![]() Uppdaterad / Updated 12 november 1998 Släktforskningens lockelse
Av Ragnar Fornö, Stud. mag. i samhällskunskap och historia i Uppsala. Som 15-åring fascinerades jag av påståendet att någon i min farfars släkt hade drunknat. Ingen visste vem det rörde sig om, när det var och än mindre varför. Olyckshändelsen skulle förmodligen ha inträffat i sjön Vättern vid Stava by i Ödeshög, Östergötland, där min farfarsfar hade sitt föräldrahem. Jag hade länge intresserat mig för släktens historia och jag började så småningom släktforska genom att leta efter släktingar på farfars sida i olika kyrkoböcker. I en dödbok fann jag att min farfars farfar, Karl Johan Johansson hade avlidit i maj 1896 i Stava by, endast 47 år gammal. Jag fick mina aningar besannade, för i marginalen hade prästen antecknat att Karl hade dött genom drunkning. Jag hade nu rätt person - men hur hade olyckan gått till? Någon i släkten trodde att han kanske skulle ha fallit i vattnet från en fiskebåt. Vättern var oberäknelig vid dåligt väder och bönder kunde sällan simma hette det. Jag skrev senare till landsarkivet i Vadstena, Östergötland och frågade om det fanns några ytterligare uppgifter kring denna händelse. Döm om min förvåning när jag några veckor senare fick ett brev som innehöll kopior på en länsmansrapport, där länsmannen i trakten skriver att några barn i byn hade gått ned till strandkanten för att leka, och funnit Karls kropp ligga flytande vid vattenbrynet. Äldste sonen Hjalmar fick nu berätta hur han trodde fadern hade förolyckats. Han visste mindre än någon annan vad som skett, men spekulerade i att Karl, som hade varit sjuk i två veckors tid, efter att han hade sett efter korna på morgonen, skulle ha gått ut på den utskjutande lastkajen och där svimmat av trötthet och ramlat i vattnet. Orsaken till varför Karl hade drunknat gick inte att få fram. Trots detta är rapporten ett intressant tidsdokument som belyser en tragisk händelse i min egen släkt, och som skriftlig källa kompletterar den en muntlig tradition om vad som hade skett. Det brukar ofta sägas att släktforskning är individens och släktens historia i den nationella historien. Det stämmer bra som varudeklaration för man får reda på sitt ursprung i en vid bemärkelse. Namn och generationer träder fram ur kyrkoböckernas olika längder: födsel-, vigsel- och dödböcker. Utöver namn och grundläggande personuppgifter kan forskaren finna allehanda olika uppgifter ur andra arkiv, som rapporten om min farfars farfars drunkning för hundra år sedan är ett exempel på. I din släktforskning väljer du själv vilken gren du vill forska på och har du släktingar som var nämndemän kanske du använder dig av domböcker (tingsprotokoll), som källa för att få en bild av deras arbete i rätten. En stor tjusning med forskningen är att man får en mängd kulturhistoriska erfarenheter på köpet. I församlingens kyrkoböcker passerar alla möjliga människor revy framför dig, från adel till fattighjon och snart kan du också märka vissa sociala mönster i din egen släkt. Den gamla sanningen (?) att man förr ofta gifte sig inom samma skikt kanske du kan se i din egen släkt. Som exempel kan nämndemännen tas. Deras söner blev ofta nämndemän och döttrarna gifte sig ofta med andra nämndemän. Släktforskning skänker perspektiv på dagens materiella välfärd. Det blir uppenbart när man studerar dödböckerna i en församling, och snart blir det tydligt för en hur snabbt livet kunde utsläckas. Vissa år kan man se hur epidemier som koppor och mässlingen har tagit flera barns liv i socknen. Under 1800-talets första decennium börjar vaccineringen mot koppor bli allmän på den svenska landsbygden, och i husförhörslängderna antecknas vilka barn som har vaccinerats. Husförhörslängderna, som finns i Sverige och Finland, ibland redan från 1600-talet , innehåller anteckningar av prästen om familjernas kyrksamhet och läskunnighet. Vid sina förhör runtom i gårdarna antecknade han även förändringar i en familjbarn föds och kanske dör. När de blir vuxna kan man se om de gifter sig och bildar egna familjer. Livets alla skeden kanske så småningom avslutas med att någon av makarnas gamla föräldrar flyttar in och dör hos dem som inneboende. Bouppteckningen är ytterligare ett exempel på en källa som ger släktforskaren uppgifter om en familjs levnadsförhållanden. Vi använder åter igen den drunknade Karl Johan Johansson som exem-pel. Bouppteckning från augusti 1896 nämner hans efterlämnade maka Matilda Larsdotter och parets elva barn. Sedan följer en fullständig förteckning över boets tillgångar och skulder. Bland de större posterna märks utöver fastigheten i byn, en femtedels andel i lastbryggan värderad till 209 kronor. Det var samma brygga eller kaj som Karl föll i vattnet från. Uppräkningen av inventarierna i hushållet är så detaljerad att det går att återskapa hela hemmet. Vi får bland annat reda på sådant som antalet möbler, husgeråd och kläder och vilka värden de har. Antalet böcker i hemmet kan skvallra om familjens bildning. De flesta bönder hade emellertid endast andlig litteratur hemma och på sin höjd möjligen en lagbok. I Karl Johans hushåll verkar bildningen ha varit i strykklass eftersom bouppteckningen endast innehåller "varjehanda småböcker". Bland kreaturen märks bland annat familjens tre hästar och sju kor. Ofta kan kornas namn finnas nedskrivna, men här saknas namnen. Även de minsta djuren får vara med, så som fem höns och fyra kycklingar, tillsammans värda fyra kronor. Jämför denna värdering med dagens skattning av ett dödsbo, som utöver kapitalvaror och större möblemang och föremål, knappast förtecknar den mat vi hade i kylen och frysen. Skillnaden i detaljrikedom kan tjäna som exempel på hur den materiella utvecklingen har förändrat vårt samhälle de senaste hundra åren.
Släktforskning för ungdomar Förutom att forskningen är jämlik erbjuder den dig en stor valfrihet i och med att du själv väljer vilken gren du vill forska på. I varje ny generation fördubblas ju antalet anor och däremed fördubblas även vägvalen i forskningen. Man kan således, för det mesta alltid följa sitt intresse, i den utsträckning kyrkoböckerna finns bevarade i arkiven. I sin släktforskning måste man ofta ta ställning till om olika uppgifter är riktiga, och kanske jämföra olika källor med varann. Detta arbete ger forskaren träning i att söka i olika slags arkiv och i att kritiskt granska olika uppgifter, erfarneheter som kan vara värdefulla för framtida högre studier och yrkesliv. Släktforskning kräver ofta hårt arbete och en stor portion tålamod, men arbetet uppvägs av de resultat man får fram. Dessutom är släktforskningen inte bara ett ensamarbete, det finns också ett rikt föreningsliv man kan delta i. I Sverige finns ett hundratal regionala och lokala släktforskarföreningar som anordnar föredrag och träffar för deltagarna där man kan jämföra sin egen forskning med andras resultat. Har man tur kanske ens släkt sammanfaller med någon annan så att man kan utbyta släktingar med varann. Ett annat nätverk för släktforskare är annars det alltid expanderande internet. Som exempel kan nättidningen Rötter nämnas. Det är en hemsida som Sveriges släktforskarförbund står för, och den innehåller nyheter om släktforskning, men även förslag på olika arkiv och hur det går att komma vidare när man har "kört fast" i sin forskning. Vem som helst har också möjlighet att ställa frågor om släktingar - eller efterlysa någon som det kallas, och förhoppningsvis får man senare svar från någon som har stött på den efterlyste i sin forskning. Kontakter med olika föreningar och nätverk är inspirerande för alla forskare, och de kan tjäna som goda exempel på att hobbyn är jämlik. I de yngres ögon är detta positivt eftersom man kan delta på lika villkor i en vuxenvärld, något som i hög grad bidrar till att utveckla självkänslan hos individen.
Några ord om Norden
Släktforskning i skolan? Med en decentralisering av den svenska grund- och gymnasieskolan har nya möjligheter framträtt för skolorna att profilera sig, med fritt valda kurser. Här skulle släktforskning ha en plats som en egen kurs i undervisningen. I Gimo, norr om Uppsala introducerades släktforskning som en valmöjlighet för några år sedan och den blev snabbt en av de mest populära kurserna med över 40 elever. I gymnasiet ska alla elever skriva ett specialarbete, en form av självständigt arbete. Släktforskning lämpar sig väl eftersom det uppfyller kraven på att eleven ska ta ställning till olika källor och behandla dem kritiskt, och flera specialarbeten i släktforskning har redan skrivits kring detta ämne sedan arbetet introducerades i gymnasieskolan för tio år sedan. För att släktforskning ska kunna erbjudas i skolan måste det finnas lärare som har intresse och erfarenheter i ämnet. I de fall detta saknas kanske en lokal förening kan erbjuda sig att anordna nybörjarkurser särskilt för ungdomar. Och kanske ska släktforskningen i skolan kopplas till ämnet till lokalhistoria, dels för att flera elever på grund av på utländsk härkomst inte kan utforska sina rötter, dels för att det är värdefullt att studera hur människor i den egna hembygden har haft det i historisk tid.
Ungdomens år 1998 Förhoppningen med projektet är att få fler ungdomar att börja släktforska för att kunna ta del av de erfarenheter och kunskaper hobbyn har att erbjuda. Några kommer att bli bitna av forskningen och instämma i de som brukar likna släktforskningen vid ett beroendeframkallande gift. Andra ungdomar kanske upptäcker att forskningen är stimulernade, men att andra saker behöver ta deras tid i anspråk. Men förhoppningsvis kan de lokala föreningarna och deras engagerade medlemmar bidra till att så ett frö för framtiden - intresset har väckts och personen återupptar kanske släktforskningen senare i livet, och då är mycket vunnet.
________________
|
![]() |
![]() |
|
Uppdaterad / Updated 12 november 1998
|