låta wijsa mången oskyldig vthj dheres samqwemb, och dher medh will turbera hela Wärket. (---)

[Fol. 128v:] »Dhe sorgbundne Föräldrar öfuer sine barns beklagelige tillståndh, anropadhe till Rätten att vthj Ransakningen införas måtte, dhet dhe vnderdånigst bönfalla till Kongl. Maij.t och högloff. Kongl. Hoffrätten, att här öfuer en äntlig resolution snart föllia måtte.
Ex protocollo
På HäradzRättens Wegnar
Erich Nerbelius«
(---)
[Fol. 130r:] »Aff Norrahla Sochn.
Dömbdhe till döden.
Hustru Kersten Jon Olufs i Swartwijk p. 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 60, 61
Gamble Pijga Karin Jönssdotter i Edwijk p. 36, 37, 38, 61,
Hustru Ingel Jon Jönss i Kohlsta pag. 38, 39, 40, 54, 55, 60, 61,
Gamble Pijga Karin Persdotter i Åkre p. 42, 43, 44, 45, 61,
Gamble Piga Margreta Simonsdotter i Ringa p. 47, 48, 61,
Gamble Piga Karin i Remsta pag. 46, 47, 61,
Gamble Pijga Karin i Edwijk pag. 36, 37, 38, 61,
Hustru Karin Jon Olss i Alij p. 49, 50, 51, 52, 53, 61,
Änkia Hustru Råggiäl i Källene p. 30, 39, 53, 54, 61,
Anders Persson i Haga pag. 56, 57, 58, 59, 62,

Dimitteradhe på löffte till wijdare oplysningh.
Olof Jonsson i Swartwik p. 33, 34, 62,
[Fol. 130v:] Margreta Jon Olssdotter i Swartwijk pag. 34, 35,
Hustru Susanna Jonss Nilss i Hwarbergh pag. 30, 35, 36,
Jon Jönss dotter Margreta i Kohlsta pag. 40, 41,
Hustru Elijn i Siettene pag. 48, 49, 62,
Änkia Hustru Kersten i Sundh pag. 55, 56, 62,
Hustru Brijta Mårthen Jacobs i Borgh p. 59, 60, 62,
Hustru Margreta Erich Anders i Skensta p. 60, 61«

Genom hovrättens oförmåga att hantera domarna från trolldomsrannsakningarna i pastoraten hann domarna från Norrala-Trönö tingslag inte verkställas innan myndigheterna 1676 satte stopp för vansinnet.