En nybörjarkurs i släktforskning av Urban Sikeborg.
Vill du läsa kursen från början, klicka här.

1686 års kyrkolag - som trädde i kraft 1688 - stadgade att särskilda längder skulle upprättas över alla födda, vigda och avlidna i varje församling. Detta brukar räknas som början på den svenska och finska kyrkobokföringen, även om vissa områden och församlingar redan tidigare hade börjat med en systematisk registrering av församlingsborna.

Kyrkböckerna kan under äldre tid variera mycket i uppställning och utseende, och också i fråga om ambition. Det dröjer till 1800-talets början innan en för riket enhetlig mall införs. 

Läs om hur du får tillgång till det mikrofilmade kyrkboksmaterialet längre ned.

DE VIKTIGASTE KYRKBÖCKERNA

De viktigaste kyrkböckerna är födda/vigde/döda-böckerna (längder över födslar/dop, lysningar/giftermål och dödsfall/begravningar) tillsammans med husförhörslängder, in- och utflyttningslängder och kyrkoräkenskaper. (Längderna över födda, vigda och döda kallas ibland med en obegriplig term för ministerialböcker.) 

Modellen nedan visar vilken typ av information de viktigaste kyrkböckerna kan ge: 
 

Faddrarna var ofta nära släktingar och grannar till föräldrarna, och bör antecknas. De kan vara viktiga ledtrådar när det gäller att spåra föräldrarnas ursprung. Under 1700-talet, när fadderskapets ursprungliga innebörd försvagas, blir det också vanligt att högreståndspersoner i bygden ställer upp som faddrar.

I de äldre födda/vigda/döda-böckerna används ofta en latinsk datering, utgående från någon närliggande kyrklig högtid. 

Ett foto av en sida ur en födelse- och dopbok med förklaringar finns på sidan Så ser en födelsebok ut.

Lysnings- och vigselböcker
Lysning skedde tre söndagar i följd i brudens hemförsamling, där också vigseln oftast skedde och registrerades i lysnings- och vigselboken. Den benämns oftast bara vigselbok. 

I vigselboken (ibland saknas notering om lysning) anges dag för vigseln och kontrahenternas namn. Ofta finns också uppgift om ursprungsort, ålder, syssla och brudens giftoman (brudens närmaste manliga släkting eller målsman). Om vigselboken också innehåller uppgifter om lysningen kan där finnas mer personliga data om parterna. 

Ett foto av en sida ur en vigselbok med förklaringar finns på sidan Så ser en vigselbok ut.

Död- och begravningsböcker
Död- och begravningsböckerna (oftast förkortat dödböcker) omfattar samtliga personer som avlidit i en församling, med angivande av dödsdatum, begravningsdatum. Oftast lämnas också kortfattade biografiska uppgifter, som exempelvis den avlidnes hemort, dödsorsak och ålder, ibland mer än så. Vissa äldre längder anger inte dödsdatum, endast datum för begravningen. 

Personer som dött på annan ort, på grund av militärtjänstgöring eller liknande, finns inte alltid noterade i hemförsamlingens dödbok. 

Ett foto av en sida ur en dödbok med förklaringar finns på sidan Så ser en dödbok ut.

Husförhörslängder
Husförhörslängderna är unika för Sverige och Finland och finns som regel bevarade från 1700-talets mitt. Huvudsyftet var att kontrollera församlingsbornas kristendomskunskaper. Vid årliga husförhör antecknades alla medlemmar av varje hushåll i en husförhörsbok, som vanligen täcker en fem- eller tioårsperiod. 

I synnerhet under 1800-talet anges för varje församlingsbo oftast födelsedatum och födelseort, vigseldatum, om han eller hon flyttat in eller ut eller avlidit under perioden, kristendomskunskaper och nattvardsgång, bland annat. I kolumnen för särskilda anteckningar finns ibland ytterligare biografiska upplysningar, såväl positiva som negativa. För äldre tid kan uppställningen vara mer rapsodisk och omfatta färre år. 

Husförhörslängden bygger dels på födda/vigda/döda-böckernas notiser, dels på vad församlingsborna själva berättat. Den kunde emellertid också användas av prästen som en sorts kladdbok, där han kontinuerligt noterade vad som hände församlingsmedlemmarna. 

Att följa en familj i samtliga husförhörslängder ger därför en mycket god översiktbild av dess historia. På grund av de ganska vanliga felskrivningarna och felidentifieringarna bör ändå datum för födsel, vigsel och dödsfall alltid kontrolleras mot födda/vigda/döda-böckernas uppgifter. 

Ett foto av ett uppslag ur en husförhörslängd med förklaringar finns på sidan Så ser en husförhörslängd ut.

In- och utflyttningslängder
In- och utflyttningslängderna anger namn på de in- och utflyttade och varifrån och vart de flyttar. Ibland finns de obligatoriska flyttningsattesterna bevarade, vilka ger värdefulla biografiska upplysningar.

Kyrkoräkenskaper
Kyrkoräkenskaperna är oftast den äldsta källserien i kyrkoarkiven, inte sällan från mitten av 1600-talet eller ännu tidigare. Eftersom de ibland förvarats avskilt från övriga kyrkböcker, på grund av sin karaktär, har de i vissa fall bevarats när de andra skadats eller förkommit. 

Kyrkans räkenskaper handlar i första hand om kyrkan och dess verksamhet. Men kyrkans inflytande var stort och sträckte sig långt in i det som vi idag skulle beteckna som den privata sfären, och detta återspeglas också i räkenskaperna. Tidigt noterades de gåvor, eller rättare sagt avgifter, som lämnades till kyrkan vid kyrkotagning efter barnafödsel, vigslar, testamenten, bouppteckningar och klockringning. Det innebär att kyrkoräkenskaperna är ett värdefullt komplement till födda/vigda/döda-böckerna. 

I de fall prästen försummat att föra in en person i födda/vigda/döda-böckerna kan hon eller han ibland återfinnas i  kyrkoräkenskaperna, där också kompletterande uppgifter ibland ges: vigselbokens notering om att en viss tjänstepiga gift sig med en Sven Lärka kan i kyrkans räkenskaper anges som att soldaten Sven Larsson Lärka från Falun erlagt penningar för brudpället. Är du osäker på hur du ska tyda ett namn i en kyrkbok kan räkenskaperna också ge värdefull hjälp. 

Räkenskaperna lämnar dessutom många andra intressanta uppgifter om församlingsborna, liksom de visitationsprotokoll som kan vara inlagda. 

Observera att räkenskapsåret var några månader förskjutet i förhållande till kalenderåret.

Andra handlingar i kyrkoarkiven
I en församlings kyrkoarkiv kan också finnas nattvardslängder, kyrkbänkslängder, sockenstämmoprotokoll och annat, som kan ge kompletterande information.

SÅ ANVÄNDER DU KYRKBÖCKERNA

Du börjar släktforskandet genom att utgå från en person, vars födelsedatum, födelseförsamling och fullständigt namn du känner. 

• Kontrollera födelseboken för församlingen ifråga. Hittar du honom eller henne där antecknar du noggrant alla uppgifter som ges.
• Gå sedan till husförhörslängden för samma tid och leta rätt på familjen under den by som anges i födelseboken. Om du följer familjen i alla tidigare och senare husförhörslängder får du till slut en imponerande sammanställning av biografiska data.
• Därefter kontrollerar du alla uppgifter i födda/vigda/döda-böckerna och eventuellt också flyttningslängderna, om någon in- eller utflyttning utöver sockengränserna registrerats i husförhörslängderna. Kontrollera också kyrkoräkenskaperna, om födda/vigda/döda-böckerna är svårlästa eller skadade. Dessa källor ger dig kompletterande upplysningar, som du använder för att hitta de nya personerna i andra husförhörslängder. Och så vidare.

Detta samspel mellan kyrkböckerna kan se lite annorlunda ut, beroende på vårt utgångsläge och vårt syfte och i vilken utsträckning kyrkoböckerna bevarats, men är ändå grunden i vår släktforskning.

HÄR FINNS KYRKBÖCKERNA

Originalkyrkoböckerna förvaras på de så kallade landsarkiven, som vårdar lokalt och regionalt källmaterial. Allt kyrkomaterial för äldre tid, och en bra bit in på 1900-talet, finns emellertid filmat på så kallade mikrokort. 

1991 överfördes ansvaret på folkbokföringen på de lokala skattemyndigheterna. Sedan dess pågår arbetet med att mikrofilma kyrkoboksmaterialet för den återstående delen av 1900-talet fram till 1991, innan det deponeras i respektive landsarkiv. Vissa regler för sekretess gäller för material yngre än 70 år.

Varje sida eller uppslag i en kyrkbok har fotograferats, ungefär som en diabild i miniatyr. På ett mikrokort, stort som ett litet kuvert eller vykort, kan finnas upp till 25 sådana foton. Det innebär att ett mikrokort kan rymma upp till 50 boksidor. Med hjälp av speciella läsare, som brukar finnas på kommunbiblioteken, genomlyses de fotograferade sidorna och projiceras på en skärm. Begagnade mikrokortsläsare kan också köpas till överkomligt pris. 

Mikrokorten kan lånas eller köpas från SVAR (Svensk arkivinformation), en enhet i Riksarkivet. De flesta kommunbibliotek har låneavtal med SVAR och har oftast också SVARs kataloger över mikrokort. Mot en mindre avgift kan en uppsättning kort beställas för hemlån direkt via biblioteket, som också brukar ha särskilda läsare för mikrokort. Du kan också beställa direkt från SVAR via deras hemsida [http://www.svar.ra.se/svar/shopping/prod.htm]. Privatlån kostar för närvarande (oktober 1998) 20 kr per mikrokortsvolym – en mikrokortsvolym kan innehålla flera mikrokort, beroende på originalkällans omfattning – och till detta kommer portokostnaden för att returnera volymen inom en månad. 

Eftersom de sammanlagda lånekostnaderna med tiden kan bli höga för en aktiv släktforskare, lönar sig det ibland att i stället köpa kopior av mikrokort om man forskar mycket på ett begränsat område. 

Om olika forskarcentra, där kopior av allt mikrofilmat kyrkboksmaterial finns samlat, se RÖTTERs sammanställning.