Av Elisabeth Thorsell kolumnist i RÖTTER (7 okt 2003) Elisabeth Thorsell (född 1945) har bland annat varit ordförande i Östgöta Genealogiska Förening, styrelseledamot i riksförbundet och redaktör för Släkthistoriskt Forum samt också skrivit boken ”Släktforskning – vägen till din egen historia”. Fler kolumner

Nog är det litet exotiskt att ”äta” sig igenom den svenska skärgården, gå och lägga sig och så vakna i främmande land. Ett främmande land som ser ut som hemma, tills man börjar läsa på gatuskyltarna och titta i skyltfönster, och finner att man hastigt blivit analfabet, för som rikssvensk har man ju inga stora kunskaper i finska, något som verkar behövas mer och mer i Helsingfors, ja, engelska går ju ganska bra. Nåja, ”kahvi” hittade vi på Fazers kondis på Glogatan, snygga handdukar på Marimekko, men mer kulturellt än så blev det inte, då museer och annat av den typen var stängt för att det var måndag. Men Finland ligger nära, och i antavlan finns förfäder från Åbo-trakten, så det blir fler utflykter framöver.

Här på hemmaplan finns det knytningar till de gamla skogsfinnarna som kom till västra rikshalvan på 1600-talet. Vi har sommarställe i Finnmossen i Nordmark, och långt bort i min mans antavla finns Tomas Henriksson Finne i Ivarshyttan, Hedemora. Detta gjorde att vi tyckte det verkade väldigt intressant med Finnsams höstkonferens i mitten av september i Hedemora.

Finnsam (www.finnsam.org) är en tvärvetenskaplig sammanslutning för alla som är intresserade av det skogsfinska kulturarvet (något som också är titeln på deras handbok i ämnet), här finns arkeologer, etnologer, språkforskare och släktforskare, både fackfolk och högst intresserade amatörer. Medlemmar finns både i Norge och Sverige, och varje år ordnar man två konferenser på lämpliga ställen inom skogsfinnarnas bosättningsområden, och på vintern oftast en arkivkonferens.

Den nyss timade höstkonferensen var vår första, och en mycket positiv upplevelse. Det förekom intressanta föreläsningar om utgrävningar i Värmland. Som gammal arkeologistudent hade det faktiskt aldrig gått upp för mig att man i Sverige företar utgrävningar i 1600-talsbosättningar, men det är ju naturligt om man ska få fram hårdfakta om hur de bodde och levde. En litet rolig detalj från en utgrävning i Dalarna var att man försökte datera den med hjälp av fragment av kritpipor. Björn Engström från Enviken berättade om de skogsfinska bosättningarna i Stora Skedvi socken, som en förberedelse för lördagens exkursion ut i Skedviskogarna. Där for vi med en stor buss rakt ut i skogen, gick sedan en bit in i denna och kom till sluttning ner mot en strand, ett perfekt läge för en finsk gård, Svartviken, där det på 1600-talet fanns två finska hushåll. Nu var det stor skog där och litet svårt för ett ovant öga att se att ”vanliga” stenrösen var rester av den stora rökugnen, eller andra byggnadsdelar. Efter att ha studerat grävningsplatsen gick vi till resten av den sista gården i byn, där några uthusbyggnader och ett fint gårdstun med vy över sjön fanns kvar. Där stod också en rad vänliga damer från Stora Skedvi Hembygdsförening och bjöd på kaffe och Skedvi-pannkaka med grädde och sylt - inte helt fel efter en dag i skogen.

Under söndagen fortsatte föreläsningarna, nu bland annat om järnhanteringen i bygden, berättat av Otto Stjernquist från Långshyttan. Hela tiden fanns det bokbord tillhands om man ville utöka sitt bibliotek, med till exempel något från Finnkulturcenter i Torsby eller så. Själv köpte jag andra delen av Carl Axel Gottlunds ”Dagbok” från 1821 där han beskriver sina vandringar i västra Värmland och Norge för att besöka finnarna där. Han är ganska rolig att läsa, och gjorde en stor kulturgärning genom att skriva ned de finska släktnamnen hos de människor han besökte, och samtidigt får man en konkret bild av hur det var att resa, det vill säga vandra, på den tiden.

Konferensen, ledd med fast hand av Maud Wedin och Maths Östlund, gav mersmak, och jag tror att släktforskare kan ha en del att tillföra de mer föremåls- och språkinriktade forskarna, och vi får mycket igen ifråga om att sätta kött på benen på förfäderna.