![]() Selma Lagerlöfs förfäder Ancestors of Selma Lagerlöf, a famous author (Nobel Prize 1909) Av / By Håkan Skogsjö, Mariehamn Författarinnan Selma Lagerlöfs förfäder finns till största delen i Värmland. Hennes släkt har behandlats i litteraruren i olika sammanhang. Bland annat följande verk må framhållas: Släkten Lagerlöf finns utredd i Svenska släktkalendern 1978, där ytterligare litteraturhänvisningar finns. I Elgenstierna ättartavlor (ätten von Lagerlöf) omnämns släktens äldsta led. Släktforskaren Erik Hellerström har i flera sammanhang berört Selma Lagerlöfs ursprung: "Anteckningar om släkten Wallroth, Selma Lagerlöfs mödernesläkt" (i: Släkt och hävd 1962 sid 166-173), "Selma Lagerlöfs antavla i 4:e led" (i: Släkt och hävd 1963, sid 236-243). I boken "Diktares arv" av Erik Hellerström (Uddevalla 1969) ingår också en antavla för Selma Lagerlöf i fyra generationer (sidan 90). Antavlan nedan är ett försök till en någorlunda fullständig sammanställning över de uppgifter som finns om författarens ursprung. Men för den som ger sig in i primärkällorna är det knappast några svårigheter att ytterligare komplettera uppgifterna. Självfallet tar jag tacksamt emot kompletteringar och rättelser. Mejla dem här. Glöm inte att ange källhänvisningar! Källor anges inom parentes (liksom länsbokstäverna i direkt anslutning till sockennamnen). Bokstäverna ”f”, ”v” och ”d” samt ”hfl” anger att födelse-, vigsel- respektive dödboken har kontrollerats och att uppgifter hämtats ur husförhörslängder. En del förkortningar används: E = Karlstads stifts herdaminne av Anders Edestam, ET = uppgifter meddelade av Elisabeth Thorsell, SBL = Svenskt biografiskt lexikon, SoH = Släkt och Hävd. Observera! Vill du veta om ett namn, ort eller yrke omnämns i antavlan, använd din web-läsares sökfunktion. På en bråkdel av en sekund får du svaret.
Införda rättelser och kompletteringar: proband 1 Selma Ottiliana Lovisa Lagerlöf, född 20 nov 1858 på Mårbacka, Östra Ämtervik sn (S), död där 16 mars 1940. Författarinna, bosatt på Mårbacka. Genomgick Högre lärarinneseminariet ht 1882–vt 1885, lärare vid Elementarläroverket för flickor i Landskrona 1885–95, resa till Italien 1895–96, till Egypten och Israel 1899–1900. Fil. hedersdr vid Uppsala universitet 24 maj 1907, Nobelpristagare i litteratur 1909, ledamot av Samfundet De nio 1913—18 och från 1926. – Ogift. (SBL)
f
m
ff
fm
mf
7 Johanna Katarina Berggren, född 1804, död 1863. (SoH). Enligt Släkt och hävd 1962, sid 166, ska hennes härstamning ha utretts av dr Set Tingvall.
fff
ffm
fmf
fmm
mff
mfm
mmf
mmm
ffff
fffm
ffmf
ffmm
fmff
fmfm
fmmf
fmmm
mfff
mffm
mfmf
Stefan Nilsson ger ytterligare bevis för att denna filation är korrekt (31 okt 1997): Jag har i många år forskat om Elfsbergssläkten i Ervalla och hittade för ett tiotal år sedan en anknytning till Värmland. Denna ledde sedan med stor sannolikhet vidare till Selma Lagerlöf via släkten Wallroth. Att handelsmannen Carl Fredric Elfborg i Filipstad är son till kvartermästaren Jacob Elfsberg i Ervalla menar jag finns om än inte klara bevis, så åtminstone mycket starka indicier, för. Husförhörslängderna för Ervalla är tyvärr rätt knapphändiga för 1700-talets första hälft. Därför finns endast något kryptiska uppgifter om kvartermästare Jacob Elfsbergs barn i dessa. Vid genomgång av övriga kyrkböcker klarnar bilden något. Enligt dödboken för Jacob Elfsberg (död 1753 i Ervalla) ska han ha haft 8 barn, 6 söner och 2 döttrar. Av dessa kan 5 söner och 2 döttrar återfinnas namngivna på andra ställen i kyrkböckerna och hans barn blir då följande:
Carl Fredric (Carl Henric) född 1732 Jan Henric född 1733 Christina Agneta född 1736 Anna Catharina född 1737 Herman född 1743 Hans Petter född 1746 Son med okänt namn och födelseår
Om ovanstående teorier håller streck lyder fortsättningen på antavlan så här, enligt Stefan Simander:
mfmff Peter Funke har funnit ett spår som möjligen kan rasera ovanstående hypotes. Han skriver (23 febr 1998): Det finns en intressant teori beträffande nummer 26 Karl Fredrik Elfborg återgiven i Selma Lagerlöfs antavla på Rötter, nämligen namnlikheten med namnet Elfberg. När jag satt och tittade igenom Toijers redogörelse över handskriftssamlingen i Kristinehamns Högre Allmänna Läroverks bibliotek (VFoN 1937) fann jag ett spår som möjligen kullkastar denna teori. I de Lignellska samlingarna skall det nämligen finnas ett brev från J.E. Elfborg till C.F. Elfborg från 15/4 1764. Tyvärr har jag inte kunnat få fram innehållet i brevet, men där finns kanske svaret på vem Karl Fredrik Elfborg var.
Peter Funke har jagat vidare på brevspåret och skriver (27 april 1998): Med benägen hjälp av Lena Halvarsson på Värmlandsarkiv i Karlstad som
plockat fram det tidigare nämnda brevet från J.E. Elfborg till C.F. Elfborg, samt hjälp av Gunnar Jonsson i Säffle med handskriftstydningen så kanske vi kan närma oss lösningen på gåtan C.F. Elfborg, nummer 26 i Selma Lagerlöfs antavla. Stefan Nilsson (4 maj 1998) ger här lite mer uppgifter om Elfsberg i Ervalla och Carl Fredrik Elfborg i Filipstad: Har med intresse tagit del av Peter Funkes uppgifter om London-brevet till C.F Elfborg. Om kopplingen till Ervalla är riktig, så finns tidigare kopplingar till England, nämligen Thomas Cletcher (då Carl Fredriks mormors bror) som på studieresor av bergverken i Europa bl.a besökte England. Det finns t.o.m brev bevarade skrivna av T Cletcher i London. Dessutom har släkten Cletcher som sådan sitt ursprung där, men kom via Holland till Sverige. Ett ytterligare indicium på släktskapet är namnkombinationen "Juliana Eleonora" som Carl Fredriks förmodade mor bar (Juliana Eleonora Meijer g.m Jacob Elfsberg d.y), vilket går igen hos Carl Fredriks dotterdotter Juliana Eleonora Wallroth (Carl Fredriks dotter bar som tidigare nämnts ena delen av namnet Lisa Juliana). Att originalhandlingar efter majoren Jacob Elfsberg från Ervalla hamnat i Värmland är också en intressant notering. Stefan Jernberg i Karlstad skriver (1 febr 2000) beträffande ana 26 Karl Fredrik Elfborg: Han omnämns i Nordmark AI:3 s. 157 Stjälpet såsom "systerson" till bruksidkaren där Johan Wahlund [1713-1792 i Nordmark sn (S)] och dennes hustru Elisabet Maria Molitor [172(2)-1792 i Nordmark sn (S)]. I samma längd omnämns även en annan systerson till Wahlund nämligen Jakob, utan efternamn, f 1735 vilken är antecknad i hfl t o m 31/5 1751. Eventuellt var denna Jakob broder till Karl Fredrik. – Johan Wahlund var son till Jacobus Benedicti Wahlund, kh i Kroppa [1668-1717] och dennes hustru Elisabet Fernell [-1719] (Karlstads stifts herdaminne). Systrar till Johan W. var enligt herdaminnet SARA, f 1703 g 1727 med kh i Vadsbo (Vg) Johan Fägervall samt MARIA ELISABET, f 1712, g 1:a med rådmannen i Vadstena Johan Wetterling och 2:a giftet med kh i Herresta (Link.) Henrik Lindgren. Båda åldersmässigt tänkbara som mödrar till Karl Fredrik och Jakob men ingen gift med någon Elfborg, kanhända att de tagit namnet Elfborg från någon släkting?? Stefan Nilsson skriver (10 febr 2000): Läste med intresse senaste uppgifterna från Stefan Jernberg om Elfsberg/Elfborg. Den omnämnda Maria Elisabeth Molitor f 1722 g.m. J. Wahlund är bekant sedan tidigare, nämligen som kusin till syskonen Elfsberg i Ervalla. Maria Elisabeth Molitor var dotter till handelsmannen och brukspatronen vid Axbergshammar Herman Molitor och hans hustru Anna Catharina Meijer f 1697. Anna Catharina Meijer och Juliana Eleonora Meijer (gift med Jacob Elfsberg) var systrar. En Claes Jacob Elfsberg finns ju med i sammanhanget bland syskonen Elfsberg, dock med födelseåret 1730. Han finns noterad i hfl (AI:2 s 53 och 114) i Torpa, Ervalla fs 1754-58, 1760 och med noteringen utflyttad 1757 men utan ort angiven. Hans vidare öden är okända.
mfmm
mmff
mmfm
mmmf
mmmm
fffff
ffffm
fffmf
Peter Funke skriver (27 okt 1997): Enligt Nyberg (1917) var den tidigare nämnda Annika Urania dotter till prosten och kh i Arvika Petrus Erici Uranius, död 1653, g.m. Margareta Norenia. Petrus Erici U. var i sin tur son till kronolaxfiskaren vid Dejeforsen Erik
Olofsson Spak. Margareta Norenia föddes den 11 maj år 1600 i Nor (S), och hon var dotter
till prosten Erlandus Gudmundi i hans andra äktenskap med Anna Kax (1574-1648),
dtr till kyrkoherden i Tuna Erik Kax o.h.h. Maria Svensdotter. Erlandus Gudmundi föddes 1554 i Dragaryd och dog 8 april 1630 i Nor (S). Erlandus Gudmundi fader hette Gudmund Vapensmed. Stupad 1555 i batalj med danskar. Gudmund skall eventuellt ha vallonska anor. Levde
i Dragaryd. Uppgfiterna om Margareta Norenia och följande är ur Åke Wibergs bok
Apertin (1960)
Sammanfattning: Observera att jag vid anförlust bekvämat mig med att endast markera den första anförlusten, generationerna därefter (=tidigare) har inte markerats.
35 Anna Katarina Geijer, född 1684, död 1772.
ffmff
ffmfm
ffmmf
ffmmm
fmmff
fmmfm
Källor:
45. Karin Persdotter, f. i Ivarsbjörke, Sunne sn (S). G. 7/6 1719 i Lysvik sn (S) med Olof Persson från Öjenäs, Lysvik sn (S). Då Marit Olofsdotter (93) och Per Olofsson (90) var syskon, så förekommer några av de ovannämnda även på platserna 186, 187, 372, 374, 744, 748.
46 Olaus Bryntonis Morell, född .. dec 1682 i Östra Ämtervik sn (S), död 21 april 1755 i Mårbacka, Östra Ämtervik sn (S). Komminister, bosatt i Mårbacka, Östra Ämtervik sn (S). Han var komminister i Östra Ämtervik och ägare av Mårbacka. Gift 11 aug 1716 i Ärtemark sn (P) med
fmmmm
mffff
mfffm
mfmmf
mfmmm
56 Johan Berggren. Handlande och rådman i Kristinehamn (S). Gift med
mmffm
57 Anna Ek, född 1700, död 1779. 114 Kristoffer Ek. Stadsskreterare i Kristinehamn. 115 Anna Ekebom. Efter förste mannens död omgift med häradsskrivare Anders Mostedt. 230 Magnus Ekebom, född 1648, död 1696. Borgmästare i Kristinehamn, riksdagsman. 231 Elisabeth Camitz, född 1659. 460 Gustaf Ekebom, född 5/2 1624, död 15/3 1682. Borgmästare i Kristinehamn. 461 Anna Roman. 462 Georg (Göran) Camitz, död 1687. Borgmästare i Kristinehamn, brukspatron på Degerfors. 463 Elisabeth Urania. 920 Måns Ersson. Fogde. 922 Arvid Persson Roman, född 1587, död 1655. Landskamrer i Närke och Värmland. 926 Petrus Erici Uranius, död 1653. Kyrkoherde i Arvika. 927 Margareta Erlandsdotter Norenia, född 11/5 1600 i Nor. 1844 Per Arvidsson. 1845 Brita Haraldsdotter (Appelbom). 1852 Erik Olofsson Spak. Kronolaxfiskare vid Dejeforsen, borgmästare i Karlstad. 1854 Erlandus Gudmundi, född 1554, död 1630. Kyrkoherde i Nor. 1855 Anna Eriksdotter Kax, född 1574, död 1658. Jag härstammar själv från en syster till Selma Lagerlöfs mormor Johanna Catharina Berggren (1804-1863). 58 Nicolaus Petri Bodin, född (döpt 13 febr 1703) i Filipstad (S), död 17 april 1772 i Ölme (S). Kontraktsprost och kyrkoherde i Ölme (S). (E,ET). Gift 17 maj (ej 25 april) 1734 i Filipstad (S) med
mmfmm
mmmff
mmmfm
mmmmf
mmmmm
ffffff
fffffm
ffffmf
67 Elisabet Johansdotter Carlberg. (E). Se ovan om maken.
ffmmff
ffmmfm
ffmmmf
ffmmmm
fmmfmf
fmmmff
fmmmfm
fmmmmf
fmmmmm
mfffff
mffffm
mfmmff
mfmmfm
mfmmmf
mfmmmm
mmfmff
Peter Nilsson Bodin var först bruksbokhållare, sedermera uppbördsman och handlande i Filipstad. Död under 1720-talet. Gift med Elisabet Andersdotter Rehning i hennes andra gifte, dotter till handlanden Anders Rehning och Anna Nilsdotter i Filipstad samt änka efter uppbörds- och handelsmannen Olof Egelström i Filipstad, som begravdes 1697, 33 år gammal. Far: Nils Israelsson nämns såsom tjänstgörande sexman i Pershytte tingslag 27 juni 1677 och bevistade sitt sista gruvting 20 juni 1703. Ägare till fäderneshemmanet Bondebyn och var genom giftermål tillika innehavare av hemman först i Skofthyttan och senare i Grängshyttan. Han avled i oktober 1706 och begravdes 26 dec i Nora kyrka. Gift 1:o med Mor: Anna Larsdotter, dotter till bergsmannen Lars Persson i Älvhyttan. Efter hennes död gifte Nils Israelsson om sig först med Marina Eriksdotter från Bergsmanshyttan och sedan, år 1700, med Marina Larsdotter, änka från Grängshyttan. Ff: Israel Persson, förekommer från 1635 som ägare till faderns hemman i Bondebyn å vilket han erhöll laga fasta 20 dec 1645, nämndeman och sexman samt riksdagsman vid riksdagen i Göteborg 1659–60. Han avled i febr 1674. Han var en av sin tids mest ansedda bergsmän. Han var gift två gånger. Första hustrun var förmodligen från Skrekarhyttan, men okänd till namnet (hon var mor till Nils Israelsson). Andra hustrun hette Ingrid Olofsdotter. Fff: Per Jonsson i Bondebyn, nämnd från 1587 till 1634, då han torde ha avlidit. Efterträdde fadern på hemmanet. Ff ff: Joan eller Joen Nilsson upptages i 1540 års skattelängd såsom innehavare av 3/8 utav hela Bondebyn, men i 1550 års mantals- och skattelängd för 1/3 av samma by med 1/8 i Bondeby hytta och ett ”boderum” vid Nora kyrka. 117 Elisabet Rehning. (E). Härkomst, se ovan under maken.
mmfmmf
119 Elsa Wallvik, född 1688, död 1 sept 1757 i Nolgård, Hammarö sn (S). (E,ÖÄ).
mmmfff
mmmffm
Peter Funke skriver till Nättidningen RÖTTER (31 okt 1997):
Kommentar av Håkan Skogsjö (31 okt 1997): Man bör nog vara försiktig med denna uppgift tills vidare. Varför kallar Skafte henne Lena Hammarström Zegolsdotter? Det stämmer ju illa med påståendet i följande mening att fadern hette Mats Zegolsson, en uppgift som för övrigt saknar källhänvisning. Det i våra öron egendomliga namnet Zegol (eller Segol) är en variant av Sigurd.
Elisabeth Thorsell skriver (23 febr 1998): Filipstad C: "1690 3 post Epiphania döptes Helena, dotter till Mattes Segolsson uppe i staden". Det verkar inte otroligt att Mattes Segolsson tog sig namnet Hammarström, senare finns under många år en Segol Hammarström i staden, denne gifte sig 1728 21/11 med Lena Montin och skulle kunna vara en yngre bror till Helena (Lena). Lena kallas bara Hammarström när hon gifter sig och när hon dör, inget patronymikon då alltså, har ej kollat hela dopboken efter hennes vigsel. Segol är inget ovanligt namn i trakten, en av mina anor heter så, och det finns fler. I oktober 1998 meddelar Elisabeth Thorsell: 1727 31/8 begrovs Math. Hammarströms hustru Kerstin Johansdotter, 70 år, i Filipstad (enligt dödboken). Hon kan vara Selma Lagerlöfs ana nr 243.
mmmfmf
mmmfmm
mmmmmm
fffffff
fffffmf
fffffmm
Enligt Erik Gren: Värmlands Nation i Uppsala (Nationen och Hembygden II, 1939) var det Christophorus Svenonis Brunius son (med Elisabet Arwidsdotter) Sveno Christophorus Brunius*) (död 1645) som var gift med Christina Erlandsdotter Norenia, äldsta dotter till prosten och kh i Nor Erlandus Gudmundi o.h.h. Brigitta Persdotter. I ett citat från Hammrin står det "I allmänhet uppgives, att Brunius far var gift med henne". Enligt Wiberg: "Apertin" gifte sig Erlandus Gudmundi 1579 med Birgitta Persdotter (1558-1590). Hennes fader var sannolikt Petrus i Äskog i Almby socken, och hans hustru, född Larsdotter, från Mark. Stöd för att Christopher Svenonis Brunius var gift med Elisabet Arvidsdotter finner man i Alsterlinds "Bygata och kyrkväg", där det återges en teckning av Christoffer Brunius gravsten på gamla gravplatsen i Kil år 1886. Texten skall nu vara utplånad, men där står att Christoffer Brunius avled den 12 juni 1628, och att i graven vilar även hans hustru Elisabet Arvidsd, död 5 januari 1597. Enligt Wiberg: "Apertin" gifte sig Erlandus Gudmundi 1579 med Birgitta Persdotter (1558-1590). Hennes fader var sannolikt Petrus i Äskog i Almby socken, och hans hustru, född Larsdotter, från Mark. *) SCB (alltså sonen) gifte sedan om sig med sin hustrus halvsyster Maria Erlandsson Norenia, sin tur syster till den Margareta Norenia (se anorna 34–35). Margareta var dotter Erland G. och Anna Kax, härstamning se ovan). Stämmer ovanstående teori bör härstamningen vara så här: 65. Katarina Brunia, död 2 april 1663. 130. Sveno Christophorus Brunius (1589-1645) Kyrkoherde i St. Kil. 131 Christina Erlandsdotter Norenia F. 1579 (Gren och Wiberg, 1575 Fryxell) 260 Christophorus Svenonis Brunius, död 12 juni 1628, prost och kh i St. Kil 261 Elisabet Arwidsdotter, död 5 januari 1597 262 Erlandus Gudmundi, f. 1554 i Dragaryd, död 8 april 1630 i Nor (S) Prost och kh i St. Kil (S) 263 Brigitta Persdotter 1558-1590 (526-527 trol. enligt ovan) 520 Sven Laurentii (Lorensson) Brunius, död 1579 kh i St. Kil 1540-79 524 Gudmund, vapensmed, död 1555 (källa Wiberg) 1040 Lars Nilsson, skattebonde i Kil (annan källa uppger handlande i Bogesund) (Wiberg) 1041 Carin Nilsdotter (källa Wiberg).
132 Göran Finne. Bergsman.
ffffmmf
ffffmmm
ffmmfff
ffmmfmf
Ana nr 154 på Selma Lagerlöfs antavla Elof heter Elof Håkansson, borgare och forman i Karlstad, död 1668, och återfinns som ana nr 734 på Curtis Carlsons antavla i "24 Famous Swedish Americans and their Ancestors" (1996), sid 75. För vidare uppgifter se Gunnar Almqvist "Varifrån kom prästen Johan Ågren?" i Värmlands Anor 1994:4.
156 Kristoffer Geijer, född 1639, död 1713 i Stockholm. Brukspatron, ägde i Bohrs hammare, Linde sn (T). Han var inspektor över bergslagsskogarna samt bergmästare och direktör över järnverken, tillika brukspatron. Ägde Bohrs hammare i Linde sn. Gift med
ffmmmfm
ffmmmmf
ffmmmmm
fmmfmff
fmmmfmf
fmmmmff
fmmmmfm
fmmmmmf
fmmmmmm
mffffff
mfffffm
mfmmmff
mmfmmff
237 Margareta Eriksdotter, född 1631, död 1719. (E,ÖÄ) Äktenskapet med Dionysius Paschilius var hennes första.
mmfmmmf
mmfmmmm
ffffmmff
ffffmmfm
ffffmmmf
ffffmmmm
ffmmmfff
ffmmmffm
ffmmmfmf
ffmmmfmm
ffmmmmff
ffmmmmfm
ffmmmmmf
ffmmmmmm
fmmmmfff
fmmmmfmf
fmmmmmff
Peter Funke skriver till Nättidningen RÖTTER (31 okt 1997): I Linus Brodins ”Gillberga socken” 1930 uppges att (380) "Peder Olufsson föddes av fattiga föräldrar år 1576 i Nysättra gård, ”Watöö socken” (Väddö) i Roslagen. Hans föräldrar voro Oloff Pederson och dennes hustru Britta Eriksdotter, vilken kallas ”danne quinna” - - - - - - - ”Fogden på Björne gifte sig omkring 1609 med (381) Kerstin Siggesdotter av Buresläkten, dotter av prosten i Eskilstuna och Fors ”herr Sigge i Fors” och dennes hustru Ebba Andersdotter.”
Kommentar av Håkan Skogsjö (31 okt 1997): Byn Nysätra ligger inte i Väddö socken utan i Vätö, också det en Roslagssocken. Det är synd att Brodin inte anger någon källa för sina uppgifter. Är det någon som vet varifrån citaten är hämtade?
I Collmars Herdaminne del 2 står det om en Sigge Christophori Bure vars karriär stämmer överens med den för den ovan beskrivna personen. Tyvärr hittar jag ingen del tre på mitt bibliotek. (Herdaminnet slutar mitt i Sigges karriär.) Därmed hittar jag inget om barn eller härstamning. Giftermålet med Karin Månsdotter (änka efter kh i Bettna) nämns.
Meddelande av Håkan Skogsjö (25 febr 1998): Kyrkoherden Sigge Christoffersson i Eskilstuna var stamfader för adliga och friherrliga ätterna Falkengréen. Därför behandlas hans härstamning både i Elgenstiernas ättartavlor, del 2, sid. 663 (1926), och Svenskt biografiskt lexikon, band 15, sid. 240 (1956). Redan Elgenstierna avfärdar härstamningen från Bureätten, men anger att Sigge Christofferssons farfar möjligen kan ha varit bonden Sigge Falesson i Byrestad, Skön sn, Medelpad, som levde i början av 1500-talet och fadern en Christoffer Siggesson. Svenskt biografiskt lexikon kapar också denna rot på släktträdet och raderar även det norrländska ursprunget: ”Den adliga ätten F. härstammar från kyrkoherden och prosten i Eskilstuna Sigge Christophersson († 1643), som tydligen stammade från Småland (gick i Kalmar skola). Den äldre litteraturens uppgifter om hans påstådda härstamning från Bureätten äro alldeles obevisade.” När det gäller Kerstin Siggesdotters ursprung får vi tills vidare nöja oss med hennes föräldrar, som (enligt Hagström) alltså var kyrkoherden och prosten i Eskilstuna Sigge Christophersson (född cirka 1656, död 3 maj 1643 i Eskilstuna) och hans hustru Ebba Andersdotter (död 7 dec 1625), som gifte sig den 8 dec 1588 ”på Bro gård”.
Meddelande av Håkan Skogsjö (25 febr 1998): Flera personer har fäst min uppmärksamhet på de rader som finns i Släktforskarnas årsbok 1996, sid. 272–273 angående eventuellt samband mellan släkten Bure och kyrkoherden Sigge Christoffersson (eller på latin: Siggo Christophori). Urban Sikeborg skriver i sin mycket läsvärda och lärorika artikel om den mytomspunna Bure-ätten:
Det förefaller alltså som om Siggo Christophori använt namnet Bure. Men detta räcker som Sikeborg påpekar inte som bevis för att dra slutsatsen att han härstammar från Bure-ätten. Och att tidigare forskare ansett att han hör till denna släkt, utgör förstås inte heller något bevis, eftersom uppgiften kan beläggas först långt efter Sigges död. Tills vidare måste därför Sigge Christofferssons eventuella släktskap med Bureätten anses som helt obestyrkt, vilket alltså redan Bengt Hildebrand konstaterade i Svenskt biografiskt lexikon för över 40 år sedan.
Meddelande av Håkan Skogsjö (4 juli 1998):
Nya intressanta rön om Sigge Christophori Bure och hans eventuella släktband med Bure-ätten presenteras i en artikel av Ingvar Dahl i Släkthistoriskt Forum 3/98, sid. 12–13. Där framkommer uppgifter som indikerar att släktskap verkligen förelåg.
fmmmmmfm
fmmmmmmf
mmfmmfff
mmfmmffm
mmfmmmff
mmfmmmfm
ffffmmfmf
ffffmmfmm
ffffmmmff
ffffmmmmf
ffffmmmmm
ffmmmffmf
ffmmmffmm
ffmmmfmff
ffmmmfmfm
ffmmmfmmf
ffmmmfmmm
ffmmmmfff
ffmmmmfmf
ffmmmmfmm
ffmmmmmff
ffmmmmmfm
ffmmmmmmf
ffmmmmmmm
fmmmmffff
mmfmmmfmf
mmfmmmfmm
ffffmmfmff
ffffmmfmmf
ffffmmfmmm Kjell Holmåker skriver i ett mejl (24 nov 1997): När jag studerade Selma Lagerlöfs antavla, fann jag i de äldre generationerna en del namn som jag kände igen från min egen antavla. Det gäller anorna 1078 Lars Bröms och 1079 Margareta Olofsdotter och deras förfäder. Ätten Bröms finns behandlad av Stig Östenson i Personhistorisk Tidskrift 71(1975), sid. 53-55. Där framgår att fadern till 2157 Anna Bröms hette Jöns och inte Nils, och att modern var Karin Jönsdotter (Bröms). Där redovisas också ytterligare två generationer. I Elgenstierna (Bröms och Bååt) finns uppgifter om 2156 Joen Nilsson Ruskas härstamning. Det är säkert överflödigt att påpeka att flera personer tillhör släkter, som finns behandlade i Äldre Svenska Frälsesläkter och på andra håll. Särskilt intressant är 8639 Ingrid Bengtsdotter, för genom henne kan man komma till de riktigt gamla generationerna. Både på fädernet och mödernet går släktlinjer tillbaka till Folkungaättens äldre led (Magnus Minnesköld och Karl den döve).
ffmmmffmff
ffmmmffmfm
ffmmmffmmf
ffmmmfmfmf
ffmmmfmfmm
ffmmmfmmff
ffmmmfmmmf
ffmmmfmmmm
ffmmmmmfmf
ffmmmmmfmm
ffmmmmmmff
ffmmmmmmfm
ffmmmmmmmf
ffffmmfmmff
ffffmmfmmfm
ffffmmfmmmf
ffffmmfmmmm
ffmmmfmfmff
ffmmmfmfmmf
ffmmmfmfmmm
ffmmmmmfmff
ffmmmmmfmmf
ffmmmmmfmmm
ffffmmfmmmff
ffffmmfmmmfm
ffffmmfmmmmf
ffffmmfmmmmm
ffmmmfmfmmff
ffmmmfmfmmfm
ffmmmfmfmmmf
ffmmmfmfmmmm
ffmmmmmfmmff
ffmmmmmfmmfm
ffmmmmmfmmmf
ffmmmmmfmmmm
ffffmmfmmmfmf
ffffmmfmmmfmm
ffffmmfmmmmff Peter Funke skriver i ett mejl (31 okt 1997): Knut Arvidsson och Kerstin Bengtsdotter, den senare uppges leva som änka 1459. I visningsbroschyren för Torpa Stenhus står följande: "Men från 1459 finns ett domslut där Kristina Gunnarsdotter (Gylta), änka efter häradshövdingen i Kind, Knut Arvidsson (Sparre), tillerkännes rätten att för 20 mark återlösa besittningen---- Knut Arvidssons och Kristina Gunnarsdotters son, riksrådet Arvid Knutsson (Sparre) anses vara den som byggde det första stenhuset på Torpa."
ffffmmfmmmmfm
ffffmmfmmmmmf
ffffmmfmmmmmm
ffmmmfmfmmmff
ffmmmfmfmmmfm
ffmmmfmfmmmmf
ffmmmfmfmmmmm
ffmmmmmfmmmff
ffmmmmmfmmmfm
ffmmmmmfmmmmf
ffmmmmmfmmmmm
ffffmmfmmmfmff
ffffmmfmmmfmfm
ffffmmfmmmmfff
ffffmmfmmmmffm
ffffmmfmmmmfmf
ffffmmfmmmmfmm
20154 Sven Bäck = 8634
ffmmmfmfmmmfmm
ffmmmfmfmmmmff
ffmmmfmfmmmmfm
ffmmmfmfmmmmmf
ffmmmfmfmmmmmm
ffmmmmmfmmmfmf
ffmmmmmfmmmfmm
ffmmmmmfmmmmff
ffmmmmmfmmmmfm
ffmmmmmfmmmmmf
ffmmmmmfmmmmmm
ffffmmfmmmfmfmf
ffffmmfmmmmffmf
ffmmmfmfmmmfmff
ffmmmfmfmmmfmfm
ffmmmfmfmmmmfff
ffmmmfmfmmmmffm
ffmmmfmfmmmmfmf
ffmmmfmfmmmmfmm
ffmmmmmfmmmfmff
ffmmmmmfmmmfmfm
ffmmmmmfmmmmfff
ffmmmmmfmmmmffm
ffmmmmmfmmmmfmf
ffmmmmmfmmmmfmm
ffmmmfmfmmmfmfmf
ffmmmfmfmmmmffmf
ffmmmmmfmmmfmfmf
ffmmmmmfmmmmffmf |
|
APPENDIX: Håkan Henriksson i Örebro har i mars 1997 sänt in följande komplettering till Selma Lagerlöfs antavla. I ett följebrev skriver han: Hej, Jag läste Selma Lagerlöfs intressanta antavla i Rötter och då upptäckte jag att hennes anor från Nora bergslag saknades. Hon härstammade nämligen från den i Nora vitt spridda ointroducerade frälseätten Ekestubbe. De flesta som har förfäder i Nora bergslag är släkt med Ekestubbe-släkten, så också jag på ett flertal olika sätt.
62
63
124
125
248
250
251
496
500
501
502
503
992
1004
1005
1006
1984
2008
2010
2011
4016
4017
4020
4021
4022
8034
8035
8044
8045
16068
16069
16070
16071
32136
32138
32139
32140
32141
32142
1) G (1:o) c1682 m Marina Abrahamsdotter, f, d (c1684) i Älvhyttan, Nora sn.
2)
G (1:o) (c1645) m bergsmansänkan Emborg från Gamla Viker, f, d (c1650) i Vikersgården, Nora sn.
3)
G (1:o) (c1612) m änkan Ragnil Nilsdotter från Vikersgården, Nora sn, f, d (c1623) i Vikersgården, Nora sn. G (3:o) 1666 m sin piga Karin Jonsdotter från Vikersgården, Nora sn, f, d (c1689) i Fåsjöhyttan, Nora sn(omgift med bergsmannen, sexmannen, riksdagsmannen Olof Hansson i Fåsjöhyttan, f, d 1723-01-07).
4)
G (2:o) (c1551) m bergsmannen Karl Nilsson från Gyttorp, Nora sn, f, d 1569 i Gyttorp, Nora sn(=8044).
5)
G (2:o) m fogden Nils Eriksson i Guldsmedshytte gårdslän 1575-1578 och i Näsgårds län 1582-1583, f, d (c1595).
6)
G (2:o) m Mats Finbo, f, d .
7)
G (2:o) (c1551) m änkan Anna Stensdotter(böjd arm) från Våla, Munktorps sn, f i Våla, Munktorps sn, d 1574 i Gyttorp, Nora sn(=4017).
8)
G (2:o) m frälsemannen, fogden och häradshövdingen Olof Joensson(Gyllenhorn) från Hacksta, Näs sn, f, d (c1530). Kommentarer till appendixet Råkade se de tillägg som Håkan Henriksson i Örebro gjort till Selmas Lagerlöfs antavla. Det förefaller vara ett bra drag av RÖTTER att behandla dem separat och inte lägga in dem i själva antavlan. Jag har inte varit inne på de släkter som tas upp av Henriksson, men uppgifterna om släkten "Ekestubbe" eller snarare "Vikersgårdsläkten" bygger väl på det som finns i Schlegel & Klingspor, vilket knappast är något bra utgångsläge. Frågan är om någon har gjort någon riktig grundforskning på denna släkt, som knappast kan kallas för frälseätt eftersom den adlade Torbjörn Pederssons son och sonson mig veterligen inte gjorde rusttjänst utan tjänade som vanliga ryttare (vilket i och för sig innebar skattefrihet på den egna gården så länge man tjänade som ryttare, men detta gällde ju alla ryttare oavsett ståndstillhörighet). De är alltså tveksamt om det är rätt att kalla dem frälsemän, vilket Henriksson gör. Vad som dock är mer irriterande i antavlan är att istället för att meddela årtalsbelägg för 1500-tals anorna och de medeltida dito, har Henriksson för flertalet av dem "uppfunnit" födelseår och dödsår, visserligen med ca angivet. Detta oskick, som jag också besväras av i många manus till Svenska Antavlor, tycks sprida sig allt mer och jag misstänker att det har att göra med att många släktforskare tycker att man måste lägga in markörer i fälten född och död i sina dataprogram för att kunna få ut bra register, statistik o s v. För en medeltida ana som bara är belagd vid några enstaka tillfällen är det faktiskt inte möjligt att ange ens ungefärliga födelseår. Att Henriksson gissar att t ex ana 16070 Mats Trulsson var född på 1450-talet och dog på 1480-talet saknar ju egentligen helt intresse, och kan dessutom vara fel på flera decennier. Vad som är viktigt att få veta är istället vilka år denne Mats Trulsson finns belagd i källorna (och i vilka källor!).
En alltför hektisk höst har gjort att mitt svar har dröjt. Du har en rad invändningar mot mina tillägg till Selma Lagerlöfs antavla, dock mest i form av förmodade brister på källor. Jag vill då först säga att mitt mejl till Rötter med mina tillägg av förklarliga skäl inte innehöll alla uppgifter som jag har om de olika anorna. Till att börja med så finns en tämligen omfattande utredning av Ekestubbe-släkten gjord av riksdagsman Johan Johansson i Noraskog (publicerad dels i hans Noraskogs arkiv och som särtryck: "Vikers-Ekestubbe-slägten", Stockholm 1897). Där finns även Frans Torbjörnssons av hertig Karl förnyade sköldebrev från 1596 avtryckt (brevet finns ännu bevarat inom släkten). Fadern Torbjörn Pedersson blev adlad av kung Gustaf redan 1544. Hans änka Anna Stensdotter (böjd arm) gifte senare om sig med häradshövding Karl Nilsson (ekelöv) till Gyttorp, vilken adlades1561 (se bl.a. Johan Axel Almquists "Den jordbesittande adeln i Västmanland 1562" i Släkt och Hävd 1972). Du skriver att denna släkt knappast kan kallas frälseätt, vilket av ovan kan tyckas något märkligt. Vad jag förstår så blandar du ihop begreppen frälseman och adelsman. Visst blev Torbjörn Pederssons släkt aldrig introducerad på Riddarhuset (även om de försökte på 1700-talet), men likväl var de frälsemän enligt de grunder som gällt sedan medeltiden. Att här blanda in senare tiders rusthållare när det gäller personer som levde på 1500-talet är väl inte speciellt konstruktivt. En del av det lägre frälset kunde ibland tjänstgöra själva som ryttare, vilket också var fallet med Frans Torbjörnsson och Torbjörn Fransson Ekestubbe. Den senares son Frans Torbjörnsson lät efter faderns död 1682 skattlägga Vikersgården. Fram till början av 1600-talet hade släkten dock bott på Gyttorp (om denna sätesgård se Jan Eric Almquists "Herrgårdar i Sverige under reformationstiden 1523-1611", Stockholm 1960). När det gäller angivandet av en ungefärlig angivelse av dödsår eller födelseår kan jag delvis hålla med Berglund. Visst skulle man kunna skriva att Laurens Korske omnämns i bevarade dokument som underlagman i Västmanland och Dalarna 1399-1402 och att hans änka Cecilia omtalas i bevarade dokument från 1411. När det gäller Selma Lagerlöfs mmmmf Per Collin så borde man ändra den felaktiga uppgiften i antavlan som säger att han var landskamrerare i Karlstad. Efter att först ha arbetat som bruksbokhållare var han kronobefallningsman i Lekebergs och Karlskoga bergslagers fögderi 1746-c1750 och därefter kronofogde och landskamrerare i Östersysslets fögderi, Värmland c1750-1772. Sistnämnda år flydde han till Norge efter vidlyftiga affärer med skattemedel (han hade bl.a. köpt Stöpafors bruk under 1760-talet, men som han tvingats sälja efter stora förluster p.g.a. deflationskrisen). Över 100.000 daler smt ska ha fattats varför han också dömdes till hängning, vilket han dock undgick genom landsflykten (om detta se Pär Frohnerts doktorsavhandling "Kronans skatter och bondens bröd. Den lokala förvaltningen och bönderna i Sverige 1719-1775", Lund 1993). I Norge bosatte sig Per Collin i Tönsberg där han försörjde sig som köpman och redare. Sonen Per Collin junior gifte in sig i en av stadens köpmanssläkter och blev själv en framstående köpman och redare. Att kronofogden Per Collin verkligen var son till bergsmannen Petter Persson i Garphyttan bekräftas vid Lekebergslagens häradsting den 12 mars 1739 då Per är ombud för fadern. Han återfinns annars inte Tysslinge sockens dopbok.
8 mars 1999: Torsten Berglund svarar på Håkan Henrikssons inlägg Vid ett försök till kontroll av "Ekestubbe-släktens" medeltida anor i Jan Ranekes stora arbete "Svenska medeltidsvapen", som utkom i tre delar 1982-1985, återfinns bara medlemmarna av den medeltida frälsesläkt som brukar gå under benämningen "(arm)" (s 247), samt Laurens Korske (ekblad) vars släkttillhörighet inte är känd (s 463). De i antavlan förekommande Mats Trulsson och Truls Matsson saknas i Ranekes arbete trots att de tillskrivits ett vapen (gaffelstyckad sköld) och likaså saknas hos Raneke Mats Trulssons svärfar Jöns Olofsson som tillskrivs ett hjorthornsvapen. Enligt Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, del 3, s 295 (1927) blev Mats Trulssons hustru Brita omgift med häradshövdingen i Åsunds härad Olof Joensson (Gyllenhorn). Hon skall ha varit dotter till Jöns Olofsson, Jöns Ingemarsson eller Jöns Börjesson "som i vapnet förde två hjorthorn". Här har uppenbarligen skett en sammanblandning med den Jöns Ingemarsson som var bergsfogde vid Kopparberget 1441 och hade två hjorthorn i sitt vapen, och vars dotter Brita var gift med Johan i Stråtenbo (nuv Aspeboda sn), adliga ätten Hiort af Ornäs' stamfar (se Anders Winroths uppsatser om Jöns Ingemarsson i Personhistorisk tidskrift 1985, s 1-3 och i Släkthistoriskt Forum 1986:3, s 25-29). Hjorthornsvapnet torde således på felaktig grund ha tillskrivits Mats Trulssons uppgivne svärfar Jöns Olofsson. Vidare stämmer inte uppgiften i antavlan att Sten Olofssons (arm) mor skall ha hetat Kerstin Laurensdotter med de uppgifter som Anders Winroth ger i Individ och historia, s 338 (1989). Där framgår nämligen att häradshövdingen Olof Jönsson (arm), som 1472 skrev sig till Säby i Munktorp sn, var gift med Birgitta vars syster Ingrid med make skänkte jord i Säby till kyrkan, och som återbördades senast 1536 av Ingrids systersons dotter Anna Stensdotter (arm). Vad gäller adeln under 1500-talet så är det inte jag utan uppenbarligen Håkan Henriksson som blandar ihop begreppen. Definitionerna adelsman respektive frälseman har inget att göra med hurvida släkten introducerats på riddarhuset eller inte, vilket Håkan Henriksson tycks mena. Här är inte rätta platsen att redogöra för den världsliga aristokratins uppkomst och utveckling i Sverige, men i korthet måste framhållas att de förhållanden som rådde under 1500-talet skiljer sig avsevärt från de medeltida. Generellt brukar den svenska adeln under medeltiden kallas för frälse och avse personer som var skattebefriade mot skyldighet att göra rusttjänst. För 1500-talet (reformationstiden) gäller emellertid andra definitioner. Professor Jan Eric Almquist skriver i uppsatsen "Den utan bevarade sköldebrev å riddarhuset introducerade svenska adelns ursprung" (Släkt och Hävd 1956:1, s 1ff) om de svårigheter som gäller beträffande 1500-talsadeln. Under Vasakungarna erhöll en stor mängd olika personer frälsebrev utan att tillhöra adeln. Dessa "frälsemän", som upptas i bevarade rusttjänstlängder från 1500-talets senare hälft, bestod av biskopar, domprostar, kungliga sekreterare, fogdar, borgare och andra. Till den senare kategorin kan bl.a. inräknas de ryttare inom det nya oadliga rytteriet, som fick skattebefrielse (frälse) på sina gårdar p.g.a. sin krigstjänst. Detta rytteri ersatte under 1500-talets senare hälft den föråldrade medeltida krigsmakten som utgjordes av det rusttjänstgörande frälset. Det var detta jag åsyftade (inte "senare tiders rusthållare" som Håkan Henriksson påstår att jag åsyftar!) när jag i mitt första inlägg framhöll att Torbjörn Pederssons son och sonson tjänade som ryttare och därför kan ha varit skattebefriade utan att för den skull tillhöra adeln. Till de oadliga frälsemännen som gjorde rusttjänst under reformationstiden räknades också oadliga personer gifta med adelskvinnor och det s.k. halvfrälset (d.v.s. söner till oadlig far och adelskvinna). Dessutom fanns mot slutet av reformationstiden det s.k. mandatsfrälset som bestod av ryttare och knektar som fått ständig frälsefrihet på sina gårdar och ett gemensamt sköldemärke för sig och sina efterkommande, s.k. sköldknektevapen, som dock inte innebar att de var adliga och de kunde därför inte få introduktion på Riddarhuset när detta blev möjligt 1625. Under 1500-talet börjar en ny form av adel växa fram istället för den gamla rusttjänstadeln (det medeltida frälset). Gustav Vasa och hans söner lät adla många ofrälse tjänstemän, som t.ex. fogdar och häradshövdingar, inom den framväxande civilförvaltningen och nya krigsmakten, personer som fick sköldebrev som bekräftelse på sitt adelskap. Dock är viktigt att framhålla att adelskapet endast var personligt och inte ärftligt. Först Johan III införde ett ärftligt adelskap i Sverige 1569 då det stadgades att börd eller adelsbrev (sköldebrev), inte vapentjänst, skulle vara grunden för adelsrätten. Innan dess fråntogs adelsmän som inte hade möjlighet att fullgöra sin rusttjänst adelskapet och frälserätten. För Ekestubbe-släktens del kan man konstatera att stamfadern Torbjörn Persson, som var underhäradshövding i Snevringe härad 1547-1549 (ej häradshövding!, se Jan Eric Almquist, Lagsagor och domsagor i Sverige, 1-2 (1954-55), s 150), adlades och fick sköldemärke av Gustav I år 1544 , vilket vid denna tid inte automatiskt medförde att hans manliga ättligar också blev adliga. Den skattefrihet, som Gustav I utlovade honom och hans "efterkommande äkta arvingar" inskränktes till den frälsejord som Torbjörn innehade genom arv, giftermål eller köp (av frälsejord, ej skattejord!), och gällde under förutsättning att de fullgjorde sin rustjänst. Torbjörn Perssons adliga sätesgård var Södervåle (Våla) i Munktorp sn, där han var bosatt 1544 och ännu 1547 Gården tillhörde hans hustru Anna Stensdotters (arm) arvegods. Efter hans död användes inte Södervåle som säteri, och gården har tydligen gått ur hans arvingars händer eftersom den enligt frälselängden 1554 ägdes av Märta Persdotter (Knagh) och 1562 av hennes son Hans Persson (Forstenaätten) (se Jan Eric Almquist, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden 1523-1611 (1960), s 29 och densammes uppsats "Den jordbesittande adeln i Västmanland år 1562" i Släkt och Hävd 1972:1, s 13 o 24). Änka Anna Stensdotter (arm) blev omgift med den 1561 adlade Karl Nilsson (Ekelöv) vars sätesgård var Gyttorp i Nora sn, den enda sätesgården i häradet under reformationstiden enligt Almquist (a a 1960, s 137). Om sonen Frans Torbjörnsson också varit bosatt på Gyttorp är inte känt, men 1596 tillerkändes han av hertig Karl, enligt ett av Johan Johansson återgivet brev (Noraskogs arkiv 3, 1895-97, s 374f), "samme frihet och frälsse oförhindret niuthe, bruke och beholle må, efter såsom hans fader thett ärligen och redeligen förwerfwet hafwer". Här nämns dock inte att även Frans Torbjörnssons barn och efterkommande skulle ha rätt till samma frälsefrihet, och varken Frans Torbjörnsson eller hans änka eller son förekommer i 1610 års adelsregister (Almquist, a a 1960, s 343f). Släkten har tydligen inte upprätthållit adlig status utan återgått till bondeståndet och dessutom låtit sig representeras i detsamma genom Frans Torbjörnssons sonson som var bonderiksdagsman! När släkten på 1700-talet sökte introduktion på riddarhuset förvägrades man detta eftersom adelskapet ansågs vara försuttet. Att Frans Torbjörnssons son, bergsmannen och gruvfogden Torbjörn Fransson Ekestubbe, hade skattefrihet på sin gård Vikersgården, Nora sn, kan i vilket fall inte förklaras genom hans eventuella adelskap eftersom Vikersgården inte var adligt frälsegods utan skattejord som troligen förvärvats genom hans giftermål med en bergsmansänka i Vikersgården. Eftersom Torbjörn Fransson Ekestubbe tjänat som ryttare fram till 1623 så är det möjligt att han därför i likhet med andra ryttare vid denna tid fått skattefrihet (frälse) på sin gård, som efter hans död 1682 följdaktligen skattlades enligt häradsrättens protokoll. Avslutningsvis vill jag framhålla att begreppet adelsman är att föredra för medlemmar av den nya 1500-talsadeln, framför det av Håkan Henriksson använda "frälseman" som ger felaktiga associationer till den medeltida uradeln eller till reformationstidens oadliga "frälse" (se ovan). Släkten "Ekestubbe" bör därför inte kallas för frälsesläkt. Se även Jan Eric Almquist, a a 1960, s 352, där släkten "Ekestubbe" är uppräknad bland sköldebrevsadeln och inte bland frälsesläkterna.
9 mars 1999: Håkan Henriksson svarar på Torsten Berglunds inlägg Tillägg angående Ekestubbarnas huvudgård Vikersgården i Nora bergslag. Vikersgården med angränsande hyttbyar (Vikers rättardöme) tillhörde under medeltiden Strängnäs biskopsstol. Dessa gårdar indrogs till kronan under kung Gustafs tid. Vikersgården kom dock till Ekestubbe-släkten redan år 1558. Kung Gustaf upplät då genom ett byte denna gård under frälsefrihet till Anna Stensdotter (Johan Johansson: Om Noraskog II, s 286ff). Anna Stensdotter och hennes andre man Karl Nilsson bodde dock fortfarande på Gyttorp. Anledningen till att släkten i början av 1600-talet lämnade Gyttorp var kung Karl IX:s vilja att där anlägga ett kronobruk. Antagligen byggdes då en mer ståndsmässig gård vid Vikersgården, varav rester ännu kan ses i Vikersgårdens bod. Där finns nämligen fragment av målningar från en sal vars väggar och tak varit rikt dekorerad med figurer och inskrifter. Landsantikvarie Bertil Waldén har daterat dessa till slutet av 1500-talet/början av 1600-talet. (Från Bergslag och Bondebygd 1958, s 48ff). Vikersgården finns inte med i förteckningen över Karl Nilssons jordagods i Västmanland från 1562 enligt Släkt och Hävd 1972 troligen av den anledningen att Vikersgården då ännu räknades till Närke. Vikersgården gick sedan i arv inom Ekestubbe-släkten ända fram till 1872 då den såldes för 21.200 kronor till Vikers grufvebolag. De medeltida generationerna går till stora delar att utreda i Johan Johanssons Noraskogs Arkiv I, s 535-545. Han har där publicerat handlingar som ingår i Riksarkivets "Biographica" (i detta fallet jordetvistehandlingar från Karl Nilssons tid). Där framgår bland annat att Olof Jönssons hustru hette Kerstin Laurensdotter och att hon hade en syster Ingrid som var gift med Anders Karlsson till Säby. Mycket riktigt hade de skänkt jord till kyrkan. Slutligen håller jag givetvis med Torsten Berglund om att man givetvis ska kontrollera andra släktforskares uppgifter och visst finns det många släktutredningar från 1800-talet som uppvisar många felaktigheter och man bör följaktligen vara försiktig när man läser dem, men det gör ju inte alla äldre släktutredningar helt värdelösa. Till undantagen hör faktiskt riksdagsmannen Johan Johansson som oftast använder sig av detaljerade källhänvisningar. Förutom av arkivhandlingar på Riksarkivet (där han troligen tillbringade mer tid än i riksdagen) hade han tillgång till Ekestubbe-släktens egna arkivhandlingar (numera till stor del ingående i Johan Johanssons arkiv som förvaras på kommunarkivet i Nora).
|
![]() |
![]() |
|
Uppdaterad / Updated 4 december 2001
|