22 mars 2006

Av Eva Dahlberg kolumnist i RÖTTER Eva Dahlberg (född 1965) är ledamot i Sveriges Släktforskar- förbunds styrelse. Eventuella synpunkter kan lämnas på e-post edah@bredband.net Fler kolumner

■ Ett lätt desperat rop hörs från en lägenhet och stör tystnaden i vinternatten. I lägenheten sitter jag framför en dator och en läsapparat och jämrar mig, ”Inte nu igen. Varför fastnar jag hela tiden?” Ännu en gång har släktforskningen tagit längre tid än vad jag tänkte mig när jag satte mig ner.  

Tack och lov är huset inte särskilt lyhört, så de nya grannarna hajar bara till lite, men faller snart till ro igen. Föga anar de att detta rop på hjälp kommer att upprepas året om vid alla möjliga tider på dygnet, främst kvällar och sena nätter eller tidiga mornar. Dagtid verkar den som ropar, som alltså är jag, ha annat för sig. Vad är det då som händer? Kan en släktforskare verkligen fastna så ofta? Jodå, oftare än man kanske tror.  

Nu är det inte så att jag fastnar i betydelsen ’att köra fast’, utan jag fastnar på så sätt att jag bara läser och läser. Jag fastnar alltså alltsomoftast i källmaterialet. Nu ska det sägas med en gång, jag fastnar lika gärna i en cd med avskrifter som i en kyrkobok på mikrokort.  

■ Ge mig en källa, vilken som, och jag fastnar obönhörligen inom några minuter. Jag slår inte bara upp det jag behöver just då, utan jag börjar kolla andra uppgifter. Använder jag EMIBAS eller Emigranten söker jag vilka som emigrerade samma år eller om andra hade samma destination. Med en annan cd kanske jag söker hur många som hette Nilsson eller Sandström eller hur många från en viss församling som dog det året osv. Finns det några därifrån eller någon som heter så?  

När jag har Sveriges dödbok eller EMIBAS framför mig är jag särskilt förtjust i att söka med plocklistan på olika namn. Hur gör jag för att fånga in alla möjliga svar på de personer jag söker? Hur många har fått för- och efternamn omkastade? På någon av de första Stockholmsskivorna stavas den församling jag har flest släktingar från, Nederkalix, på minst 16 olika sätt. De olika namnvarianterna hittar man i söktabellen eller plocklistan, den som finns till höger om AB-rutan på cd:ns sökformulär, där man sedan bockar för dem för sökning.  

Ett mikrokort med en födelsebok leder till att jag, efter att jag fått fram den uppgift jag söker, letar upp hur många barn som föddes i den och den byn det året. Vilka förnamn gav man och undrar om det finns någon som döptes till det namnet tidigare? Vilka har jag inskrivna i mitt program? Då ser jag, ja just det, den familjen fick ju barn tre år tidigare. Hur många föddes egentligen då? Och finns familjen förresten i DISBYT? En dödbok ger en mängd nya uppslagsmöjligheter, som t.ex. dödsorsak genom åren.

■ Gissa hur mycket jag hinner göra nu när flera volymer av församlingsboken för Nederkalix 1922-1935 dumpit ner i brevlådan? Där har jag nära släktingar som mormor och morfar med, liksom en mängd mer eller mindre avlägsna släktingar i var och varannan by. Samtidigt skaffade jag årsabonnemang på Ancestry. Vet ni hur många svenskar som bodde i … ?

Jag hoppas verkligen att jag inte är ensam om att fastna på detta sätt. Även om jag själv fastnar alltför ofta, unnar jag alla att fastna själva då och då. Ropen skalla – källor åt alla!!