Av Elisabeth Thorsell kolumnist i RÖTTER (20 nov 2003) Elisabeth Thorsell (född 1945) har bland annat varit ordförande i Östgöta Genealogiska Förening, styrelseledamot i riksförbundet och redaktör för Släkthistoriskt Forum samt också skrivit boken ”Släktforskning – vägen till din egen historia”. Fler kolumner

Jag har tidigare haft nöjet att hålla föredrag på SARA, där jag är medlem, men den här gången krockade det med en 90-årsdag hemma i Sverige, så det blev inget möte med föreningen. Däremot fick jag besöka Mr. and Mrs. John Jeppson, ättling till Nortons grundare, i deras fantastiska hem utanför Worcester. Där kan man tala om att bevara sitt svenska kulturarv, för det bara kryllade av svensk konst på väggarna: Carl Larsson, Anders Zorn, Carl Wilhelmsson, Robert Högfeldt m.fl, på golvet låg mattor av Märta Måås-Fjetterström och i fönstret stod en liten statyett av Carl Milles. Värdfolket talade inte svenska, men var mycket intresserade av att höra om dagens Sverige.

Färden gick vidare per flyg från Boston direkt till Salt Lake City, och som alltid när jag far den vägen, tänker jag på pionjärerena som för 140 år sedan kämpade sig fram på urusla vägare längs floderna i sina oxkärror, lastade med allt deras världsliga gods och småbarnen. Vidare över floderna och över bergspassen innan de ännu var framma och kunde börja bygga sin första boning och bryta mark för sin framtid. Deras resa tog månader, och nu med flyg går det på fyra-fem timmar.

Väl framme i Salt Lake City var kvällen sen och det enda raka att sova inför morgondagens upplevelser. Jag har varit i Salt Lake City 11 gånger nu, men det är ändå en särskild känsla att vakna, gå fram till fönstret och se solen krypa över bergstopparna (The Wasatch Range) i fjärran. Efter frukost, a short stack of pancakes, bar det raka vägen till biblioteket, som ligger bara runt hörnet från Hotell Plaza, där vi brukar bo, och ner på ”International Floor”, där svenska avdelningen håller till. För det mesta hittar man någon bekant som hälsar glatt, eller man kan t.o.m. få en kram av Margaritha från Helsingfors, som jobbar i referensdisken. En rundtur i lokalen visar att det redan är ganska många i vår grupp, som har kommit.

Vår grupp? Jag är ju inte i Salt Lake City helt på egen hand, utan sedan elva år ingår jag i ”the staff”, som sköter om deltagarna i Swedish American Genealogist Workshop, som sedan början av 1990-talet samlas en höstvecka för att forska om sina svenska rötter. Workshopen startades av Nils William Olsson, den utomordentlige emigrantforskaren, som 1981 startade tidskriften Swedish American Genealogist, och som sedan följde upp det hela med workshopen för prenumeranterna, som har slagit mycket väl ut. Sedan Nils William med ålderns rätt dragit sig tillbaka, styrs det hela av hans dotter, Karna Olsson, som har en grupp medarbetare, som hjälper deltagarna, ca 60 stycken, till rätta. Som en i ”the staff” kan jag intyga att det är en intensiv vecka, och det blir just inga tillfällen till egen forskning, men det är ju inte därför vi är där heller. Vi tycker det är roligt när de äntligen hittar den sökte smeden i en helt annan församling än den som påstås i senare längder, eller när någon helt plötsligt förstår tjusningen med bouppteckningar, och bara ska ha rätt på fler och fler. Som tur är finns det fina kopieringsmöjligheter, t.o.m. på cd, så ingen tid behöver spillas på att läsa krumelurer nu, utan det får bli till vintern.

Hela Sverige finns till vårt förfogande, och kommer någon ana från Danmark eller Finland är det bara att gå till datakatalogen, ta rätt på filmnumret och hämta filmen. Här finns också domböcker, bouppteckningar, mantalslängder och generalmönsterrullor, filmade handskriftssamlingar och mycket annat. I biblioteket finns hembygdsböcker i stora mängder, bara att hämta i hyllan. Sen finns här numera mängder med datorer, uppkoplade till Internet, och med fria möjligheter att söka på Ancestry t.ex., som annars kostar en rejäl slant.

I resten av huset finns hur mycket som helst att söka i, men tiden brukar inte medge några längre utflykter utanför vår våning, B1, tyvärr. Man skulle behöva stanna några månader för att liksom beta av det översta lagret av källor. Tänk t.ex. hur många svenskar som kan finnas dolda i passhandlingar, ankomstlistor för Boston, Baltimore eller andra hamnar, eller i listorna över de som kom över canadensiska gränsen, handlingar som skulle ta några veckor eller månader att gå igenom.

Själva staden då? Den är mycket stor till ytan, men inom gångavstånd finns shoppingcenter, stor bokhandel och restauranger, och mittöver gatan från biblioteket ligger tempelområdet, där det allra heligaste för Jesu Kristi Kyrkas av de Sista Dagars Helige finns, deras tempel, där vi hedningar inte får gå in. Annars är vi mer än välkomna till tempelområdet, vid grindarna finns alltid missionärer som hemskt gärna vill berätta om sin religion. På biblioteket får de inte missionera, vilket är ganska skönt. En egenhet är att restauranger inom ett visst avstånd från templet får inte servera alkohol. Utanför det området ligger den svenska restaurangen Absolute, som drivs av en man från Norberg, och där man kan få köttbullar, om man lider av hemlängtan. Vi hade varmt och vackert väder nu i oktober, man kunde gå ute utan ytterkläder, och vi läste på de svenska tidningarnas hemsidor om snökaos i Stockholm, och längtade inte hem ett dugg.

Litet trevligt under en sån här vecka är att man ibland kan få kontakt med andra forskare som inte tillhör gruppen, och jag träffade på en dam, Joy Reisinger från Wisconsin, som hör till de mest tongivande forskarna i Mellanvästern, och som jag träffade förra året, när jag föreläste på ”Släktforskardagarna” i Milwaukee. Joy visade sig ha dala-anor, och vi talade litet om gårdsnamn och annat. Hon nämnde då också att de hade styrelsemöte i något som heter Board for Certification of Genealogists (BCG), som är en sammanslutning som diplomerar framstående forskare, som fullgjort ett speciellt studieprogram, det finns några olika. Den som fått diplom får sätta på bokstäver som C.G. (Certified Genealogist) eller C.G.R.S. (Certified Genealogical Records Searcher) efter sitt namn, vilket innebär en sorts kvalitetsgaranti för ev. uppdragsgivare. Bland medlemmarna i styrelsen i BCG finns Elizabeth Shown Mills från Alabama, som är en mycket skärpt person, och den bästa föreläsare jag hört. Vi har haft litet kontakt under åren, och det var roligt att byta några ord med henne.

En vecka går fort, och trots att jag stannade en extra dag, hann jag alls inte det jag hade tänkt mig. Man måste ju passa på att shoppa litet också när dollarn står lågt och julen närmar sig…