Kolumnister

Min alldeles egna glädjedans

Av Eva Dahlberg
kolumnist i RÖTTER
(16 mars 2004)



Eva Dahlberg (född 1965) är ledamot i Sveriges Släktforskar- förbunds styrelse. Eventuella synpunkter kan lämnas på e-post edah@bonetmail.com

Fler kolumner


Visst känns det härligt när man gör det där oväntade fyndet som löser ett långvarigt problem? Får man dessutom de avgörande bevisen för att det är rätt person man lyckats hitta så ligger en släktforskarnas glädjedans nära. Jag dansade min ”genealogy happy dance” på Arkiv-Info på stadsbiblioteket, när den norska mikrofilmen framför mig tydligt visade att de personer jag sökte befunnit sig i Hammerfest, Finnmark fylke, vid rätt tidpunkt.

Ett par bland mina anor flyttade, liksom så många andra norrbottningar, till Norge på 1830-talet. I de svenska kyrkböckerna står bara ”till Norge” för min Olof och hans Sara, utan närmare ortsangivelse. Det har jag vetat i många år, men även om man kunde gissa att det i alla fall rörde sig om norra Norge så är det ett lite för stort område att leta i på måfå …

Det hade förstås kunnat vara idé att söka i Kåfjord, där kopparbruket anställde många svenskar, men jag lade projektet åt sidan. Jag sökte i alla fall genom inflyttningslängder och husförhörslängder i hemförsamlingen Nederkalix, för att se att de inte återvänt. Inget napp, men jag noterade vilka orter andra återvändare kom från; Alta, Talvik osv.

Olof och Sara hade sex barn, fyra söner och två döttrar. Åtminstone de två äldsta sönerna, Johan Jakob (min mf ff) och Jöns, hade flyttat hemifrån och var ute och jobbade som drängar när föräldrarna flyttade till Norge 1833. Johan Jakob var då 13 år och Jöns 12 år. Eftersom en son hade dött tidigare, kan Olof och Sara inte haft mer än en son och två döttrar med sig vid flytten. I utflyttningslängden står dock ”med 3 Gossar og 2nne flickor”, vilket borde vara fel. Bådas föräldrar är redan avlidna vid tiden för flytten till Norge. I en bouppteckning efter en bror 1849 anges att Sara är död, men de enda arvingarna efter henne uppges vara de två söner som finns i Nederkalix. Jag hade alltså inga ledtrådar om deras öden.

Så satt jag en kväll och gjorde sökningar i norska databaser på Internet. Från RÖTTERs länklistor hittar man både folketellinger och ministerialböcker. Jag började med databasen från Registreringssentral for historiske data (RHD) vid Universitetet i Tromsø, där många kyrkböcker lagts in. Hennes namn var rätt tacksamt att söka på, Sara kan inte stavas på så många andra sätt. Stavningen av Olof däremot kan variera.

I Hammerfest får jag napp på en kvinna med rätt namn som dör där vintern 1833, åldern stämmer också. Det som gör det hela än mer intressant är att det står en anteckning med ”från” och ett svenskt sockennamn som man inte lyckats tyda. Sockennamnet är inte det rätta men däremot är det mycket likt namnet på byn där Sara föddes. Helt klart något som är värt att jobba vidare på!

Om Olof blir änkling med små barn bör han ju nästan ha gift om sig. Men för Hammerfest är bara dop- och begravningsböcker avskrivna i databasen. I registret över avlidna finns dock en Olaus Jensen Rönqvist som även han stämmer i ålder – är det min Olof Jönsson? Sonen som blev min ana skrevs i Nederkalix under en tid med namnet Rönnqvist. Sara och Olof som jag hittat dog mellan folkräkningarna så jag har inget som binder ihop de två med varandra.

Jag lade ut en fråga på Digitalarkivets brukarforum och Finnmark Query Forum. En del allmänna svar kom men ingen som gjorde några uppslag i kyrkböckerna och ingen som kunde ger mer information. Jag gick i stället till biblioteket för att ta reda på om man kunde beställa hem kyrkböcker från Norge. Jodå, det går som fjärrlån. Det anges tydligt i databasen vilka kyrkboksvolymer man skrivit av. Via norska Riksarkivets webbplats hittade jag vad jag skulle beställa, sedan väntade jag en månad eller två.

Så kom den äntligen, mikrofilmen från kyrkoboken för Hammerfest sokneprestembete. Utöver dop-, vigsel- och begravningsböcker visade det sig att i samma bok fanns det en form av inflyttningslängd, ”tilgangslister”, och en konfirmationsbok. Husförhörslängd enligt vår modell finns inte. Jag var faktiskt spänd på vad jag skulle hitta, skulle det finnas uppgifter som kunde styrka att det verkligen var mina anor jag funnit på Internet?

Dödboken gav bara de uppgifter som fanns i databasen, och socken- alternativt bynamnet vid Saras namn var inte mer läsbart för mig. Det fanns däremot uppgifter i vigselboken för en svensk änkling Oluf Johnson och en änkling Olavus Jensen Rönqvist. Åldersuppgifterna stämmer för samtliga men ännu har inget kunnat binda dem till Nederkalix och till mina anor.

Men så studerade jag de andra två längderna på mikrofilmen som inte är inlagda i databasen. I ”tilgangslister” finns uppgifter om personer som flyttat in, män för sig och kvinnor för sig. Där finns en anteckning, två år efter den faktiska flytten, om en ”enkem. Oluf Johnsen” från Nederkalix med rätt ålder och utflyttningsdatum. Det finns ingen skymt av någon son. Det finns två flickor med rätt namn och ålder från Nederkalix, men ingen hustru eller mor Sara. Och i konfirmationsboken finns äldsta dottern, med födelsedatum och båda föräldrarnas namn angivna, fadern anges som Olaus Johnsen Rönqvist!

Min Olof och Sara med döttrar från Nederkalix kan alltså knytas till de personer jag hittar var för sig i Hammerfests kyrkböcker. Det finns också indicier på att Sara ska ha avlidit tidigt. Det känns säkert nog för att hojta ”yes!” och svänga runt några varv för mig själv i en glädjedans.

Sensmoral, nöj dig inte med Internetdatabasen, ännu mer information kan gömma sig alldeles i närheten i ett material som inte digitaliserats.

Eftersom jag älskar att dansa är det väl bäst att ge sig i kast med en ny utmaning. Kanske fortsätta jakten på Olofs och Saras döttrar i Norge? Jag stuffar vidare genom forskningen, nynnandes James Browns ”I feel good” …

Uppdaterad / Updated 16 mars 2004