Ericus Erici Hoffnaerus

Herr Eriks dräng Måns Larsson hade 1656 lupit ifrån sin lagstadda tjänst, och blev därför ålagd att böta 3 mark och återgå i herr Eriks tjänst.{201} Året efter sakfälldes han till 3 mark å sitt vallhjons vägnar, vilken låtit hans killingar ta sig in på en grannes kornstycke.{202} Om hur herr Erik 1666 blev misshandlad av styvmågen Peder Larsson i Fors berättar domboken:

1666: 'Ibland andra ärenders förrättande, förehades av kronones länsman Jakob Jakobsson gift bonde Peder Larsson i Fors, vilken [han] anklagade hava illa trakterat [s. 174:], sin hustrus styvfader, vällärde Herr Erik Hoffnaerum, vilken gärning Herr Erik med sin hustru hava honom tillfrids givit, vad han emot dem brutit haver: Och är därmed sålunda tillgångit, att Peder en afton mycket drucken, kom till Herr Erik, därest han väl undfägnat, sitter och dricker ett stop öl, då Herr Erik Peder förmant ställa sig väl och intet så illa husera hemma hos sig, som han här tillövat haver; vilket Peder förtröt, och först med skamlige ord Herr Peder [ska vara :Erik] angret [ska vara :angrep], sägandes det icke alle sådane (för hövlige öron sagt) rumpkrypare som du är, ty du kryper (bona venia) i rumpan på kärringen din, du är ingen präst, utan en legoherde, som tager lön av körkoherden; strax därefter fattade Peder Herr Erik i skägget och förde honom baklänges (där han vid en fyrkantig skiva satt oppå en karmstol) i golvet, och således med den ena handen, klöste efter ögonen på honom och medan han höllt i halsen, att han icke annat visste, än att han honom strypa skulle; Och i det Herr Erik uppkom, och sig värja ville, stötte han Peder i ansiktet, med en kanna, och Peder fördenskull skägget av Herr Erik (som tämmeligen långt och brett var) bortryckte, så att H:r Erik för dess avrivande skull, är vorden vanskapt och vanhedrat, för folks åskådande, vid sitt ämbetes förrättande. Samma gång har Peder (då han tredje resan tänkte Herr Erik slå) skövlat sin svärmoder hustru Ingred in uppå en stol, så att hon kände sig ont därav i sin sideben, det dock Herr Erik berättade ej vara skett med vilja.

Och tillfrågades nu Peder Larsson, vad han hade häremot att förebära? Svarar sig ej kunna undkomma vad honom i denna sak övertygades, beklagandes det stora förseende han uti sitt dryckesmål begångit haver, vilket han ock flitigt nu som tillförende hos sitt svärfolk in för rätten avstod.

Denne sak lades till nämndens övervägande, och var deras enfaldige betänkande, att alldenstund Peder Larsson haver uppå merbemälte Herr Eriks trogne förmaning, så spotskeligen svarat och honom som hans förvant och en prästeman är så omänniskeligen trakterat, att han för skäggets avrivande skull, är vorden vanskapt och vanhedrat för folks åsyn, vid sitt ämbetes förrättande; Och där till i sin överdådighet skövlat och skuffat sin svärmoder, som dem åtskilja ville; varföre kunde nämnden icke fria Peder Larsson, Herr Erik angående, hava försett sig emot prästerskapets privilegier art: 22, och emot Guds lag, svärmodren angående, som i lika ära hållas bör, som köttslige föräldrar; Utan dömde honom efter det __31 kap. i konungabalken, och Guds lag Exod: [2 Mosebok] 21, vers:15 och Deut: [5 Mosebok] 21: vers:18, ifrån livet, vilket i all underdånighet remitteres till den höglovl: Kongl: Hovrätts resolution och nådige förklarning, vad straff han undergå skall."

I Svea hovrätts resolution den 14 februari 1667 sägs 'att Peder Larsson skall plikta med vatten och bröd en hel månads i fängelset, vilken dom verkeligen exekverat är.'

Herr Eriks ekonomi var tämligen ansträngd. 1668 11/11 inlade landsskrivaren Anders Gris i rätten en förteckning över salig Erik Hoffnaeri hemmansskuld, inalles 580 daler kopparmynt, till befallningsman Erik Andersson Hara, och meddelade också att herr Erik lånat 50 daler. Detta antecknades som säkerhet, som preference till hans betalning i Å före övriga.{203}