Kolumnister

Lärdomar från Anbytarforum

Av Eva Dahlberg
kolumnist i RÖTTER
(22 december 2004)



Eva Dahlberg (född 1965) är ledamot i Sveriges Släktforskar- förbunds styrelse. Eventuella synpunkter kan lämnas på e-post edah@bonetmail.com


Fler kolumner


Bland det bästa jag vet är att släktforska. För mig innebär det bl.a. att följa mina anor eller andra släktingar från vaggan till graven, dvs. hela deras liv, om källorna finns. Jag tycker inte att nedslag i födelsebok, vigselbok, dödbok och en eller två husförhörslängder räcker för att ge bilden av mina anors liv. Jag försöker därför följa mina anor och deras otaliga ättlingar i samtliga tillgängliga husförhörslängder (och församlingsböcker), födelse- och dödböcker, flyttningslängder osv. Jag söker efter bouppteckningar och ger mig in i andra källor allt eftersom, för att bygga på min kunskap.

Men att jag har den ambitionen innebär ändå inte att jag gör allt det där för en ana innan jag går vidare med nästa, eller att jag har gjort det för alla mina anor trots att jag forskat länge. Jag gör det i den takt jag känner för, en gren kan därför bli vilande ganska länge.

Så har det varit med den anfader som var den förste i släkten med namnet Dahlberg. Mattis Jönsson Dahlberg och hans första hustru Signe har alltid fascinerat mig, han var ryttare och hon var jordemor och tillsammans fick de en stor barnkull. Trots det har jag inte jobbat med den sidan på länge, men i somras började jag beställa soldatakter för Mattis och hans söner och väckte forskningen om familjen igen.

Nyligen upptäckte jag dessutom att jag inte följt denne Mattis Jönsson Dahlberg i alla upptänkliga källor. Upptäckten ledde till en helt ny gren för min del, och dessutom en helt ny gren för den forskare som satte mig på spåret. Vi hade nämligen båda missat var sitt barn till Mattis.

Min miss berodde på att jag hade förutfattade meningar och trodde på en uppgift ur dödboken. Han hade missat min gren eftersom han i sin jakt från den sentida ättlingen som han utgick från, när det kom till denna generation nöjt sig med de barn som fanns i födelseböckerna i den socken familjen verkade bo i under hela livet.

I många församlingar i Skåne saknas husförhörslängder före ca 1810. Min Mattis Jönsson Dahlberg, änkeman och före detta ryttare, flyttar på ålderns höst från Billinge, där husförhörslängder finns, till en församling där husförhörslängder saknas. I utflyttningslängden i Billinge står att han flyttar till Riseberga för att gifta sig, och så namnet på kvinnan. Han var då 67 år. Jag hittar mycket riktigt vigseln 1799 i kyrkböckerna i den nya församlingen. Eftersom husförhörslängder saknas så gick jag därefter förstås genom dödboken, och där finns både hans nya hustru Elsa (död 1801 och enligt dödboken 51 år gammal) och Mattis (död 1806 vid 74 års ålder).

Min enda åldersuppgift på Elsa är alltså att hon är 51 år gammal när hon dör, och därmed 49 år när de gifter sig. Mina förutfattade meningar om att detta stämde, gjorde att jag inte tittade i födelseboken i den nya församlingen. Hade jag bara gjort det redan då när forskningen var aktuell, hade jag hittat en son Sven, född 1800, till detta par. Elsas åldersuppgift stämmer kanske inte, eller så blev hon faktiskt mamma vid 50 års ålder. Mattis blev i alla fall småbarnspappa vid 68 års ålder, 23 år efter yngsta barnets födelse i första äktenskapet och nästan ett halvsekel efter att han blev far första gången! Alla av mig kända barnbarn är äldre än denne Sven. Mattis blir dessutom ensamstående med sin ettårige son. Inga tecken finns i vigselboken på att han gift om sig efter Elsas död.

Jag fick kännedom om Sven genom en fråga på Anbytarforum som gällde min släkt Dahlberg vid sekelskiftet 1800/1900 utifrån kända datum på 1900-talet. Jag svarade i forumet med uppgifter om de första leden, hänvisade fortsatta diskussioner om levande personer till e-post men skrev tills vidare också att jag hade anorna inlagda på DISBYT. Döm om min förvåning när en annan forskare (Anders B) efter att ha reagerat på namnen och tittat i DISBYT skriver att han har ännu ett barn till min Mattis och ättlingar i flera generationer – med namnet Dahlberg. Jag har annars svarat på alla frågor om eventuellt Dahlberg-släktskap med att ”min Dahlberg-släkt är en av flera men att det är väldigt få grenar i den och jag tror jag har koll på alla”. De flesta ättlingarna bär andra namn eftersom Dahlbergnamnet endast fördes vidare av något barn i varje generation – trodde jag.

Jag har därefter sökt information om den ”okände Sven” – med mycket god hjälp av Anders som ju har kunnat gå från Svens död och baklänges till hans födelseförsamling. Förutom födelsenotisen och Svens namn (patronymikon Mattisson tillsammans med Dahlberg) har jag inga uppgifter om familjen med Sven och föräldrarna tillsammans. Sven blir alltså föräldralös 1806, endast 6 år gammal, och står inte att finna förrän i en flyttattest i en ny församling 1817 där han enligt attesten vistats tre år, sedan han kom från sin födelseföresamling Riseberga vid fjorton års ålder. Enligt flyttattesterna vid senare flyttningar har Sven ibland haft problem att styrka vem han var. Han dör endast 47 år gammal.

Jag har sida för sida granskat den första husförhörslängden i Riseberga, då föräldrarna är döda och Sven är 10 år gammal, men hittar inte honom någonstans som fosterbarn. Det finns enligt landsarkivet inga bouppteckningar efter föräldrarna. Nu återstår kanske någon form av sockenstämmoprotokoll som tar upp honom och hans försörjning.

Lärdomarna då? Förutom att jag påmindes om att inte lita på angivna åldrar och lärde mig att man inte ska tro att folk är för gamla för att bli föräldrar, så ser jag också nyttan av att svara i Anbytarforum med några detaljer även om man inte behöver ta upp de nu levande personerna där. I dag svarar tyvärr många utanför Anbytarforum med uppgifter som kunde leda till nya kontakter.

Historien visar också på att avskrifter av födelseböcker inte visar hela sanningen om en familj. Mattis och hans första familj bodde några år i en grannförsamling (Ask) vars böcker för den tiden brunnit, men min ana Elna som föddes i den församlingen finns med i husförhörslängderna i Billinge tillsammans med sina föräldrar. Det hela visar också på nyttan med DISBYT, som i dag har cirka 20 % av Sveriges befolkning före 1900 inlagda av DIS medlemmar, och vilken glädje forskningsutbytet där kan ge. Men kontrollera uppgifterna du får därifrån för det finns en hel del fel!

Nu återstår att kartlägga Svens första år, om det överhuvudtaget är möjligt, kontrollera uppgifterna jag fått om hans ättlingar, och inte minst att ta tag i att följa hans halvsyskons spännande öden – Kerstina som gifte sig i Danmark, Hanna vars make fick skilsmässa från henne eftersom hon rymt till Danmark, Sven som försvann, troligen i rysk fångenskap, några år innan den yngre Sven föddes och Ola som jag inte alls följt sedan han flyttat hemifrån. Det finns mängder att göra!

Uppdaterad / Updated 22 december 2004