Av Eva Dahlberg kolumnist i RÖTTER (6 maj 2005) Eva Dahlberg (född 1965) är ledamot i Sveriges Släktforskar- förbunds styrelse. Eventuella synpunkter kan lämnas på e-post edah@bonetmail.com Fler kolumner

Det finns utskrifter i olika versioner från mitt släktforskarprogram, från DISBYT, Anbytarforum och olika hemsidor. På mitt skrivbord flödar det över, eftersom jag hävdar att jag behöver pappersutskrifter för att jag läser det bättre än datorskärm eller för att jag tar det med mig när jag reser. Följaktligen finns det ofta flera versioner av olika papper som är kommenterade eller kompletterade i marginalen. Det är alltså dags att kolla vad jag har, är det inskrivet i datorn eller på ett lämpligt, samlat, ställe i den pärm där den släktens uppgifter finns? Om så är fallet – snälla Eva, släng de papper som nu är överflödiga. Om så inte är fallet måste jag se till att skriva in uppgifterna och sedan slänga pappren.

Pappersinsamlingen får också ta emot dubblettexemplaren av favoritkrönikorna från Ancestry, ett exemplar räcker trots allt, även av de med de allra bästa tipsen, och det sätts förstås in i rätt pärm. Även om jag har pärmar för många olika områden, t.ex. för olika släktgrenar, artiklar och metodtips eller bakgrundsmaterial, så har jag en tendens att plocka ut något jag behöver och inte sätta tillbaka det.

Vårstädning innebär ju inte bara det synliga på skrivbordet, matbordet och soffbordet – samt högen sidan om soffan – utan även i datorn. Det är väl ändå där du har det mesta av dina forskningsresultat? Hur är det med säkerhetskopiering av släktforskningsprogrammet och av dokument, e-post och foton? Jag hade ett mindre datahaveri häromåret som påminde mig om vikten av att inte bara säkerhetskopiera släktforskningsprogrammet, utan även det andra så att dokument eller mejl med uppgifter inte går förlorade. När jag ändå håller på med datorn ska jag rensa bort överflödiga disketter från skrivbordet (återigen flera olika versioner av dokument på olika disketter) och cd-skivor samt kolla att antivirusprogram och Windows är uppdaterat.

I år passade det också extra bra att lagom till vårstädningen köpa den nyutkomna Sveriges dödbok 1947-2003 från Släktforskarförbundet. Det är dags att komplettera uppgifter och att dessutom städa bort gissningar på namnlösa personer från den föregående versionen. Jag har lyckats komplettera många uppgifter för mina nära eller avlägsna släktingar. Men visst finns det fel även i denna cd, den är som alla andra hjälpmedel mycket väl värd att använda - just som ett hjälpmedel. Sedan får man allt eftersom verifiera uppgifterna genom kyrkböckerna om man vill och när man kan. Men anger man bara tydligt varifrån man har uppgiften, så vet man också varför uppgifterna kan skilja sig åt mellan olika källor (t.ex. när jag vet att hennes flicknamn var Sandström, förnamnen stämmer, födelsedatum och födelseförsamling stämmer, så är det troligt att det är hon som står med flicknamnet Landström på cd:n där samtliga andra uppgifter stämmer överens med mina, och det är ju relativt enkelt att skriva till landsarkivet och be dem kolla uppgifterna).

Ja, på tal om det, hur ser det ut med källhänvisningar i ditt dataprogram? Jag har en lista vid sidan om datorn med mina källhänvisningar, så att jag ska skriva likadant när jag lägger in källorna, jag är mycket för att det ska vara konsekvent. Den uppdateras också när jag är i städtagen, nya cd-skivor och kyrkboksvolymer läggs till. Ännu har jag inte lagt in källor på allt i datorn, för det vet jag ju var jag har det där ifrån och jag minns förstås att om det är tomt i rutan för källa innebär det att jag har uppgiften från … Och hur vet andra som får del av mitt material detta underförstådda budskap? Det finns ett dokument som förklarar mina metoder och förkortningar och t.ex. vilka normeringsval jag har gjort. Fast det dokumentet måste förstås också finnas på sin plats och att ha källorna inlagda på alla uppgifterna är ändå målet.

Vårstädningen kan kanske vara lite jobbig att slutföra för en sådan som mig. Men jag inser att om uppgifterna läggs ihop (i datorn eller på annat sätt) så att jag vet vad jag har om en person, vilka uppgifter som är kollade och var jag har fått saker ifrån, desto mer sannolikt är det att jag inte tittar efter samma sak två gånger och i stället för upprepning kan ägna tiden åt ny forskning. Tiden jag sparar genom att slippa leta efter dokument som tidigare låg i den där högen kan ägnas åt annat, t.ex. att skriva en ”att göra”-lista för kommande projekt. Jag ska kanske kika på mina nyårslöften från kolumnen i januari 2004 och se om det är något därifrån som behöver göras när jag ändå håller på.

Men allt detta är ett pågående arbete, det är inte på långa vägar avslutat …