Kolumnister
Frågan var närmare bestämt ”finns det några paralleller att dra mellan motionslopp och släktforskning?” Mitt svar är ja! – måhända en smula konstruerat, men ändock. Men det finns också skillnader, viktiga sådana. Man kan välja på att träna inför något eller att inte träna. Jag var hyfsat tränad i det här fallet, men egentligen inte alls tillräckligt för uppgiften. Eftersom jag hade genomfört loppet tidigare så visste jag i alla fall vad jag gav mig in på – en viss erfarenhet och rutin fanns alltså, vilket kan hjälpa. När det gäller släktforskning så tränar jag genom att läsa böcker och artiklar. Jag skaffar mig t.ex. kunskap om vilka år cd-skivor som Sveriges Dödbok och Emigranten täcker och varför en del uppgifter saknas där eller vilka andra brister som finns i dem, och vilka år är det egentligen som finns i Ellis Island-databasen? Försök se till att du är så förberedd du kan, oavsett om du ska vara med i Vårruset eller Vasaloppet eller om du ”bara” ska ställa en fråga på Anbytarforum. Genomför vad det nu är i den takt du själv känner passar. Du kan ibland ta det lite lugnare eller rent av pausa ett tag. Du kan, om det tar emot alldeles för mycket, välja att avbryta (i forskningen kanske inte helt och hållet utan bara byta gren …). Om det kniper eller om något händer under motionsloppet så kan du kanske bli buren en bit i taget av andra, men ingen orkar bära dig hela vägen. Men om du blir buren, så är det inte din kropp som arbetar, det är inte dina muskler, ditt hjärta eller din hjärna som arbetar. Du har ingen långsiktig nytta av motionsloppet! Likadant i släktforskningen – får du bara dina anor från andra, t.ex. genom frågor på Anbytarforum eller genom att dammsuga hemsidor och DISBYT, så lär du dig inget om släktforskning. Du har en ”färdig antavla” utan att ha lärt dig vilka källor som finns, hur källorna är uppbyggda, historien och trakten, läsning av gammal stil, källkritik. Du vet inte ens om den som bär dig fram går rätt väg! Men felaktigheter i forskningen och i andras forskning är ämnet för en helt annan kolumn (”Finn fem fel”). En stor skillnad mellan motionslopp och släktforskning är att i släktforskningen finns ingen mållinje, tidtagning eller något motsvarande. Det är ingen som vinner över någon annan, det är inte heller så att den som först får ihop ett visst antal generationer är bättre än någon annan. Den som först kommer ner på 1500-talet slår inte den som ”harvar” på 1850-talet. Målet är kanske inte ens detsamma för olika forskare du stöter på; en kartlägger bara ett visst namn, en annan en by och den tredje alla ättlingar till ett av sina ”stam-par”. Det enda du möjligen kan tävla med dig själv och andra om är kvaliteten på din forskning. Oavsett vad du sysslar med, så förbered dig, träna, läs på och försök förstå vad som händer på vägen. Både släktforska och motionera i någon form! Den fysiska aktiviteten kompletterar den tid du sitter försjunken framför datorn eller läsapparaten. Du kan kanske bena igenom ett problem under tiden du går den där promenaden, eller bara stärka dig inför den glädjedans du ska göra nästa gång du får ett riktigt genombrott i forskningen … Hur det gick? Jag kom i mål på en hyfsad tid utifrån förutsättningarna, fick lite träningsvärk och en skadad tånagel (jag hade glömt att det blir så, rutin är inte allt märker man). Inför årets lopp började jag träningen redan i vintras för att förbättra oddsen, första söndagen i oktober är det dags igen … Loppet i sig är en tradition med familj och goda vänner som återupptogs 2002 efter några års träda – och traditioner ska ju hållas! När det gäller släktforskningen har jag alla de beskrivna målen … Men trots träningen så känns det lite segt just nu, så jag får försöka fundera ut en ny fråga att filosofera över i år!
|
|
