Sven Svensson Norberg

Far:		Sven Persson (1801 - 1892)
Mor:		Kerstin Hansdotter (1805 - 1881)

Född: 19.09.1841 Fors nr 2+, Norrala sn, HÄL¹⁾

Bosatt: till 07.06.1867 Fors nr 2, Norrala sn, HÄL¹⁾

Emigrerade: 07.06.1867 Nordamerika¹⁾

Bosatt: från 23.07.1867 Bishop Hill, Illinois, USA²⁾

Noteringar

I en kopia av ett maskinskrivet dokument, skrivet av hemmansägaren Sven Persson (f. 1901) i Ringa nr 8 och förmedlad i juli 2004 av emigrantforskaren Ulla Eriksson, Berga 6971, 826 92 Söderala, anges: "Olof Hillman var född på Ringa No 4. Olof Engman [halvbror till Olof Hillmans svåger Sven Olsson, som övertog hemmanet Ringa nr 4] på No 8. Sven Norberg [vars far var bror till Olof Engmans mor] på Fors No. 2. Samtliga tre emigrerade till Amerika den 22 juni 1867 i sällskap med 1.300 [ev. 1.330 - tredje siffran är otydlig p.g.a. rättning] på samma fartyg, (från många socknar häromkring). Anlände till New Yorks hamn d. 13 juli kl. 2. efter att ha varit i New York två dagar avreste med bantåg och kom till Bishophill [dvs. Bishop Hill i Illinois] den 23 juli. Farmaren Karl Hedlund tog hand om de tre under den första tiden. Hedlund var född i Söderala och kom vid 15 års ålder med sin far och Erik Jansarna [efterföljare till "profeten" Erik Jansson, vilka grundade Bishop Hill] till Amerika." I dokumentet finns också avskrivet "Olle Hillmans visa", som han ska ha skrivit:
"O huru ofta mina tankar sväva, till ungdomsvänner i mitt fosterland.
Och i min dröm det är en ständig strävan, att komma över till den kära strand.
Här går jag ensam skild från tvenne bröder som var mitt sällskap på det stora hav
men hur undligt nu de äro döder och i Amerika hava de sin grav.
I denna värld vi liknas vid en blomma som om våren hastigt växer opp.
Men när höstens kulna vindar komma, hon faller ned och slutar då sitt lopp.
Likaledes är det med oss alla, en gång skall vandringstiden taga slut.
Om det blir förr än sent du måste falla, när döden kommer hjälper intet prut.
Långt från föräldrar, syskon och från vänner de voro båda vid den sista stund.
Men jag tror att alla som dem känner vill ge en suck som går från hjärtats grund.
Mången gång så sitter jag allena, uti min enslighet och tänker på,
Att liksom bröder voro förenade, men se dem mer det kan jag aldrig få.
Aldrig vi så hastigt skiljas tänkte, näe [felskrivning för när] vi kommo på den andra strand.
Skatter lyste, äng och skogar blänkte, men snart de gick till evighetens land.
Nu är de kvitt från all sorg och möda och vilar sig från alla världs besvär.
Det står i skriften, de ej äro döda, de sova blott, en evig ro beskär.
Norberg var den första av dem båda som vi tro i graven gömdes bort.
Ingen släkt och ingen vän fick skåda när hans sista andepust blev kort.
Engmans sista stund jag ej kan glömma, när jag tog uti hans kalla hand.
Mina tårar bröto fram i strömmar, men då han sad [sic] jag går till glädjens land."
---
Hemmansägaren Sven Persson (f. 1901) i Ringa nr 8 skrev på 1970-talet av följande:
"Amerikabrev ifrån Sven Svensson Norberg, född i Fors d, 19 spet, 1841, död i nov, 1868.
Bishop Hill 29 febr. 1868.
Bäste vän.
Nu har jag varit här så pass länge så att jag börjar att känna till en del.
Det är välbyggda hus och gårdar här för det mästa är dom vita.
Jag har redan rest 2.000 eng mil sen jag kom hit.
Jag arbetade för S. Björklund i sommar, på B. Hill [dvs. Bishop Hill, Illinois], en dag sa' Björklund att jag skulle slå hö, med lie, nej han satte för ett par hästar och jag fick åka på maskin och det gick mycket bra. En karl och ett par hästar kan slå 15-18 tunnl, om dan, maskin brer själv. Refshärvarna är inte lika våra. Det refsas med härvar som en häst drar vilket går mycket bra och fort. Jag lever nu i vinter på B. Hill en stad som började byggas för omkring 25 år sedan utan Erik Jansson och hans undersåtar vilket är en mycket välbyggd och vacker stad och vacker utsikt. Här bor det för det mästa Västmanlänningar och Hälsingar.
Jag haver inte arbetat något i vinter, sådana goddagar har jag inte haft sedan min ungdomstid och jag haver samma göra som då näml, att gå i ksola.
Det såg omöjligt ut att börja med att lära sig tala och läsa engelska, men nu kan jag så mycket att jag kan gå lång om jag får hava hälsan.
Jag tänker att du vill veta något om gossar och flickor, hur sederna är uti dessa trankter. Jag är inte mycket känd ännu, men jag har ändå sett något som jag kan berätta. Här är inte modet som i Sverige att gossarna går till flickorna om nätterna, utan här i denna stad, såväl som i andra säter så är det bräder lagt rundt omkring gatorna för folket att gå och spatsera. detta kallas Sigdvåk (saidvåk) och du skall tro att denna saidvåk inte får vara mycket ledig, i synnerhet om kvällarna, då kommer dom ut alla som vill hava sig en promenad och en glad afton och sedan de har gått sig trött så finns det Parker att gå och slå sig ner och samspråka om varjehanda sakr. - Högsta modet dom vet av här i Landet så är att åka, i synnerhet för ungdom. Om dom går på Opera eller dans så skall gossarna bjuda en flicka med, i annat fall är det skamligt om dom kommer utan, men i Sverige är det mostats. --- Här kan dom fria den ena dagen och den andra vara gift. Det går inte lika till som i Sverige att det skall lysas från Predikstolen utan det är att gå till Landshöfdingeämbetet och få en lysning och sedan till Domarn och vigas. Det är många som ingen vet av men får ungdomen reda på den dagen så är det modet att dom samlar sig och går till Bröllopsgården och då är dom utklädda så att ingen kan känna igen dem, då har dom trummor, skällor, musik och allt vad dom kan få tag på slamrar med och lever ett sådant busliv som dom kan, allt tills Brudgummer kommer med några dricksvaror eller 20 à 30 dollar i penningar. Jag har varit med en gång och sett hur det gått till och jag tyckte att det var värre liv än vi hade i Sverige på Bröllopsgården. [Ny sida: "Forsättn. å Amerikabrev,":]
Nu avbryter jag min skrivning i detta ämne och börjar fråga efter hur det står till i Norrala. Nu vill jag att du skall underrätta mig vilka som gifter sig i vår och vilken den och den har till vän. Jag tänker att det är många som blivit bekanta sidan jag reste hemifrån och vilka som är döda, även om allt du vet att jag är intresserad av. Jag sänder ett Porträtt som Anders Nordlöv i Tosetter [Tosätter i Enångers sn] skall hava. Jag tänker att han nu är i Trönö, var god och sänd honom detta.
Var god och framför hjärtliga hälsningar till Pappa och Mamma och syskon och till mina släktingar och bekanta vänner som vill erhålla hälsningar ifrån mig, ingen nämd och ingen glömd, men först och sist varder du och din Flamma hälsad utav eder tacksamme vän Sven Norberg.
P.S. Jag avsände brev till Pappa d. 1st januari, till L.E. Burman d, 8/11 Till H. Nordin d. 8 febr. var god och hälsa dem därom ifall inte brevet har kommit fram. Vi har inte haft mer än 3 tum snö i vinter. Det är få gånger som släde har kunnat begagnas, Var god och sänd inneliggande brev till sin ägare.
Säg åt Hans att han betalar frimärke. Engman hälsar dig mycket, han mår gott, Han avsände brev till dig den 8. D.s."

Personhistoria

Årtal	Ålder	Händelse
1841		Födelse 19.09.1841 Fors nr 2+, Norrala sn, HÄL. ¹⁾
<1867		Bosatt till 07.06.1867 Fors nr 2, Norrala sn, HÄL. ¹⁾
1867	25 år	Emigration 07.06.1867 Nordamerika. ¹⁾
>1867		Bosatt från 23.07.1867 Bishop Hill, Illinois, USA. ²⁾
1881	39 år	Modern Kerstin Hansdotter dör 02.04.1881 Fors nr 2+, Norrala sn, HÄL³⁾.
1892		Fadern Sven Persson dör 1892 Fors nr 2+, Norrala sn, HÄL⁴⁾.
1910	69 år	Brodern Per Svensson dör 18.11.1910 Fors nr 2, Norrala sn, HÄL⁵⁾.

Källor
¹⁾	AI:8, uppsl. 23

²⁾	Meddelat av: Eriksson, Ulla, Berga 6971, 826 92 Söderala (telefonsamtal 2004-2005)

³⁾	AI:11, uppsl. 17, Genline ID. 700.24.64100

⁴⁾	Gårdarna i Gävleborgs län, red: Bo Bengtsson (Malmö 1966), s. 642

⁵⁾	SCB-utdrag ur dödboken för Norrala 1910

<< Startsida

Skapad av MinSläkt 3.6, Programmet tillhör: Crister Lindström