|
Lögn och förbannad dikt
|
|
Av Eva Dahlberg kolumnist i RÖTTER (6 oktober 2004) 
Eva Dahlberg (född 1965) är
ledamot i Sveriges Släktforskar- förbunds styrelse. Eventuella synpunkter kan lämnas på e-post
edah@bonetmail.com |
… låter Ibsen sin figur Peer Gynt säga. Lögn är givetvis ett alltför hårt ord men dikt stämmer för att beskriva en del av de uppgifter som presenteras om mina släktingar. Inte så mycket att det är medvetet påhittat, men vad ska man kalla den ”kreativa sanning” som presenteras? På personliga hemsidor är det ofta utan källor förstås, och när jag frågat efter dem så finns inga förstahandskällor att visa. I andra fall är det felaktiga tolkningar av källorna vid avskrifter till folkräkningen som säkert kommer att leda till viss förvirring i framtiden.
På den engelska delen av Rötter, Swedish Roots, står ett uttryck ”Genealogy without documentation is mere mythology” – fritt översatt ”släktforskning utan dokumentation är bara mytologi”. Det är ett uttryck som ofta används i USA, ibland säger man att sådan släktforskning inte har mer värde än hörsägen.
Vi diskuterar ibland källredovisningen på Anbytarforum, eller bristen på den, och det finns då konstigt nog alltid de som försvarar att inte ge källhänvisningar. Ofta är försvaret att de själva inte vet var de fått uppgifterna från, eller var deras uppgiftslämnare i sin tur fått uppgifterna från. Ett annat försvar är att det tar så lång tid att ange källorna, eller möjligen att kontrollera uppgifterna, så då hinner man inte ägna sig åt det som är roligt, som att få många nya anor eller andra släktingar.
… Trumvirvel …Och Svenska mästerskapet i flest antal nyfådda släktingar per månad vanns av NN1. Juryns specialpris delas ut till NN2 för att alla uppgifter hämtats på Anbytarforum, forskning utförd genom uppslag av vänliga forskare som inte talat om var uppgifterna kommer från.
Om man inte vet varifrån uppgiften kommer så bidrar man till dikten om släkten när man vidarebefordrar uppgifterna. Nöjer man sig med att använda andrahandskällor, de som blivit så populära och oumbärliga för att hitta personerna i släkten, så riskerar man att hitta uppdiktade personer. För om de är verkliga, vilka är då de personer jag hittar i primärkällorna?
Om jag skulle tro på uppgifterna som finns i de s.k. Folkräkningarna har morfar bara helsyskon och familjen heter dessutom något annat i efternamn (Granberg i stället för Sandberg). Hans mamma har av någon anledning bytt namn eftersom hon och hennes far och syskon har ett när hon är ung (Lindholm) och hon har ett annat (sitt riktiga Lundholm) som vuxen enligt folkräkningen. En annan släkting är född i fyra olika församlingar enligt de fyra folkräkningar jag hittat henne i, hennes barn i två olika. Prästen var inte så noga och sedan var inte de som lade in det så noga, det är nämligen inte samma uppgifter som i SCB-utdraget som i sin tur skiljer sig från husförhörslängden. Flera släktingars familjebilder ser lite konstiga ut eftersom de är inne på sina andra eller tredje äktenskap och barnen har fel föräldrar i folkräkningarna. En skånsk släkting heter av någon anledning sitt efternamn i förnamn.
Jag äger givetvis inte mina avlägsna anor eller släktingar och deras uppgifter mer än någon annan i släkten. Jag har inte heller något tolkningsföreträde när det gäller uppgifterna i källorna eller vilka källor som ska användas. Däremot försöker jag vara noga med att det ska bli rätt. Jag vill ge mina släktingar rätt namn, rätt barn, rätt föräldrar, rätt födelseförsamling och korrekta datum för olika händelser i deras liv. Som jag skrev i en av mina första kolumner är mitt råd att följa släkten från vaggan till graven för att få veta hur det egentligen ser ut.
Därför vill jag också veta varifrån andra hämtat sina uppgifter om våra gemensamma släktingar. Det finns alldeles för många källor med felaktiga uppgifter, och om du använt dem så vore det ju bra om det framgick.
Skilj på dikt och verklighet! Eller ska vi säga skilj på källa och källa …
