Av Eva Dahlberg kolumnist i RÖTTER (28 juli 2003) Eva Dahlberg (född 1965) är ledamot i Sveriges Släktforskar- förbunds styrelse. Eventuella synpunkter kan lämnas på e-post edah@bonetmail.com Fler kolumner

Vad jag inte vet – och inte kan styra – är vem du som träffar på mig i verkliga livet, eller som läser mina skrivna ord, här eller någon annanstans, tror att jag är. Jag kan försöka påverka det genom att välja mina ord och min framtoning, försöka fundera på hur texten jag just skrivit eller det jag just sagt kan komma att uppfattas – men jag kan aldrig styra det. Oavsett hur noggrann man är, eller om man någon gång skulle säga eller skriva något utan att räkna till tio först..., så kommer alltid någon att uppfatta någonting som aldrig avsetts, tolka in något man aldrig sagt, känna sig utpekad/påhoppad eller försöka läsa något mellan raderna. Särskilt om det skrivs på Internet gu’bevars, vilket flitigt läsande av Anbytarforum lärt mig. Sånt är livet och sådan är släktforskarvärlden. Man kan också säga att sådant är fenomenet ’kommunikation’.

Individen Eva släktforskar, hur länge jag gjort det och hur duktig jag är – eller inte är – spelar egentligen inte någon roll i det här sammanhanget. De här kolumnerna kommer jag att skriva för att försöka dela med mig av synpunkter, åsikter och i bästa fall något av mina erfarenheter. Uppfattar du en ”attityd” kan den vara en del av idén, så reta inte upp dig!

Jag har länge varit aktiv på Anbytarforum och nyhetsgrupper eller e-postlistor på de områden där jag tycker mig kunna bidra med något. Jag har gått på föredrag i någon av de föreningar jag är medlem i, gått på anbytarträffar och Släktforskardagarna samt läst de tidskrifter jag fått i brevlådan. Jag har väl varit en ganska ordinär släktforskare tror jag. Det senaste året har jag dock gått in och engagerat mig i styrelser på olika sätt, men det jag skriver här och på Anbytarforum skriver jag helt och hållet som privatperson.

Ja, så var det då det där med ”Varför?” jag hamnade här. Som individ fungerar jag så att jag gärna diskuterar, lägger fram mina synpunkter om jag har några (förhoppningsvis på ett konstruktivt sätt) och ställer frågor när sådana finns. Detta är egenskaper som kan anses som både positiva och negativa, det har jag lärt mig på jobbet. På Släktforskardagarna i Borlänge i augusti 2002 kom jag att prata med Håkan Skogsjö om RÖTTER och annat, bl.a. de släktforskningskolumner som finns på amerikanska webbplatser som t.ex. Ancestry. Jag läser dem regelbundet – ”är nästan beroende av dem” kan ha varit de ord jag använde...

Krönikor och kåserier av olika slag har alltid fascinerat mig och jag läser dem oftast, oavsett var jag stöter på dem. Det började en gång i tiden med Bosse Nilsson i Nordvästra Skånes Tidningar – och hans ”tre till fem läsare” – och jag gillar t.ex. Mats Olsson på Expressen (helst de äldre krönikorna före sporttiden, jag har Greatest Hits vol. I och II). Men favoriterna f.n. är de kolumner jag nämnde på Ancestry, av Juliana Smith, George Morgan och Michael John Neill.

När jag så fick chansen att själv bli kolumnist i RÖTTER tvekade jag därför först lite och tänkte att ”inte ska väl jag” och ”det vore väl förmätet av mig att tro att jag kan göra något sådant”. Men idén var så frestande att jag tänkte att det kunde vara värt ett försök, något har jag väl ändå att komma med.

Därför står vi nu alla här med konsekvenserna av att jag öppnade munnen, så tryck på publiceringsknappen Håkan för den första krönikan, och låt mig våndas för denna nya form av offentlighet – och dess konsekvenser...

Uppdaterad / Updated 28 juli 2003