
Kolumnister
Ibland säger jag lite vanvördigt att vi svenskar serverar sill och snaps till alla våra högtider; jul, påsk och midsommar äter vi samma sak. Jag vet att det inte är helt sant, men det är ofta också det vi bjuder våra utländska gäster på som typiskt svenskt, eller möjligen ärtsoppa och pannkakor, utan att tänka på det. Hur som helst, vilka traditioner har du i din familj? Jag måste erkänna att jag varit mycket dålig på att intervjua mina föräldrar, och så länge de fanns kvar min farmor och mormor, om hur de firade högtiderna. Jag var mer intresserad av att få veta eller prata om andra saker även om jag började släktforska i tonåren, och man tror ju gärna att man har all tid i världen. Men även du och jag bör på något sätt skriva ner vad vi själva gör i dag. Särskilt som vi ofta blandar traditioner från olika håll och med olika ursprung. Ta julen som exempel. Vad äter vi och varför? Svenskamerikanerna hyllar lutfisk som det svenskaste som finns i juletider och tycks tro att rätten står på varje julbord, men hur många av oss här äter det? Det har aldrig funnits i mitt föräldrahem, så jag frågade mina föräldrar som båda är födda på 1930-talet, pappa i Skåne och mamma i Norrbotten, hur det var i deras hem. Jodå, det fanns i mammas föräldrahem, men inte i pappas. Varför? Förklaringen var att farfar inte gillade det, det serverades i min farmors föräldrahem men hon ”insisterade” inte på att ta traditionen med sig. Mamma har tagit med sig annat än lutfisk till Skåne, t.ex. surströmming som jag gärna äter – fast inte till jul förstås. Ofta återspeglar julbordet vårt geografiska ursprung mer än vi tänker på. En rätt som verkligen speglar varifrån din jultradition kommer är vilken form av kål du äter. Ska det vara brunkål, långkål eller rödkål till skinkan? När äter man vad och varför, ska det vara farmors bröd eller mormors bröd – och vem är egentligen den farmor/mormor som gett brödet sitt namn? Det blir nog till att sitta med anteckningsboken i handen under julhelgen … När vi ”slimmar” julbordet för att i vår stressade tillvaro bara ha med det ”nödvändigaste”, vilka saker väljer vi då att behålla? Julklapparna då? Vi väljer väl bara på om de ska ges före eller efter risgrynsgröten (eller kanske före Karl Bertil Jonsson?), för de delas ju ändå ut på julafton. Jag har förmånen att jobba med kollegor från hela EU (och lite till) och vi diskuterar mycket annat än jobbet, t.ex. jultraditionerna. Delar vi ut julklapparna på julafton, juldagen eller som i Holland på kvällen före Sint Nicolaas-dagen, dvs. den 5 december? Ska man äta svensk skinka, engelsk kalkon följd av plumpudding, dansk juleand eller italiensk panettone? En del traditioner har vi med oss hemifrån och andra utvecklar vi under åren med olika intryck från andra håll. Vi skapar hela tiden våra egna traditioner genom att lite förändra det vi har med oss. Vad i vardagen, det som är helt vanligt för oss, har vi med oss? Har du funderat på vad som präglat dig? I någon form bör man nog försöka skriva ner lite av både sina egna och andras minnen, traditioner och vardag, inte bara från gångna sekler. Andra kanske redan gör det, men själv får jag bättra mig. Men det får inte bli en punkt på listan över måsten och dåliga samveten, utan kanske ett naturligt samtalsämne över glöggen en kväll. Sist men inte minst, julmusiken. För mig är musiken viktig hela advent. Adams julsång (O Helga Natt) med Håkan Hagegård blandas med Adolphsson & Falks ”Mer jul” från 80-talet, minnen från barndomen då Yngve Stoors ”Jul från Hawaii” spelades eller de svenska julpsalmerna. Bing Crosby eller Ella Fitzgeralds julskivor med amerikansk julmusik, eller för all del även julalbum av nyare tappning från andra sidan Atlanten, går på högvarv. En favorit är svår att välja, men tillsammans med Frank Sinatra och Bing Crosby kommer jag i alla fall så småningom att sjunga ”We wish you the merriest”! Ha en skön december!
|
![]()
Uppdaterad / Updated 27 oktober 2003
|